Gå till innehåll

4

Whirlpooltekniken har jag prövat i olika utföranden kanske 5-6 gånger tidigare med blandat resultat. Är ännu inte helt övertygad om att fördelarna överväger nackdelarna. Jag upplever att man får en mjukare beska, samtidigt som den enligt mig försvinner något snabbare. Beskan i sig blir inte lika ren och fräsch, men till en starkare IPA som torrhumlas ganska krafitigt anser jag inte att man märker det lika tydligt, som i t.ex. en svagare pale ale. Möjligtvis framträder humlesmakerna på ett "fruktigare" sätt, har dock inte provat denna teknik utan torrhumling så jag vågar inte uttala mig definitivt ännu.

I slutet av augusti bryggde jag en liknande öl som denna. Dock la jag aldrig upp den här på bloggen då den inte jäste ut ordentligt. Den gången körde jag på ett citrustema med citra, mosaic och ekuanot. En mycket lyckad kombination. Denna gång testar jag dock kombinationen rakau, nelson sauvin och azacca, helt utan efterforskning och enbart på känn.

Idén till maltnotan och jästen bygger på viss del på Stigbergets GBG Beer Week 2016 - IPA med viss modifiering.

Under de senaste bryggningarna har jag lattjat runt med mäskvattenmängd och lakvattenmängd. Bryggningen innan denna använde jag mig av lika mycket vatten till mäsken som till lakningen, vilket resulterade i att jag fick ut nästan tre liter mer vört från lakningen (second runnings). Jag prövar nu att kompensera detta genom att ta tre liter vatten från lakningen för att tillsätta till mäskningen, alltså 13l och 7l. Frågan är om detta kommer påverka mäsk-PH som jag så tillfredsställande lyckades pricka in perfekt förra gången?


 

Utseende

Ljus och väldigt disig. Inte rakt igenom gul utan antydan till en mer orangefärgad nyans finns. Utan partiklar. Mina ipor och pale ales med havre brukar se ut så här.

Har mörkat något i färgen efter några veckor på fat.

Doft

Upplever direkt att Nelson Sauvin-humlen sticker ut med sig ganska säregna karaktär av krusbär. Persika finns där tillsammans med en lätt gräskaraktär. Citrus, givetvis...

Aromen är faktiskt lite mer tillbakadragen än vad jag hade förväntat mig från en så pass kraftfull torrhumling. Den torrhumlades i det mindre humlefiltret vilket ger humlen mer kontakt med ölen då den sjunker till botten av jäskärlet. Borde väl inte ha med detta att göra?

Aromen har avtagit ganska kraftig efter bara någon vecka på fat.

 

Smak

Krusbär tillsammans med en len persikosmak och jordgubbar. Den är lite klurig att plocka fram några supertydliga fruktsmaker från. Citrus finns givetvis där, men det tycker jag det gör i de flesta ipa-vänliga humlesorter. Upplevs nästan något gräddig.

Beskan är len, rund och tillbakalutad i denna, precis som jag önskar det i dessa ipor i New England-stil. Den framträder i samspel med de andra smakerna och hoppar inte fram och biter tag i den främre delen av gommen utan lägger sig sakta till plats. Beskan hänger heller inte kvar särskilt länge i munnen utan bidrar till en lättdruckenhet.

Munkänslan är len, rund och nästan precis som jag vill ha den.

Även dessa smaker har avtagit en del efter viss tid på fat.

 

Övrigt

Ölen serverades till ett tiotal personer och de flesta verkade som jag inte alls uppleva dess 7.2%. Extremt lättdrucken och man väntar inte länge innan glas är åter vid munnen för nästa klunk.

Känns som helt okej bryggning. Det finns justeringar att göra. Men i min jakt på att pricka en rund, fruktig, disig och icke-citrusdominant IPA så har jag i och med denna bryggning tagit ett kliv åt rätt håll. För mig är det lätt att vara för självkritiskt och i och med detta är det också lätt att glömma hur pass lättdrucken denna är, vilket egentligen är något av det viktigaste för denna sortens öl.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

Som jag skrivit ovan så är munkänslan nästan där jag vill ha den. För att pricka in den helt funderar jag på att addera en mindre giva carapils för att få lite, lite mer restsötma och kropp. Det är finlir men värt att pröva. Munichmalten funderar jag på att skippa helt då den bidrar med en mörkare färgton som jag inte vill ha.

Jästen är något jag funderat på. Även om jag denna gång lyckades bra med S-04 så beter den sig lite märkligt och jag är inte riktigt beredd att "lita" på den fullt ut. Ett försök med London Ale III eller conanjäst vore intressant då det var något år sedan jag använde dem.

Humlen spelar en stor roll och inledningsvis var detta är den mest lyckade icke-citrusdominerande kombinationen hittills. Visst har den en viss citruskaraktär men den totala upplevelsen av humlesmakerna är en rundad fruktsmak. Jag hade önskat en lite mer "saftig" fruktkaraktär från humlen. Dock har både arom och smak dalat väldigt fort, vilket jag efter lite efterforskning förstår är ganska vanligt i proteinrik öl.

Vid bryggningstillfället luktade vi noggrant på humlen och konstaterade att rakau-humlen var den mest anonyma av humlesortera, och även den som var mest "dankig". Kanske byta ut denna mot t.ex. simcoe som jag upplever kan ha en rundare fruktkaraktär, nästan åt fruktkaramellhållet. Sneglar även på Galaxy som jag tycker har varit fantastisk att torrhumla med på grund av sina passionsfruktaromer, men knepig och för dominant att använda i den "varma sidan av bryggningen".

Denna gång så fanns det en viss tidspress då ölen skulle vara klar till en fest, så helst skulle jag vilja torrhumla ett extra varv oavsett humleval.


Stil: Amerikansk IPA - New England
Bryggmetod:
Satslakning
Beräknat SRM: 12
Beräknat IBU:
62
Beräknat OG: 1.070
OG: 1.070
FG: 1.015
ABV: 7.2%


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
13 L
Vört efter mäsk: 8.6
Lakvatten: 7L
”Lakvört”: 7L
Total mängd vört innan kok: 15.6L
Koktid: 60min
Effektivitet: 61%
Mängd till jäskärl: 10.3L


Maltnota (kg-%)

55% Crisp extra pale
20% Crisp flaked torrefied oats
20% Crisp wheat
5% Crisp light munich


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

1gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid
5ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 17
Natrium: 14
Klorid: 167
Sulfat: 94


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.5
Mäskjustering:-
Mätt laknings-PH:
5.5
Lakningsjustering:-
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -131
*Rekommenderad resterande alkalinitet: 
-30-30


Mäskning
67°C i 60min


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@Whirlpool i 30min - Lika delar Rakau 10.3AA, Nelson Sauvin 11AA och Azacca 12.5AA - 5gr/L vört till jäskärl

@Torrhumling - Lika delar av samma humle som ovan - 9gr/L


Jäsning

Jäst: S-04 30gr
Jässchema
17 grader tills hög aktivitet börjat avta, då höj till 21 grader och jäs i ytterligare 7 dagar. Därefter torrhumling.

Rekommenderad antal jästceller: 208 md
Beräknad mängd jästceller: 240 md


Brygglogg

2017-11-10 Bryggdag. Inleder jäsningen vid 17 grader.
2017-11-13 Gått från en bubbla var 6-10 sekund i jäsröret till en i minuten under det senaste dygnet. Höjer temperaturen i jäskylen till 21 grader.
2017-22-17 Andra gången jag använder S-04 och jäsningen fastnar på 1.020. Skakar runt jäskärlet lite försiktigt och höjer tempen ytterligare till 23 grader.
2017-11-18 Torrhumlar
2017-11-21 FG:1.015. Kallkrashar.
2017-11-23 På fat. 30 psi.
2017-11-26 Utvärdering.

*Palmer & Kaminski 2013

2

Den här ölen bryggdes utan större bekymmer. Jäsningen gick som bara den och tuggade på bra mycket längre än vad jag räknade med, vilket ledde till en torr och väl utjäst öl.

Det mesta fungerade alltså som det skulle, vilket gör att utvärderingen blir desto roligare då man kan lägga fokus på de saker i bryggningen man faktiskt har möjlighet att kontrollera, det vill säga ingredienser och diverse småjusteringar i vatten och temperaturer.


 

Utseende

En vacker öl att titta på. Brun till sin grundfärg med tydligt röda inslag. Kristallklar efter några veckor på fat. Tjock, fin och bestående skumkrona.

 

Doft

Har en brödig doft som framträder mest kraftfullt tillsammans med lätt alkoholdoft. Medelmåttig pepprighet tillsammans med en svårbestämd och svag fruktighet som jag härrör till jästen.

 

Smak

Smakmässigt är jag kluven. Det positiva är dess lättdruckenhet vilket kommer från dess höga utjäsning. Detta är en central del i saison, att de oavsett styrka ska vara lätta att dricka p.g.a. avsaknaden av sötma. Jag tillsammans med andra som provat den har inga problem att hälla i sig ett glas på relativt kort tid.

Men, det är främst tre saker gällande smaken som jag inte är helt nöjd med. Dels har vi beskan som inte bidrar med någon fräschör utan istället ligger kvar i gommen på ett något, tja, kletigt sätt. Gjorde ju bort mig och tillsatte den tilltänkta 60-minutersgivan redan vid 90 minuter, så kanske har det något med detta att göra? Kanske var det ett sämre val av humle, men jag tvivlar på det. Jag lutar mer åt använda amerikansk högalfahumle som bittergiva, typ Columbus, för att få en hög fräschör.

Sedan har ölen har en lätt bränd ton över sig, vilket låter värre än det är. Men jag misstänker ändå att kombinationen av jästen, Belle saison, och kandisirapen inte  flyger särskilt väl tillsammans.

Till sist framträder en viss syrlighet tillsammans med något som jag misstänker är acetaldehyd, vilket har en smak som man oftast förknippar med gröna äpplen. Detta kan bero på några saker:

  • Ölen är för ung. Inte särskilt troligt då det är 5 veckor sedan den hamnade på fat. Dock står ju Dupont 50-60 dagar på flaska innan distribution... Kanske behöver den mer tid i varmare förhållanden innan kylning?
  • Oxidering. Ja, kanske det. Har dock inget minne av att jag råkat ut för det tidigare och mina rutiner har inte försämrats.
  • Jästen. Efter en snabb googling verkar det som om det finns en hel del andra som råkat ut för samma sak med Belle Saison. Kanske är den enklaste utvägen att skylla på jästen, men efter en hel del funderande tycker jag faktiskt det lutar åt det hållet.

Med alla siffror framför sig kan jag konstatera att det i detta fall blev ett värdefullt experiment. Kandidsirap ska nog användas till antigen en mer neutral jäst eller de som går mer åt trappisthållet. Jag har redan druckit halva fatet så något misslyckande är det således inte. Bryggningen och jäsningen var ju tämligen lyckad, men det blev nog en mindre krock mellan jästen, humlen och sirapen.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

På Maltose Falcons hemsida finns en sammanställning av olika saisonjäster vilket jag nu i efterhand tycker var intressant att läsa, även om de inte är särskilt utförliga. Beskrivningen av Belle Saison kan jag väl till stor del hålla med om då den inte lämnar något superpositivt intryck.

Sedan kan jag tycka det något motsägelsefullt med kandisirap tillsammans med en superagressiv jäst. Jag tror att kandisirap kräver en viss restsötma, eller en annan esterprofil från jästen, för att komma till sin rätta.

Jag går dock fortfarande igång på tanken av en höstsaison. Vid ombryggning skulle jag dock utesluta sirapen och istället addera någon annan sockerform för att komma lågt i utjäsningen. För att få ett mörkare skulle jag istället titta mer på rostade maltsorter, kanske tillsammans med en munchervariant?

 

 

Jennifer Talley har gjort sig känd bland bryggkretsar som bryggmästare på Squatters Pub i Salt Lake City, 20-faldig medaljör i GABF och WBC samt som examinator för ciceronutbildningen. Hon är välkänd i den amerikanska bryggvärlden och något av en expert på det som amerikanarna kallar för "session beers". En session beer är helt enkelt en öl som du kan dricka flera av under en längre period, utan att ramla av stolen. Det som gjort henne till expert på just dessa alkoholsvagare ölsorter, vanligtvis under 5%, är hennes långvariga position på Squatters Pub i Salt Lake City. Salt Lake City ligger i delstaten Utah där man har landets, förmodligen, strängaste alkohollagar. Ingen öl som serveras får vara starkare än 4%, vilket har gjort att bryggare i delstaten fått lägga fokus på att ta fram alkoholsvag men smakrik öl.

Boken böjar med ett mycket intressant kapitel om session beers ur ett historisk perspektiv där författaren går igenom olika länders bryggkulturer och förhållande till alkoholsvagare öl. Hon är mycket ödmjuk i sin användning av uttrycket session beers och man märker att hon hyser stor respekt för europeisk bryggning och att uttrycket kan verka onödigt i vissa delar av europa, eftersom man nästan uteslutande dricker öl som faller inom ramen för vad en session beer är. Boken reser mellan olika länder i europa och redovisar för historiska ölhändelser och berättelser från författarens egna upplevelser. Intressant och underhållande läsning för alla som är intresserade av ölets historia.

När det gäller själva bryggandet av session beers så ägnar boken endast 23 sidor till tips om hur man ska lyckas bäst, vilket jag som hembryggare finner något skralt. Informationen är dock matnyttig och givande. Talley redovisar för hur man i brygghuset ska arbeta sig fram till en perfekt produkt. Hon går igenom vatten, malt, humle, jäst, kok, balans mm. på ett pedagogiskt och välskrivet sätt.

Det är efter detta kapitel som jag tycker boken tar en lite tråkig vändning. Istället för att fortsätta på själva bryggarspåret blir det istället en genomgång som Talley kallar för "Modern Interpretations" där hon redovisar för den alkoholsvagare ölens historia i USA fram till det vi idag kallar för craft beer. Visst finns det intressant ölhistoria att läsa om även här men för att marknadsföras som en handbok i bryggande så vill jag har mer matnyttig information som utvecklar mig som bryggare, inte historiska perspektiv. Detta är dock en smaksak.

Följande två kapitel ägnas åt drickandet av session beers samt en diskussion kring kostnadsfrågor vid bryggning. I resten av boken, den delen som vi hembryggare troligtvis bläddrar till allra först, får vi ta del av flera kommersiella recept på session beers från olika välrenommerade bryggerier i USA. Bland annat återfinns receptet på en av mina favoriter, på fat, Easy Jack från Firestone Walker. Med finns även recept från Russian River, Stone, Sierra Nevada och Brooklyn mm. Samtliga recept presenteras i två versioner, ett ur ett kommersiellt perspektiv med t.ex. procentdel av maltnota, vilket jag uppskattar, samt en omvandlad hembryggarversion för 5 gallonsatser. Även om receptet kommer från amerikanska bryggerier så finns recept på europeisk öl.

Totalt är boken ca. 250 sidor och finns att beställa på näthandel för runt 160 kronor, vilket jag absolut tycker den var värd. Dels är den välskriven på ett informativt sätt samt med ett högt underhållningsvärde. Som jag tidigare skrev så hade jag dock velat ha mer tips och tricks på kring själva bryggandet. Dock tar jag med mig följande tips:

  • Om man önskar en mörkare färg och karamellsmak på sin session-öl så använd då crystal-/karamellmalt av mediumkaraktär tillsammans med ljusare crystal-/karamellmalt, istället för att bara gå på en mörkare.
  • Om du är i behov av en mörkare färg på din öl, använd då såkallad "dehusked malt", som t.ex. Weyermann Carafa special III.
  • Vill du ha en rödare färg på din öl, mäska inte in svartmalten tillsammans med övrig malt, utan mäska in och rör om övrig malt som vanligt, för att avsluta med svartmalten överst på maltbädden. Låt den vila ovanpå utan att röra om.
  • Använd 1-5% dextrinmalt i din maltnota, som t.ex. Briess Carapils.
  • Använd 5-10% ljus munchermalt (10L)
  • Använd 1-3% syramalt för att hålla nere PH-värdet i mäsken.
  • Tillsätt kalciumklorid även i koket eftersom 60% av samma salttillsats från vattenbehandlingen försvinner i bryggprocessen fram till koket.
  • Optimal mäsktemperatur för session-öl är 68-69 grader, så länge du inte använder större andelar vetemalt eller annan lågmodifierad malt.
  • Rätt jäst är viktigt för karaktären av denna blir mer märkbar i svagare öl.
  • Syresätt vörten ordentligt innan du tillsätter jästen.
  • Tänk på att desto mindre mängd ingredienser du använder, desto färre komponenter kan felsmakerna gömma sig bakom. Nyckel till session-öl är balans, vilket innebär att du inte kan använda för mycket humle som potentiellt kan dölja en del felsmaker.

Det blir mer experimentell saison! Denna gång med en liten annan maltnota som jag hoppas ska ge lite karaktär, men framför allt ska jag prova på att blanda tre olika jäster. Idén fick jag från ett inlägg av Drew Beechum på Maltose Falcons hemsida där han presenterar olika saisonstammar och även ger förslag på att kombinera dem med varandra. Sagt och gjort slog jag på stort (rim) och kombinerade de tre stammarna white labs erbjuder året runt.

 


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 5.2
Beräknat IBU:
23
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.060
FG: 1.009
ABV: 6.7


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
10 L
Vört efter mäsk: 6.8L
Lakvatten: 10L
"Lakvört": 10L
Total mängd vört innan kok:
16.8L
Koktid: 90min
Effektivitet: 77%
Mängd till jäskärl:
 11.3L


Maltnota (kg-%)

Castle Pilsen Nature EKO - 70.9%
Strösocker - 10% (Tillsätts sista 5 min av koket)
Crisp light munich - 8.5%
Crisp wheat - 8.5%
Briess Caramel munich 60L - 2%


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

6gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3.5gr Kalciumklorid
6ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 139
Magnecium: 11
Natrium: 14
Klorid: 107
Sulfat: 214


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -
Mätt laknings-PH:
5.2
Lakningsjustering: -
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -165
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min - Saaz 3.7AA - 23IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Saaz 3.7AA - Hälften av 60-minutersgivan


Jäsning

Jäst: WLP 565 Belgian saison, WLP 566 Belgian saison II och WLP 590 French saison
Jässchema: 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 162 miljarder
Beräknad mängd jästceller: 135 miljarder (Pro brew 1.0) 3 olika paket med olika tillverkningsdatum


Brygglogg

2017-10-29 Bryggdag.
2017-11-05 SG nere på 1.011 och ingen synlig aktivitet i jäsröret. Låter stå ytterligare några dagar för att se om SG kan klättra neråt.
2017-11-09 FG 1.009. Buteljerar utan kallkrash med carb drops.
2018-01-08 Publicerar utvärdering.

Nu minns jag varför jag slutade buteljera... Saison brukar traditionellt dock kolsyrejäsa på flaska så därför blev det så. Dupont ligger t.ex. i 50-60 dagar i flaska innan den lämnar bryggeriet.

 

*Palmer & Kaminski 2013

Vädret här uppe i Luleå har sedan flytten varit rent ut sagt bedrövligt. Utan att överdriva har det varit totalt 4-5 fina dagar sedan den 15 augusti. Den så kallade sensommaren uteblev alltså detta år, vilket gjorde att hösten fullkomligt dundrade in. När temperaturen ute sjunker tenderar ölen att bli lite starkare och mörkare, vilket ledde till en experimentell bryggning av min favoritstil saison.

Tanken var en torr och drickvänlig öl med lite mer uppbackning än den vanligtvis pilsnerdominerande maltnotan. Lämpligt nog upptäckte jag lite ny kandisirap hos min leverantör som jag bestämde mig för att implementera i receptet. Huruvida en väldigt aggressiv saisonjäst kommer äta upp allt det socker som sirapen bidrar med, och med det mycket smak, återstår att se.

Då jag fortfarande är inne på prova utbudet av torrjäst så blev det denna gång Belle saison från Lellemand Danstar, en jäst jag senaste bryggde med för kanske tre år sedan då jag provade på saison för första gången. När det gäller saison så blir jästen och jäsningen den viktigaste komponenten då man med fördel ska låta temperaturen stiga under jäsningens gång, för att på så sätt nå FG under 1.010 samt få de estrar som stilen kräver.

Detta blir också första gången jag provar på satslakning, eller batch sparge som det kallas på andra sidan pölen. Satslakning måste väl anses som de allra vanligaste metoden för mäskning bland hembryggare och jag känner därför ingen större oro inför mäskningen, utan mest som en nyttig lärdom. De få saker jag kommer fokusera på är:

  • Försöka få ut lika mängd vört från mäskning som lakning. Främst för att jag bryggurun John Palmer rekommenderar det.
  • Nå någorlunda samma mäsk-PH för mäskvört som lakvört.

Avslutningsvis tycker jag det fortfarande handlar om att lära känna mitt "nya" system och bestämma mig för vilken lakningsmetod jag fastnar för, samt få ännu bättre koll på vilka siffror jag prickar in beroende på lakning och koktid.§


Stil: Saison - egen tolking
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 23
Beräknat IBU:
20
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.066
FG: 1.005
ABV: 8%


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
11 L
Lakvatten: 9L
Koktid: 90min
Effektivitet: 85%

Mängd till jäskärl:
 11L


Maltnota (kg-%)

Crisp Europils 2.1 kg - 74.7%
Briess Aromatic munich 20L - 130 gr - 4.6%
Crisp vetemalt - 130 gr - 4.6%
Balgisk kandidsirap D-45 450gr - 16% (Tillsätts vid flameout)


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

1gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
2.5gr Kalciumklorid
2ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 69
Magnecium: 17
Natrium: 15
Klorid: 86
Sulfat: 98


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.55
Mätt mäsk-ph: 5.7
Mäskjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5

Mätt laknings-PH:

Lakningsjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -120

*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30 Saison


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min - Perle 7.8AA - 20IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@0min - Perle 7.8AA - Hälften av 60min-giva


Jäsning

Jäst Belle Saison 22gr
Jässchema 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 147 miljarder
Beräknad mängd jästceller: Lallemand har en egen kalkylator för jästceller i vört. Den rekommenderar dock drygt ett halv paket till 10 L, vilket jag inte tror kan stämma.


Brygglogg

2017-09-28 Bryggdag.

2017-10-04 Aktivitet i jäsröret avstannat. SG är 1.008. Låter vila i några dagar till för att se om SG sjunker mer samt för att låta jästen ”rensa upp”.

2017-10-09 FG 1.005. Kallkrashar.

2017-10-12 Överför till fat och trycksätter.

2017-11-16 Utvärdering

 

 

*Palmer & Kaminski 2013