Gå till innehåll

Då var det dags att utvärdera den första ölen som bryggts i mitt nya tvåkärlssystem med lauterhelix. Bryggningen gick bra för att vara första gången jag inte använt bryggpåse (BIAB) på 3 år. Självklart blev bryggdagen bra mycket längre än vad jag är van vid, främst för att jag vill lära känna och ta en del värden i de olika momenten. Det viktigaste för mig denna gång var att få ut volym innan kok samt volym ner i jäskärlet. OG stack iväg bra mycket mer än vad jag hade förväntat mig (1.070) och trots två paket WLP090 San Diego super yeast så fick jag inte ner FG mer än till 1.020, vilket är första gången någonsin en brygd avstannat i jäsningen så pass tidigt. Efter en utvärdering är jag dock väldigt nyfiken på denna öls utvecklingspotential, både när det gäller bryggprocess, malt och jäst.

 

Utseende
Något mörkare än vad jag hade väntat mig, även om jag skulle kunna kalla den ljus. Medeltjock skumkrona som ligger kvar ovan ölen ett bra tag efter upptappning. Kommer med all sannolikhet klarna i fatet med tidens gång vilket gör att den kommer uppfattas som ännu lite ljusare då. Ser ut som vilken lagerliknande öl som helst.

 

Doft
Brödmaltig doft med viss jäskaraktär. Även om WLP090 enligt beskrivningar och omdömen ska ha en "superren" smakupplevelse tycker jag det finns en småfruktig esterdoft. Svårbedömt med tanke på den dåliga utjäsningen. Ingen humle närvarande.

 

Smak
Påminner väldigt mycket om en lagerliknande öl med fyllig kropp. Har en del restsötma som står för största delen av smakupplevelsen, utan att för den delen vara störande. Visst, jag hade önskat mig en renare utjäsning och "cleanare" öl, men denna går hem hos alla som önskar sig en ljus öl utan påtaglig humlenärvaro. Har likt doften en brödmaltig smak som dominerar. Till en början tänkte jag att den drog åt några av systembolagets svenska storsäljare, som jag upplever som just brödiga på ett negativt sätt med tydlig alkoholnärvaro i smaken. Trots ett FG på 1.020 är denna betydligt renare och någon smak av alkohol är inte att tala om. Honungsmalten tror jag gör sitt när det kommer till just restsötma och kropp, som återigen är svårbedömd p.g.a. utjäsningen. Men, så borde det dock vara.

 

Övrigt
När jag konstaterade att det inte skulle gå att få ner FG mer på denna öl så ställde jag in mig på att eventuellt få hälla hela fatet i diskhon, men jag är glatt överraskad. Det går utmärkt att dricka en öl med ett FG på 1.020 och den kommer säkerligen ändra viss karaktär med tiden. Även när det inte går riktigt som man vill så lär man sig desto mer. Bland mina öldrickande vänner som inte uppskattar IPA eller pale ale, kommer denna nog gå hem.

 

Ändringar för eventuell ombryggning
Även om denna öl hade jäst ut till 1.010 eller där i kring, så önskar jag mig trots detta lite mer karaktär från jästen. WLP090 kanske lämpar sig som ett substitut för WLP001, US-05 eller 1056, men jag kan nog inte riktigt motivera det fullt ut. Samtliga av dessa jäster borde kunna göra ett likvärdigt jobb, samt att jag faktiskt aldrig varit med om att någon av ovan nämnda inte jäst ut hela vägen. Eftersom jag önskar mig en blond och törstsläckande öl utan humlekaraktär i arsenalen, som inte blir en variant av något europeiskt, så funderar jag på hur denna skulle ha smakat med en jäst som lämnat en annan karaktär. Kanske en cream ale-jäst, california common-jäst eller någon variant av whitbread? Jag skulle nog också skippa all annan malt än basmalten (pale ale eller pilsner) och just honungsmalten. Detta för att få ännu bättre grepp om denna "nya" maltsort.

 

 

 

En blonde ale är kanske inte så vanlig att springa på här i Sverige, men på bryggpubar i USA är har de för många öldrickare blivit en inkörsport till hantverksöl, bryggd för dem som inte fastnat för pale ale eller ipa ännu, men vill ha något annat än en lager. Själv har jag aldrig provat brygga någon ännu, men nu när jag var sugen på något lättsamt, icke-humledominant och icke-belgiskt, så tyckte jag detta verkade lämpligt.

Stilen beskrivs som lättdrucken, maltfokuserad, välbalanserad, frisk och ren. Lätta karamelltoner kan förekomma av ljusare karamellmalt.

Vad som skiljer mitt recept från många andra är att jag adderat 10% honungsmalt. Denna maltsort ser jag ibland i olika recept på amerikanska forum, främst i india pale ales. För att kunna ge den lite spelutrymme och skaffa sig en uppfattning om vad den eventuellt bidrar med så tror jag dock att en neutral ale som denna kommer passa bra. Om det är en bra idé eller inte, återstår att se.

Fortsätter att använda mig av columbus som bittergiva då den ger en frisk och neutral beska. När det gäller vattnet så håller jag mig till Palmer och Kaminskis riktlinjer från s.158 i Water.

Väljer även att prova WLP090 San Diego super yeast. Spännande med flera olika nya bekantskaper för denna brygd.

 

Honey Blonde

Stil: Blonde ale
Bryggmetod: Två kärl lauterhelix utan lakning
Beräknat SRM: 14
OG: 1.070 (!)
FG: 1.020
Beräknat IBU: 23
ABV: 6.5

Startmängd vatten:
19l
Koktid: 60 min

Vattenbehandling
2gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 136
RA: -29 (innan mjölksyrebehandling av mäsk)

Malt
79.2% Viking pale ale
4.5% Colorado crystal 10L
9.2% Colorado Honig
7.1% Briess flaked torrefied oats

Mäskning
67 grader celcius i 60min
75 grader celcius i 10 min

Mäsk-PH
5.3 efter 5ml mjölksyra

Humleschema
@60min Columbus - 20 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
2 paket WLP090 San Diego Super Yeast

Brygglogg
2017-05-13
Bryggdag och första försöket med den nya bryggrytan och lauterhelix. Räknade med att det skulle bli kvar en hel del vört i mäskkärlet, under själva utgången från grytans insida. Men samtidigt räknade jag inte med att OG skulle bli så pass högt (1.070). Nåväl, första bryggningarna med den nya utrustningen kommer handla om att få koll på effektiviteten.

2017-05-16 All aktivitet i jäslåset har avstannat efter snabb start och högaktiv jäsning.

2017-05-20 FG är endast nere på 1.020. Misstänker att den inte kommer jäsa ut mer då allt jag läst om denna jäst är att den jäser ut lågt och snabbt. Rehydrerar ett paket med US-05 och tillsätter.

2017-05-22 FG fortsatt oförändrat på 1.020. Kan det vara honungsmalten som lämnar icke jäsbara sockerarter? Kallkrashar jäskärlet. Nytillsatta jästen hade förmodligen inget syre att arbeta med och kom därför inte igång.

2017-05-24 Flyttar till fat och trycksätter till 20psi.
2017-05-28 Utvärdering.

 

Utseende

Ovanligt att se en så pass klar (blank) veteöl, trots att jag vid upphällningen är mån om att få med bottensatsen. Gyllengul färg. Mot ljuset så kommer jag att tänka på halm.

Arom

En svag doft av skumbana som dock avtar kraftigt efter att skummet lagt sig. Tycker mig kunna identifiera en svag nyans av päron.

Smak

Smakmässigt skulle jag säga att denna ölen ligger någonstans mellan en veteöl och en ljus ale. Lätt smak av skumbanan och kryddnejlika, men inte alls i den behållning jag är både van vid och önskar. Detta leder även till att den tappar lite av den krämighet jag förknippar med veteöl. 

Den avslutad med en lätt beska som ligger kvar i munnen på ett halvtråkig sätt. Inte överhumlad, men det finns inte något annat som balanserar upp.

Övrigt

Egentligen kan man ställa sig frågan varför man skulle vilja brygga en blank veteöl? Ville jag egentligen det? Nej, men maltmagnus hade inte den vetesort jag önskade inne. Jag identifierar främst två faktorer till att jag inte blev särskilt nöjd med detta öl. För det första kan det ha att göra med just vetesorten (Castle wheat blanc) som jag använde och att denna ger en tunnare maltsmak än vad jag önskar. För det andra så jäste denna i lägre temperatur än vad jag tidigare gjort, något som Brewing classic styles förespråkar. Faktum är att denna öl jäste väldigt nära det gradantal som författarna hävdar ger bästa resultat. Detta kan vara en smaksak men jag vill ha betydligt mer skumbanankaraktär än detta, vilket jag torde få från en högre jästemperatur. Wyeast rekommenderar även att man underpitchar för en tydligare skumbanankaraktär, vilket jag inte gjorde denna gång. Dock har jag nått bättre resultat på den fronten tidigare med ungefär samma pitchmängd.

 

Samma öl sex veckor efter buteljering. Betydlig blankare än bilden ovan som är tagen tre veckor efter buteljering.

För ca 14 månader sedan sprang jag på ett paket Wyeast Belgian lambic på en bryggeriaffär här i Stockholm. Strax innan detta hade jag ögnat igenom Jeff Sparrows Wild Brews och känt mig sugen att brygga en ren pseudolambik som jag senare skulle kunna göra något spännande med, antingen spara ena delen till en gueuze eller blanda med frukt. Mina anteckningar från denna bryggning är något diffusa så det blir kanske inte så användbart för så många andra. Lambik ska dock vara baserat på pilsner- och vetemalt. För att få kallas lambik ska den också vara spontanjäst, därför väljer jag att benämna brygden som en pseudolambik. Nu när drygt ett år har gått så har min teoretiska kunskap om hur man brygger suröl blivit något bättre. Det flesta hembryggare verkar rekommendera ett ganska vanlig mäskningmetod, neutral ale-jäst tillsammans med bakteriekultur efter önskan och bottensatser av kommersiella suröl.

Efter att han provsmakat båda satserna tyckte jag nu det var dags att skrida till verket. Båda satserna tyckte jag hade en likvärdig syra, men den ena var något friskare. Denna sats kommer bli en ren "lambik" som jag buteljerar som den är, medan den andra blandas med mango.

Valet av frukt utgick från utbudet på mitt närmaste Ica. Jag ville ha en ljusare frukt av smakmässiga skäl och då fanns det inte mycket att välja på i frysdisken. Frusen frukt har både fördelar och nackdelar. Eftersom dessa var skurna i kuber så var de lätta att få ner i jäskärlet och inte särskilt svåra att hantera efter upptining. Nackdelen med mango är att den kommer suga åt sig ganska mycket av ölen då den innehåller en stor mängd fruktkött. Jag tillsatte 160 gr frukt/L öl. Enligt Milk the funks wiki bör frukten ligga i ölen under 6-8 veckor. Så länge den håller sig på botten ser jag ingen fara med att den kan ligga för länge. Om den dock lägger i uppe vid ytan anar jag en risk för att det kan bildas bakterier. Här förespråkar vissa att man kan spola kärlet med kolsyra för att undvika fruktens kontakt med luft.

 

Väntar med spänning att få smaka av dessa båda. Införskaffade gueuzeflaskor,  champagnekork (plast) och agraff för att flaskorna skulle klara av eventuellt tryck. Mina två orosmoment är dels kolsyresättningen vid buteljeringen, men där kommer jag använda mig av Safbrew F-2 eftersom det fungerade så bra med min Dalacider. När jag tillsatte frukten steg såklart nivån i kärlet, vilket gjorde att ölen fick kontakt med delar av kärlet som den inte haft tidigare. En del torkad jästfällning och eventuella bakterier har då fått kontakt med ölet, något som jag befarar kan ställa till det. Den som lever får se.

 

Stil: Pseudolambik
Bryggmetod: BIAB
OG: 1.062
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 6
ABV: 7-7,5%
Koktid: 90 min

Vattenbehandling
Kalciumklorid och magnesiumsulfat - Ej sparad beräkning

Malt
54% Pilsnermalt - blandade sorter
46% Vetemalt - blandade sorter

Mäskning
69 grader celcius i 70min

Humleschema
@90 min - Saaz 6 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc

Jäst
Wyeast 3278 Belgian lambic

Brygglog
2016-03-01
Bryggdag. Två satser som fick dela på jästen i två skilda kärl.
2017-04-23 Provsmakning. Tillsätter mango till ena kärlet.
2017-05-13 Buteljering av båda versionerna. Av yttre omständigheter blev det alltså "bara" tre veckor mangon fick ligga i.

 

I tre års tid har jag bryggt med bryggpåse, eller BIAB (brew-in-a-bag) som det också kallas. Fördelarna med BIAB är många. Bor du som jag i lägenhet eller inte har så mycket plats över för dina kära bryggprylar, samt lever med småbarn och begränsad fritid, så hävdar jag att det är den bästa (flera faktorer inräknade) bryggmetoden. Du sparar tid och pengar utan att kvaliteten blir lidande, så länge du är medveten om det höga förhållandet mellan malt och vatten i mäsken och vet hur du ska förhålla dig till det. Jag är ingen professionell bryggare och är väl medveten om vissa ganska grundläggande byggstenar i bryggprocessen som jag inte använder mig av på grund av platsbrist i hemmet. Dock besitter jag ett enormt självkritiskt förhållningssätt till allt jag gör, vilket visar sig i hembryggningen. Denna egenskap i kombination med en lätt autistisk ådra för saker jag intresserar mig för gör att jag är medveten om mina egna brister som bryggare, men även andras. Med detta sagt (skrivet) och efter att ha provat en stor mängd öl på senaste SM, i kategorier som jag själv brygger hemma, så anser jag mig kunna gå i god för att BIAB-metoden kan producera öl likvärdig eller säkerligen bättre än de öl som plockar hem de ädlaste valörer i folkets val. Det fullkomligt kryllade av utmärkt öl på SM. I flera kategorier anser jag mig dock kunnna producera godare öl i egen regi.

Som rubriken antyder så kan man då ställa sig frågan varför jag skaffar ny bryggutrustning om jag i dagsläget är så pass nöjd med ölen jag producerar? Jo, dels vill jag prova något nytt för att utvecklas som bryggare. Men också för att jag tror att min uppgradering kommer att:

  • Underlätta vissa moment av min bryggdag som jag är rätt less på.
  • Efter viss tid och träning resultera i godare öl.
  • Ge möjligheten att producera större mängd vört med syftet att dela upp satser och jämföra t.ex. olika sorters jäst och bakterier mot varandra.
  • Ge mig erfarenhet av flerkärlsbryggning, som kommer vara nödvändiga att ha om mina icke helt uttalade framtidsplaner kommer förverkligas.

Min nya utrustning består i all sin enkelhet av en ny patinagryta med kulventil och en lauterhelix, som jag kommer använda till att mäska och recirkulera (vorlauf) vörten i. Planen är att fortsätta att mäska in full vattenmängd på en gång, även om jag nu också har möjligheten att prova på ett mer klassiskt förhållande mellan malt och vatten. Men eftersom jag kommer från ett treårigt användande av BIAB-påse så känns det fortfarande som en viktig faktor att kunna hålla bryggdagen någorlunda kort. Min bryggdag kommer oavsett bli längre. Dock inte så mycket som man kanske kan tro. När jag brygger med BIAB så silar jag alltid den kylda vörten i saftsilpåse på väg ner i jäskärlet, något som tar mer tid än vad man kan tro. Att nu med hjälp av en lauterhelix kunna producera en klar vört redan under mäsknkngen gör att jag kommer kunna undvika detta steg. Humlen då? Jo, jag har även införskaffat ett humlefilter till kokkärlet som ska hålla humleresterna borta. Nedan följer inhandlingslistan med länkar, som skatteåterbäringen finansierat. Diverse muttrar, slangar och gängtejp lämnar jag därhän.

24L patinagryta med kulventil

Lauterhelix 1000mm

Hop spider humlefilter