Gå till innehåll

5

Denna bryggning är en vidareutveckling av ölen som jag kallat för Moody, som är tänkt att bli min "hus-pale ale". Jag började med denna dryck för ungefär ett år sedan i och med att jag provade humlesorten Vic Secret för första gången. Efter den första bryggningen med den humlen fick jag blodad tand och ville fortsätta att använda humlesorten i en humlestinn öl.

Vic Secret har de gånger jag prövat den gett en helt otrolig arom av ananas och passionsfrukt, men kanske inte lika mycket smakbidrag. Det är inte en humlesort som klarar av att bära upp en öl helt på egen hand utan den behöver samspela med andra sorter. Vid senaste bryggningen med VS prövade jag denna i kombination med CRYO-Citra, vilket jag tycket fungerade helt okej, men lämnade mer att önska gällande smakbidrag i förhållande till pris. Man får räkna med drygt dubbla kostnaden på ett paket CRYO-humle i jämförelse med vanliga pellets. Därför blev det klassiska pellets för denna bryggning.

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om så kallade "lifter-hops", eller förhöjningshumle som kort och gott går ut på att vissa humlesorter kan användas i syfte att förstärka vissa smaker hos andra. Mosaic är en humlesort som besitter de egenskaper (oljor och annat) som gör den lämplig som förhöjningshumle till andra sorter som bidrar med mycket tropisk frukt. Jag kommer därför i denna bryggning använda Vic Secret och Citra i kombination med Mosaic i förhoppning att höja de tropiska fruktinslagen samt att få en i överlag mer komplex humleprofil.

När det gäller maltnotan kommer jag bygga vidare på tidigare recept där jag använt mig av Maris Otter Extra Pale som basmalt i kombination med större mängder munchermalt, havre och Carapils. I och med att jag gått över till bryggverk, ny bryggmetod och nya vattenmängder blir det en del bollande med att pricka in PH-värdet och jag hade under den första bryggningen lite bekymmer med mängden mjölksyra som jag var tvungen att tillsätta. Måhända att detta bekymmer är högst imaginärt men jag har mycket svårt att komma ifrån motviljan att tillsätta stora mängder mjölksyra. Jag kommer denna gång pröva på syramalt eftersom det inte påverkar vattenprofilen lika kraftfullt som mjölksyra. Vid de flesta tidigare test av syramalt har den varit någorlunda pålitlig, men jag kommer troligtvis behöva vara redo med lite mjölksyra iallafall. Mest nyfiken är jag på hur effektiv syramalten kommer vara under den kontinuerliga lakningen. Kommer flödet förhindra vattnets möjlighet att plocka upp PH-sänkningen som syramalten ska bidra till? Jag har planerat att behandla lakvattnet med 1.5ml mjölksyra för att få ner det i rätt ph-värde. Får se om uträkningarna stämmer eller om det kommer krävas mer.

För att få en lite fylligare munkänsla på ölet och en lika liten restsötma kommer jag även addera laktospulsver till koket, något som jag generellt tycker har missbrukats i diverse milkshake-ipor och gjort dessa öl till odrickbara. Anledningen till att jag trots bättre vetande tillämpar en väldigt liten del laktospulver är att det visat sig att en viss IPA från Amundsen som jag är svag för innehåller just laktospulver. Det skadar inte att prova.


Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 9.7/4.9
Beräknat IBU:
49 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG:  1.047
FG: 1.015
ABV: 4.2%
Koktid:
60min
Effektivitet:
67%
Mängd till jäskärl:
23L


Total mängd vatten : 32.44L
Mäskvatten:
18.48 L
Lakvatten: 13.96L


Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
5% Laktospulver


Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
8gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 128
Magnecium: 18
Natrium: 18
Klorid: 148
Sulfat: 157


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.04
Mätt mäsk-ph:  5.1
Ph lakvatten:
5.2 (1.5ml mjölksyra)
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -150


Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min


Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 5gr humle/L vört till jäskärl.
50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic.
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Citra, 30% Vic Secret och 20% Mosaic


Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter. MFG på jäst 29/3-2019.
Jässchema 20 grader

Rekommenderad antal jästceller: 232md (0.75 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.

Kylning av vört i den effektiva motströmskylaren. Det gäller att skruva in flödet och temperaturen rätt på vattenkranen, annars kyler den för snabbt. Efter någon minut går det bra att pausa pumpen, flytta slangen från vörten till jäskärlet och sedan slå pumpen igen.

Brygglogg

2019-04-30 Bryggdag. Gick både bra och mindre bra. Det positiva var att jag fick igång inmäskningen innan barnen skulle läggas, så jag kunde i lugn och ro låta cirkulationen jobba på medan jag nattade äldsta sonen. Kristallklar vört som rann igenom maltbädden fint utan att fyllas igen.

Till min stora förvåning så räknade mitt vattenprogram ut korrekt PH-värde, vilket gjorde att mäskningens ph blev något lägre än väntat. Jag brukar alltid räkna med att mina mätningar visar drygt 0.2 högre ph-värde än vad programmet förutspår. Således kanske syramalten hittar sin väg tillbaka till mina maltnotor trots allt. Just nu känns det rimligare att tillsätta 3-4% syramalt för att nå rätt ph-värde, istället för uppåt motsvarande 10% mjölksyra. Krävdes bara 1.5 ml mjölksyra för att få ner 14 liter lakvatten från 8.3 till 5.4, vilket också stämde med vattenprogrammets beräkning.

Dessvärre så blev utbytet betydligt sämre än vad jag förväntade mig. Första bryggningen med Grainfather landade effektiviteten på 83% och denna gång 67%. Beroende på hur jäsningen fortskrider kommer ölen landa på 4-4.6%, vilket inte är riktigt vad jag tänkt mig. Jag kommer fördela om mängden torrhumle något för att bättre möta minskningen av alkohol. Den humle som tillsattes under whirlpoolen kan jag inte göra något åt, så vi får se om jag kommer uppleva ölen för besk. Jag har egentligen inga problem med ett sämre utbyte om det innebär att jag kan ta det lite lugnare under bryggdagen och inte röra om i maltbädden mer än en extra gång i mäskningen. Det är således bara att kompensera med lite mer malt. Till nästa bryggning kommer jag dock anteckna hur ofta jag rör om i maltbädden och vid vilka tidpunkter under mäskningen. Detta för att kunna få en mer upprepar effektivitet i framtiden.

Lakvattnet rann genom maltbädden oroväckande snabbt, vilket säger något om mäskning och den klara vörten. Det sämre effektiviteten hänger med all säkerhet ihop med maltbädden, som resulterade i en klar vört men och också en för snabb genomrinning av lakvattnet.

2019-05-08 Dumpar jäst från botten av fermentasaurusen och gör en hydrometermätning; 1.017. Justerar torrhumlingen något med tanke på att det blir en betydligt svagare öl än planerat. Torrhumlar med 7gr/L, vilket kanske också kan vara för mycket om man läser den här artikeln.

150gr humle åkte ner i jäskärlet efter att jag dumpat lite jäst från botten av jäskärlet.

2019-05-10 Trycksätter jäskärlet till 0.8 bar för att få ner humletäcket ner i kärlet.

2019-05-11 Sänker temperaturen till lägsta möjlig på jäskylen för att kallkrasha. Behåller samma tryck på kolsyran.

2019-05-12 Kallkrashar och fatar. FG:1.015.

2019-05-29 Utvärdering

Flytt av öl från jäskärl till fat med hjälp av kolsyra och övertrycksventil på fatet.
FG:1.015
Provsmakning direkt från jäskärlet. Noll humlebränna eller humlegräs. Bara juice.

Den här ölen bryggde jag 17/11-18 och var efter drygt tio månaders experimenterande med saisonjäst, första saisonen som jag bryggde i syfte att färdigställa min slutgiltiga saison. Rätt kombination av jäster (2 st.), malt och humle som jag under året letat mig fram till. Detta blev också min bästa saison hittills och en av mina bättre öl i överlag. Jag har provat denna öl ganska konstant från och med att den varit 1 vecka på flaska, tills nyligen drygt tre månader senare och tiden har gjort den gott.

Nedan följer en sammanställning av de noteringar jag tagit från diverse smakprov. Något jag även provade denna gång var att jämföra den med en flaska Saison Dupont. Även om min saison inte bryggs för att efterlikna detta mästerverk finner jag det alltid mycket givande att ha en referens när man synar sina brygder.

Doft-Phare
Påminner till stor del om mina andra saison-bryggningar. Denna har en mer påtagligt fruktig doft från jästen. Övermogen frukt och en lätt kryddighet. I överlag något mer tillbakadragna dofter från jäst och humle än många andra brygder, vilket jag tror ha med lägre jästemperatur att göra.

Doft-Dupont
Konstigt nog är denna väldigt maltig i sin doft, något som aldrig trodde att jag skulle påstå för en Dupont. Påminner dessvärre om en industrilager. Kanske har denna flaska sett sina bästa dagar?

Smak-Phare
Påtaglig humlekaraktär som snabbt fyller munnen. Fruktig karaktär från jästen tillsammans med karakteristiska kryddsmaker. Har lyckats träffa in en örtighet som jag tycker går bra i kombination med kryddigheten från jästen, som också är påtaglig. Medelhög beska som jag faktiskt önskat mer av. Något syrlig. Till skillnad från tidigare saisoner är denna både renare i sina smaker och fräschör, samt komplexare och mer balanserad. Flera av mina andra saisoner som bryggts med mer karaktärsfulla jästsorter (565, 3724, 3726) har haft en viss karaktär av mandelmassa som blivit jag ofta beskrivit som något kletig. Hittar inte igen ovan nämnda smak i denna öl som känns mer komplett i sin smakprofil. Detta märker man tydligt i en längre och mer bestående eftersmak, som jag tycker har varit något frånvarande i tidigare versioner. Smak från både malt, jäst och humle samspelar i harmoni i eftersmaken. Som sagt, önskar nog lite mer tryck i humlen, både när det gäller beska samt smakkaraktär. De första 2-3 veckorna hade ölen en väldigt tydlig fruktighet som jag tyckte var ganska trevlig, men som jag också förstod hade att göra med dess unga ålder. Denna fruktighet har tonats mer betydligt och blivit mer balanserad med andra smaker.

Smak-Dupont
Blir faktiskt ganska söt i jämförelse med min Phare, vilket man annars inte skulle tänka på om man inte hade en ännu tunnare öl i glaset bredvid. Duponten har en komplexare maltighet som är saftig. Detta är ju beundransvärt med tanke på att den är bryggd med 100% pilsnermalt. Humlekaraktären är mer påtaglig genom en tydlig örtighet (är det ens ett ord?) och en högre och friskare beska, något jag vill uppnå med min egna saison.

Phare till höger är betydligt ljusare. Dock är Dupont-flaskan inte purfärskt direkt.




Den här ölen bryggdes den 8/12-18 och var ett välkommet avbrott från all den saison-bryggning som jag lagt fokus på under året. Jag ville pröva på humlesorten Vic Secret en andra gång då jag tyckte den hade god potential vid det första försöket, men också i kombination med Citra. Jag blev både nöjd och besviken med resultatet.


Doft
Klassisk humledoft som är lätt gräsig. Går det ens att komma bort från den? Stora portioner multivitamindryck och ananas. Skumtäcket doftar tydligt av engelsk fruktkaramell.

Smak

En väldigt lättdrucken öl med en dominant klassisk humlesmak tillsammans med citrus. Inte det juiciga och tropiska humletryck som jag förväntade mig. Är det jästen som håller dessa tillbaka? Eller måste jag börja använda mig av hop stand/whirlpool igen?

Till min stora glädje saknas humlebrännan, vilket är en positiv bekräftelse på att både mängden torrhumling och de två doserna (under jäsning och trycksatt i fat nummer ett) inte är i överkant, eller att min process fungerade bra i det syftet.

I munnen passerar det snabbt en lätt tropisk touch från humlen. Men den drar förbi på någon sekund. Något besviken. Om man jämför denna öl med G-Jos, som var 100% Citra och med en annan jäst, så var denna mindre allroumdfrukrig, vilket jag absolut inte förväntade mig. En helt okej öl utan felsmaker, men också något för anonym i sin humlekaraktär. Både humlesorter och mängden humle borde ha resulterat i något annat kan jag tycka. Är väldigt sugen på en relativt snabb ombryggning på denna med en annan jäst som kanske bär fram smakerna på ett annat sätt. I och med att värmen stiger inser jag att den faktiskt är supercitrusig.

Jag önskar även lite mer uppbackning av malt i ölets kropp, vilket jag också tycker att jag borde ha fått med en maltnota på 15% Munich, 10% havregryn och 8% Carapils. 

När det gäller CRYO-humle så är jag inte riktigt såld ännu. 100gr kostar dubbelt så mycket som vanliga pellets, vilket inte lönar sig i längden om man ska dunka på med mycket humle. Det som gör att jag inte vill utesluta det helt ännu är att påsen, som var från 2017 års skörd, doftade helt makalöst gott. Citra är jag väl bekant med men trycket i doften från den nyöppnade CRYO-påsen slog det mesta. Doftar det så pass gott och mycket intalar jag mig också att den borde vara utmärkt till en humlig öl. Eller?

Ölen blev väldigt god utan att sticka ut. Viss tropisk touch men inte den fruktdusch som jag var ute efter. Jag har inga som helst problem med att dricka flera glas efter varandra, vilket i grund och botten är ett gott betyg om något. 

Man får passa på för att fånga ljuset. Ölbilder tas i dessa tider med fördel mellan 11:00-12:30 på lördagar och söndagar. Ojämna veckor.


Begreppet "from grain to glass" skulle något ospexigt kunna översättas till "från korn till glas" och handlar om tiden från bryggning tills du håller den färdiga produkten i handen. När det gäller saison kan denna tidsperiod variera ganska kraftigt. Jag har tidigare diskuterat huruvida en specifik jäststam (dupont) har en tendens att stanna upp runt 1.030-1.035, för att senare komma igång igen, eller i vissa fall inte alls. Oavsett vad man har för upplevelse är det en jäst som tar längre tid på sig än de som något slarvigt benämns som "franska". Som jag har förstått det är det inte bekräftat att alla dessa (3711, M29, 590 mm.)  härstammar från franska bryggerier, eller varför de ens av vissa jästproducenter kallas för franska. Wyeast 3711 benämns av Wyeast som en fransk saisonjäst, då den ska härstamma från det franska bryggeriet Brasserie Thiriez. Daniel Thiriez hävdar dock att bryggeriets husjäst ursprungligen kommer från Belgien. Gemensamt för dessa "franska" saisonjäster är dock deras förmåga att tugga i sig vörtens socker effektivare vilket resulterar i en, beroende på jäst, snabbare utjäsning samt lägre FG.

Den vetesaison som jag bryggde den 7:e september hamnade på fat efter bara nio dagar. Anledningen till att utvärderingen dröjt är att jag helt enkelt haft utmaningar med att ta vettiga bilder på ölen då mörkret lagt sig över Norrbotten. Detta var alltså en saison som bestod av 50% vetemalt, delades upp på två jäskärl och med två olika, samt för mig, nya jästsorter.


Saison de Blé (Imperial Yeast Napoleon)

Doft
Lätt jästig. Rundad fruktkaraktär, torkad frukt.

Smak
Initialt fylls munnen av en fyllig och mjuk beska som är väldigt trevlig. Estrarna från jästen är lättsamma men vågar ändå ta lite plats. Inte i samma liga som 3724, 565 och 3726 dock. Lättsam och fräsch utan att vara för tunn.

Smakerna ligger i fin balans. De nobla humlesorterna fungerar utomordentligt bra ihop och beskan är precis där jag vill ha den.

En efterlängtad, men väldigt lättsam, örtighet smyger sig på mot slutet. En komponent som jag strävar efter med humlen.

Troligtvis i samma "franska" familj som t.ex. Belle saison, men den här jästen är milsvis bättre. Fräschare och komplexare, inte lika endimensionell.

Kropp och munkänsla
Lätt på grund av utjäsningen (1.004), men fortfarande med en viss fluffighet från vetemalten. Veten fyller sitt syfte i kombination med den torra avslutningen. Upplevs inte vattning/blaskig som jag anar att samma öl bryggd med 100% pilsnermalt hade gjort.

Övrigt
En öl som jag tycker blir bättre med tiden. I överlag är jag väldigt nöjd med hur de mer traditionella humlesorterna fungerade tillsammans med jästen, som hittills är mitt förstahandsval för lite lättare saison. Då tänker jag på de jäster som faller inom ramen för, åter igen, fransk saisonjäst som inte har lika djup pepprighet och jordighet. Borde fungera utmärkt med moderna humlesorter, om man vill vandra den vägen.


Saison de Blé (Safale Be-134)

Doft
Jordig doft. Lätt rökig?! Ja, faktiskt. Vetemalten framträder kraftigare i denna. Svag, knappt märkbar humledoft. Har något kletigt över sig.

Smak
Framhäver beskan på ett mindre tilltalande sätt än Napoleon. Den dominerande smaken från jästen känner jag igen från såväl 3724 som 565, men just den dominerande smaken är i ovan nämnda jäster mer balanserad och tillbakadragen. Här sticker denna jordiga och något kletiga smak ut och ger en något kådig upplevelse som ligger i övre sidan av gommen. Är trots en effektivare utjäsning än Napoleon, inte lika fräsch. Det framhävs även en annan sorts maltighet i den här ölen, som påminner om industrilager. Beskan kommer bakifrån gommen och hänger kvar på ett lite kvalmigt sätt.

Övrigt
En sammanfattande utvärdering är att den här ölen inte känns lika välbalanserad och komplex som den delen av vörten som fick jäsa med Napoleon. Och då är detta två ganska okomplexa saison.


50% vete?
Den här ölen bryggdes i syfte att utvärdera två påverkande faktorer för slutresultatet; jäst och maltnota. Det har handlat nästan uteslutande om jäst senaste tiden, men nu har jag även börjat ställa in siktet på maltnotan för saisonbryggning. Jag vet faktiskt inte om jag känner mig så mycket klokare efter denna bryggning.

Hur ställer jag mig till att ha 50% vetemalt i en saison då? Ja, i den ena ölen fungerade det utmärkt. Jag upplever till och med att det i Napoleon-versionen tillförde balans och fyllighet på ett uteslutande positivt sätt. I den andra vet jag inte om den kletiga maltigheten berodde på just vetemalten eller jästen. Dock lutar den det åt kombinationen malt, jäst och temperatur, med betoning på malt. Det är något med vetemalt som jag ibland inte uppskattar och jag har en amatörmässig teori om att vetemalt kan vara något känslig i högre jästemperaturer. Flera gånger, bland annat som med napoleon-ölen ovan, har det fungerat strålande.

Den slutsats jag kan dra från att ha använt 50% vetemalt i denna öl är att det bidrar med munkänsla och skumstabilitet. Varken ölen jäst med Napoleon eller Be-134 kändes vattning. Kanske ingen överraskning för någon.

Vanligtvis ser vi ordet råg dyka upp på förpackningar bland brödhyllorna i mataffärer, ett ställe som i alla fall jag befinner mig på ganska ofta. Kanske har jag till och med införskaffat mig bröd bakat på råg utan att tänka på det? Oavsett funderar jag troligtvis inte på skillnaden mellan sådant bröd och annat när jag kastar i mig frukostmackan innan cykelfärden till jobbet.

Historiskt sett så har man använt råg i skapandet av öl och whisky i ganska många år. Som bryggingredisens beskriver Rosannah Hayden, författare av Brewing with Rye, att rågmalt bidrar med komplexitet till det färdiga ölet, en något diffus beskrivning kan tyckas. Kryddighet är förutom ovan nämna komplexitet den vanligaste beskrivningen. Hon beskriver även att öl bryggt med råg kan ha smakkomponenter som till stor del påminner om öl bryggt med vete, fast med en torrare och grynigare avslutning. Intressant nog nämner hon även att råg, oklart om det är råg som omältad bryggingrediens eller ej, kan höja mäskens PH-värde, något som kan vara bra att ha koll på ifall man tycker att ens PH-mätare beter sig märkligt under bryggdagen. Hon rekommenderar även bryggaren att hålla koll på mäskningen ifall större mängder råg används eftersom råg har förmågan att dra till sig vattnet i mäsken fortare än "vanlig malt", vilket kan resultera i en tjockare mäsk, längre avrinningstid och om det vill sig illa en avstannad avrinning.

Anledningen till att jag vill prova rågmalt är att jag ser denna maltsort dyka upp, titt som sätt, i saisonrecept från professionella bryggare från olika delar av världen. Jag fortätter även leta efter nya ingredienser som kan tillföra önskad komplexitet i mina saisonöl och då kändes råg som något spännande. Precis som med min förra bryggning, som innehöll 50% vetemalt, så innehåller denna hela 50% rågmalt i syfte att utvärdera hur maltsorten passar i saison.  En mängd som passerar långt över rekommenderade doser. Dock ser jag ingen poäng med att hålla mig till de mer vanligt förekommande 10-20 procenten av den totala maltnotan eftersom det inte kommer ge mig en tydlig indikation på vad råg faktiskt kan bidra med.

Denna gång blir det ingen obeprövad jästsort utan klassiska Wyeast 3724, dock med ett litet annat jäsningsschema än sist. I in senaste saison provade jag lite andra, om än traditionella, humlesorter och på lite andra ställen i koket vilket jag blev mycket nöjd med. EKG och Styrian följer med även denna gång, men på ett lite annat sätt.


Stil: Saison
Bryggmetod: No sparge
Beräknat SRM: 5
Beräknat IBU: 44
Beräknat OG: 1.058
OG: 1.060
FG: 1.010
ABV: 6.56%
Koktid: 90min
Effektivitet: 62%
Mängd till jäskärl: 10.7L


Total mängd vatten :20L


Maltnota (kg-%)
50% Castle Pilsner 6rw 1.7L
50% Crisp Rye Malt ∼8L


Vattenbehandling
4 gr Kalciumsulfat
3 gr Magnesiumsulfat
0.5g gr Bordssalt
3 gr Kalciumklorid
4ml mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 110
Magnecium: 16
Natrium: 15
Klorid: 99
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.14
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -107
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
64°C i 90min

Betydligt mörkare mäsk än beräknat.


Humlechema
@60min - East Kent Golding 5.4AA - 13IBU
@60min - Styrian Golding 3.3AA - 13IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@5min East Kent Golding 5.4AA - 8IBU
@5min - Styrian Golding 3.3AA - 6IBU


Jäst
Wyeast 3724 2L starter, dekanterad.
Jässchema 30 grader till FG. Eventuellt höjning på slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 162md
Beräknad mängd jästceller: 205md


Brygglogg

2018-09-18 Sätter förkultur.
2018-09-21 Bryggdag. Något bättre effektivitet än jag förväntade mig då jag inte lakade. Ytspänning i mäskkärlet, men det gick. Betydligt mörkare vört än vad bryggprogrammet beräknade.
2018-09-27 SG 1.040. Något högt även om jag vet att den kan stanna upp. Hmm...Avvaktar nog en vecka till.
2018-10-03 SG 1.024.
2018-10-10 SG 1.014
2018-10-11 Höjer jäskammaren till 34 grader för att hjälpa utjäsningen.
2018-10-15 SG: 1.011
2018-10-21 FG: 1.010. Högre än vad jag önskar men har efter lite efterforskning förstått att stora mängder råg kan resultera i högre FG. Dock ingen katastrof utan fullt dugligt. Fatar och trycksätter till 1.8bar samt buteljerar tre 75cl (fyra carb drops) samt en 50cl (tre carb drops).
2019-01-08 Utvärdering.

*Palmer & Kaminski 2013