Utvärdering: Klarweizen

 

Utseende

Ovanligt att se en så pass klar (blank) veteöl, trots att jag vid upphällningen är mån om att få med bottensatsen. Gyllengul färg. Mot ljuset så kommer jag att tänka på halm.

Arom

En svag doft av skumbana som dock avtar kraftigt efter att skummet lagt sig. Tycker mig kunna identifiera en svag nyans av päron.

Smak

Smakmässigt skulle jag säga att denna ölen ligger någonstans mellan en veteöl och en ljus ale. Lätt smak av skumbanan och kryddnejlika, men inte alls i den behållning jag är både van vid och önskar. Detta leder även till att den tappar lite av den krämighet jag förknippar med veteöl. 

Den avslutad med en lätt beska som ligger kvar i munnen på ett halvtråkig sätt. Inte överhumlad, men det finns inte något annat som balanserar upp.

Övrigt

Egentligen kan man ställa sig frågan varför man skulle vilja brygga en blank veteöl? Ville jag egentligen det? Nej, men maltmagnus hade inte den vetesort jag önskade inne. Jag identifierar främst två faktorer till att jag inte blev särskilt nöjd med detta öl. För det första kan det ha att göra med just vetesorten (Castle wheat blanc) som jag använde och att denna ger en tunnare maltsmak än vad jag önskar. För det andra så jäste denna i lägre temperatur än vad jag tidigare gjort, något som Brewing classic styles förespråkar. Faktum är att denna öl jäste väldigt nära det gradantal som författarna hävdar ger bästa resultat. Detta kan vara en smaksak men jag vill ha betydligt mer skumbanankaraktär än detta, vilket jag torde få från en högre jästemperatur. Wyeast rekommenderar även att man underpitchar för en tydligare skumbanankaraktär, vilket jag inte gjorde denna gång. Dock har jag nått bättre resultat på den fronten tidigare med ungefär samma pitchmängd.

 

Samma öl sex veckor efter buteljering. Betydlig blankare än bilden ovan som är tagen tre veckor efter buteljering.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *