Efter drygt sju år som hembryggare tänkte jag att det var dags att ta ut svängarna lite och brygga en öl baserad på vad jag hittills lärt mig. Det är en öl jag funderat på att sätta ihop alltsedan jag började få en fallenhet för engelsk ale. Det är något lättsamt med låg kolsyra och knäckig maltsmak som jag tänker mig ska få rinna från min nya Nukatap med stoutmunstycke, som jag skrev om tidigare. Det har varit väldigt roligt att få knåpa ihop receptet och även något jag ville göra utan att läsa andra färdiga recept, bläddra i böcker eller läsa på forum. Troligtvis är det första gången jag sätter ihop ett recept utan några som helst riktlinjer från andra källor, helt på egen erfarenhet, eller bristen av just detta, beroende på hur resultatet blir. Vad blir det för öl egentligen? Någon slags blandning av en porter och en ESB kanske?
Receptet utgår från jästen där jag alltsedan min engelska porter, som jag anser vara en av mina bästa hembrygder hittills, velat återkomma till Fullers-jästen. En ganska allsidig jäst för engelska stilar som kan användas till det mesta. Den är en väldigt tam utjäsare men desto bättre flockulerande jäst som jag tycker lämpar sig för alkoholsvagare öl, även om jag kommer försöka få denna öl att landa strax över 5%. Vid porterbryggningen landade FG på hela 1.023, så jag tar med det i beräkningen till denna öl. Jag går på Wyeast-varianten (1968) ännu en gång och hoppas att den kommer lämna samma mjuka och maltiga kropp efter sig som sist.
Basmalten blir en ny bekantskap i form av Crisps mest maltiga basmalt, Best Ale Malt. Den är något mörkare än den annars utmärkta Maris Otter och rekommenderas av Crisp själva att användas i basmalt till mer traditionell engelsk ale. Det är kanske inget supertraditionellt över just denna öl, men själva känslan vill jag åt. I övrigt vill jag slå ett slag för att man som hembryggare vågar variera sin basmalt då jag tycker det är ett bra sätt att få variation på sin öl. Brygger man alltid med samma basmalt kommer all din öl har toner av varandra. Basmalten utgör en övervägande majoritet av maltnotan och rör man sig mellan olika stilar från olika länder är det trevligt om grundsmakerna också varierar.
Ölen tar om möjligt ett litet steg från de brittiska traditionerna genom att bestå av ca 15% havremalt, även om också den kommer från Crisp. Tänker mig dock att havremalten ska ge mig lite extra krämighet.
När det gäller karamell-/crystalmalt anammar jag något som jag tror mig ha läst i någon av Gordon Strongs böcker, vilket är att dela upp malten mellan två olika sorter. Notera att jag inte letat upp boken för att se om det stämde. Det hade nämligen kunna betraktas som fusk i sammanhanget då jag skulle ha frångått principen att bygga ölet på egen erfarenhet. Så istället för 8% av en och samma karamellmalt delar jag upp denna i två lika stora andelar av Crystal 150 och 240. Det är denna del av receptet som jag känner mig mest osäker på. Respektive sort rekommenderas dock upp till 10% av maltnotan så jag hoppas 4% av varje inte ska bli för mycket.
Humlen har jag inte lagt alltför mycket tanke på utan jag tror att en jordig och lätt marmeladig Fuggle blir bra. Jag tänker mig att teoretiska 25 IBU blir lagom för att bryta igenom den förmodade låga utjäsningen något. Någon särskilt bitter öl vill jag som sagt inte att detta ska bli.
Namn: KällarAle Stil: Någon slags engelsk ale Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 71% Beräknad mängd till jäskärl: 12L Mängd till jäskärl: 12L Beräknat SRM/EBC: 11/22 Beräknat OG: 1.059 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 25 OG: 1.057 FG: 1.024 ABV: 4.3%
Humleschema @60 min - Fuggle (kottar) 15IBU @15 min - White Labs jästnäring @15 min - Protafloc @5 min - Fuggle (kottar) 10 IBU
Jäst Wyeast 1968 - London ESB Ale 19 grader primärjäsning. Höjer till 21 mot slutet. Rekommenderad antal jästceller: 131 MD Beräknad mängd jästceller: 100 MD
Brygglogg 2021-11-21 Bryggdag utan några som helst bekymmer. Kom igång med bryggningen på eftermiddagen så 20:30 var jag städad och klar med allt. 2021-11-22 Kikar in i jäskylen morgonen efter och ser till min glädje att det är långsam aktivitet i vattenlåset. Var lite orolig eftersom det inte blev någon förkultur denna gång. 2021-11-23 Full fart i vattenlåset. 2021-11-24 Avtagande aktivitet på morgonen och under kvällen så är det väldigt lite fart i låset. Höjer temperaturen till 21 för att hjälpa till. Planerade OG efter en väldigt låg utjäsningsprocent så allt är troligtvis som det ska. Tidigare anteckningar visar även på att jästen är väldigt snabb. Förväntar mig att den når FG under morgondagen vilket innebär att den behöver 3-4 dagar på sig för en normalstark vört. 2021-11-26 Stopp i vattenlåset. SG ligger på 1.024. Är ganska säker på att det blir FG. 2021-11-27 Kallkrash. 2021-12-02 Fatar och tycksätter till låga 0.5 bar. Inte helt smärtfritt dock då jag till en början inte fick ut någon öl genom ventilen. Misstänkte då att den täpps igen av jästen eftersom den är extremt flockulerande och bildar ett nästan leraktigt kaka i botten. Så var det. I mitt försök att få ut ölen började jag då skruva på ventilen eftersom det gör att tappröret på insidan av brew bucket då roterar uppåt och från själva botten och jästen. Dock visad det sig att själva packningen satt väldigt löst och det började då runna ut öl från jäskärlet. Samtidigt som detta hände så släppte proppen i ventilen och det började flöda ut öl på golvet i jäskylen. Samtidigt som detta pågick så höll jag på att rengöra tappkranarna och slangarna på insidan av ölkylen med hjälp av det fat som ölen skulle flyttas till. Det hann således försvinna en del öl innan jag han lyckades börja flytta ölen. Allt som allt förlorade jag uppåt tre liter öl och det blev att fylla fatet med öppet lock. Inte jordens undergång men ölet utsattes för en del del syre samt att jag fick skura golv i jäskyl samt golvet i bryggrummet, under kylarna osv. Tur att jag inte hade bråttom till något. Öl blir det i slutändan och till min glädje har jag nu två fulla fat med öl för första gången på några år. Alltid lär man sig något.
Passade även på att fata en lager under bryggdagen.
Jag har en något komplicerad relation till lager. Egentligen är det inte relationen det är något fel på, utan det är problematiken för oss ölintresserade bryggare som vill kunna, i viss mån, ersätta öl vi köper med den vi brygger hemma. God lager är svår att få tag på om man inte bor i en stad med barer/restauranger/pubar som kan erbjuda detta, likt Zum Franziskaner i Stockholm. Jag hoppas lite på att IPA-trenden ska försvinna och självrunnen lager blir nästa grej. Det är väl dock inte ett trolig scenario. Har man inte ställen likt Zum att besöka blir det inte att man dricker så många goda lager varje år, om ens det. Senaste jag blev riktigt imponerad av en lager var på Akkurat, och det är två år sedan jag var där, och drack en numera bortplockad märzen från Oppigård. Att det sedan inte finns en enda välsmakande lager på systembolagets fasta sortiment gör det heller inte bättre. Kanske en lätt överdrift, men systembolagets behandlande av lager, och all annan öl också för den delen, har gjort att vi vant oss vid att lager ska smaka på ett visst sätt, som inte är särskilt bra. Lager är troligtvis den godaste och mest komplexa ölsorten som finns. Vi är bara inte vana vid det. Jag får helt enkelt ta saken i egna händer och förse mig själv med välsmakande lager. Jag fortsätter från grunden med enkel metodik, så jag är ödmjuk inför att ölen kommer ha en hel del förbättringsområden. För själva progressionen och lärandets skull blir det dock en relativt enkel lager denna gång.
Likt husets saison vill jag också ha en huslager. Tidigare i år bryggde jag en "altanlager" som visade sig bli en bra öl att bygga vidare på. Effektiviteten var lite för hög så det blev en lite för stark öl samt att beskan var lite för snäll. Nu är det dags för en återbryggning av denna öl och jag hoppas kunna närma mig önskat OG samt skruva upp beskan något. Dock inte för mycket eftersom det ska vara en helles och inte en pilsner. Egentligen borde jag kalla ölet för källarlager eftersom altansäsongen för länge sedan är över, men en källarlager för tankarna till en kellerbier, vilket detta inte är.
Precis som med all bryggning av olika stilar kan man göra det på olika sätt. Lager är som med andra stilar en historia för sig och det finns väldigt många tekniker man kan använda sig av för att uppnå önskat resultat. Jag har skrivit lite om LODO-tekniker förr och vilka tekniker som jag upplever som rent omrimliga att försöka eftersträva, samt vilka som är lite mer lättillgängliga. Utan att gå in på detalj så verkar det som om LODO-förespråkarna menar att LODO-bryggning är något man antingen gör till 100%, eller inte alls. Ganska tvärt emot hur jag resonerat tidigare. Någon lite förbättring är väl bättre än ingenting? Mina små förbättringar är dock ganska universella för all öl jag brygger då det helt enkelt handlar om att hålla syrenivån nere med den utrustning jag förfogar över. Har jag förstått det rätt gäller det dock att hålla syran under en extremt låg nivå för att det ska ge önskad effekt, vilket är i stort sett omöjligt om inte hela processen är felfri. Man kan dock se dessa lågsyremetoder som ett sätt att bli en bättre bryggare, hur motsägelsefullt det än kan verka. Med min utrustning innebär dock de små saker jag gör absolut inget extra arbete.
Jag hade tänkt att prova förkoka vattnet för att bli av med syre, men nu ska jag försöka pejla in ölet utan att ändra massa saker i min process och se hur det blir. Sedan kan det bli aktuellt med ändringar i form av förkok, annan jäst och humle. Först ska dock grundlagern sättas på enklast möjliga vis. Det blir således torrjäst, enkelt infusionsmäskning med undantag för ett utmäskningshöjning, ingen spundning, samt en reguljär förbehandling av vattnet med en tillbakadragen vattenprofil. Enkelt, helt enkelt.
Namn: Altanlager #2 Stil: Helles Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 76% Beräknad mängd till jäskärl: 11L Mängd till jäskärl: 11L Beräknat SRM/EBC: 3.5/7 Beräknat OG: 1.050 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 25 OG: 1.050 FG: 1.010 ABV: 5.25%
Humleschema @60 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU @15 min - White Labs jästnäring @15 min - Hallertauer Mittlefruh - 11 IBU @5 min - Hallertauer Mittlefruh - 4 IBU
Jäst 2pkt Saflager34/70 Jäsning i 12 grader under första 48h av aktivitet, sedan 14 grader till FG. Lagring i kylskåp under 4-6 veckor. Rekommenderad antal jästceller: 204MD (1.5 pitch rate) Beräknad mängd jästceller: 138 MD
Brygglogg
2021-11-02 Bryggdag. En ganska vanlig bryggdag med ett väldigt irriterande undantag. Idag var det helt omöjligt att få tillbaka den övre silplåten efter min sedvanliga omrörning med 30 minuter kvar av mäskningen. Att silikonpackningen ibland glider av är jag ganska van vid. Det brukar gå att lösa genom att man torkar den torr både på utsidan och insidan. Problemet som denna gång inte gick att åtgärda var att den övre silplåten sjönk ner i vörten. Efter 30 minuters ondgörande över detta struntade jag helt enkelt i silplåten sista 30 minuterna av mäskningen. Det gjorde ingen större skillnad på effektiviteten. Tydligt var att återcirkuleringen av vörten inte kunde spridas bland malten på samma sätt. När maltkorgen lyftes upp var malten rätt ojämn. Nåväl, detta spelar troligtvis inte någon större roll. Detta med packningen är ett välkänt problem men jag har fram tills nu lyckats undvika det rätt bra. Troligtvis är det en av de två packningarna (den andra sitter i botten på maltkorgen) något större och det är denna som hamnat på den övre silplåten denna gång. I den nya G40 är den övre silplåten bortplockad helt och hållet, vilket får mig att fundera lite över hur effektiv spridningen av vörten egentligen blir på den maskinen. I övrigt gick bryggdagen bra och jag lyckades vara städad och klar runt 22:00. 2021-11-03 Långsam aktivitet i jäsröret. Kommer jäsa vörten två grader varmare än förra gången eftersom Fermentis rekommenderar det. Hade problem att få igång jäsningen förra gången vilket verkar att fungerat bättre denna gång. 2021-11-04 Stadig men långsamt aktivitet. Går på rekommendationerna och höjer till 14 grader. 2021-11-05 Mer fart i vattenlåset nu. Nästan "ale-fart" på bubblorna. 2021-11-08 Aktiviteten är regelbunden men har avtagit. 2021-11-10 Fortfarande hyfsat regelbunden aktivitet. SG är nere på 1.011 så jag misstänker att denna kommer lyckas klättra en bit under 1.010. 2021-11-11 Tidigt på morgonen och nu har aktiviteten i jäslåset avstannat helt. Väntar några dagar innan kallkrash. 2021-11-14 Kallkrashar till 4 grader. 2021-11-21 Fatar och trycksätter till 1 bar. FG landar på 1.010. Provsmakar och ölen är helt utan bismaker. Kommer bli bra.
Har blivit väldigt förtjust i min brewbucket. En mycket prisvärd produkt, trots att den är ganska mycket dyrare än en plasthink.
Det har blivit väldigt mycket flasköl under de senaste åren och det är nog drygt ett år sedan jag gjorde mig av med mitt andra 18L-fat. Brygger man mycket belgiskt blir det så. Nu har jag dock tänkt ändra på det och har införskaffat mig ett nytt 9L-fat vilket innebär att jag nu är tillbaka till ägandet av två fat. Jag slutade med att laka mina brygder för ganska länge sedan och jag tömmer sällan ett fat på egen hand, vilket gör att ett mindre fat passar mina behov betydligt bättre. Senast jag jag tömde ett fat var i början på sommaren då min första version av husets lager gjorde entré. I skrivande stund jäser version två i jäskylen och min tanke är att ha ett dedikerat lagerfat då jag själv har ett växande intresse för stilen, samt att det är en stil som går hem i hushållet och bland gäster. Det är inte omöjligt att det i framtiden bli ännu ett fat eftersom lagringsfasen tar sin tid och man annars riskerar att vara utan lager en längre tid, vilket ju absolut inte är önskvärt!
I samma varukorg som fatet klickade jag även till en ny tappkran som jag sneglat på ett tag. Som ni ser på bilden ovan så är den bortre kranen av enklare utförande. Dessa har fungerat fint så länge man använder tappen någorlunda regelbundet. I mitt fall har jag märkt att den tenderar att klibba fast med jämna mellanrum och fram tills nu kunde jag faktiskt inte använda den nu utbytta kranen då den senaste ölen stått på så pass länge att handtaget helt enkelt inte gick att rubba. Jag dricker helt enkelt för lite öl.
Valet föll på en svart Nukatap-kran. Dels tyckte jag det var lite kul med en svart kran som bidrog med en viss Batman-känsla, men främst så fanns det en del roliga tillbehör till kranen. Det finns en snäppet dyrare version av kranen med inbyggd flödesreglering. För tillfället känner jag inget behov av en sådan eftersom jag använder sytråd mellan fatet och bakstycket. Det skiljer dock bara 100 kronor mellan kranarna så det är möjligt att jag skaffar mig en sådan om även den bortre, enklare kranen, i framtiden ska bytas ut. Förutom tillbehören så har Nukatap-kranarna även en invändig design som gör att den inte ska klibba fast lite enkelt. Den har en missilliknande släde som gett kranen sitt namn.
Första tillbehöret jag köpte var en stout spout. Kanske också det mest onödiga eftersom jag inte serverar med kvävegasblandning, men jag tyckte det var lite kul. Om det resulterar i ett kompaktare skum med vanlig kolsyra återstår att se. Men jag hoppas kunna ge mina engelska ale en lite elegantare touch:
Ett mer användbart tillbehör syns på bilden nedan, en growlerfyllare som gör att man snabbt och smidigt kan fästa en 12x15/12x16mm slang på kranen. Detta är något jag kommer ha en hel del användning för då jag fram tills nu haft det lite kämpigt med att fylla flaskor utan att det skummar över efter att man fyllt flaskan en fjärdedel. Mindre kladd och torkande blir förhoppningsvis resultatet:
Vill man vara ännu mer avancerad och syrefri i sin överföring kan man även skaffa sig "ball lock spout" som gör att man kan fästa en kulkoppling direkt på kranen. Det finns även en fjäder som man kan köpa till för att göra kranen självstängande. Fjädern känns likt stout-tillbehöret mest som en rolig finess, men dyker det någon gång upp en hållbar men mindre growler med kulkoppling på känns kulkopplingstillbehöret som ett utmärkt tillbehör om man vill skänka bort IPA eller annan syrekänslig öl.
Jag passade även på att byta ut sytrådarna på insidan av kylen då dessa suttit där i några år. Även om jag sköljer dessa med både PBW och Saniclean inför varje nytt fat så var det dags för nya slangar. Med JGs push-in kopplingar tar det inte mer än någon minut att byta ut båda. En välbehövlig renovering både invändigt och utvändigt.
Sista återanvändningen av Saisonstein-jästen blir till en slags julöl som jag tänkte brygga redan nu, i slutet av september. Egentligen är det inte alls tidigt med tanke på att en saison, enligt mig, behöver några månader på sig för att smakerna ska sätta sig. Ett resonemang som stämmer ganska väl på andra sorters öl också, speciellt när alkoholhalten blir högre. Nu när jag skriver det inser jag att det låter som en haffsig hembryggarmyt men när det gäller saison så visar inte enbart mina egna erfarenheter, utan även högaktade belgiska bryggeriers, att saison är en öl som mår bra av att få stå till sig.
Jag vill att denna öl ska vara julbetonad både i färg och styrka, samtidigt som den ska upplevas som relativt lätt. Det blir därför runt 80% basmalt tillsammans med lite Cararye samt ännu lite mindre Crystal 150 för att få lite färg. Jag har aldrig provat brygga en starkare saison med vare sig denna jäst eller med dessa specialmalter, så vi får se hur det gifter sig i slutändan. Den enkla vägen att gå vore att tillsätta en liten del rostad malt för att få ölen mörk. Dock vill jag prova att ge ölen en lite lättare knäckighet genom lite mindre hårdrostad malt. Saisonstein lämnar inte mycket kropp och munkänsla efter sig och jag misstänker att en hårdrostad malt "torkar" till munkänslan ytterligare. Därför väljer jag denna väg med lite andra specialmalter.
För att skilja ölen ytterligare från husets saison kommer jag använda Amarillo i kottform då jag har enbart positiv erfarenhet av denna lite mer moderna humle i en saison. Världens kanske bästa saison, Le Vermontoise, är bryggd med just den humlen.
En annan ny och intressant apsekt som jag inledde i och med första bryggningen med denna jäst och nu fortsätter att utforska är buteljeringsocker. Jag har hunnit provat rörsocker för buteljering, men ännu inte hunnit utvärdera då dessa två öl behöver mer tid. För denna julbetonade öl kommer jag prova mörkt muscovadosocker. Jag har använt en mörkare variant i slutet av koktet till ett kornvin för några år sedan och det gav en hel del lakrissmak som tog över lite väl mycket. Jag inser nu när jag skriver att samma metod med att tillsätta sockret mot slutet av koket skulle kunna lämpa sig väl även för denna färgade saison. Det får bli en annan öl. Halva delen av denna öl kommer att buteljeras med det mörka muscovadosocker medan andra halvan kommer buteljeras med vanligt strösocker. Jag kommer således kunna jämföra dessa två. Det mörka muscovadosockret är väldigt karaktärsfullt och något jag tror man ska vara väldigt försiktig med, så jag tror att buteljering är rätt väg att gå för att hamna rätt i ölets smakprofil.
Det känns som om jag ägnat halva hösten åt dessa tre bryggningar med denna öl. Det är också lite frusterande att behöva vänta så pass länge innan man börjar prova. Första bryggning, den alkoholsvagare saisonen, har stått på flaska i snart sex veckor. Därefter följer husets saison som närmar sig fyra veckor på flaska. Det är således lite väntetid kvar om jag ska följa lagringsprincipen som jag skrev om i det förra inlägget.
Namn: Noël (2021) Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 64% Beräknad mängd till jäskärl: 11L Mängd till jäskärl: 10.7L Beräknat SRM/EBC: Beräknat OG: 1.085 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 50IBU OG: 1.073 FG: 1.005 ABV: 8.9%
Humleschema @60 min - Amarillo (kottar) - 9.6AA - 40IBU @15 min - White Labs jästnäring @15 min - Protafloc @5 min - Amarillo (kottar) - 9.6AA - 10IBU @0 min - Amarillo (kottar) - 9.6AA - 2g/L
Jäst På jästkakan från Phare XII - tredje användningen av Omega Yeast Saisonstein Jäsning i 22 grader med stegring mot 26
Brygglogg 2021-09-25 Bryggdag. Väldigt mycket lägre OG än beräknat trots att jag hade förutsätt en minskning när maltnotan går upp. Spelar dock inte så stor roll om ölet blir en procent svagare i slutändan. Handlar helt enkelt om att jag sällan brygger öl med ett OG i dessa regioner och då kan jag heller inte beräkna ett korrekt OG på samma sätt som jag brukar när ölet landar kring 4-6%. Ölet kyls och flyttas till jästkakan kring 22-snåret på kvällen. 2021-09-26 Full aktivitet i vattenlåset morgonen efter. 2021-09-27 Höjer till 23. 2021-09-28 Höjer till 24. 2021-09-29 Höjer till 25. Markant avtagande aktivitet i vattenlåset. 2021-09-30 Höjer till 26. Långsam aktivitet i vattenlåset, men ändå tydlig rörelse. 2021-10-03 Stilla i vattenlåset i två dagar. Påbörjar sänkning med en grad per dygn. 2021-10-05 SG (troligt FG) 1.005 vilket ger en utjäsning på 93% och ett öl på 8.9%. 2021-10-07 Kallkrashar till 4 grader. 2021-10-19 Buteljering med champagnejäst. Denna gång Lavlin EC-1118. Hoppas den kan göra jobbet. Ena halvan med strösocker och andra halvan med muscovadosocker
Ovanligt mycket malt denna gång. Gick upp till 1.6mm för denna krossning.Strösocker till vänster och det mörka muscovadosockret till höger.
Lagring av flaskor på Cantillon, egen bild tagen 2016
Att saker gällande bryggningen blir mer och mer rutin kan ibland vara skönt då det också kan innebära mindre problem och bryggdagar som flyter på bra. Själv tycker jag ofta så och när något avviker från det inkörda kan det ibland kännas lite jobbigt. Dock är det ju så att man måste våga prova nytt för att lära sig något. Inför bryggningen till den öl som detta inlägg handlar om tänkte jag ta tag i några aspekter som jag tror en stor majoritet av oss hembryggare helt enkelt inte tänker särskilt mycket på, nämligen det som händer efter att ölet jäst färdigt. Således inte några särskilt betungande saker i själva bryggprocessen. Kanske lite mer väntan.
Ölen jag arbetar kring när det gäller dessa aspekter är husets saison nummer tolv och ingången handlar om att jag helt enkelt funderat på hur meriterade belgiska saison-bryggerier hanterar sin öl efter att primärjäsningen avslutats. Det är denna aspekt som jag tror 99% av oss hembryggare inte reflekterar särskilt mycket över. När man läser om hur belgiska, främst trappistbryggerier dock, hanterar sin öl kan man lätt bli kluven. För egen kan jag även bli kluven när det gäller information om processer från traditionella bryggarländer rent generellt. Man förstår att mycket handlar om tradition och kultur i hur bryggerier arbetar kring sitt öl, vilket man får respektera. Samtidigt kan man ifrågasätta huruvida en del saker i en bryggprocess är relevanta idag. Oavsett om det är professionella bryggerier eller hembryggare landar jag nästan alltid i samma resonemang, att om någon annan producerar bättre öl än mig så är jag villig att lyssna. Det tror jag är ett resonemang som många hembryggare ute i landet skulle gagnas av, om man som jag i långsamt takt vill bli en bättre ölbryggare.
Jag har nyligen lyssnat på en två timmar lång intervju med Yvan De Baets, delägare samt bryggare på De La Senne, ölhistoriker och troligtvis världens främste saison-expert, om "The mysteries of saison yeast". De Baets pratar dels om den historiska aspekten av hur man hanterade saison efter primär jäsning, vilket är intressant information men kanske inte helt relevant för hur man ska tänkt kring sitt eget bryggande idag, men också hur moderna bryggerier arbetar med denna aspekt. Han beskriver vissa källor som pekar på att den traditionella saison-ölen liknade en svagare och välhumlad geuze, men att stilen förändrades drastiskt efter andra världskriget då påverkan av brett och bakterier försvann. De traditioner kring hur man hanterade saison efter primär jäsning har till viss del följt med och visar sig vara en viktigt del av smakutvecklingen än idag. Saison som bryggdes före andra världskriget hade ofta en andra jäsning på fat där brett och bakterier var med och utvecklade ölets karaktär. Det går inte att vara historiskt korrekt och beskriva saison som bara ett öl, utan man förstår i och med detta att stilen kunde variera väldigt mycket i sin karaktär. I och med att en andra jäsning varit den som haft störst påverkan på ölens smakutveckling så kan man även konstatera att den primära jästen, som är så viktigt för hur vi brygger saison idag, inte alls hade någon större betydelse då. Efter andra världskriget är det Brasserie Dupont som varit drivande i hur vi idag tänker oss hur en saison ska vara och De Baets är säker på sin sak när han menar att all saison-jäst från jästproducenter, med undantag från den felaktigt benämnda "franska stammen" (kommer ursprungligen från det universitet som De Baets själv undervisar på i Bryssel) härstammar från Dupont.
Tillbaka till det här med hantering av öl. Efter en primär jäsning hanterar de flesta av oss hembryggare, samt även kommersiella bryggerier, ölet på samma sätt, att antingen fatar vi ölet eller buteljerar det med sockerlag. Sedan väntar vi på att ölet ska bli klart. Det är här som tanken om att förändra min egen process kommer in, då de belgiska bryggerier jag tycker producerar såväl saison som andra stilar i världsklass lägger stor vikt vid vad som sker. De Baets beskriver själv hur deras "utrymme" där ölen antigen flaskjäser eller primade fat får kolsyra är lika viktiga som där vörten produceras. Det finns både en belgisk tradition från såväl saison-stilen samt trappistbryggerier, samt moderna bryggerier, som lägger stor vikt på vad som händer efter den primära jäsningen. De aspekter jag funderat på är:
Kallkrash och "lagringstid" innan buteljering
Buteljering med mer komplexa sockerarter och inte enbart strösocker
Extra jäst vid buteljering
Tid och temperatur för flaskjäsning
Lagringstemperatur efter uppnådd kolsyra
Kallkrash och lagringstid innan buteljering Första punkten jag funderat på är också den som jag hittat minst information om och som det inte helt förvånande också verkar råda flest och skilda åsikter om. Jag har sedan ganska många år börjat sucka åt kommentarer och foruminlägg där bryggare menar att deras metod alltid ger kolsyrad öl, så varför skulle man fundera på vad kommersiella bryggerier gör? Anledningen till att jag funderar på en kallkrash är om det kan påverka karaktären på det färdiga ölet. Kan jag få en öl med, hur ska jag beskriva det, renare och mindre "kladdiga" smaker via en kallkrash som hjälper till att sedimentera? Orval mellanlagrar sin öl i 2-3 veckor i 15 grader, vilket inte kan liknas vid en kallkrash, men jag både läser och hör om fler och fler belgiska bryggerier som använder sig av "mellanlagringsperioder". Något som inte är så vanligt bland kommersiella bryggerier eftersom det kräver fler olika sorters rostfria tankar, vilket är dyrt, samt att man vill ha hög ruljangs på sin produktion. Jag kommer för denna öl gå från en långsam nedkylning från 26 grader, där jäsningen peakar i sin aktivitet, till 22 grader och därefter kallkrasha ölen i några dagar innan buteljering. Kanske inget supernytt och revolutionerande för någon, men för min egen process så blir kallkrashningen något längre. Jag är något begränsad i tidsaspekten eftersom jag vill återanvända jästkakan på ölet och då inte vill genomföra en alltför lång kallkrash då jag önskar en någorlunda pigg jäst till kommande bryggning. Några dagar tänker jag mig dock borde fungera bra.
Buteljering med mer komplexa sockerarter och inte enbart strösocker Här finns det möjlighet att addera en lite personligare touch på sin belgiska öl om man så vill. Jag letar efter nya men samtidigt rustika smaker till min saison och här har jag fått tips från Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Society att prova olika sockerarter vid buteljering. Det är relativt vanligt bland moderna "farmhouse-bryggerier" i USA att buteljera med t.ex. lokalproducerad honung, vilket jag tycker låter spännande. Saison tycker jag ska försöka handla om "terroir" om det går, vilket inte är så lätt för oss i Sverige. När det gäller buteljeringssocker att göra sockerlag på finns det lika olika alternativ. För denna öl, men även den svagare säsongen jag nyligen skrev om, kommer jag göra sockerlag på rörsocker, eller demerarasocker som det också kallas, för att få en lite annan karaktär. Jag har även funderat på olika sorters muscovadosocker, men det kanske blir till en annan gång.
Extra jäst vid buteljering Eftersom det första steget handlar om att jag vill göra en ordentligare och längre kallkrash kommer jag för denna bryggning ta det säkra före det osäkra och tillsätta ny jäst vid buteljering. Efter att ha rådfrågat på Saison, Biére de garde & Farmhouse ale Appreciation Society kring hur jag ska tänka kring smakutveckling och val av flaskjäsningsjäst, där självaste Bob Sylvester var hjälpsam, kommer jag fortsätta att använda champagnejäst från Red Star som jag blandar med sockerlaget ca 20 minuter innan lösningen blandas med ölet. Anledningen att belgiska bryggerier ofta buteljerar med sin egen jäst är för att det helt enkelt är den som de har tillgänglig. Enligt Sylvester blir det således inget smakbidrag från denna färska buteljeringsjäst, och då fungerar champagnejästen lika bra eller troligtvis bättre. Den är också bra mycket billigare och smidigare att använda i torkad form än att jobba upp en förkultur från färsk jäst. Gällande denna aspekt råder det också delade meningar om hur nödvändigt det är att tillsätta ny jäst efter en kallkrash. Något man kan försöka komma ihåg är att det är fördelaktigt med en snabb och effektivt kolsyrejäsning på flaska då jästen "plockar upp" syret som finns i flaskan. Sker denna process fortare borde det rimligtvis motarbeta en viss oxidering. För några år sedan skrev jag om hur Dupont flaskjäser sin flaskor liggandes för att det hjälper jästen att bearbeta syret i flaskan fortare.
Tid och temperatur för flaskjäsning 23-25 C anses vara en klassisk temperatur för flaskjäsning av belgisk öl. Två veckor är praxis. Ett ständigt återkommande mantra kring hur ölets smaker utvecklas samt hur lång tid det tar att utveckla kolsyra är att allt är beroende på vilken jäst du använder. Här har jag egentligen inte så mycket att förändra utan min normala procedur är att låta flaskorna jäsa i samma temperatur som jag inleder den primära jäsningen i, vilket är 22 grader. Eftersom jag vanligtvis inte har kallkrashat saison innan buteljering har jag aldrig oroat mig för att det inte ska bildas kolsyra. Beroende på vilket jäst jag väljer för den primära bryggningen samt vilket jäst som tillsätts vid buteljering så kommer det också bli olika resultat. Och beroende på hur andra gör med sina val så kommer även de att nå olika smakutveckling i denna fas samt tid för uppnådd kolsyrenivå. Val av jäst är avgörande.
Lagringstemperatur efter uppnådd kolsyra 15 C i 2-3 månader anses av t.ex Yvan De Baets fungera bäst för De La Sennes öl eftersom det skapar förutsättningar för ölet att "jämna ut" smakerna. Detta är en aspekt som jag funderat på ganska länge eftersom det är oundvikligt att notera att ens öl smakar olika beroende på när du dricker den. Det handlar så klart om vilken jäst du använder, åter igen. Min erfarenhet av närmare 20 olika saisonjäster pekar mot ett och samma håll, med några få undantag, att ölet behöver 1-2 månader på flaska. De Baets pratar om en smakkurva som behöver jämna ut sig och att De La Sennes öl behöver just 2-3 månader. Den jäst jag använder upplever jag mig förändra karaktär ganska mycket, men det faller också tillbaka på alla ingredienser. Min grundtanke är dock att ölet ska få flasklagras längre än vad man egentligen vill.
Avslutningsvis vill jag skriva några rader om maltnotan och humlen. Min första upplevelse av Saisonstein, alltså jästen från Omega Yeast som jag nu arbetar med, var att den hade fina kvalitéer som jag vill utforska, men också att ölet blev betydligt tunnare än vad jag väntade mig. Detta innebär att jag inför denna bryggning ville skruva ordentligt på maltnotan för att få lite mer karaktär till ölet. Egentligen vill jag använda dinkelmalt, men av någon anledning finns inte det på Humlegården. Jag kommer istället jobba in 20% vetemalt samt öka rågmaltsnotan till 10%. Förhoppningsvis ger det förutom en stadigare maltbas och mer munkänsla även lite bättre skumstabilitet. När det gäller humlen är det fortsatt svårt. Jag återgår till kottar då förra experimentet med pellets resulterade i en väldigt anonym humlekaraktär. Öser på med både Tettnanger, Saaz, EKG och Fuggles för denna öl. Luktar man på Fuggles är det härligt jordig och just rustik i sin karaktär, vilket jag tror kan vara trevligt. Saaz velar jag fram och tillbaka med men om man verkligen stoppar ner näsan i humlepåsen inser man att den har just de där peppriga noterna jag tycker ska finnas med i en saison. Det blir kanske spretigt med fyra sorter, men just nu är jag inne på på att "more is more" när det gäller saison. Den relativt långa flasklagringen motiverar även att man öser på med större mängder.
Namn: Phare XII Stil: Saison Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 83% Beräknad mängd till jäskärl: 11L Mängd till jäskärl: 10L Beräknat SRM/EBC: 3/6.7 Beräknat OG: 1.050 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 35 OG: 1.051 FG: 1.004 ABV: 6.2%
@0min - East Kent Goldings (kottar) 5.6AA - 6.9IBU - 50g @0min - Fuggles (kottar) 5.3AA - 6.5IBU - 50g @0min - Tettnanger (kottar) 3.8AA - 4.7IBU - 50g @0min - Saaz (kottar) - 5.1AA - 6.3IBU - 50g Totalt 18g/L för denna sista giva
Jäst Omega Yeast Saisonstein - på jästkakan från Petit Saison III
Brygglogg 2021-09-12 Bryggdag utan större motgångar. Brände fast en del i botten men det brukar bli lite så när stegmäskningen sker i flera steg. Tror även att vetemalt bidrog med sitt då den krossas lite finare än pilsnermalten. 2021-09-13 Aktivitet i vattenlåset dagen efter. 2021-09-14 Höjer till 24 grader på morgonen. 2021-09-15 Höjer till 26 grader på morgonen. 2021-09-19 SG 1.005 och ingen aktivitet i jäskärlet sedan någon dag tillbaka. På börjar stegvis sänkning av temperatur under dagen. Nere på 23 grader i jäskylen på kvällen. 2021-09-20 Nere på 22 grader i kylen. Väntar några dager innan jag kallkrashar hela jäskärlet. 2021-09-23 Kallkrashar. 2021-09-25 Buteljerar med champagnejäst och rörsocker till 3.0.
