Man kan till en början förstå förvirringen av vad denna stil ska innebära. Är det en Pilsner? West Coast? Är det en ny IPA-variant?
Grundtanken med en West Coast Pilsner är att det, som namnet antyder, är en pilsner i tysk stil, men med amerikansk västkusthumle. Precis som Cold IPA är detta ännu en, i mina ögon, sund motreaktion till häjset. Man kan kanske tro att jag är en häjsmotståndare, men det är jag absolut inte. Jag dricker mer än gärna häjs-IPA om den inte är för stark eller beskrivs som krämig och mjuk. Vi gillar ju alla olika öl och jag välkomnar tanken på en West Coast Pilsner där man utgår från en lägre alkoholprocent, men med humlekaraktären från en västkust IPA. Sedan kan man diskutera huruvida det blir för mycket IPA över denna “nya” stil, eller kanske farligt nära en Session IPA.
Session IPA = En svagare IPA.
Cold IPA = IPA jäst med lagerjäst.
West Coast Pilsner = Ungefär lika svag som en Session IPA, men med lägre IBU och viss typ av humle.
Maltnotan till denna öl formulerar jag helt efter eget tänk, och då blir det ganska likt mina andra lagerbryggningar. Därmed kanske också ett något mörkare öl än vad andra tänker sig, men jag vill verkligen få lite maltkaraktär. Med det sagt så håller jag mig gärna borta från munchermalt, bara för att jag inte gillar det. Med det sagt så tror jag många hade kunnat välja munchermalt för lite extra maltkaraktär till denna stil, och det skulle passa alldeles utmärkt. Själv föredrar jag kombinationen melanoidinmalt och carahell bättre, men det är en ren smaksak.
Mer intressant för denna öl är vilken typ av humle man väljer och i vilka mängder. Man får försöka komma ihåg att det är en pilsner och inte en IPA, så därför får man vara lite sparsam med humlepåsarna. När det gäller sorter blir det några favoriter, men även här borde man kunna göra lite som man vill så länge man håller sig till “klassisk” västkusthumle. Jag kommer använda Columbus som bittergiva vid 60 minuter då jag tycker den ger den mest rena och friska beskan. Sedan blir det en sen giva samt torrhumling med Simcoe och Chinook i lika delar. Jag lägger bittergivan på lite lägre IBU-nivå än vid IPA, så 20 IBU från Columbus medan den sena givan landar på totalt 20 IBU. Detta innebär att min öl bör landa kring 40 IBU, vilket ligger högt men inom ramen för tysk pilsner. Vill man anväda sig av en Whirlpool-teknik så borde även det fungera bra. Jag märker dock inte så mycket skillnad mellan en sen giva och whirlpool.
Eftersom den ska jäsas som en lager blir det den klassiska 34/70-jästen från Fermentis och för mig har den fungerat bäst i 12 grader, och så blir det även denna gång. Annars är det inte så mycket mer att skriva om. Jag lägger vattenprofilen åt det mer bittra hållet.
En ny pryl jag införskaffat är en extra silplåt som ska vila strax under ytan. Att få till en klar och fin vört med en lakfri bryggning i Grainfather G40 har visat sig vara en större utmaning än vad jag kunde tro. Ni som varit med ett tag vet att jag skaffat mig ett recirkulationsrör från SS-Brewtech för att få hjälp att sprida vörten jämt ovanpå ytan, istället för att låta standardslangen till bryggverket skicka ut vörten längs kanterna, vilket leder till att maltrester och stor del av vörten tar en genväg på utsidan av maltkorgen istället för att filtreras via maltbädden. Recirkulationsröret fungerar bra, men det blir ofta vilandes lite för nära maltbädden, vilket rör upp partiklar i onödan. Jag har därför inhandlat en extra silplåt, alltså samma som ligger i botten på maltkorgen, för att kunna efterlikna mitt förra bryggverk, Grainfather G30. Utmaningen blir nu att försöka fästa den övre silplåten strax under ytan på vörten, så att recirkulationsröret sedan kan vila på plåten. Vi får se hur det går. Jag ska även låta maltbädden sätta sig lite extra innan jag slår på pumpen för recirkulation. Tänk om Grainfather skulle släppa en ny maltkorg till G40 och G70, med den gamla designen utan några hål på sidorna? Ibland är det nya helt enkelt inte bättre.
Namn: West Coast Pilsner
Stil: West Coast Pilsner
Bryggmetod: Grainfather – Ingen lakning
Mäskeffektivitet: 86%
Beräknad mängd till jäskärl: 14L
Mängd till jäskärl: 14L
Beräknat SRM/EBC: 3/6
Beräknat OG: 1.046
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 40
OG: 1.053
FG: 1.010
ABV: 5.6
Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
80% Weyermann Barke Pilsnermalt (~2L)
10% Weyermann Melanoidin (~27L)
8% Weyermann Carahell (~10L)
2% Weyermann syramalt (~2L)
Mäskschema
65°C i 90 min
Låt maltbädden vila i 15 min innan påbörjad cirkulation.
Total mängd vatten: 27.3L
Mäskvatten: 27.3L
Lakvatten: –
Vattenbehandling
6g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
5g Kalciumklorid
g Antioxin SBT
Vattenprofil
Kalcium: 125
Magnecium: 16
Natrium: 8
Klorid: 100
Sulfat: 190
Beräknat mäsk-ph: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.4
Mäskjustering: 1ml mjölksyra. PH bör enligt beräkning landa på 5.3-5.2.
Kok-PH: 5.3. Justerar med
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet:
Rekommenderad resterande alkalinitet:
Humleschema
@60 min – Columbus (T-90) – 20 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@3 min – Simcoe (T-90) – 10 IBU
@3 min – Chonook (T-90) – 10 IBU
Torrhumling vid nått FG – 50% Simcoe / 50% Chinook – Totalt 7g/L
Jäst
Saflager 34/70 – 2 paket
Jäst 11-12 grader till FG.
Brygglogg
2025-10-30
Bryggdag. Blev för omväxlings skull en eftermiddagsbryggning, vilket var lite skönt eftersom man slipper vara trött under uppstarten. Tror även det är mindre risk för fel.
Några saker stack ut under dagens bryggning. För det första blev det ett ordentligt skutt upp i effektiviteten. Enligt bryggprogrammet landade jag på 86% mash efficiency och alltså ett OG på 7 pinnar högre än förväntat. Förra bryggningen, som var på 22 liter vört till jäskärl (som då också innebär annan effektivitet än vid dessa mindre bryggningar), låg jag på strax under 60%. Före bryggningen kontrollerade jag temperaturavläsningen på bryggverket och den diffade en halv grad mot min manuella termometer, vilket jag kan leva med. Kan den övre silplåten ha något med detta att göra? Bättre filtrering och mer utvunnet socker? Den andra saken som jag blev lite förvånad över var hur mörk vörten blev. När jag brygger med pellets så brukar den bli lite mörkare eftersom det följer med en del humlebös till jäskärlet. Nåväl.
Sammantaget är jag grymt nöjd med att jag äntligen fick till en klar vört. Kombinationen med specialsydd bryggpåse och en övre silplåt visade sig vara perfekt. Påsen gjorde att övre silplåten kunde kilas in precis någon centimeter under ytan på vörten, vilket då gjorde att recirkulationsröret enkelt nog kunde vila direkt på plåten utan några krokar som höll på den på plats. Kan jag äntligen har kommit rätt? Nu hade jag dock en betydligt proteinfattigare maltnota än vid saisonbryggning, men det känns som att jag hittat rätt.
Regelbunden aktivitet i “blow off”-kannan under kvällen.
2025-11-04
Slutat bubbla i “blow-offen” (hemskt ord, jag vet). Den här jästen brukar behöva två veckor på sig för att nå FG, så det blir att vänta med torrhumlingen ett tag till.
2025-11-11
Har inte brytt mig om att mäta SG, men eftersom saker sjunkit tillrätta i jäskärlet för några dagar sedan misstänker jag att jäsningen är avslutad. Torrhumlar med för stilen aggressiva 5gr/L, lika delar Chinook och Simcoe.
2025-11-13
Påbörjar kallkrashning, som jag tänker ska få ta två dagar. Då blir det totalt 4 dagars kontakttid för humlen, vilket är mitt standardförfarande eftersom jag inte kan dumpa innehållet från jäskärlet.
2025-11-16
Fatning blev fördröjd med en dag, men det är nog inte hela världen.
15 min in mäskningen och start av recirkulering. Disig vört.
Mot slutet av mäskschema. Äntligen klar vört!
Vakuumförpackning av öppnade humlepåsar. Ett bra sätt att hålla humlen fräsch samt spara pengar.
Insåg att jag hade en whirlpoolarm till bryggverket som jag aldrig provat. Nu körde jag ingen whirlpoolgiva denna gång, men ville ändå prova och se om humlen packade sig mer mot mitten. Körde bara några minuter, vilket kanske var lite för kort tid för att få något tillförlitlig resultat.