Gå till innehåll

För drygt två månader sedan upptäckte jag att Grainfather skulle släppa en uppdaterad version av sina silplåtar. Alla som är bekanta med Grainfather vet att detta är den mest ifrågasatte delen av hela bryggverket där det känns som att man under tillverkningen valde att spara in på materialkostanad för plåtarna, samt att de på något sätt aldrig kändes riktigt genomtänka. Hembryggare verkar ha haft störst problem med den undre silplåten och de ökända silikonpackningarna som åker av när plåten ska ner i maltkorgen. Personligen har jag aldrig stört mig särskilt mycket på just den undre plåten eftersom några spray med Star San alltid hjälp mig att få plåten på plats relativt enkelt. Desto mer problem har jag haft med den övre silplåten som tenderar att kollapsa ner i vörten under mäskningen. Jag blev väldigt nyfiken på dessa uppdaterade och valsade silplåtar eftersom man nu slapp silikonpackningarna till både övre och undre silplåten, så jag beställde hem dem direkt de fanns tillgängliga på Humlegården.

Direkt när jag packade upp plåtarna började jag undersöka dessa och blev ännu mer nyfiken, eller rättare sagt osäker, på dess funktion. Den undre silplåten var det egentligen inget att fundera över då denna snabbt och smidigt gled ner i maltkorgen. Men när det gällde den övre silplåten så förstod jag inte riktigt hur jag skulle kunna använda denna. Här bör jag tillägga att det finns absolut ingen information om plåtarna på vare sig Grainfathers hemsida eller på Humlegården (eller annan återförsäljare inom Sverige eller utomlands), annat än att de ska ersätta de äldre plåtarna. Jag ställde några frågor om plåtarna på ett forum och när svar började trilla in så tenderade dessa att komma från ägare av de nya Grainfatherenheterna, som då inte förstod mitt problem. Det var då jag började förstå att problemet till stor del låg hos mig själv, eller kanske inte helt och hållet, men till stor del...

För det hutlösa priset av 749 kronor, en beskrivning som sa att dessa valsade plåtar ersätter de gamla plåtarna samt att man mäskar och lakar på samma sätt, så förväntar jag mig att dessa ska fungera precis som de gamla plåtarna, fast bättre. Det är ju så de marknadsförs. Samtidigt kände jag mig ganska korkad när jag plockade upp den övre silplåten, tittar på den, funderar, lägger den i ett vattenbad och ser att den sjunker som en sten. Vad ska jag med denna till, tänkte jag? Dyr var den också. För att detta ska bli begripligt för er som inte lusläser bloggen bör jag tillägga att jag slutade laka för några år sedan och att det är här som det felar. Den gamla övre silplåten hölls, en bra bryggdag, fast ovanför vörtytan med hjälp av just den besvärliga silkonpackningen. En dålig dag åkte packningen av så pass många gånger att man till slut gav upp, eller så greppade packningen inte mot maltkorgens kanter vilket gjorde att hela plåten gled ner i vörten. Eftersom de uppdaterade plåtarna inte har någon silikonpackning kan jag nu konstatera att dessa, med fokus på den övre, är designad för de som lakar eftersom plåten då "flyter"/vilar ovanpå mäsken då denna är tjock nog att bära upp den. Lakar man inte och tillsätter hela vattenmängden vid inmäskning så blir mäsken för tunn för att detta ska fungera. För lakande ägare av de nyare Grainfatherbryggverken antar jag att detta känns ganska självklart eftersom dessa nya bryggverk har silplåtar med samma design. Men, borde inte Grainfather ha kunnat varit lite tydligare med detta? Skriva något om detta ganska dyra tillbehör på sin hemsida, eller kanske på förpackningen så att återförsäljare kan informera om detta? Även om man förespråkar lakning vid användningen av bryggverket så har tillverkarna själva skrivit artiklar på sin egen hemsida om icke-lakning med bryggverket. Samt att man borde vilja marknadsföra sin produkt som ett mer flexibelt bryggverk än vad det blir om man säljer dyra tillbehör och då tar för givet att alla brygger på ett och samma sätt. En gnutta dåligt kan jag tycka.

Här kan det vara intressanta att resonera kring den övre silplåtens funktion då det säkert finns ganska många GF-bryggare där ute som inte tycker den behövs alls. Jag har själv bryggt några gånger utan denna och visst går det utmärkt, men jag föredrar trots detta en fungerande övre silplåt. Denna hjälper till att jämna ut den cirkulerande vörten så att den fördelar sig jämt över maltbädden. Man får, anser jag, en bättre effektivitet men med hjälp av silplåten, ett argument man kan ifrågasätta vikten av, men även en klarare vört. Här kanske några lyfter på ögonbrynen. Dels ser man inte poängen med en klar vört men även inte hur den övre silplåten faktiskt hjälper till med detta. Lyfter man bort silplåten så landar den cirkulerande vörten på ett och samma ställe i maltbädden, även om det ligger en del vätska ovanför. När man sedan lyfter upp maltkorgen för avrinning så är det tydligt att vätskan tagit en och samma väg ner genom maltbädden, vilket en försämring i effektiviteten också visat mig, då det finns tydliga försjunkningar i malten. Med silplåten på plats fördelas malten jämt över maltbädden, vörten tar inte en enskild väg ner genom bädden, samt att detta hjälper till att filtrera bort allt det som gör vörten grumlig. Sprider man vörten ovanför maltbädden jämt fördelar man trycken/suget neråt jämt, vilket torde underlätta filtreringen, samt minska risken för kanalbildning. Här har jag full förståelse för att det kan anses som hårklyveri för vissa. Om man inte bryr sig om klarheten på vörten så är det helt okej. Alla brygger vi på olika sätt och med olika tekniker. Jag ser dock hellre en klar vört då jag tror det finns fördelar med detta. Köper man sedan ett bryggverk med RIMS-funktion tänker i alla fall jag att möjligheten till en klar vört ska finnas där då det är en funktion som man betalat för.


Vi börjar med den övre silplåten:

Som förhoppningsvis syns på bilden är det en klar förbättring gällande kvalitet på den övre silplåten. Medan de äldre plåtarna kunde vara lite skeva, men fungerande, är dessa raka, robusta och betydligt tjockare.


Den undre silplåten:

Inte så mycket att skriva om den under plåten. Den glider enkelt ner i maltkorgen vid installation. Hade kanske kunnat ha någon nanomillimeter större diameter då jag tycker den hade kunnat sitta lite tajtare mot maltkorgen. Vid den första provbryggningen så rann vörten betydligt fortare genom maltbädden när korgen höjdes för avrinning. Det uppstod även en försjunkning längs kanterna på bädden vilket innebär att vörten rann längs väggarna istället för jämt fördelat genom hela bädden. Kanske en småsak i sammanhanget dock?


Övre silplåt på plats:

Tydligt glapp mellan maltkorgen och plåtens valsade kant.


Min tillfälliga, fula men fullt fungerande lösning för att kunna brygga lakningsfritt:

Tillslut fick jag vara lite uppfinningsrik och göra på detta sätt, vilket fungerade utmärkt. Lite ståltråd som snabbt och enkelt kan justeras i höjd beroende på vörtmängd. Med hjälp av dessa kunde jag vila silplåten ovanpå vörten och cirkulera utan problem. Det blev också enkelt att lyfta upp sillåten och röra om i malten efter halva mäskningen, en rutin jag också kommer kunna bibehålla utan bekymmer då det var under detta moment som de gamla packningarna inte kunde fästa mot den fuktiga maltkorgen. Ett sista plus är att man nu också slipper de småvassa kanterna på de äldre plåtarna.

Slutet gott allting gott. Plåtarna var dyra men de har efter lite modifikation visat sig fungera fint även för en ickelakande GF-bryggare.

3

Stadsbyggnadsförvaltningen i alla svenska städer testar regelbundet kvalitén på kranvattnet för alla boende som har tillgång till kommunalt vatten. Som invånare har du rätt till att få ta del av dessa analysrapporter och vanligtvis brukar de finnas att tillgå på kommunens hemsida. På forumet bryggaren finns denna tråd där medlemmar lägger upp olika vattenrapporter för diverse kommuner. Det kan dock bli en del bläddrande om du ska hitta vattenrapporten för just ditt kranvatten, så enklast är nog att surfa in på din kommuns hemsida och leta upp senaste rapporten, eller skaffa dig en kontaktperson som du någon gång ibland kan be mejla dig den senaste rapporten. Tycker du att vattenbehandling verkar intressant så har jag skrivit en enkel guide om hur du ska gå till väga här.

Nedan följer en uppdaterad analysrapport på kranvattnet för oss hembryggare i luleåtrakten. Av föga intresse för hembryggare på annan ort, men "bra att ha-sida" för oss bryggare i Luleå.


Vattenrapport för Gäddviks vattenverk, Luleå:
Provtagningsdatum: 29/10-2021

Kalcium: 22 mg/l
Magnesium: 2.1 mg/l
Natrium: 6 mg/l
Klorid: 11 mg/l
Sulfat: 8.1 mg/l
PH: 8
Alkalinitet som bikarbonat: 65 mg/l


2

Efter drygt sju år som hembryggare tänkte jag att det var dags att ta ut svängarna lite och brygga en öl baserad på vad jag hittills lärt mig. Det är en öl jag funderat på att sätta ihop alltsedan jag började få en fallenhet för engelsk ale. Det är något lättsamt med låg kolsyra och knäckig maltsmak som jag tänker mig ska få rinna från min nya Nukatap med stoutmunstycke, som jag skrev om tidigare. Det har varit väldigt roligt att få knåpa ihop receptet och även något jag ville göra utan att läsa andra färdiga recept, bläddra i böcker eller läsa på forum. Troligtvis är det första gången jag sätter ihop ett recept utan några som helst riktlinjer från andra källor, helt på egen erfarenhet, eller bristen av just detta, beroende på hur resultatet blir. Vad blir det för öl egentligen? Någon slags blandning av en porter och en ESB kanske?

Receptet utgår från jästen där jag alltsedan min engelska porter, som jag anser vara en av mina bästa hembrygder hittills, velat återkomma till Fullers-jästen. En ganska allsidig jäst för engelska stilar som kan användas till det mesta. Den är en väldigt tam utjäsare men desto bättre flockulerande jäst som jag tycker lämpar sig för alkoholsvagare öl, även om jag kommer försöka få denna öl att landa strax över 5%. Vid porterbryggningen landade FG på hela 1.023, så jag tar med det i beräkningen till denna öl. Jag går på Wyeast-varianten (1968) ännu en gång och hoppas att den kommer lämna samma mjuka och maltiga kropp efter sig som sist.

Basmalten blir en ny bekantskap i form av Crisps mest maltiga basmalt, Best Ale Malt. Den är något mörkare än den annars utmärkta Maris Otter och rekommenderas av Crisp själva att användas i basmalt till mer traditionell engelsk ale. Det är kanske inget supertraditionellt över just denna öl, men själva känslan vill jag åt. I övrigt vill jag slå ett slag för att man som hembryggare vågar variera sin basmalt då jag tycker det är ett bra sätt att få variation på sin öl. Brygger man alltid med samma basmalt kommer all din öl har toner av varandra. Basmalten utgör en övervägande majoritet av maltnotan och rör man sig mellan olika stilar från olika länder är det trevligt om grundsmakerna också varierar.

Ölen tar om möjligt ett litet steg från de brittiska traditionerna genom att bestå av ca 15% havremalt, även om också den kommer från Crisp. Tänker mig dock att havremalten ska ge mig lite extra krämighet.

När det gäller karamell-/crystalmalt anammar jag något som jag tror mig ha läst i någon av Gordon Strongs böcker, vilket är att dela upp malten mellan två olika sorter. Notera att jag inte letat upp boken för att se om det stämde. Det hade nämligen kunna betraktas som fusk i sammanhanget då jag skulle ha frångått principen att bygga ölet på egen erfarenhet. Så istället för 8% av en och samma karamellmalt delar jag upp denna i två lika stora andelar av Crystal 150 och 240. Det är denna del av receptet som jag känner mig mest osäker på. Respektive sort rekommenderas dock upp till 10% av maltnotan så jag hoppas 4% av varje inte ska bli för mycket.

Humlen har jag inte lagt alltför mycket tanke på utan jag tror att en jordig och lätt marmeladig Fuggle blir bra. Jag tänker mig att teoretiska 25 IBU blir lagom för att bryta igenom den förmodade låga utjäsningen något. Någon särskilt bitter öl vill jag som sagt inte att detta ska bli.


Namn: KällarAle
Stil: Någon slags engelsk ale
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
71%
Beräknad mängd till jäskärl: 12L
Mängd till jäskärl:
12L
Beräknat SRM/EBC: 11/22
Beräknat OG: 1.059
Koktid: 60 min
Beräknat IBU: 25
OG: 1.057
FG: 1.024
ABV: 4.3%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
75% Crisp Best Ale (~2.8L)
14% Crisp Naked Oat Malt (~1.5L)
4 % Crisp Crystal 150 (~64L)
4 % Crisp Crystal 240 (~101L)
2.5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
67 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 19.9L
Mäskvatten:
19.9L
Lakvatten:-


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
4g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 101
Magnecium: 2
Natrium: 8
Klorid: 113
Sulfat: 62


Beräknat mäsk-ph: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Fuggle (kottar) 15IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Fuggle (kottar) 10 IBU


Jäst
Wyeast 1968 - London ESB Ale
19 grader primärjäsning. Höjer till 21 mot slutet.
Rekommenderad antal jästceller: 131 MD
Beräknad mängd jästceller: 100 MD


Brygglogg
2021-11-21 Bryggdag utan några som helst bekymmer. Kom igång med bryggningen på eftermiddagen så 20:30 var jag städad och klar med allt.
2021-11-22 Kikar in i jäskylen morgonen efter och ser till min glädje att det är långsam aktivitet i vattenlåset. Var lite orolig eftersom det inte blev någon förkultur denna gång.
2021-11-23 Full fart i vattenlåset.
2021-11-24 Avtagande aktivitet på morgonen och under kvällen så är det väldigt lite fart i låset. Höjer temperaturen till 21 för att hjälpa till. Planerade OG efter en väldigt låg utjäsningsprocent så allt är troligtvis som det ska. Tidigare anteckningar visar även på att jästen är väldigt snabb. Förväntar mig att den når FG under morgondagen vilket innebär att den behöver 3-4 dagar på sig för en normalstark vört.
2021-11-26 Stopp i vattenlåset. SG ligger på 1.024. Är ganska säker på att det blir FG.
2021-11-27 Kallkrash.
2021-12-02 Fatar och tycksätter till låga 0.5 bar. Inte helt smärtfritt dock då jag till en början inte fick ut någon öl genom ventilen. Misstänkte då att den täpps igen av jästen eftersom den är extremt flockulerande och bildar ett nästan leraktigt kaka i botten. Så var det. I mitt försök att få ut ölen började jag då skruva på ventilen eftersom det gör att tappröret på insidan av brew bucket då roterar uppåt och från själva botten och jästen. Dock visad det sig att själva packningen satt väldigt löst och det började då runna ut öl från jäskärlet. Samtidigt som detta hände så släppte proppen i ventilen och det började flöda ut öl på golvet i jäskylen. Samtidigt som detta pågick så höll jag på att rengöra tappkranarna och slangarna på insidan av ölkylen med hjälp av det fat som ölen skulle flyttas till. Det hann således försvinna en del öl innan jag han lyckades börja flytta ölen. Allt som allt förlorade jag uppåt tre liter öl och det blev att fylla fatet med öppet lock. Inte jordens undergång men ölet utsattes för en del del syre samt att jag fick skura golv i jäskyl samt golvet i bryggrummet, under kylarna osv. Tur att jag inte hade bråttom till något. Öl blir det i slutändan och till min glädje har jag nu två fulla fat med öl för första gången på några år. Alltid lär man sig något.

Passade även på att fata en lager under bryggdagen.

2

Jag har en något komplicerad relation till lager. Egentligen är det inte relationen det är något fel på, utan det är problematiken för oss ölintresserade bryggare som vill kunna, i viss mån, ersätta öl vi köper med den vi brygger hemma. God lager är svår att få tag på om man inte bor i en stad med barer/restauranger/pubar som kan erbjuda detta, likt Zum Franziskaner i Stockholm. Jag hoppas lite på att IPA-trenden ska försvinna och självrunnen lager blir nästa grej. Det är väl dock inte ett trolig scenario. Har man inte ställen likt Zum att besöka blir det inte att man dricker så många goda lager varje år, om ens det. Senaste jag blev riktigt imponerad av en lager var på Akkurat, och det är två år sedan jag var där, och drack en numera bortplockad märzen från Oppigård. Att det sedan inte finns en enda välsmakande lager på systembolagets fasta sortiment gör det heller inte bättre. Kanske en lätt överdrift, men systembolagets behandlande av lager, och all annan öl också för den delen, har gjort att vi vant oss vid att lager ska smaka på ett visst sätt, som inte är särskilt bra. Lager är troligtvis den godaste och mest komplexa ölsorten som finns. Vi är bara inte vana vid det. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och förse mig själv med välsmakande lager. Jag fortsätter från grunden med enkel metodik, så jag är ödmjuk inför att ölen kommer ha en hel del förbättringsområden. För själva progressionen och lärandets skull blir det dock en relativt enkel lager denna gång.

Likt husets saison vill jag också ha en huslager. Tidigare i år bryggde jag en "altanlager" som visade sig bli en bra öl att bygga vidare på. Effektiviteten var lite för hög så det blev en lite för stark öl samt att beskan var lite för snäll. Nu är det dags för en återbryggning av denna öl och jag hoppas kunna närma mig önskat OG samt skruva upp beskan något. Dock inte för mycket eftersom det ska vara en helles och inte en pilsner. Egentligen borde jag kalla ölet för källarlager eftersom altansäsongen för länge sedan är över, men en källarlager för tankarna till en kellerbier, vilket detta inte är.

Precis som med all bryggning av olika stilar kan man göra det på olika sätt. Lager är som med andra stilar en historia för sig och det finns väldigt många tekniker man kan använda sig av för att uppnå önskat resultat. Jag har skrivit lite om LODO-tekniker förr och vilka tekniker som jag upplever som rent omrimliga att försöka eftersträva, samt vilka som är lite mer lättillgängliga. Utan att gå in på detalj så verkar det som om LODO-förespråkarna menar att LODO-bryggning är något man antingen gör till 100%, eller inte alls. Ganska tvärt emot hur jag resonerat tidigare. Någon lite förbättring är väl bättre än ingenting? Mina små förbättringar är dock ganska universella för all öl jag brygger då det helt enkelt handlar om att hålla syrenivån nere med den utrustning jag förfogar över. Har jag förstått det rätt gäller det dock att hålla syran under en extremt låg nivå för att det ska ge önskad effekt, vilket är i stort sett omöjligt om inte hela processen är felfri. Man kan dock se dessa lågsyremetoder som ett sätt att bli en bättre bryggare, hur motsägelsefullt det än kan verka. Med min utrustning innebär dock de små saker jag gör absolut inget extra arbete.

Jag hade tänkt att prova förkoka vattnet för att bli av med syre, men nu ska jag försöka pejla in ölet utan att ändra massa saker i min process och se hur det blir. Sedan kan det bli aktuellt med ändringar i form av förkok, annan jäst och humle. Först ska dock grundlagern sättas på enklast möjliga vis. Det blir således torrjäst, enkelt infusionsmäskning med undantag för ett utmäskningshöjning, ingen spundning, samt en reguljär förbehandling av vattnet med en tillbakadragen vattenprofil. Enkelt, helt enkelt.


Namn: Altanlager #2
Stil: Helles
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
76%
Beräknad mängd till jäskärl: 11L
Mängd till jäskärl:
11L
Beräknat SRM/EBC: 3.5/7
Beräknat OG: 1.050
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 25
OG: 1.050
FG: 1.010
ABV: 5.25%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
89.4% Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
4.7% Weyermann syramalt (~2L)
4% Weyermann Carahell (~10L)

Mäskschema
65 grader i 60 min
76 grader i 10 min
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 19.7L
Mäskvatten:
19.7L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 74
Magnecium: 2
Natrium: 8
Klorid: 65
Sulfat: 63


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3


Humleschema
@60 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU
@5 min - Hallertauer Mittlefruh - 4 IBU


Jäst
2pkt Saflager34/70
Jäsning i 12 grader under första 48h av aktivitet, sedan 14 grader till FG.
Lagring i kylskåp under 4-6 veckor.
Rekommenderad antal jästceller: 204MD (1.5 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: 138 MD


Brygglogg

2021-11-02 Bryggdag. En ganska vanlig bryggdag med ett väldigt irriterande undantag. Idag var det helt omöjligt att få tillbaka den övre silplåten efter min sedvanliga omrörning med 30 minuter kvar av mäskningen. Att silikonpackningen ibland glider av är jag ganska van vid. Det brukar gå att lösa genom att man torkar den torr både på utsidan och insidan. Problemet som denna gång inte gick att åtgärda var att den övre silplåten sjönk ner i vörten. Efter 30 minuters ondgörande över detta struntade jag helt enkelt i silplåten sista 30 minuterna av mäskningen. Det gjorde ingen större skillnad på effektiviteten. Tydligt var att återcirkuleringen av vörten inte kunde spridas bland malten på samma sätt. När maltkorgen lyftes upp var malten rätt ojämn. Nåväl, detta spelar troligtvis inte någon större roll. Detta med packningen är ett välkänt problem men jag har fram tills nu lyckats undvika det rätt bra. Troligtvis är det en av de två packningarna (den andra sitter i botten på maltkorgen) något större och det är denna som hamnat på den övre silplåten denna gång. I den nya G40 är den övre silplåten bortplockad helt och hållet, vilket får mig att fundera lite över hur effektiv spridningen av vörten egentligen blir på den maskinen. I övrigt gick bryggdagen bra och jag lyckades vara städad och klar runt 22:00.
2021-11-03 Långsam aktivitet i jäsröret. Kommer jäsa vörten två grader varmare än förra gången eftersom Fermentis rekommenderar det. Hade problem att få igång jäsningen förra gången vilket verkar att fungerat bättre denna gång.
2021-11-04 Stadig men långsamt aktivitet. Går på rekommendationerna och höjer till 14 grader.
2021-11-05 Mer fart i vattenlåset nu. Nästan "ale-fart" på bubblorna.
2021-11-08 Aktiviteten är regelbunden men har avtagit.
2021-11-10 Fortfarande hyfsat regelbunden aktivitet. SG är nere på 1.011 så jag misstänker att denna kommer lyckas klättra en bit under 1.010.
2021-11-11 Tidigt på morgonen och nu har aktiviteten i jäslåset avstannat helt. Väntar några dagar innan kallkrash.
2021-11-14 Kallkrashar till 4 grader.
2021-11-21 Fatar och trycksätter till 1 bar. FG landar på 1.010. Provsmakar och ölen är helt utan bismaker. Kommer bli bra.

Har blivit väldigt förtjust i min brewbucket. En mycket prisvärd produkt, trots att den är ganska mycket dyrare än en plasthink.

Det har blivit väldigt mycket flasköl under de senaste åren och det är nog drygt ett år sedan jag gjorde mig av med mitt andra 18L-fat. Brygger man mycket belgiskt blir det så. Nu har jag dock tänkt ändra på det och har införskaffat mig ett nytt 9L-fat vilket innebär att jag nu är tillbaka till ägandet av två fat. Jag slutade med att laka mina brygder för ganska länge sedan och jag tömmer sällan ett fat på egen hand, vilket gör att ett mindre fat passar mina behov betydligt bättre. Senast jag jag tömde ett fat var i början på sommaren då min första version av husets lager gjorde entré. I skrivande stund jäser version två i jäskylen och min tanke är att ha ett dedikerat lagerfat då jag själv har ett växande intresse för stilen, samt att det är en stil som går hem i hushållet och bland gäster. Det är inte omöjligt att det i framtiden bli ännu ett fat eftersom lagringsfasen tar sin tid och man annars riskerar att vara utan lager en längre tid, vilket ju absolut inte är önskvärt!

I samma varukorg som fatet klickade jag även till en ny tappkran som jag sneglat på ett tag. Som ni ser på bilden ovan så är den bortre kranen av enklare utförande. Dessa har fungerat fint så länge man använder tappen någorlunda regelbundet. I mitt fall har jag märkt att den tenderar att klibba fast med jämna mellanrum och fram tills nu kunde jag faktiskt inte använda den nu utbytta kranen då den senaste ölen stått på så pass länge att handtaget helt enkelt inte gick att rubba. Jag dricker helt enkelt för lite öl.

Valet föll på en svart Nukatap-kran. Dels tyckte jag det var lite kul med en svart kran som bidrog med en viss Batman-känsla, men främst så fanns det en del roliga tillbehör till kranen. Det finns en snäppet dyrare version av kranen med inbyggd flödesreglering. För tillfället känner jag inget behov av en sådan eftersom jag använder sytråd mellan fatet och bakstycket. Det skiljer dock bara 100 kronor mellan kranarna så det är möjligt att jag skaffar mig en sådan om även den bortre, enklare kranen, i framtiden ska bytas ut. Förutom tillbehören så har Nukatap-kranarna även en invändig design som gör att den inte ska klibba fast lite enkelt. Den har en missilliknande släde som gett kranen sitt namn.

Första tillbehöret jag köpte var en stout spout. Kanske också det mest onödiga eftersom jag inte serverar med kvävegasblandning, men jag tyckte det var lite kul. Om det resulterar i ett kompaktare skum med vanlig kolsyra återstår att se. Men jag hoppas kunna ge mina engelska ale en lite elegantare touch:

Ett mer användbart tillbehör syns på bilden nedan, en growlerfyllare som gör att man snabbt och smidigt kan fästa en 12x15/12x16mm slang på kranen. Detta är något jag kommer ha en hel del användning för då jag fram tills nu haft det lite kämpigt med att fylla flaskor utan att det skummar över efter att man fyllt flaskan en fjärdedel. Mindre kladd och torkande blir förhoppningsvis resultatet:

Vill man vara ännu mer avancerad och syrefri i sin överföring kan man även skaffa sig "ball lock spout" som gör att man kan fästa en kulkoppling direkt på kranen. Det finns även en fjäder som man kan köpa till för att göra kranen självstängande. Fjädern känns likt stout-tillbehöret mest som en rolig finess, men dyker det någon gång upp en hållbar men mindre growler med kulkoppling på känns kulkopplingstillbehöret som ett utmärkt tillbehör om man vill skänka bort IPA eller annan syrekänslig öl.

Jag passade även på att byta ut sytrådarna på insidan av kylen då dessa suttit där i några år. Även om jag sköljer dessa med både PBW och Saniclean inför varje nytt fat så var det dags för nya slangar. Med JGs push-in kopplingar tar det inte mer än någon minut att byta ut båda. En välbehövlig renovering både invändigt och utvändigt.