Att humlestinn öl av amerikansk sort gör sig bättre från fat än från flaska känns någorlunda vedertaget bland hembryggare. Kanske bör poängteras att det egentligen inte förhåller sig riktigt så enkelt. Allt handlar ju om din process och hur du hanterar ölet. Introducerar du mycket syre i ölet efter att det jäst färdigt spelar det desto mindre roll om du fatar eller flaskar din öl. Det kommer givetvis fortsätta att utvecklas något annorlunda beroende på vilken metod du väljer, men om vi istället utgår från att man istället gör sitt bästa för att undvika introduktionen av nytt syre i ölet så är det vedertagna att det fatade ölet kommer behålla önskvärda smaker som hör IPA-stilen till bättre, än om du buteljerar och flaskjäser. Dock har jag stött på några få hembryggare som hävdar att understilen New England IPA gör sig bättre efter en flaskjäsning eftersom det förbättrar en eftersträvansvärd munkänsla. Själv tycker jag tvärt om, att en flaskjäsning ofta gör ett öl torrare och tunnar ut munkänslan något, vilket är anledningen att jag alltid buteljerar saison och annan belgisk öl.
När jag bryggde min senaste IPA ville jag undersöka hur mycket en fatad version av samma öl skilde sig från en flaskad. Så jag förde sedvanligt över större delen av ölen på ett fat efter bästa syrefria förmåga, dvs. att jag tryckte ut ölet från jäskärlet med hjälp av kolsyra ner i ett kolsyrefyllt fat i långsamt takt. Sedan buteljerade jag också några flaskor och kolsyresatte med carb drops. Sedan väntade jag i sex veckor och jämförde de två versionerna med varandra:
Den flaskade versionen har en mycket renare och neutral doft, medan den fatade med tiden har övergått att dofta mer och mer vanilj. Tror dock detta har något med just påtvingad kolsyra att göra då jag tycker det är en doft som jag stöter på i var och varannan burkad IPA. Prova öppna en välhumlad IPA och lukta sedan direkt ur burken, en krämig vaniljdoft dyker inte sällan upp. Den något enformiga citrusdoften som jag i tidigare utvärdering av ölet påtalat ligger där i båda versionerna, även om den känns något tydligare och fräschare i den fatade.
Munkänslan är nästa sak som skiljer sig mellan de två. Detta var en öl som jäste ut till 1.009, men jämför man mellan de två är det tydligt att den flaskade versionen är torrare. En extra flaskjäsning gör ganska stor skillnad och detta blir för mig ännu en bekräftelse på att man alltid ska flaskjäsa viss öl. Just IPA tycker jag inte är en sådan öl, men de flesta ljusa öltyper av belgisk karaktär tjänar på detta, både för komplexitet (dock beroende på val av jäst) och för en torr munkänsla.
Smakmässigt är skillnaden mellan dessa två inte lika påtaglig som doften eller smaken var. Eftersom jag druckit av denna öl från fat minst en gång i veckan sedan den fatades så vet jag hur den förändrats under tiden. Jag tycker min IPA tenderar att vara som bäst när den närmar sig två veckor på fat. När jag nu gjorde detta smaktest så har det gått sex veckor sedan den fatades och flaskades och den har tappat i stort sett alla toppnoter från humlen, vilket gäller båda versionerna. Givetvis hade det varit mest givande att göra en kontinuerlig jämförelse mellan de två versionerna under tidens gång, men jag orkade helt enkelt inte buteljera mer än två 75or. De få toppnoter av humlen som finns kvar är närmast obefintliga i den flaskade versionen, men jag behöver verkligen fokusera mig för att känna skillnaden. Den flaskade blir då inte helt oväntat mer slätstruken i sina smaker, eftersom jag också upplevde den något torrare. Värt att notera är att jag förväntade mig en större skillnad mellan dessa två. Båda har försämrats med tiden och den flaskade versionen har tagit lite mer stryk, men jag tycker fortfarande skillnaden är marginell och vid ett blindtest skulle det nog inte vara helt lätt att skilja dessa åt. Citrus och den mer allmänna humlesmaken ligger smakmässigt i samma nivå i båda ölen och det är ganska svårt att skilja dem åt när det gäller de mest framträdande humlesmakerna.
Kanske inte det mest givande av tester så här med facit i hand. IPA ska ju helst drickas någorlunda färsk, eller i alla fall den jag brukar brygga. Överväger man sedan fördelarna med att fata istället för att flaska blir ju valet ännu enklare, men detta är ju gamla nyheter. Jag vill dock åter igen slå ett slag för flaskning utav öl när det gäller vissa stilar, men jag tänkte kanske spara mina tankar kring detta till ett annat inlägg.