Harlequin IPAn bryggdes 20/3 och sattes på fat 30/3. Inlägg om recept och bryggdag finns här.

Jag använde mitt standardrecept på västkust IPA där jag varierar den sista humlegivan under koket samt torrhumlingen. Detta blir en lite lättare, men ej tunn, IPA med rejäl beska, precis som jag vill ha det. Skulle det bryggas för bedömning av domare skulle maltnotan troligtvis behöva blir lite kralligare med bidrag av någon mörkare sort. Denna lättare variant är dock utmärkt för humleexperiment:
82% Golden Promise
10% Weyermann Wienermalt
5% Crisp Caramalt
3 % Weyermann syramalt

30 IBU Columbus vid 60 min
30 IBU Harlequin vid 3 min
Torrhumling med Harlequin vid nådd FG 7g/L i 16 grader i 2 dagar. Kallkrash i ytterligare 2 dagar.
Jäst med BRY-97 i 18-19 grader.

Inleder med att upprepa och påpeka hur mycket jag uppskattar detta grundrecept och hur lätt det är att byta ut humlesorter efter önskan. Det blir alltid bra. Columbus är i mitt tycke överlägsen som bitterhumle och jag funderar till och med att börja använda den i annan öl då jag tycker beskan blir ren och frisk. Är redan nu sugen på att brygga en ny IPA med annan humle. Men det kommer senare.

Har druckit av denna IPA till och från i några veckor nu och i överlag upplever jag Harelquin vara en mycket solid ”modern” humlesort som fungerar alldeles utmärkt för IPA. Sticker den ut från mängden av modern humle på något sätt? Nej, absolut inte. Både doft och smakbidrag är ganska medel, så när man sticker ner näsan i glaset blir man inte överväldigad av dofter, vilket jag tycker att man ska bli med en IPA, oavsett IPA-stil. Det är på inget sätt en tråkig doft och smakprofil från Harlequin, men den sticker dessvärre inte ut på något sätt för att kunna bli en sort som jag tror bryggare återvänder till. Både doft och smak följer varandra ganska väl och om man ska leta frukt så är ananas, persika och grön vattenmelon det som dyker upp i samspel med tall och grapefrukt. Beskriven passionsfrukt uppfattar jag inte, varje sig från humlen när jag öppnade förpackningen, eller nu från ölet i glaset. Jag ser väl heller inte hur den skulle fylla något syfte i samklang med annan humle då Harlequin är lite ”all over the place”. Fördelen med detta är att den fungerar alldeles utmärkt som en single hop om man letar efter en humlesort som inte blir för enkelspårig. En annan fördel är att den kostar lite mindre än många andra morderna sorter, samt att man stöttar brittisk humle som jag hoppas fortsätter vara på frammarsch.

Sammanfattningvis är jag inte dunderimponerad av humlen och dessvärre tycker jag ofta man blir lite besviken på moderna sorter och dess beskrivningar då de ofta är mer tillbakadragna än vad som utlovas. Ölet blev dock mycket bra och även om jag inte kommer brygga med samma humlesort igen så kommer det troligtvis bli en ny IPA-bryggning inför sommaren då fatet redan är halvtomt.