Gå till innehåll

Ibland är det rätt bra att misslyckas när man provar något nytt. Denna öl gjorde jag i två olika versioner, en som torrhumlades i primären och sedan buteljerades och en som fick en extra torrhumling i fatet under kolsyresättning. Båda versionerna blev betydligt grumligare än vad mina pale ales brukar bli, men den versionen som torrhumlades i fatet kommer inte jag inte göra någon utvärdering på. Att torrhumla fatet med pellets i min nya humlekorg var inte någon bra idé. Jag är ännu inte plockat ur korgen, vilket inte heller var tanken att jag skulle göra, men ölen är efter flertalet glas extremt grumlig och har en kraftig gräskaraktär. För att lyckas bättre med den ölen kommer jag vid nästa tillfälle torrhumla med kottar i korgen, samt inte trycksätta fatet samtidigt. Hur Michael Tonsmeire, som gav mig idéen, gjorde behöver jag undersöka ännu ett varv.

Men, tur att jag då fick några flaskor över av den version av ölen som buteljerades och inte fick sig någon extra torrhumling. Det blev då denna som jag provsmakar och utvörderar.

 

Utseende
En pale ale som under lampa har en lätt rödaktig ton. Den är betydligt grumligare än vad jag förväntade mig. Detta kan bero på att den delen av ölen som inte åkte i faten utan på flaska var de första litrarna, vilket gör att den förmodligen fått lite bottensats med sig eftersom jag har tappkran på mina jäskärl. Nåväl.

Doft
Inledningsvis har ölen en väldigt tydlig doft av passionfrukt! Betydligt mer än vad jag kunnat ana. Trots att denna "bara" fått en torrhumling som var ganska försiktig (3,6g/L). Detta var en positiv överraskning. Blir genast nyfiken på vad en extra torrhumling hade kunnat bidra med? Eftersom att ölens temperatur stiger avtar doften av passionsfrukt och en lättsam ananaston tar över. Fruktsallad blir ordet som bäst överensstämmer allt eftersom. Tycker mig även kunna känna doften av banan. Alla dessa toner är dock relativt subtila.

Smak
Smaken når dessvärre inte upp till de förväntningar som doften skapade. Under denna bryggning använde jag mig av en hopstand-giva vid 76 grader i 30 minuter. En giva som det inte går att få ut en exakt IBU-mätning av men som jag använt mig av flera andra gånger. Beskan tar över lite för mycket. Hade detta varit en ipa med en alkoholhalt runt 6-7% hade nivån av bitterhet kanske varit lagom. Men för en pale ale tar den över för mycket vilket resulterar i att man inte går något smakbidrag av malten.

Den har en ganska påtaglig gräsighet, även om den inte kommer i närheten av fatversionen. En gräsighet som jag tror vissa kan uppskatta men som jag aldrig varit särskilt mycket för. Även i denna aspekt tror jag det är hopstand-givan som ställt till det något. Förutom den gräsiga, ganska klassiska, humlesmaken finns det fruktiga antydningar i bakgrunden. Kanske skulle vissa definiera denna öl som fruktig, men jag har siktat betydligt högre än så.

Kropp

Känns förvisso inte tunn eller blaskig på något sätt. Allt eftersom temperaturen stiger infinner sig en viss maltighet, men den är som nämnt för obalancerad i förhållande till beskan så det är svårt att urskilja några smaker. Den beskrivs enklast som en "viss fyllighet".

Ändringar för eventuell ombryggning
Denna bryggning har jag lärt mig flera saker av, även om det resulterat i att jag troligtvis kommer att hälla ut 8L av det som finns på fat:
1. Hopstands, är svåra att jobba med. Jag kommer troligtvis inte använda mig av detta någon fler gång då bitterheten blev för påtaglig. Anledningen till att jag inte övergett dess tidigare är att jag endast använt dem vid alkoholstarkare öl, vilket gör att den kraftiga beskan balancerat sig bättre med alkoholstyrkan. Nu när ölen är under 5 % så märker man dock en påtaglig skillnad.
2. Torrhumla inte med pellets i fatet under kolsyresättningen. Jag vet inte om jag vågar torrhumla under kolsyresättningen, ens med kottar. Jag har dock en ny pale ale-bryggning inplanerad där jag tänker använda mig av humlekorgen i fatet tillsammans med kottar, frågan är hur jag kommer att göra med trycksättningen?

Sammanfattningsvis
Galaxy ett fantastiskt val för torrhumling. Ska blir intressant att prova denna humlesort i större torrhumlingsdoser i kombination med annan humle, men även på egen hand.

För de som använder sig av de carbonation drops som man köper från maltmagnus så har jag nu efter flertalet försök kommit fram till att tre tabletter per 50 cl ger bäst resultat och två tabletter vid 33 cl flaskor. De gamla, mer karamelliknande tabletterna var dock mer "effektiva" i sin kolsyresättning. Där räckte det med två tabletter till en 50 cl flaska.