Gå till innehåll

En blonde ale är kanske inte så vanlig att springa på här i Sverige, men på bryggpubar i USA är har de för många öldrickare blivit en inkörsport till hantverksöl, bryggd för dem som inte fastnat för pale ale eller ipa ännu, men vill ha något annat än en lager. Själv har jag aldrig provat brygga någon ännu, men nu när jag var sugen på något lättsamt, icke-humledominant och icke-belgiskt, så tyckte jag detta verkade lämpligt.

Stilen beskrivs som lättdrucken, maltfokuserad, välbalanserad, frisk och ren. Lätta karamelltoner kan förekomma av ljusare karamellmalt.

Vad som skiljer mitt recept från många andra är att jag adderat 10% honungsmalt. Denna maltsort ser jag ibland i olika recept på amerikanska forum, främst i india pale ales. För att kunna ge den lite spelutrymme och skaffa sig en uppfattning om vad den eventuellt bidrar med så tror jag dock att en neutral ale som denna kommer passa bra. Om det är en bra idé eller inte, återstår att se.

Fortsätter att använda mig av columbus som bittergiva då den ger en frisk och neutral beska. När det gäller vattnet så håller jag mig till Palmer och Kaminskis riktlinjer från s.158 i Water.

Väljer även att prova WLP090 San Diego super yeast. Spännande med flera olika nya bekantskaper för denna brygd.

 

Honey Blonde

Stil: Blonde ale
Bryggmetod: Två kärl lauterhelix utan lakning
Beräknat SRM: 14
OG: 1.070 (!)
FG: 1.020
Beräknat IBU: 23
ABV: 6.5

Startmängd vatten:
19l
Koktid: 60 min

Vattenbehandling
2gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 136
RA: -29 (innan mjölksyrebehandling av mäsk)

Malt
79.2% Viking pale ale
4.5% Colorado crystal 10L
9.2% Colorado Honig
7.1% Briess flaked torrefied oats

Mäskning
67 grader celcius i 60min
75 grader celcius i 10 min

Mäsk-PH
5.3 efter 5ml mjölksyra

Humleschema
@60min Columbus - 20 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
2 paket WLP090 San Diego Super Yeast

Brygglogg
2017-05-13
Bryggdag och första försöket med den nya bryggrytan och lauterhelix. Räknade med att det skulle bli kvar en hel del vört i mäskkärlet, under själva utgången från grytans insida. Men samtidigt räknade jag inte med att OG skulle bli så pass högt (1.070). Nåväl, första bryggningarna med den nya utrustningen kommer handla om att få koll på effektiviteten.

2017-05-16 All aktivitet i jäslåset har avstannat efter snabb start och högaktiv jäsning.

2017-05-20 FG är endast nere på 1.020. Misstänker att den inte kommer jäsa ut mer då allt jag läst om denna jäst är att den jäser ut lågt och snabbt. Rehydrerar ett paket med US-05 och tillsätter.

2017-05-22 FG fortsatt oförändrat på 1.020. Kan det vara honungsmalten som lämnar icke jäsbara sockerarter? Kallkrashar jäskärlet. Nytillsatta jästen hade förmodligen inget syre att arbeta med och kom därför inte igång.

2017-05-24 Flyttar till fat och trycksätter till 20psi.
2017-05-28 Utvärdering.

För ca 14 månader sedan sprang jag på ett paket Wyeast Belgian lambic på en bryggeriaffär här i Stockholm. Strax innan detta hade jag ögnat igenom Jeff Sparrows Wild Brews och känt mig sugen att brygga en ren pseudolambik som jag senare skulle kunna göra något spännande med, antingen spara ena delen till en gueuze eller blanda med frukt. Mina anteckningar från denna bryggning är något diffusa så det blir kanske inte så användbart för så många andra. Lambik ska dock vara baserat på pilsner- och vetemalt. För att få kallas lambik ska den också vara spontanjäst, därför väljer jag att benämna brygden som en pseudolambik. Nu när drygt ett år har gått så har min teoretiska kunskap om hur man brygger suröl blivit något bättre. Det flesta hembryggare verkar rekommendera ett ganska vanlig mäskningmetod, neutral ale-jäst tillsammans med bakteriekultur efter önskan och bottensatser av kommersiella suröl.

Efter att han provsmakat båda satserna tyckte jag nu det var dags att skrida till verket. Båda satserna tyckte jag hade en likvärdig syra, men den ena var något friskare. Denna sats kommer bli en ren "lambik" som jag buteljerar som den är, medan den andra blandas med mango.

Valet av frukt utgick från utbudet på mitt närmaste Ica. Jag ville ha en ljusare frukt av smakmässiga skäl och då fanns det inte mycket att välja på i frysdisken. Frusen frukt har både fördelar och nackdelar. Eftersom dessa var skurna i kuber så var de lätta att få ner i jäskärlet och inte särskilt svåra att hantera efter upptining. Nackdelen med mango är att den kommer suga åt sig ganska mycket av ölen då den innehåller en stor mängd fruktkött. Jag tillsatte 160 gr frukt/L öl. Enligt Milk the funks wiki bör frukten ligga i ölen under 6-8 veckor. Så länge den håller sig på botten ser jag ingen fara med att den kan ligga för länge. Om den dock lägger i uppe vid ytan anar jag en risk för att det kan bildas bakterier. Här förespråkar vissa att man kan spola kärlet med kolsyra för att undvika fruktens kontakt med luft.

 

Väntar med spänning att få smaka av dessa båda. Införskaffade gueuzeflaskor,  champagnekork (plast) och agraff för att flaskorna skulle klara av eventuellt tryck. Mina två orosmoment är dels kolsyresättningen vid buteljeringen, men där kommer jag använda mig av Safbrew F-2 eftersom det fungerade så bra med min Dalacider. När jag tillsatte frukten steg såklart nivån i kärlet, vilket gjorde att ölen fick kontakt med delar av kärlet som den inte haft tidigare. En del torkad jästfällning och eventuella bakterier har då fått kontakt med ölet, något som jag befarar kan ställa till det. Den som lever får se.

 

Stil: Pseudolambik
Bryggmetod: BIAB
OG: 1.062
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 6
ABV: 7-7,5%
Koktid: 90 min

Vattenbehandling
Kalciumklorid och magnesiumsulfat - Ej sparad beräkning

Malt
54% Pilsnermalt - blandade sorter
46% Vetemalt - blandade sorter

Mäskning
69 grader celcius i 70min

Humleschema
@90 min - Saaz 6 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast 3278 Belgian lambic

Brygglog
2016-03-01
Bryggdag. Två satser som fick dela på jästen i två skilda kärl.
2017-04-23 Provsmakning. Tillsätter mango till ena kärlet.
2017-05-13 Buteljering av båda versionerna. Av yttre omständigheter blev det alltså "bara" tre veckor mangon fick ligga i.

 

I somras var jag och min sambo på besök uppe i dalarna för att plocka svamp och beskåda Poker Runn, en båttävling där man samlar kort som senare på kvällen används för att spela med. I samband med detta pratade vi lite om vad man skulle kunna göra med alla äpplen som fanns i de två stora äppelträd min sambos syster har på sin tomt. Där det växer äpplen finns det oftast även musterier och då även möjligheten att göra egen cider. Sagt och gjort.

Detta är första gången jag provar att göra cider och det krävdes mer efterforskning än vad jag trodde. Precis som med ölbryggning finns det flera olika sätt men man måste börja med att bestämma sig för om man vill vildjäsa eller inte. Vildjäsning innebär att man låter musten självjäsa med hjälp av den vildjäst som redan befinner sig i musten. Som första försök ansåg jag inte att detta var vägen att gå. Då behöver man dock döda den eventuella vildjästen, vilket kan göras på genom pastörisering eller med hjälp av Campden-pulver, vilket är vanligt att använda sig av vid vattenbehandling vid ölbryggning.

Efter detta är processen förvånansvärt okomplicerad fram till tappningsprocessen. Man verkar kunna förvänta sig en otroligt torr cider, då FG vanligtvis landar under 1.000. För att få upp sötman något kan man eftersöta. Innan detta måste dock jästen man tillsatt neutraliseras, annars kommer den troligtvis sätta igång igen, vilket innebär att man tillsätter en "wine-sweetener". Ska du buteljera din cider är dock inte ett alternativ eftersom sockret du tillför för att skapa kolsyra inte kommer ha någon jäst att samspela med. Jag hade tänkt buteljera cidern, så jag förväntar mig något väldigt torrt. Nästan som ett kolsyrat vin...

Stil: Torr engelsk cider
OG: 1.058
FG: 0.998
ABV: 7.9%
Jäst: WLP775

1. Använde 13 liter färskpressad must från Dalarna av två sorters äpplen, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. Fyllde jäskärl med must och tillsatte rekommenderad mängd kaliumdislufit (Campden-pulver) för att döda eventuell vildjäst.

2. 12 timmar efter steg 1 tillfördes pektoglas. Detta för att öka utbytet, men främst för att underlätta grumligheten av den färdiga cidern.

3. 12 timmar efter föregående steg (24 timmar efter Campden-pulvret tillsattes) tillsätter jag jästnäring från White labs, samma som jag använder vid ölbryggning samt jästen. Syresätter musten genom att röra om i några minuter. Ingen starter gjordes av jästen.

Brygglogg
2016-10-30
-> 2016-11-01 Steg 1-3

2016-12-10 FG nere på 0.998. Buteljering då det smakmässigt inte hänt så mycket senaste tre veckorna. ABV landar på 7.9%!

2017-01-01 En första provsmakning. Kolsyran har inte tagit sig alls. Tvivlar på att den kommer att komma alls. Smaken är dock väldigt trevlig. Officiell avsmakning kommer senare.

2017-01-27 Tillsätter Safale F-2 i flaskorna för få mer kolsyra.

2017-05-13 Utvärdering

Att WLP001, US-05 och 1056 är tre versioner av samma jäststam som alltid levererar efter förväntan, det är nog de flesta överens om. Ibland vill man dock prova en annan jäststam som ger ens beprövade ales en annan karaktär. Lite extra roligt blir det när något nytt finns att tillgå och experimentera med.

Inför denna bryggning var min tanke att jobba vidare på det fruktiga pale ale-konceptet, fast med en annan jäst. Jag har tidigare provat Yeast bays Vermont ale i en New England-ipa. Dock med en maltnota som gav ett för sött resultat. Nu var det dock dags att prova samma jäststam i en pale ale. Dock hade varken Humlegården eller Maltmagnus Vermont ale på lager, så jag valde därför att prova på Imperial yeasts A04 - Barbarian, som ska vara samma jäststam som i just Vermont ale, den jäststam som The Alchemist använder till sin Heady Topper.

Jag ville även ge min humlekorg ett nytt försök, så det blir ännu en torrhumling på fat, fast denna gång med kottar och inte samtidigt som som kolsyresättning. När det gäller humlen så återgår jag till citra, som än så länge är min favorit. Det blir pellets under bryggningen och under torrumlingen i jäskärl, och kottar i fatet innan trycksättning, dock med ett lager av co2 ovanpå ytan.

Även om jag blev väldigt nöjd med min C&C, som även denna gång ligger till grund för denna brygd, så kommer jag dra ner på klorid/sulfat-ration till 1:2 istället för 1:3, för att se om det påverkar munkänslan något. Detta tillsammans med att jag sänker IBU till 30 hoppas jag kommer påverka ölet marginellt åt det hållet jag önskar.

Stil: Amerikansk pale ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 15
OG: 1.054
FG: 1.015
Beräknat IBU: 31
ABV: 5.1

Startmängd vatten:
17l
Koktid: 60 min
Effektivitet: 72%

Vattenbehandling
3gr kalciumsulfat
2 gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 15
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 181
RA:-45

Malt
74% Briess pale ale
9% Viking munich malt
9% Briess Caramel 40L
8% Briess Carapils

Mäskning
67 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.3 efter 4ml mjölksyra

Humleschema
@60 min - Columbus (pellets) - 14 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@15 min - Protafloc
@10 min - Citra (pellets) - 17 IBU
@0 min - Citra (pellets) - dubbel mängd av 10 minutersgivan

Torrhumling i jäskärl - Citra (pellets i humlekorg) - 5.5gr/L i 4 dagar
Torrhumling i fat - Citra (kottar i humlekorg) - 10 gr/L i 3 dagar

Jäst
Imperial yeasts A04 Barbarian

Brygglogg
2017-03-12
Bryggdag
2017-03-13 Aktivitet i jäslocket efter 10h.
2017-03-15 Torrhumlar i jäskärlet. Flyttar även jäskärl till 22 grader då SG avstannat på 1.020, något denna jäststam gjort för mig förut.
2017-03-19 SG kommer ej lägre än 1.015. Flyttar till CO2-sköljt fat och torrhumlar med kottar i korgen. Trycksätter ej denna gång, enbart ett lager CO2 mellan yta och lock.
2017-03-22 Lyfter försiktigt ur humlekorgen och trycksätter till 20 psi.
2017-03-25 Öl kolsyresatt och färdig.
2017-03-29 Avsmakning och utvärdering

Min andra eller möjligtvis tredje hembryggning var en veteöl. Det var nog också den första satsen öl som jag blev någorlunda nöjd med. Om jag inte minns fel blandade jag en halvan av den satsen med hallon, vilket blev mindre lyckat, även om Greg Hughes faktiskt har det som det av sina recept i Home Brew Beer. Enligt min gamla brygglogg så är det 1,5 år sedan jag bryggde en veteöl sist, så nu var det helt enkelt dags.

Precis som med mitt saisonrecept så har jag även ett grundrecept på veteöl som jag nästan aldrig avviker från. 50/50 pilsner och vete. 90-minuters koktid för att reducera DMS från pilsnermalten. En giva humle vid 60 minuter som bör ligga runt 11-15 IBU. Rätt så enkelt. Vanligtvis brukar jag använda Saaz, vilket är mer stilenligt, denna gång blir det dock en återhållsam giva Columbus då jag inte har någon Saaz hemma. Jag kommer även för första gången prova en blankvete från Castle, inte för att jag egentligen vill, men för att det inte fanns något lämpligare hos min leverantör.

Det som gör att veteölen smakar veteöl är, hör och häpna, inte vetemalten. Visst är den obligatorisk för en veteöl, konstigt vore ju annars, men det är jästen som spelar huvudrollen. Jästen ska lämna tydliga smaker av banan och kryddnejlika. Det finns flera olika vägar att gå med torrjäst, amerikansk vetejäst, jäst som producerar äpple- päron och plommonestrar mm. Men för en klassisk veteöl använder jag denna gång en klassisk jäststam från Weihenstephan. Wyeasts hemsida föreslår att man "underpitchar" jästen för att framkalla mer banansmak, medan en "överpitchning" kan leda till att banansmaken kan försvinna. Jästen är tålig för olika temperaturer (17-24 grader), men i Brewing classic styles hävdar författarna att man når bäst resultat genom jäsa i 17 grader. Riktigt så lågt kommer jag inte att kunna gå utan temperaturen i mitt "jäsrum" ligger ganska konstant på 19 grader.

Något som är viktigt att veta om när man jobbar med denna här jäststammen är att man har redigt med tomrum mellan vörten och locket på sitt jäskärl. Annars kan man, som jag har fått erfara, få vört som kryper upp genom jäslåset och ut på golvet. Det är en otroligt aggressiv jäst och Wyeast rekommenderar att man har en tredjedel av jäskärlet till godo. Min erfarenhet är att samma jäststam från andra tillverkare beter sig på samma sätt.

När det gäller vatten så bryggs vete traditionellt med flera olika vattenprofiler. Jag försöker dock förhålla mig till de riktlinjer som presenteras för stilen i Palmer och Kaminskis  Water och håller därför sulfatnivån nästan tre gånger så låg som kloridnivån, detta för att försöka framhäva malt och kropp i en relativt alkoholsvag öl. Mäskar även lite högre av samma ändamål.

 

Klarweizen

Stil: Weissbier
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 6
OG: 1.048
FG: 1.012
Beräknat IBU: 12
ABV: 4.7
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 77%

Vattenbehandling
3 gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 73
Magnecium: 3.6
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 37

Malt
50 % Pilsnermalt (Castle)
50% Wheat blanc (Castle)

Mäskning
 67 grader celcius i 70min

Mäsk-PH
5.4 efter 4ml mjölksyra.

Humleschema
90min koktid
@60 - Columbus - 12 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast Weihenstephan weizen 3068 i 19 grader.

Brygglogg
2017-02-19 Bryggdag.
2017-03-06 Buteljering