Gå till innehåll

Kategori: Recept

Publicerat den Lämna en kommentar på Bordsöl som förkultur

Jag kom nyligen på en idé som jag egentligen borde ha kommit på för flera år sedan och det var att brygga en svagare öl (bordsöl) och låta den agera som förkultur åt kommande bryggning. Detta rimmar ju helt perfekt med min nuvarande fäbless för att brygga och framförallt dricka alkoholsvagare öl. En öl som siktar på att landa runt 3% (helst vill jag ha den strax under 3%) tänker jag inte är lika beroende av en superaktiv jäst. Så klart diskutabelt, men den jäst jag använder till denna öl innehåller inte lika många jästceller och brukar kunna nå mig en lång tid efter tillverkningsdatum. Till denna bryggd blir det två olika sorters jäst, så denna bords-saison borde klara sig fint utan en förkultur. Sedan är det ju alltid skönt att slippa tjorva med förkulturer mitt i veckan.

Att brygga svagare öl har jag skrivit om vid tidigare inlägg och jag vill minnas att tankarna kring dessa öl började snurra när jag för två år sedan läste Jennifer Talleys Session Beers. Under sommaren och hösten som passerat har jag insett att alkoholsvag öl har sina fördelar både under kvällen jag dricker den, men även dagen efter. Öl kan ju vara ganska gott, varför inte försöka se till så att man kan dricka lite mer när man ändå passar på? Och varför ska man inte nu börja utforska sitt eget bryggande av svagare öl och se till så att man behärskar även detta?

Någon enkel bryggning tror jag dock inte det blir. Tvärtom har jag en bestämd uppfattning om att det är en större utmaning att brygga ett svagare öl och nå ett lyckat resultat. Dels kommer ölen uppfattas som tunnare men även smakerna kommer "lida" något eftersom alkohol är en smakbärare, och finns det mindre av det, blir dessa inte lika framstående. För att ölet ska upplevas som balanserat kan man inte ösa på med lika mycket humle, heller.

För att göra det ännu svårare så är det också en torr öl jag ska brygga. Saison måste upplevas som torr. Dock tror jag det kan bli en för tunn öl om jag mäskar lågt eller stegmäskar, så jag kommer försöka mota tunnheten med att mäska i hela 70 grader och då hoppas framställa en del sockerkedjor som jästen lämnar orörda, vilket ger lite mer kropp. Kommer även gå på med betydligt mer puffat vete i samma syfte samt hålla tillbaka sulfatnivå betydligt mer än vanligt.

Humlekaraktären kommer bli lite annorlunda då jag bestämt mig för att göra mig av med ett oöppnat paket Strisselspalt som legat i kylen i över ett år. Tänker mig att den lite mer fruktiga karaktären kommer göra sig bra till en svagare öl då en mer klassisk örtighet, som jag är ute efter i min hus-saison, kan blir lite för dominant i en svag öl. Vi får se.

Namn: Petit Saison II
Stil: Table beer - Saison - Petit saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 4/8
Beräknat IBU: 25
Beräknat OG: 1.028
OG: 1.033
FG: 1.008
ABV: 3.3%
Koktid: 90min
Mäskeffektivitet: 84%
Mängd till jäskärl: 12.5L (beräknat 13L)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
40% Weyermann golvmältad böhmisk pilsnermalt (~2L) - 800g
30% Crisp puffat vete (~2L) - 600g
15% Dingemans aromatic malt (~20L) - 300g
10% Weyermann rågmalt (~3,5L) - 190g
4% Weyermann syramalt (~2L) - 77g

Flyttar numera alltid över den krossade malten till maltkorgen innan den sänks ner i vattnet. Detta går både fortare samt skummar mindre än vid vanligt "skedande".

Mäskschema
70 grader i 70min
76 grader i 10 min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 40min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 21L
Mäskvatten: 21L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
2g Magnesiumsulfat
1.5g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 64
Magnecium: 11
Natrium: 8
Klorid: 50
Sulfat: 96

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.3
Mäskjustering:-
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -46
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30

Humleschema
@60min - Strisselspalt (pellets) 2AA - 25 IBU (62g)
@15min - White Labs jästnäring
@0min - Strisselspalt (pellets) 2AA - 0 IBU (38g)

Jäst 1 rör av Wallonian Farmhouse och 1 rör av Wallonian Farmhouse III
Inledande jäsning vid 22 grader första 24h av aktiv jäsning.
Successiv höjning med topp på 27 grader. Något snabbare höjning än vid jäsning av husets saison då denna är så pass mycket svagare och kommer att jäsa ut betydligt fortare.

Brygglogg
2021-02-14 Bryggdag.
2021-02-15 07:00 och försiktig men tydlig aktivitet i jäslåset.
2021-02-16 Glömde höja temperaturen på morgonen. 15:00 Ingen aktivitet i jäslåset. Kan majoriteten av jäsningen redan vara klar? Höjer med två grader till 24.
2021-02-17 07:00. Höjer till 26 grader. Fortsatt still i jäslåset.
2021-02-18 07:00. Höjer till 27, kanske helt i onödan då det nu gått snart två dagar sedan någon tydlig aktivitet i jäslåset. SG: 1.008
2021-02-19 07:00. Börjar sänkning av temperaturen. Öppnar dörren och släpper in lite svalare luft i jäskammaren och ställer in termostaten på 24 grader.
2021-02-20 Buteljerar till 3.2.

Publicerat den Lämna en kommentar på Bryggplaner för 2021

I ett försök att komma vidare i min bryggning tänkte jag skriva ett kort inlägg om vad jag har för bryggplaner under det nyligen påbörjade året. Behöver jag skriva mer än så? Nej, jag tror inte det.

New England IPA med enbart Cryo humle
Jag har druckit mer NEIPA under hösten och det är en ölstil som är väldigt rolig att brygga då den kombinerar kraftfull humle med svårare bryggtekniker. Jag har hunnit med en bryggning detta år och det var en just en sådan öl det resulterade i. Jag skulle dock vilja utforska smakerna hos NEIPA bryggd med endast CRYO-humle, mest för att det är kul. Kanske blir det en NEIPA med endast en humlesort också. CRYO-Citra, troligtvis.

Improviserad maltig engelsk ale
Förra året bryggde jag en Mild som blev väldigt lyckad. Jag har funderat på hur jag skulle vilja dra åt skruvarna på en liknande öl och har landat i en improviserad mörk engelsk ale runt 3-4%. Så där pub-aktigt svag men ändå maltig med en härlig knäckighet. Har funderat på munchermalt typ 2 som basmalt tillsammans med några olika sorters karamellmalt och kanske lite chokladråg. Fullersjästen. Tror det kan bli bra.

Bordssaison
Denna bryggning står närmast på tur och det blir förhoppningsvis en saison strax under 3%. Varför? För att jag tycker det är coolt med svag öl. Stark öl är mest jobbigt. Man blir trött i skallen och kan inte dricka så många. Att brygga en svag saison är nog inte det enklaste och jag kommer nog tänka om en del kring min ganska inkörda saison-maltnota. Har funderat på Aromatic malt för att hjälpa till med kroppen något, samt att det är en karaktäristiskt belgisk jäst. Att brygga en svag öl har också syftet att fungera som en förkultur till min hus-saison. Med ett OG under 1.030 är jag inte lika orolig över jästens pigghet och jag kan därför skippa förkultur för denna öl. Sedan brygger jag bara hussäsongen och jäser på kakan från denna öl. Smart va?

Husets Saison
Det blir således naturligt att följa upp med nya versioner av husets saison. Jag kommer fokusera mer på att blanda olika sorters jäst och jag tror även att torrhumling kommer bli ett stående inslag i detta öl. Kommade version kommer bryggas med en kombination av Wallonian Farmhouse och Wallonian Farmhouse III. Jag tror även jag kommer experimentera med längre torrhumlingsperioder med denna öl. Och jag kommer fortsätta med kottar, givetvis.

Flaska Kriek
Även om bryggningen är gjord så ser jag fram emot att få prova min första pseudokriek. Troligtvis kommer jag buteljera denna eller kommande vecka med champangejäst, vänta på kolsyra och sedan är drygt ett års väntan över.

Stolle version två
Jag kommer vilja brygga om min belgiska pale ale och skruva upp beskan något. Stolle är semi-inspirerad av Taras Boulba och XX-bitter, och även om jag är väldigt nöjd med den första versionen av denna öl vill jag skruva upp beskan en eller två nivåer till. Det var första gången jag använda Orval-jästen och jag tror jag kommer att fortsätta med den.

Märzen eller annan lite fylligare lager
Systembolaget skämmer inte direkt bort oss svenskar med bra lager, speciellt inte när all öl också varmlagras för länge. Sedan är jag inte någon mästare på att hålla koll på just bra lageröl och när dessa släpps på bolaget. Även om det börjar blir ett tag sedan så har jag ett mycket trevligt lagerminne från Akkurat för 1,5 år sedan när jag drack Oppigårds Heritage märzen. Har faktiskt glömt vad den heter och det spelar ingen roll. Men jag blev genast sugen på att brygga något liknande. Förra året bryggde jag både pilsner och helles, men jag tror mig uppskatta de lite mer fylliga smakerna från en märzen.

Längre än så har jag inte hunnit i mina planer, vilket jag tycker känns lagom. Man har ju en del annat att hinna med också.

6

Publicerat den 6 kommentarer till NEIPA-metoder, Verdant-jäst och ny humlesort

Att brygga en välhumlad IPA är nog bland de roligare bryggningarna jag genomför. Anledningarna till att de inte sker så ofta är dessvärre inte så svårmotiverade för mig. För det första är det dyrt att brygga IPA. Jag behöver generellt två paket humle till en IPA som jag vill köra hop stand med samt torrhumla. Ett paket jäst på det tillsammans med några kilo malt plus frakt så kommer man snabbt upp i 600 kronor, och då tappar jag endast 9 liter av dessa på fat. För det andra så dricker jag ölen själv i dessa coronatider. Har funderat på att skaffa mig en carbonation cap för att kunna dela med mig av den fatade ölen, men det har inte blivit av. Blir ölen inte särskilt intressant så blir den för det tredje bara stående på fat. För det fjärde så brukar jag sällan vara sugen på mer än en IPA per gång jag dricker öl, så det blir ganska få glas innan man upptäcker en försämring i dess kvalité, även om det inte handlar om oxidering i lika stor utsträckning som om den vore flaskad.

Vad ska man göra åt detta då? Jo, man får helt enkelt göra sitt bästa i att brygga en så pass intressant öl som möjligt. Vilket jag har tänkt försöka göra nu. Dags för en New England IPA.

Vi börjar med malten. Bland de bryggerier jag sneglat på och som gör riktigt bra IPA dyker ofta två sorters basmalt upp. Antigen är det Golden Promise eller en ljusare variant av Maris Otter. Den sistnämnda har jag använt som basmalt till IPA och pale ale i några år nu, så jag tänkte att det kanske vore dags att pröva något nytt. Munich 1 från Weyermann samt Carapils har varit två ständigt återkommande maltsorter som följt med mig ett tag för denna sortens öl men som jag nu kommer att överge bara för att även där få fram en smakprofil jag inte blivit van vid. Det blir även omältat i form av vete och havre, samt havremalt. Jag vet inte om det kommer att bli mer munkänsla än vad min vanliga maltnota brukar ge, men det kommer i alla fall blir något annorlunda.

En ny och mycket omskriven humlesort som nu nått humlegårdens ekolager är Hort 4337, eller Nectaron som den också heter. Jag vet inte om det är en marknadsföringsknep men det verkar vara en av de mest uppsnackade humlesortena från Nya Zeeland sedan Nelson Sauvin, som jag fortfarande inte är särskilt förtjust i. Det är en systerhumle till Waima och man har jobbat med att ta fram humlen i hela 17 år. Den ska bidra med smak och arom av passionsfrukt, persika, grapefrukt och ananas. Dessa beskrivningar har man med tiden lärt sig ta med en stor nypa salt men jag har även läst att den ska vara en av få humlesorter, likt Citra, som klarar av att bära upp en välhumlad historia på egen hand. Värt att prova är det och jag kommer köra en blandning av Nectaron, Citra och Sabro.

När det gäller jäst så har torrjästproducenterna upptäckt mjöligheten att tjäna pengar på den ständigt pågående NEIPA-trenden. Både Mangrove Jacks och Lallemand har släppt torrjäst lämpad för hazy IPA. Hophead, som Mangrove Jacks-versionen heter, innehåller enzymer som ska hjälpa till att lyfta fram humlens fruktighet. Detta tycker jag låter ytterst misstänksamt, så jag valde att gå på Verdant-jästen och hoppas på att den förutfattade kvalitetstämpeln jag har om det som bryggeriet ställer sig bakom stämmer. Jästen ska producera smaker av aprikos, tropisk frukt och citrus. Bara för att förtydliga det hela så är det alltså deras husjäst och inte bara en produkt med Verdants namn på. Jästen i sig är en ensamstående jäststam som är utplockad från Verdants bryggeri där man använde London Ale III i flera generationer. Denna "muterade" version av London Ale III ska då ha innehållit fler jäststammar. Man isolerade då ut en av dessa och det är nu den som alltså finns i torkad version.

I övrigt kommer jag frångå en del principer när det gäller torrhumling. Som hembryggare kan man inte ha riktigt samma riktlinjer som professionella bryggerier då de till stor del har tillgång till bättre humle än oss glada amatörer. Verdant är ett bryggeri som bekräftar det jag skrivit om i flera inlägg; att humling under aktiv jäsning är överskattat. Använder du ett hop stand eller liknande kommer en stor del av humlen att följa med dig ner i jäskärlet och den humlen kommer då också genomgå någon slags biotransformation. Trots detta resonemang kommer jag addera en liten giva på 2.5g/l i ett sista test. Något som jag dock tror är av större betydelse än vad man kan tro är val av jäst. Får du som jag med dig stora mängder humle från hop stand/whirlpool tror jag en snabb och effektiv jäst är fördelaktig. Ska du torrhumla under aktiv jäsning gäller samma sak. En för lång kontakttid med humlen kan ge oönskade bismaker och desto fortare du kan avsluta jäsningen, desto bättre. I rätt temperatur vill säga. Jag har dålig erfarenhet av att jäsa "whirlpoolad" öl med kveik i höga temperaturer. Det smakar inte bra.

En annan spännande förändring är den avslutande torrhumlingsgivan. Så länge jag har bryggt har jag torrhumlat APA/IPA i fyra dagar. Även här kommer jag följa Verdants rekommendation och tillsätta humlen vid 15 grader och sedan påbörja kylning av ölet ner till ca 4 grader på en gång. Sedan fata efter 48h. Det blir alltså en torrhumling i betydligt svalare temperatur och i endast två dagar.

Namn: Likko
Stil: New England IPA
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 7/14
Beräknat IBU: 53
Beräknat OG: 1.065
OG: 1.061
FG: 1.016
ABV: 5.9% - 73% utjäsning
Koktid: 60min
Effektivitet: 56% mäsk
Mängd till jäskärl: 12.3L (beräknat 13L)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55.5% Golden Promise - 3100g - (~2.5L)
20% Crisp naked oat malt - 1120g - (~1.5L)
10% Crisp flaked oats - 560g - (~1.8L)
10% Crisp flaked wheat - 560g - (~1.8L)
4.5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
68 grader i 60min
76 grader i 10min
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 22.5L
Mäskvatten: 22.5L

Vattenbehandling
2g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
1g Bordssalt
5g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 104
Magnecium: 6
Natrium: 26
Klorid: 150
Sulfat: 73

Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.1

Humleschema
@60min - Citra 10 IBU
@60min - Sabro 10 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@Hop Stand vid 80 grader i 30 min - 7g/L. Lika delar Sabro, Hort 4337 (Nectaron) och Citra.
Torrhumling vid high kreusen - 2.5g/L (total kontakttid 6 dagar)
Torrhumling vid 15 grader i 12h - 12g/L. Lika delar av Sabro, Hort 4337 (Nectaron) och Citra. Efter 12h kylning ner till 3-4grader. Väl nere vid 3-4 grader, låt kallkrasha i 48h.

Jäst
Lallemand Verdant IPA. 11g förpackning med rekommenderad dos på 0.5-1g per liter. Ett paket tillsätts.
Primär jäsning i 19 grader med en höjning till 22 mot slutet.

Brygglogg
2021-01-16 Bryggdag. Problemfri. Pitchar jäst direkt från förpackningen ca. 19:00 på kvällen.
2021-01-17 Aktivitet först vid 13-snåret dagen efter, så 18h "lagtime" vilket jag inte uppskattar. En ganska given oxideringsfaktor för ett öl som kommer vara extra känsligt för just detta. Torrhumlar första givan innan läggning då jag förstått att jästen ska vara väldigt snabb av sig, samt att det är hög aktivitet i jäskärlet.

2021-01-18 Upptäcker nu vid åttatiden på kvällen (ca. 31h i aktiv jäsning) att kreusen stigit betydligt mer och upptar hela 4 L. Detta är i veteölklass. Detta innebär att jag missbedömt första torrhumlingsgivan något. Inget att vara ledsen över och jag får glädja mig åt att jag lyckats kartlägga jästen beteendemönster istället.
2021-01-19 7:30 (ca.43h in i jäsningen) på morgonen och aktiviteten i jäskärlet har minskat avsevärt. Kreusen har fallit tillbaka och bubblandet i "blow-off" har minskat frekvens. Höjer från 19 till 22 grader för att hjälpa till med utjäsningen.
2021-01-20 Kväll och nu mer regelbunden aktivitet i "blow-off" än när temperaturhöjningen skedde.
2021-01-22 SG 1.016. Kanske lite högre än vad jag trodde vid detta laget. Väljer dock att sänka tempen till 15 grader. Inväntar till termometern på kärlet också visar 15, sedan torrhumlar jag den absurda mängden på 12 g/L.
2021-01-24 Fatar.

Publicerat den Lämna en kommentar på Jakten på belgisk jäst och en belgisk pale ale
Abbaye d'Orval grundat 1132

I funderingarna på vad jag ska brygga härnäst så återkommer jag naturligt till frågan om vad jag är sugen på att dricka? Jag önskar att jag vore mer sugen på att dricka öl som vore roligt att brygga, men jag återkommer till att det i slutändan trots allt är viktigare att också vilja dricka ölen. Jag tycker det är rätt kul att dyka ner i en specifik ölstil och läsa om den. Läsa om hur välkända bryggerier brygger just sin version för att sedan inspireras och försöka brygga en egen tolkning. Jag har tidigare skrivit om att det vore kul att hoppa på lager-tåget och se var det stannar, men samtidigt stannar jag sällan vid lagerhyllorna på bolaget eller på lagersektionerna på ölsajter. Vad blir det istället då?

Ett öl som jag återkommer till på ölsajter och som jag försöker lägga till i den digitla varukorgen när tillfälle ges är De La Sennes Taras Boulba. En extremt välhumlad belgisk ljus öl. Den så härligt lättsam och torr, samtidigt som den bjuder på en någorlunda komplex karaktär från jästen och en massiv karaktär av klassisk humle (Tettnanger och Saaz). En annan öl som jag inte får möjligheten att dricka lika ofta men som jag också känner har ett visst släktskap med Taras Boulba är De Rankes XX-Bitter. Nu är det ett tag sedan jag drack just den så jag känner mig inte särskilt självsäker på dess smakprofil. Jag ser dock ett släktskap mellan dessa två öl då de båda är två utmärkta exempel på att europeisk humle också kommer till sin rätta när de används i nästan samma nivåer som i en amerikansk IPA.

XX-Bitter har något av en legendstatus idag och anses av många vara den första riktigt välhumlade belgiska ölen. En föregångare till den belgiska IPAn. De Ranke själva beskriver det som en pale ale. När ölen bryggdes i mitten och mot slutet av 90-talet så använde De Ranke jäst från Rodenbach som då gav ölen en karaktäristisk karaktär åt det sura hållet, efter ett tag. När Rodenbach senare blev uppköpt av Palm Breweries så tilläts inte jästen att användas av andra bryggerier och då övergick De Ranke till en torrjäst från Fermentis. De använder 100% belgisk pilsnermalt och humlesorterna Brewers gold samt Mittlefruh.

När det gäller Taras Boulba som inte funnit på ölscenen riktigt lika länge är det inte heller lika enkelt att hitta vettig information. Yvan De Baets som är grundare på De La Senne arbetade faktiskt under en tid på De Ranke och det känns inte helt ologiskt att han tagit med sig inspiration från XX-Bitter när han skapade Taras Boulba. Det jag hittat är att man använder sig av Tettnanger och Saaz i humleväg. Taras Boulba är även betydligt svagare än XX-Bitter (6.2%) och ligger på drickvänliga 4.5 %. Utmaningen som amatörbryggare ställs inför när man ska brygga svagare öl tycker jag är lite enklare att kompensera för när man använder sig av belgisk (i alla fall viss) jäst då de bitvis tunga estrarna bidrar till att ge ölet extra munkänsla. Vad man använder sig av för malt hittar jag ingen information om. Även om det är öl på endast 4.5% tror jag inte att maltnotan är särskilt komplicerad, då det inte brukar ligga i belgarnas natur att dutta med både det ena och andra. Dock kvarstår utmaningen med att inte framställa en öl som upplevs för tunn.

Så, ett mellanting av dessa två öl är något som jag tänker koka ihop. Dilemmat är dock återkommande och intressant. Jäst? De Ranke har alltså använt sig av en torrjäst från Fermentis i många år och De La Senne hittar jag ingen info om, än att den är mer karaktärsfull än De Rankes, vilket mina smaklökar också påminner mig om. Fermentis har en del torrjäster i sitt utbud och efter att ha dykt ner i en del forum så verkar många ha ställt in siktet på T-58. Problemet med detta är att T-58 är en ganska dålig utjäsare (låg enligt beskrivningen) och jag har för närvarande en pseudolambikgrund på jäsning som primärjästes med T-58, och den landade på ett SG på 1.020. Så den ekvationen får jag inte riktigt ihop. Nu är jag inte riktigt lika noga med utjäsningen som med mina säsonger, men runt 1.010-1.014 vill jag trots allt vara. Kan det vara så enkelt att De Ranke använder sig av US-05 eller S-04? Om man funderar på det utbud som Fermentis haft under åren så har flera av de lite mer specialiserade jästerna kommit under senare tid, vilket utesluter de belgiska jästerna BE-134 och BE-256. BE-256 har förvissa bytt namn och båda dessa kan ju ha funnits tillgängliga för kommersiella bryggare före den nådde oss hembryggare. Det är väl dock föga troligt. Jag vill dock inte ha en så pass slätstruken jästkaraktär som US-05 och S-04 skulle ge mig, och BE-134 drar för mycket åt saison-hållet, och jag vill inte att min bryggd ska bli ännu en saison som jag dessutom tycker är sämre än de jag brukar brygga.

Målbilden är alltså en belgisk pale ale humlad uppåt 40-50 IBU. Kottar för den där genuina karaktären samt en lättare torrhumling för extra örtighet. Jag misstänker att Mittlefruh-humlen kan ger en lite mer fruktig karaktär och jag går därför rakt på Taras Boulba-spåret och använder Tettnanger (som är standard i min saison) och Saaz. Efter att ha klickat runt lite stod jag i valet och kvalet mellan en specialjäst från Wyeast som heter Belgian Stout, som jag tyckte hade en intressant profil. Dock är jag lite tveksam till dessa tillfälliga jäster och jag gick istället på Orval-jästen WLP510 som finns i standardsortimentet. Beskrivningen av den passar mig nog ganska väl då den ska vara renare i sin profil än många andra belgiska jäster. "Producerar ett torrt öl med lätt träig och syrlig karaktär. Ger ett öl med renare jäsningsprofil än WLP500 och WLP530. Ger heller inte lika kryddigt fenolisk karraktär som WLP530 och WLP550."

När det gäller malten så går jag på känn samtidigt som jag har en del öppnade 1-kilospåsar som jag tänkte försöka göra mig av med. Basen blir några olika blandningar pilsnermalt tillsammans med den obligatoriska syramalten för att sänka ph. Alkoholmässigt kan jag inte förutspå någon styrka när det är första gången jag använder den här jästen, men jag hoppas landa någonstans mellan 5-6%. Jag vågar inte krypa lägre då jag inte vill att ölen ska uppfattas för tunn.

Kommer min egen öl likna Taras Boulba eller XX-Bitter? Det är inte särskilt troligt men jag lägger inte heller något fokus på att så ska bli fallet. Dessa favoriter får istället vara en en inspiration till denna belgiska pale ale, vilket är en stil jag inser att jag inte bryggt förut. Som en homage till Taras Boulba så får ölet heta Stolle. Varför? Det kan ni fundera på.

Namn: Stolle
Stil: Belgisk pale ale
Bryggmetod: Grainfather
Beräknat SRM/EBC: 8.7/7
Beräknat IBU: 52
Beräknat OG: 1.056
OG: 1.055
FG: 1.014
ABV: 5.4% - 74% utjäsning
Koktid: 70min
Effektivitet: 72% mäsk
Mängd till jäskärl: 10.5L (beräknat 12L)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
48.3% Weyermann pilsnermalt (~2L)
12.1% Weyermann böhmsk pilsnermalt (~2L)
9.5% Weyermann dinkelmalt (~2L)
8.6% Warbo Balder pilsnermalt (~2L)
8.6% Weyermann munich 1 (~9L)
8.6% Weyermann carapils (~2L)
4.3% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
66 grader i 80min
76 grader i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20,2L
Mäskvatten: 20,2L
Lakvatten: -

Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
5g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid
1.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 130
Magnecium: 26
Natrium: 8
Klorid: 64
Sulfat: 295

Beräknat mäsk-ph: 5.07
Mätt mäsk-ph: 5.1
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -152

Humleschema
@60 min - Saaz 3.8 AA - 15 IBU
@60 min - Tettnanger 3.7 AA - 15 IBU
@20 min - Saaz 3.8AA - 7 IBU
@20 min - Tettnanger 3.7AA - 7 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@5 min - Saaz 3.8AA - 3 IBU
@5 min - Tettnanger 3.7AA - 3 IBU
@Torrhumling - Tettnanger 3.7 AA - 4g/L i 4 dagar i humlekorg

Jäst
WLP510 - Bastogne Ale Yeast - 1L förkultur
Rekommenderad antal jästceller: 124 MD
Beräknad mängd jästceller: 159 MD
Inledande jäsning i 19 grader. Höjning till 22 mot slutet.

Brygglogg
2020-12-19 Sätter förkultur.
2020-12-21 Bryggdag.
2020-12-25 SG: 1.018 och utjäsning på 67%. Höjer till 22 grader.
2020-12-29 FG: 1.014. Torrhumlar i "humlekorgen" enligt ovan.
2021-01-03 Buteljerar till 3.0 CO2.

Publicerat den Lämna en kommentar på Pseudolambik 3 (uppdaterat 14/2-21)

Med två stycken tomma 10-liters glasdamejeanner ståendes samt malt och jäst över så passade jag på att brygga en ny sats av pseudolambik. Inget speciellt att poängtera utan jag höll det väldigt enkelt. Hade kvar lite mer än hälften av den påse Safale T-58 som användes vid den förra bryggningen, så den fick åka i. Denna gång prövade jag dock att tillsätta jästen samtidigt som slattarna, alltså ett ännu enklare förfarande än senast. Hade ingen lambikhumle hemma så det fick bli några få gram av Strisselspalt i koket. Möjligtvis blev det lite mycket headspace, men jag har lite för dålig koll på viken slags kreusen som T-58 bildar så jag vågade inte chansa och riskera att jästen klättrade igenom vattenlåset.

Slattarna som åkte i var tre rikta höjdare. En 2019 års Cantillon Rosé de Gambrinus , en Cantillon Kriek 2019 samt den hittills vassate 3 Fonteinen Guezen jag prövat, en 17/18 A&G blandning 11. Sistnämnda hade en trevlig liten restsötma som mötte upp syran på ett utmärkt sätt. Kommer troligtvis fylla på med fler slattar eftersom då det finns gott om utrymme i jäskärlet. Dessa lägger jag till i receptet nedan samt i bryggloggen. Känns riktigt roligt att nu ha tre stycken surisar på gång.

Namn: Pseudolambik 3
Stil: Pseuodolambik/mixed fermentation sour
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: 3.5/6.9
Beräknat IBU: 2
Beräknat OG: 1.050
OG: 1.050
SG vid tillsättning av frukt: 1.012
FG: 1.011
ABV:
Koktid: 60min
Effektivitet: 72% (mäsk)

Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
70% Weyermann Pilsner (~2L)
25% Crisp Torrefied Wheat (~1.8L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
70C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.

Total mängd vatten: 20.7
Mäskvatten: -
Lakvatten: -

Vattenbehandling
1g Kalciumsulfat
1g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 60
Magnecium: 7
Natrium: 8
Klorid: 62
Sulfat: 51

Beräknat mäsk-ph:5.25
Mätt mäsk-ph: -

Humleschema
@60min - 6g Strisselspalt 2AA - 2IBU
@15min - White Labs jästnäring

Jäst
5/3-20
Safale T-58, ca 6g
Slattar av:
Cantillon Rosé de Gambrinus 2019
Cantillon Kriek 2019
3 Fonteinen Oude Geuze 17/18 Blend 11
Jäst och bakterier tillsatta samtidigt
25/4
Cantillon Kriek 2019

Frukt
23/12
Norrbottniska surkörsbär (moreller) 170g/L i 6 veckor.

Brygglogg
2020-03-05 Bryggdag. Pitchar jäst och slattar samtidigt.
2020-03-06 Aktivitet i kärlet morgonen efter.
2020-12-23 Efter att ha provsmakat samtliga kärl med pseudolambikar så fick denna äran att tillsammans med 1440g moreller få ett nytt jäskärl som hem kommande 6-8 veckorna. Ölet hade ett SG på 1.012 och var den med överlägset högst syra, vilket jag tänkte skulle passa bra tillsammans med körsbären. Det ska bli fruktansvärt intressant att se hur den här ölen kommer att smaka. Kommer buteljera med champagnejäst efter att ha läst av SG ännu en gång. Hoppas kunna lägga kolsyrenivå högt då jag tycker det är en väldigt viktig faktor för en suröl.
2021-02-14 Buteljerar med sockerlösning och champagnejäst. Vid provsmakning fanns den höga och fina syran kvar. Luktade och smakade verkligen kriek. Dock hade en ny mycket påtaglig majsliknande smak dykt upp. Lite rädd för att den kommer att hänga kvar och förstöra ölen.