Ännu ett år har passerat och jag tänkte likt förra årets födelsedagsinlägg skriva något som kan ta vägen lite var som helst.
Bryggåret som passerat har fortsatt att fokusera mest på saison och det verkar inte bli någon större ändring i det. Enligt mig så är det en favoritstil utan motsvarighet. Torr, humlig, komplex och elegant. Men i och med att jag fokuserat mycket på denna stil så tror jag mig komma närmare och närmare mitt mål, vilket är att med repeterbarhet kunna brygga en så bra saison som möjligt. Jag kan tänka mig att det är ganska många hembryggare som skulle tycka det vore tråkigt att fokusera så pass mycket på en och samma ölsort. Det borde jag också tycka, men av någon anledning har det inte blivit så. Jag tror att en av anledningarna till detta är att jag faktiskt inte dricker särskilt mycket öl. Och när jag väl dricker öl är jag nästan alltid sugen på samma sorts öl, saison eller en ganska generisk IPA. Då är det kanske inte heller så konstigt att jag gärna brygger dessa stilar också.
Trots detta har det hunnit bli en del nytt också. Just nu jäser den första pilsner nere i jäskylen på 10 grader, t.ex. Tidigare i år blev det även premiärbryggning på en porter. Jag har börjat använda mig av brettanomyces i större utsträckning, både i sekundär samt vid buteljering, ska bli riktigt spännande att se hur den ölen blir. Min humliga öl har tagit ett steg framåt i och mer införskaffandet av ett trycktåligt jäskärl där jag tycker mig funnit en framgångsrik metod för att med hjälp av tryck separera humlen från ölet vid fatning samt fatning från toppen. Dock är jag inte särskilt sugen på att jäsa under tryck, vilket verkar vara en metod som växer sig större och större. Jag har också skaffat mig några lite större glasdamejeanner som jag tänkte sätta några surisar i, vilket jag inte gjort på några år nu. Har planerat att odla upp jästen från några Cantillon-flaskor jag har ståendes i källaren. Det gäller bara att dricka upp dessa först. Har även funderat på att brygga en RIS nu när vintern kryper sig närmare.
Årets stora händelse är dock uppgraderingen av bryggutrustning. Jag har skrivit om detta men känslan av att kunna hålla på med bryggningen i ett separat rum där det finns både rinnande vatten och möjlighet att leda ut ånga är otroligt tillfredsställande och tål att upprepas. Man slipper både vara i vägen och bära sin utrustning mellan olika rum. Anledningen till att jag skaffade bryggverk var att jag ville ha smidigare bryggdagar, med allt vad det innebär. Så blir det inte riktigt till en början när man byter från en ganska inkörd metod utan det tar tid innan man hittar bra rutiner. Jag har senaste tiden börjat laborera med två olika tillvägagångssätt som jag kan byta mellan och fortfarande kunna förutspå effektiviteten på. Det lurar ett inlägg om lakandets vara eller icke vara runt hörnet, så mer om detta en annan gång, men jag kommer troligtvis byta mellan att använda bryggverkets fulla volym med lakning, och en annan metod där jag inte lakar alls. Det jag märkt, vilket jag känner igen från BIAB-tiden och till viss del satslakningstiden, är att mitt vattenprogram blir något mindre träffsäkert desto större del vatten som används vid mäskningen.
Jag har inte ångrat köpet av bryggverk ännu, och även om jag var ganska skeptiskt till just Grainfather väldigt länge så känns det som att jag köpte rätt bryggverk. Det är lite billigare än några andra ute på marknaden och det man får kompromissa med i kvalité, inte helt plana diskar eller lister som är något besvärliga att trä runt dessa, är jag beredd att göra. Jag vill faktiskt hävda att man gott och väl kan skaffa sig ett ännu billigare bryggverk om man vill. Det som är viktigt för mig är att temperaturangivelserna på bryggverket stämmer. Sedan vidhåller jag min filosofi att det är jäsningen som är den mest kritiska delen av öltillverkningen.
I år blev det ingen ölresa, men vi har redan planerat destination för kommande år. Som det ser ut nu kommer vi åka till Berlin, något som jag känner mig halvsugen på men helt enkelt får tugga i mig. Roligt lär det bli oavsett, även om det troligtvis inte kommer bli något bryggeribesök. Bra ölhak finns det med all säkerhet även i Berlin.
När jag kikar på vad jag skrev i födelsedagsinlägget förra året så ser jag att jag nämnde att det totalt bryggts mellan 70-80 satser öl, vilket under detta år borde ha närmat sig 100. Synd att jag inte räknat exakt, hade ju varit kul att göra något lite extra spexigt bryggning nummer 100.
Jag listade även några favoritöl i några olika kategorier. Där har kanske inte så mycket förändrat. Min trend att köpa alkoholsvagre öl håller i sig. Fullers London Porter borde kunna smyga sig in på listan över nya favoriter. En ganska viktig aspekt av öl man benämner som favoriter är för mig att man skulle kunna tänka sig att dricka en likadan efter att den första tagit slut. Givetvis är inte alltid så fallet. Har man lapat i sig en 12%-ig stout tar man kanske inte gärna en till. Men jag tror det är en aspekt många öldrickare som jagar incheckningar, eller "samplar" öl glömmer bort, att ölen man dricker oftast inte bryggdes för att man bara ska dricka en mun av. Hur många kan på fullaste allvar recensera en öl efter ett snabbt smakprov?
Några goda öl som druckit under året som jag tycker förtjänar att nämnas, som inte behöver ha släppts under det föregående bryggåret:
Brewers Bridge av Brasserie Dupont och Allagash
Bzart Kriekenlambiek Milliésime 2012 av Oud Beersel
Celeste av Alefarm
IPA No.7 av Collective Arts
Inte helt oväntat 2018 års La Vermontoise av Blaugies och Hill Farmstead
Spontandoublelingonberry av Mikkeller
Årets CBS av Founders
Polly 2 av Mikkeller
Oude Geuze White Vermouth Foeders av Boon och Mikkeller
Mitt mål med hembryggningen kommer fortsätta vara att med den utrustning jag har kunna producera så pass bra öl som möjligt, samtidigt som jag har rolig och fortsätter att lära mig saker på vägen.
Tack för att ni läser!