Gå till innehåll

Det finns något mäktigt i att kunna hälla upp sin öl från en 75:a.


Ölen bryggdes den 21/9-18 och sattes på fat den 21/10. Dock valde jag även att buteljera några 75cl-flaskor för att se om jag upplevde någon skillnad mellan den fatade versionen och den som fått stå en längre tid på flaska. Jag upplevde den flaskade versionen som bättre.


Doft
Så som mina säsonger brukar lukta. Fruktiga estrar från jästen som numera känns väldigt stilenliga. Torkad frukt som får mig att tänka på en mörkare belgisk öl. Lätt rökig och mineraler.

Smak
Djup och fyllig krydda som dessvärre blir något övermäktig. Krydda från både jäst och malt som också fyller ut munkänslan på ett icke-önskvärt sätt. Snäll och rundad beska som jag önskar mer bett från. Rågmalten tar upp på tok för mycket plats, vilket jag kanske borde ha anat. Några av de saisoner som jag jäst under varmare temperaturer upplever jag ha haft en lätt kletig mandelmassakaraktär över.  Även denna jäste relativt varmt (30-34 grader) och jag upplever ovan nämnda kletighet väldigt tydlig.  

Kropp och munkänsla
Som jag skrev ovan på tok för fyllig för en saison.

50% rågmalt?
Nej säger jag direkt. Rågmalt påminner till sin munkänsla till stor del om vete och havre; den fyller ut gommen med en viss lenhet och fyllighet. Sedan är det verkligen som alla beskrivningar säger; att råg tillför en påtaglig kryddkaraktär. Denna öl bryggdes med en jäst som framhäver saison-pepprigheten på ett redan kraftfullt sätt. När smaker som drar åt samma håll även kommer från malten blir det lite för mycket. Jag upplever kryddan från malten vara djupare och mer grundad än den som kommer från jästen, vilket jag tror passar utmärkt i en viss typ av mörkare öl, men i en saison gör det att fräschören försvinner. Det blir krydda på peppar. Kanske vore det en bra maltsort i en belgisk dubbel eller quad?

Detta var alltså en öl bryggd på 50% rågmalt. Jag är fortfarande intresserad av vad omältad råg bidrar med. Ska man brygga med råg i en saison anser jag det viktigt att veta vad jästen kommer bidra med för egenskaper. Vill man tillföra lite munkänsla och djup till en fransk saison kan råg vara ett alternativ, kanske även till en mer klassisk saison, fast då i betydligt mindre mängder.

 

Tar en paus i saisonbryggandet och följer upp en bryggning som jag gjorde i början på 2018, en pale ale med Vic Secret-humle. Blev mycket imponerad av denna humlesort då den på kallsidan bidrog med tydliga toner av ananas på ett sätt som jag inte upplevt förut. Helt solo blev den lite endimensionell samt att jag upplevde den något gräsig som bitterhumle. En kombination av Vic Secret och Citra har jag länge klurat på som en lyckad kombination, som jag nu får tillfälle att pröva på.

För någon månad sedan kom jag även över ett paket av CRYO-humle. Enkelt förklarat är CRYO-humle koncentrerade pellets där man plockat bort en del av de gröna beståndsdelarna, vilket innebär att man kan använda humle på ett lite annat sätt. Dels får humlen nästa dubbel mängd alfasyra vilket gör att den på varma sidan får en annan effekt. Dock används den mest i Whirlpool/Hop Stands eller till torrhumling då man kan tillsätta samma mängd, eller större, som med vanliga pellets fast med mindre risk för överhumlad gräsig humlebränna. CRYO-citran hittade jag på bryggbutiken.com och jag kommer använda den i torrhumling under aktiv jäsning, samt en andra dos torrhumling under tryck.

En annan ny komponent jag lyfter in i bryggning är användandet av antioxin. Detta är en produkt som jag tror att vi kommer att ser mer utav i hembryggningen då det är ett enkelt sätt att minska oxidering. Antioxin är ett pulver bestående av kaliumdisulfit, L-askorbinsyra och gallotannin som tillsätts till vattnet innan inmäskning och som sedan ska äta upp det lösa syret. Eftersom jag vill hålla koll på min vattenprofil blev en av de första sakerna jag försökte undersöka antioxins påverkan på vattenprofilen. Utan något djupare intresse i kemi är det inte helt lätt att förstå de få källor på nätet som hunnit skriva om detta, samt att min vattenkalkylator inte har funktion för denna produkt. Gustaf Lindh på lindhcraftbeer.com var dock så vänlig och hjälpte mig med en uträkning på min vattenmängd och det visade sig att 2 gram av SBT bidrog med 40ppm sulfat.

I kylen fanns två otroligt oinspirerande paket US-05 som länge väntat på användning. I bråda tider som dessa var det inte aktuellt med förkultur eller ens rehydrering, men det brukar ju kunna bli öl utav det i falla fall.


Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 6
Beräknat IBU: 35
Beräknat OG: 1.053
OG: 1.056
FG: 1.012
ABV: 5.8
Koktid: 60min
Effektivitet: 83%
Mängd till jäskärl: 12.5L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)

67% Maris Otter Extra Pale (2L)
15% Crisp Light Munich (10L)
10% Havregryn
8% Carapils (2L)


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

3gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 100
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 100
Sulfat: 170 (40ppm från SBT)


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.35
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering: 1ml mjölksyra
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -94
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
68°C i 60min


Humleschema
@60min - Columbus 15.1AA - 10IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Citra 13.1AA - 10IBU
@10min - Vic Secret 18AA - 15IBU
@0min - Citra 13.1AA
@0min - Vic Secret 18AA

Torrhumling
2 dagar in i aktiv jäsning:
Vic Secret 18AA -  4gr/L
Citra CRYO 23 AA - 4gr/L

Vid FG och under 1bars tryck i fat, i humlekorg.
Vic Secret 18AA -  4gr/L
Citra CRYO 23 AA - 4gr/L

Korgen med den andra laddningen torrhumle som åker ner i fat under tryck.


Jäsning

Jäst US-05 23 gr
Jässchema 18°C till FG

Rekommenderad antal jästceller: 173md
Beräknad mängd jästceller: 129md (0.75)


Brygglogg

2018-12-08 Bryggdag
2018-12-10 Torrhumlar första dosen. Kreusen har lagt sig. Efter några timmar märker jag dock att ett nytt täcke av jäst har bildats tillsammans med humlen, vilket gör mig lite fundersam på om denna torrhumling kommer vara förgäves då en stor del av dosen hamnar ovanpå vörten. Kanske även en viss infektionsrisk med detta? Förhoppningsvis letar sig humleböset ner till vörten igen.
2018-12-16 FG: 1.012. Flyttar till fat och torrhumlar under tryck (1bar).

2018-12-20 Flytt till serveringsfat med hjälp av kolsyra.

*Palmer & Kaminski 2013

På en bädd av pilsner- och vetemalt. Dinkelflingor (vänster) och rågflingor (höger). Bryggsalt i mitten.


Att brygga saison med nästan 100% pilsnermalt fungerar bra om man använder en jäst som tillför mycket karaktär. Som jag varit inne på tidigare så är detta en maltnota som bland annat Dupont använder sig av. Att detta fungerat någorlunda bra för mig också är dock inget som jag nöjer mig med. Jag har provat att kombinera pilsnermalten med stora mängder (50%) rågmalt och en annan gång vetemalt, vilket inte gett mig riktigt vad jag letar efter. Min målbild just nu är en saison som är torr, friskt, lättdrucken och med en viss struktur i munkänslan tillsammans med klassiska humlesmaker. Just detta med struktur i munkänslan är det som jag denna bryggning riktat in fokus på. Därför tänkte jag denna gång undersöka om omältade sädeslag bidrar med det jag eftersträvar. Vid senaste besöket på matvaruaffären införskaffade jag mig ett paket dinkelgryn och ett paket råggryn. Det som skiljer dessa från dinkelmalt respektive rågmalt är att de inte mältats, utan istället fuktats och valsats (pressats). Omältade gryn (oftast havre) bidrar till betydligt större andel beta-glukos i vörten, vilket enkelt förklarat bidrar till munkänsla.

Om det endast var munkänsla jag var ute efter hade jag använt mig av just havre. Nu var jag dock nyfiken på dinkel och råg. För att komma fram till hur dessa smakar och hur mycket jag ska tillsätta till maltnotan så prövade jag att göra en gröt på de respektive sädesslagen dagen innan bryggningen. Jag blandade helt enkelt gryn med vatten och körde dessa i mikrovågsugnen och smakade av. Råggröten hade som väntat betydligt mer karaktär än dinkelgröten, vilket jag anade från den senaste bryggningen. Djupa, fylliga smaker med kryddig karaktär. Dinkelgröten var anonymare i sin smak, var lenare, mjukare, gräddigare med en viss strävhet. Till maltnotan blev andelen dinkelgryn större då jag har förhoppningar om att dessa ska bidra med den struktur jag söker, samt att jag blev något avskräckt av rågmalten från den förra bryggningen.

För drygt ett år sedan bryggde jag en saison med tre olika jäststammar som efter en längre tid på flaska utvecklades till en intressant öl. Har kvar några flaskor som jag inom kort hoppas på att kunna återbesöka. Nu, ett år senare, har jag skaffat mig en större kunskap om olika saisonjäster och känner mig mer nyfiken på att kombinera två olika stammar. En för tydlig karaktär och en annan för garanterad låg utjäsning, lägre än vad jag tidigare lyckats få ner de mer karaktärsfulla jäststammarna. Det har blivit några bryggningar med wlp565 och WY3724, som något klumpigt ofta anses vara en och samma. Jag tycker mig föredra White Labs version över Wyeasts. Även om båda jästerna producerar smakrik öl, är det något jag inte är riktigt tillags med. Därför tänkte jag denna gång pröva att skruva ner temperaturen något på jäskammaren då det var ett bra tag sedan jag prövade att jäsa saison något svalare.

Huruvida denna teknik med två olika jäster kommer vara framgångsrik eller inte återstår att se, och man kan diskutera när man ska tillsätta de olika jästerna. Eftersom jag är ute efter smak och karaktär från 565 känns det rimligast att tillsätta den först. När jästen kommit igång och arbetat så bildas de tydligast framträdande smakerna redan efter 12h, enligt White Labs. Min initiala tanke var att låta 565 jäsa några dagar, för att sedan tillsätta 3711 för att avsluta jobbet då denna likt Belle saison, BE-134, Napoleon och M29 ska jäsa ut riktigt lågt. Dock har jag spekulerat i att jästen eventuellt kan vara känslig för alkohol, vilket har bildats efter några dagar av aktiv jäsning, vilket kan leda till att man inte får ut önskad effekt av den andra jästen. Jag kommer därför att tillsätta 3711 12h in i den aktiva jäsningen. Risken finns dock att smakkomponenterna från en av jästerna kommer att dominera den andra. Vi får se.

När det gäller humlen är jag någorlunda nöjd med användningen av de  klassiska humlesorterna så jag kommer fortsätta i gamla spår med två varianter av Goldings.


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3.5
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.052
FG: 1.005
ABV: 6.2%
Koktid: 90min
Effektivitet: 73%
Mängd till jäskärl: 10.9L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)
65% Weyermann Pilsner 1.7L
15% Weyermann Vete 2L
15% Dinkelflingor
5% Rågflingor


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

4gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 98
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -102
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
64°C i 120 min


Humleschema
@60 min - East Kent Golding 5.4AA - 15 IBU
@60 min - Styrian Golding 2.5AA - 15 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5 min - East Kent Golding 5.4AA - 5IBU
@5min - Styrian Golding 2.5AA - 5 IBU


Jäsning

Jäst
WLP565 och Wyeast 3711 (3711 tillsätts 12h efter 565)
Jässchema
22c första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1 grad per dag till 27c. Sedan 27c till FG.
Rekommenderad antal jästceller: 141md (+1)
Beräknad mängd jästceller: 170md

FG 1.005


Brygglogg

2018-11-17 Höftade en uppskattad sänkning av effektiviteten med tanke på total mängd gryn i mäsken och träffade rätt OG. Gjorde även en justering i sista sekund på total IBU som jag sänkte något eftersom jag förväntar mig en mer utjäst öl än vanliga 1.008 eller däromkring. Fick ut lite mindre vört än jag tänkt mig, men det var dock mycket låg-alfahumle och gryn som sög åt sig lite extra vätska.

2018-11-28 SG:1.006.

2018-12-05 FG:1.005. Buteljerar i 33cl flaskor med 2 st. carb. drops per flaska. Flaskjäser i 25°C.

2019-03-18 Publicerar utvärdering och jämförelse med Saison Dupont.

*Palmer & Kaminski 2013

Man får passa på för att fånga ljuset. Ölbilder tas i dessa tider med fördel mellan 11:00-12:30 på lördagar och söndagar. Ojämna veckor.


Begreppet "from grain to glass" skulle något ospexigt kunna översättas till "från korn till glas" och handlar om tiden från bryggning tills du håller den färdiga produkten i handen. När det gäller saison kan denna tidsperiod variera ganska kraftigt. Jag har tidigare diskuterat huruvida en specifik jäststam (dupont) har en tendens att stanna upp runt 1.030-1.035, för att senare komma igång igen, eller i vissa fall inte alls. Oavsett vad man har för upplevelse är det en jäst som tar längre tid på sig än de som något slarvigt benämns som "franska". Som jag har förstått det är det inte bekräftat att alla dessa (3711, M29, 590 mm.)  härstammar från franska bryggerier, eller varför de ens av vissa jästproducenter kallas för franska. Wyeast 3711 benämns av Wyeast som en fransk saisonjäst, då den ska härstamma från det franska bryggeriet Brasserie Thiriez. Daniel Thiriez hävdar dock att bryggeriets husjäst ursprungligen kommer från Belgien. Gemensamt för dessa "franska" saisonjäster är dock deras förmåga att tugga i sig vörtens socker effektivare vilket resulterar i en, beroende på jäst, snabbare utjäsning samt lägre FG.

Den vetesaison som jag bryggde den 7:e september hamnade på fat efter bara nio dagar. Anledningen till att utvärderingen dröjt är att jag helt enkelt haft utmaningar med att ta vettiga bilder på ölen då mörkret lagt sig över Norrbotten. Detta var alltså en saison som bestod av 50% vetemalt, delades upp på två jäskärl och med två olika, samt för mig, nya jästsorter.


Saison de Blé (Imperial Yeast Napoleon)

Doft
Lätt jästig. Rundad fruktkaraktär, torkad frukt.

Smak
Initialt fylls munnen av en fyllig och mjuk beska som är väldigt trevlig. Estrarna från jästen är lättsamma men vågar ändå ta lite plats. Inte i samma liga som 3724, 565 och 3726 dock. Lättsam och fräsch utan att vara för tunn.

Smakerna ligger i fin balans. De nobla humlesorterna fungerar utomordentligt bra ihop och beskan är precis där jag vill ha den.

En efterlängtad, men väldigt lättsam, örtighet smyger sig på mot slutet. En komponent som jag strävar efter med humlen.

Troligtvis i samma "franska" familj som t.ex. Belle saison, men den här jästen är milsvis bättre. Fräschare och komplexare, inte lika endimensionell.

Kropp och munkänsla
Lätt på grund av utjäsningen (1.004), men fortfarande med en viss fluffighet från vetemalten. Veten fyller sitt syfte i kombination med den torra avslutningen. Upplevs inte vattning/blaskig som jag anar att samma öl bryggd med 100% pilsnermalt hade gjort.

Övrigt
En öl som jag tycker blir bättre med tiden. I överlag är jag väldigt nöjd med hur de mer traditionella humlesorterna fungerade tillsammans med jästen, som hittills är mitt förstahandsval för lite lättare saison. Då tänker jag på de jäster som faller inom ramen för, åter igen, fransk saisonjäst som inte har lika djup pepprighet och jordighet. Borde fungera utmärkt med moderna humlesorter, om man vill vandra den vägen.


Saison de Blé (Safale Be-134)

Doft
Jordig doft. Lätt rökig?! Ja, faktiskt. Vetemalten framträder kraftigare i denna. Svag, knappt märkbar humledoft. Har något kletigt över sig.

Smak
Framhäver beskan på ett mindre tilltalande sätt än Napoleon. Den dominerande smaken från jästen känner jag igen från såväl 3724 som 565, men just den dominerande smaken är i ovan nämnda jäster mer balanserad och tillbakadragen. Här sticker denna jordiga och något kletiga smak ut och ger en något kådig upplevelse som ligger i övre sidan av gommen. Är trots en effektivare utjäsning än Napoleon, inte lika fräsch. Det framhävs även en annan sorts maltighet i den här ölen, som påminner om industrilager. Beskan kommer bakifrån gommen och hänger kvar på ett lite kvalmigt sätt.

Övrigt
En sammanfattande utvärdering är att den här ölen inte känns lika välbalanserad och komplex som den delen av vörten som fick jäsa med Napoleon. Och då är detta två ganska okomplexa saison.


50% vete?
Den här ölen bryggdes i syfte att utvärdera två påverkande faktorer för slutresultatet; jäst och maltnota. Det har handlat nästan uteslutande om jäst senaste tiden, men nu har jag även börjat ställa in siktet på maltnotan för saisonbryggning. Jag vet faktiskt inte om jag känner mig så mycket klokare efter denna bryggning.

Hur ställer jag mig till att ha 50% vetemalt i en saison då? Ja, i den ena ölen fungerade det utmärkt. Jag upplever till och med att det i Napoleon-versionen tillförde balans och fyllighet på ett uteslutande positivt sätt. I den andra vet jag inte om den kletiga maltigheten berodde på just vetemalten eller jästen. Dock lutar den det åt kombinationen malt, jäst och temperatur, med betoning på malt. Det är något med vetemalt som jag ibland inte uppskattar och jag har en amatörmässig teori om att vetemalt kan vara något känslig i högre jästemperaturer. Flera gånger, bland annat som med napoleon-ölen ovan, har det fungerat strålande.

Den slutsats jag kan dra från att ha använt 50% vetemalt i denna öl är att det bidrar med munkänsla och skumstabilitet. Varken ölen jäst med Napoleon eller Be-134 kändes vattning. Kanske ingen överraskning för någon.

2

Den här ölen ser god ut, då kommer jag söka bekräftelse på detta även fast den kanske inte var det. Nu var ölen ganska god trots allt.


I mitt yrkesliv har jag under hösten pratat om och funderat en del på konfirmeringsbias. Ett tillsynes svårt begrepp som också är svårt att brottas med på ett personligt plan. Konfirmeringsbias handlar om att man är omedvetet selektiv i information som bekräftar eller dementerar ens fördomar eller förutfattade meningar. Vi vill gärna fortsätta tro på det som vi redan tror på även om fakta hävdar motsatsen. Konfirmeringsbias blir som mest aktuellt när det handlar om vår identitet och tillhörighet, vi blir mer faktaresistenta när saker om vår tillhörighet och identitet ifrågasätts. Vår konfirmeringsbias sätts på prov när saker polariseras i vårt samhälle, t.ex. kring val, vilket gör det lättare för felaktig information att spridas. Att kring valtider ta politisk ställning innebär för många att befästa sin identitet eftersom man faktiskt tvingas fundera kring sitt ansvar i vissa frågor som annars inte ägnas mycket tid åt. Under hösten har konfimeringsbias fullkomligt slagit i taket här i Sverige eftersom det har varit val vilket har lett till att det sprids tonvis med felaktig information, fake news och så kallad alternativa fakta på sociala medier. Jag har dock kommit fram till att konfimeringsbias, att alltså söka bekräftelse på sådant man vill tro även om det kanske inte stämmer, gäller inom ölbryggning.

Man behöver inte besöka många bryggningsrelaterade forum, svensk- som engelskspråkiga, för att få en förståelse för hur väldigt många hembryggare resonerar. Många har en ganska bestämd uppfattning om vad som är rätt eller fel samt hur man reagerar när påståenden ifrågasätts. Jag hävdar dock att man inom hembryggning, och i många andra saker i livet, bör våga ifrågasätta saker och faktiskt undersöka själv. Detta blir dock jobbigt för de allra flesta, vilket i vissa fall leder till att man gärna fortsätter i gamla spår och söker bekräftelse för detta. Allt som oftast blir jag trött mitt eget undersökande och utvärderande, ibland till den graden att jag inte tycker det är roligt med hembryggning längre. Jag tillfredsställs dock av fakta och erfarenhet. Hur ska jag verkligen veta vilken saisonjäst som jag tycker är bäst? Jo jag får väl helt enkelt pröva alla. Sådan är jag, även om jag ibland suckar åt mig själv.

Under de åren jag sysslat med hembryggning har jag plockat upp en del ämnen där människors konfirmeringsbias polariserar hembryggarvärlden i olika läger. Att konfirmeringsbias är vanligt inom ölbryggning tror jag beror på en kombination av bekvämlighet och det faktum att ölbryggning är en ganska krävande hobby. Man vill ofta inte göra de där små eller stora ändringarna i sina bryggrutiner eftersom man tidigare varit rätt nöjd med resultatet. Gott nog. Det handlar ju trots allt om att man ska trivas med det man gör. Sedan finns det också andra sidan, som hävdar att absolut alla ändringar man gör, alla prylar och minuter man tillför till sin bryggdag, resulterar i något positivt som är helt otänkbart att ifrågasätta.

Här kommer en lista på några ämnen som på grund av ölbryggares konfirmeringsbias polariserar:

  • Vattenbehandling
    Ena sidan hävdar att eftersom ca 95% av öl består av vatten så bör man också sätta sig in i vattenbehandling. Man hävdar också att det gör skillnad på slutresultatet.
    Andra sidan hävdar att det är överkurs och faktiskt inte påverkar resultatet märkbart eller någonting alls. Ett relativt populärt bryggeri i Stockholm, vars bryggeripub jag besökte flera gånger när jag bodde där, hävdade i sin begynnelse att vattnet i Stockholm är så pass bra att det inte behövde behandlas. Smakar det gott går det bra att brygga öl på, är bekanta ord.
  • Förkulturer
    Ena sidan hävdar att förkulturer är ett absolut måste för att tillhandahålla din kära vört med pigga celler.
    Andra sidan hävdar att så länge du har tillräckligt med celler så behöver du ingen förkultur. Köp ett extra paket jäst om du behöver. Här hävdar t.ex. jästtillverkaren Imperial Yeast att man absolut inte ska behöva någon förultur och att de garanterar 200 miljarder jästceller om jästen förvarats på rätt sätt.
  • Rehydrera torrjäst
    Ena sidan hävdar att blötläggning inte tillför något och att det bara är extra pyssel under bryggdagen. Fermentis hävdar på sin hemsida att man uppnår bättre resultat utan att blötlägga i förväg, gällande vissa jästsorter.
    Andra sidan hävdar motsatsen.
  • LODO-bryggning
    Bland svenska hembryggare ett hett ämne just nu. Främst för att Spiedel nu satsat hårt på ett tillbehörskit till sina helautomatiserade bryggverk som har fått bryggare att börja fundera kring sina oxidera öl. Vi ser även att den syremotverkande tillsatsen antioxin gick som smör i solsken på humlegårdens webbshop.
    Ena sidan hävdar att ölen får bättre hållbarhet, mjukare och lenare maltprofil genom att man aktivt jobbar med att tillföra minimalt med syre under bryggdagen.
    Andra sidan hävdar kanske inte direkt motsatsen, men grundar sin åsikt i att syretillförsel på bryggningens varma sida, "hot-side-aeration", är en myt. Andra sidan brukar då svara med att det finns flertalet studier som visar på att så inte är fallet. Studier som den andra sidan, å andra sidan, inte orkar läsa eller sätta sig in i utan hänvisar då istället till ett triangeltest utfört av 15 berusade amerikaner i ett garage på västkusten. Personligen tror jag på LODO-bryggnings positiva effekter, framförallt i öl där malten ska framhävas, men med tanke på tidsåtgången och den utrustning jag behöver införskaffa, är det inget som är aktuellt för mig att tillämpa. Något som jag tror många kan känna igen sig i.
  • Ny information i allmänhet
    Har man fastnat för hembryggning lite mer än de som brygger en öl någon gång i kvartalet för att fylla på förrådet, så dammsuger man efter ett tag rent bland böcker och information om hur en bryggprocess och dess ingredienser ska hanteras, generellt. Här känner jag igen mig. Jag har läst de flesta kioskvältare om hembryggning plus lite till och jag kan ärligt säga att jag inte lärt mig något nytt de senaste tre åren. När senaste reviderade utgåvan av How to brew släpptes läste jag den, igen, för att se om något nytt dykt upp som kunde vara intressant att känna till. Det hade det inte. Min törst på ny kunskap har mättats av på grund av att de senaste tre böckerna om bryggning som jag läst inte tillfört mig någon ny kunskap. Därför känner jag mig mindre benägen att läsa fler böcker om ölbryggning eftersom jag misstänker att det kanske är bortkastad tid och pengar. Ett ganska dumt resonemang om man vill utvecklas som bryggare. Dock en ganska talande bild för hur erfarna bryggare många gånger känner inför ny information i jämförelse med en nybörjare. Allra tydligast blir det när nyfikna nybörjare faktiskt ställer relevanta frågor som kanske ifrågasätter hur många hanterar vissa saker inom bryggningen. Frågor som kanske rubbar den stabila grund som man tror sig stå på som mer erfaren bryggare. Då vill man gärna med sin erfarenhet visa sig kunnig och viftar bort ifrågasättandet med hänvisning till egen bryggning och accepterad litteratur. Konfirmeringsbias, typ.

En bidragande faktor till att vi har en viss polarisering inom hembryggningen tror jag är att många under de senaste åren brygger en viss typ av öl. Mig inräknat. Boven är IPAn. Jag hävdar bestämt att desto mer du stoppar i en öl, humle, malt eller andra smaksättare, desto mindre kommer du märka av övriga ändringar som du gör eller inte gör på vägen. Hur mycket maltsmak känner du t.ex. i en dunderhumlad NEIPA? Självklart känner du ingen skillnad på 50 ppm sulfat eller klorid om du dunkat i massvis med Galaxy-humle i Whirlpool samt torrhumling. Självklart känner du inte heller någon skillnad om du använder torrjästen US-05 eller WLP001 i samma öl. Inte heller kommer du känna någon skillnad om du rehydrerar ovan nämnda torrjäst eller gör en förkultur på färskjästen några dagar innan. Du kommer inte heller känna någon skillnad om du tillsätter antioxin i bryggvattnet, eller om du förkokat mäskvattnet för att minska på syret innan inmäskning. Jag är helt övertygad om att vår tillsynes evigt ökande konsumtion och bryggning av IPA bidragit till konfirmeringsbias och en viss polarisering inom ölbryggarvärlden. För den moderna öldrickaren är det också tacksamt att trilla in på hembryggarbanan och börja brygga IPA eftersom det är den ölstil där det är överlägset enklast att dölja felsmaker. Drick den färsk så blir det även ännu enklare. Detta resonemang kan ju framstå som något elitistiskt, som att mina smaklökar är mer tränade än många andras? Dock är ju smaken något subjektivt och för egen del är balans nyckelord i all välsmakande öl, IPA eller ej.

Vill man verkligen bli bättre på att brygga öl anser jag det mycket viktigt att man beaktar sin konfirmeringsbias. Våga ifrågasätta din egen din bryggprocess och pröva själv och var ödmjuk inför information som går emot vad du sedan innan trott. Men det är klart det kostar på att göra små förändringar varje gång. Ibland handlar det helt enkelt om tid och pengar. Något som var och en får ta ställning till. Är det verkligen värt det? För mig just nu? Nej. Konfirmeringsbias styr mig just nu till ett resonemang där jag anser det motiverat att undvika förkulturer på alla sätt och vis. "Det blir nog bra ändå", tänker jag för mig själv.