Gå till innehåll

Under senaste halvåret har mitt intresse för vin vuxit ganska avsevärt och i och med detta följer ju en del, precis som med öl, förutfattade meningar om hur vin ska drickas. En sak som jag blivit övertygad om, och är ganska vedertaget oavsett hur intresserad eller kunnig man är, är att vin smakar bättre av att luftas en viss tid innan avsmakning. Vi har en dekanteringskaraff hemma som ofta används när det är en viss typ av röda viner som ska drickas. Detta är ju ett exempel på en av många ritualer vindrickare har för sig, också är det nog en av flera bidragande faktorer till varför vin anses som "finare" än öl, att det finns mer invanda och accepterade ritualer kring hur drycken ska förtäras. En öl är en öl, medan vin är något lite finare.

Tanken har dock slagit mig om man kan använda någon av vinvärldens ritualer kring öl när denna dryck ska inmundigas och ifall det kan förhöja ölets smaker? Visste ni förresten att öl faktiskt är en betydligt mer komplex dryck än vin? Går man ner på kemisk(?) nivå så innehåller öl ungefär dubbel så många smakbärande komponenter än vin, vilket per definition borde göra den dubbelt så komplex som vin. Sedan kan man även nämna att kaffe i sin tur är ungefär tio gånger så komplext som öl.

I mitt förra inlägg skrev jag några rader om att jag tycker att vissa öltyper, som t.ex. Saison, smakar bättre av att få lufta sig i glaset 5-10 minuter innan jag dricker ölet. Att ta ut en flaska från kylen, hälla upp ölet i ett glas och sedan vänta tills temperaturen kommit ner borde kunna vara praxis för ganska många typer av öl. Detta går kanske lite emot de senaste, snart tio år, av IPA- och häjshype då vi blivit itutade att ölet ska drickas snabbt och färsk. Det där med att det ska drickas färsk är en annan ren bryggteknisk aspekt som jag tror förvirrat många hembryggare. Det är nog fler ölstilar som inte ska drickas purfärska eftersom de behöver tid i flaska, på klarningstank eller på fat. Färsk och ung öl, direkt och snabbt är mer ett undantag än än regel.

För att spinna vidare på ämnet ovan och för att hålla sig till inläggets ämne så kan man även för öl prata om vintermen "drickfönster". Vin är en produkt som generellt har en längre hållbarhetstid än öl samt att den i flera fall har en positiv utvecklingskurva desto längre tid det går, till skillnad från öl som med längre lagring (år) ofta blir sämre. Lagringsdugligt vin kommer ofta till ett så kallat drickfönster då vinet smakar som bäst. Detta är ännu en sak som är svårt med vin. Hur ska man veta när fönstret är öppet? Termen drickfönster går också att applicera på öl. Tidsaspekten är givetvis helt annorlunda då få ölsorter klarar av en längre lagringstid. Men visst kan man prata om drickfönster för ganska många stilar. IPA och Pale ale smakar generellt som bäst desto färskare ölet är, medan jag tycker att t.ex. en Saison behöver 1-2 månader på sig. Skillnaden mellan bryggerier och vinproducenter tänker jag också är rätt stor när det handlar om att släppa produkten ut på marknaden. Vinproducenter släpper generellt sin produkter för försäljning när vinet genomgått en längre procedur av jäsning och lagring på diverse fat. Det innebär dock inte att vinet är som godast när det släpps för försäljning. Årgångsviner smakar olika och utvecklas olika och man kan säga att det är upp till konsumenten att avgöra när vinet ska drickas. När det gäller öl så är det generellt redo att drickas när bryggeriet släpper det. Eventuell lagring har redan skett och som ölkonsument slipper du också i de allra flesta fall fundera på när det ska drickas. Inom hembryggarvärlden tycker jag dock det skapats en del felaktigheter på grund av vissa saker. Det tog några år innan jag förstod att all den öl som jag själv brygger inte nödvändigtvis är som godast när kolsyran infunnit sig. Pilsner, lager, Saison, barley wine, stouts mm. behöver generellt lite tid på sig. Allt beror på stil och om det ska serveras på flaska eller fat.

Att dekantera öl i en karaff är det nog få som sysslar med. Dels kanske det känns onödigt och i vissa vall dumt då det inte gynnar smakerna av ölet, dels känns det kanske också snobbigt och på gränsen till larvigt. Jag vill dock lyfta tanken på att dekantera öl som i grunden inte har så mycket kolsyra, t.ex. en engelsk ale med låg %. Kan kanske locka fram fler smaker i en sådan typ av öl? Kanske även vissa varianter av spontanjäst öl som har väldigt låg eller helt och hållet saknar kolsyra? Vanligt luftning i glaset torde man dock kunna komma rätt långt med.

Att vinet har rätt temperatur när det ska drickas är det väldigt noga med i vinvärlden. Här tycker jag generellt att det kan slarvas när det gäller öl, vilket jag till viss del kan förstå. Det fina med en öl är ibland att det inte behöver vara så komplicerat. Ibland ska den bara vara riktigt kall och det är inte helt omöjligt att en majoritet av landets öldrickare resonerar just så. Det är väl sällan en öl är godare en varm sommardag när den är riktigt kall? När det gäller min egen hembryggda öl och öl jag köper hem, som inte ska drickas på den där varma sommardagen, är jag dock ganska noga med serveringstemperaturen. Jag litar inte på mina egna smaklökar, eller någon annans, om ölet är för kallt. En låg temperatur är en en mycket effektiv motarbetare till att upptäcka felsmaker. T.ex. är det väldigt mycket svårare att upptäcka den vanligaste av felsmaker, DMS, om ölet dricks för kallt. Jag tycker även beskan framträder på ett helt annat sätt samt att ölet upplevs renare rent generellt. En för varm öl är å andra sidan sällan gott, men jag dock vara ett sätt att finna felsmaker lite enklare. Dricker man en öl som är ljummen utan att hitta felsmaker så säger det något om någon kvalitetsaspekt. Vill man alltid dricka sin hembryggda öl jättekall och tycker det är gott är det fullt rimligt. Du själv bestämmer över din egen öl. Vill du bli en bättre ölbryggare kan det dock vara en bra idé att fundera på i vilken temperatur du ska dricka ditt öl.

Det är inte omöjligt att det dyker upp fler idéer kring detta ämne längre fram.

Det är inte bara Braumeistern som kan producera kristallklar vört.

New England Pale Ale och Saison är de två ölstilar som börjat utkristallisera sig som mina favoriter att brygga, och med andra ord dricka. Saisonen är mer ett livsprojekt som jag tar på lite för stort allvar, medan Pale Ale-bryggningen är något mer avslappnad. Kanske för att det är kortare bryggdag och färre moment att förbättra fram till ölen hamnar i glas, men kanske mest för att jag spikat maltnotan och nu kan fokusera på olika humlekombinationer, vilket kanske är det roligaste med hembryggning.

Istället för att brygga en ny sats av Moody, som var en dundersuccé om jag får vara lite självgod, ville jag använda samma maltnota och jäst för att prova en ny humlekombination. Jag kommer behålla Mosaic som en liten lifter, men annars har jag alltid tyckt att Ekunaot verkat spännande. Jag har bryggt med den humlesorten förr, dock innan bloggens levnadstid och då hette den fortfarande Equinox, men jag har inget minne av vad jag tyckte om den. I samma avsnitt av Hop & Brew School där de lyfter fram hela konceptet med förhöjningshumle nämns Ekuanot som en humle med mycket goda "tropisk frukt"-egenskaper, vilket är en humlebeskrivning jag uppskattar i mina Pale Ales.

En humlesort som varit svår att få tag på på grund av dess mycket goda rykte och därmed snabba åtgång bland bryggare av fruktig Pale Ale och IPA är den sydafrikanska humlesorten Southern Passion. I samma sväng som jag letade efter en ny bitterhumle till mina saisons hittade jag även denna, så jag passade på att klicka med två paket. Den beskrivs ha karaktär av passionsfrukt, guava, råda bär, melon, ringblommor och grapefrukt. Kan det bli annat än ännu en succé?


Stil: Amerikansk Pale Ale - New England
Bryggmetod: Grainfather flödeslakning
Beräknat EBC/SRM: 10/5
Beräknat IBU:
65 (enligt Grainfathers bryggprogram)
Beräknat OG: 1.057
OG: 1.058
FG: 1.017
ABV: 5.4%
Koktid:
60min
Effektivitet:
76% (mash)
Mängd till jäskärl:
23L (Beräknat 23)


Total mängd vatten: 32,7L
Mäskvatten:
19,4L
Lakvatten: 13,3L


Dagens maltkrosskompanjon, som tyckte det var spännande i dryga 45 sekunder.

Maltnota (%) (Färg i lovibond)
46% Maris Otter Extra Pale (Crisp) 2L
20% Munich 1 (Weyermann) 8-10L
15% Flaked Torrified Oats (Crisp) 2L
10% Carapils (Weyermann) 2L
5% Laktospulver (Ej inräknat i program för vare sig vattenmängd eller PH)
2% Syramalt (Weyermann) 1.7-3L
Valsmått 1.4mm - dubbelkrossat


Vattenbehandling av mäskvatten
5gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
1gr Bordssalt
6gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 123
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 143
Sulfat: 152


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.25
Mätt mäsk-ph: 5.3
Ph lakvatten:
4.9
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -106


Mäskning
68°C i 60min
75°C i 10min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@30 min whirlpool/hop stand (direkt efter kok)
Totalt 6gr humle/L vört till jäskärl (totalt 138gr).
50% Ekuanot 13.5AA (69gr), 40% Southern Passion 11.2AA (55gr) och 10% Mosaic 12.3AA (14gr).
@Torrhumling i 4 dagar
Totalt 7gr/L
50% Ekuanot (81gr), 40% Southern Passion (64gr) och 10% Mosaic (16gr)


Jäsning

Jäst Imperial Yeast A38 Juice. 2L starter.
Jässchema 20 grader - höjning någon grad mot slutet av jäsning.

Rekommenderad antal jästceller: 323md (1.0 pitch rate)
Beräknad mängd jästceller: Mer än nog.


Brygglogg
2019-07-20 Sätter förkultur
2019-07-23 Bryggdag. Min klart smidigaste bryggdag med Grainfathern hittills, även den snabbaste även om det går att trimma ner tiden ytterligare. Smart nog krossade jag malten utomhus denna gång, vilket innebar att jag slapp massa mjöl inne i bryggrummet. Har även förfinat min metod för att mäta upp vatten. Detta kan ju låta lite analt, men jag har faktiskt inga helt plana ytor inne i bryggrummet plus att volymmarkeringarna i såväl bryggverket som vattenvärmaren inte alls stämmer, men nu har jag lyckats säkerställa en närapå vattentät mätningsmetod. Detta spelar en viss roll i och med att Grainfathers vattenkalkylator rekommenderar nivåer ner på hundradel, även om jag själv nöjer mig med tiondel.

I och med att jag fastnat för metoden med hopstand/whirlpool innebär det också lite extra jobb under bryggdagen. Även om jag fullkomligt avgudar motströmskylaren och nu även lärt mig hantera den via flöde och värmereglering från min vattenkran, så är det bryggdagens jobbigaste stund när den ska desinficeras och den kokande vörten ska pumpas runt. I och med att kylarens vattenutgång inte är nog lång rullar jag försiktigt min bryggbänk närmare diskhon för att kunna leda ut vattnet direkt till avloppet. För ni som varit uppmärksamma på bilder så ser ni att jag har mitt bryggverk och bryggbänk placerade under en fläkt vid ett fönster för att kunna leda ut ånga. Från det fönstret är det dock lite för långt för att kylarens vattenutgång ska nå till avloppet. Första två bryggningarna samlade jag upp allt utgående vatten i mina tomma jäskärl, men det blev tillslut för jobbigt och ledde till flera översvämningar. Därför rullar jag nu bryggbäken närmare diskhon. Detta innebär dock att jag måste stänga av bryggverket för att sedan starta upp det i ett annat eluttag, vilket gör att jag tappar några minuter. Min procedur är dock att pausa koktiden, flytta bryggverket, koppla på kylaren och wortometern, flytta bryggverkets termometer och sedan pumpa igenom den varma vörten. Lite bökigt.

Detta var första bryggningen då jag använde falskbotten till bryggverket och jag kommer aldrig brygga utan den igen. Det vanliga filtret var också påkopplat som vanligt. Detta resulterade i mindre fastbrända rester i botten av bryggverket, vilket gjorde städningen smidigare. Största pluset var dock att all humle samlades ovanför filtret, men mot botten på falskbotten, som vilar strax ovanför, vilket innebär att flytten av vört till jäskärl gick betydligt snabbare än vanligt samt att man får ut mer vört eftersom vörten rinner igenom falskbotten och humleresterna filtreras bort ovanför utgången, istället för på samma nivå som tidigare. Rekommenderar varmt ni som brygger med Grainfather att skaffa detta tillbehör. Var dock försiktig om ni använder whirlpool-paddeln eftersom den lätt kan rubba falskbotten om man trycker på med för mycket fart i skruvdragaren och sänker ner paddeln för nära botten.

Även nöjd med att äntligen lyckas pricka in beräknad OG någorlunda vilket gör att jag från och med nu kan brygga i iallafall denna maltnota och humlemängd med beräknat resultat.

2019-08-01 Skruvar på trycksatsen och fyller med lätt tryck samtidigt som jag dumpar jästen. Torrhumlar enligt ovan och trycksätter för att låta humlen vandra genom kärlet, för att sedan släppa på trycket. SG-mätning var rätt grumlig då jag tog från bottensatsen och jag var något stressad vid mätningen, men den låg något högt, 1.018-1.020. Tror dock humlen kommer sänka SG något.

2019-08-05 Skruvar upp trycket till 0.8 bar och kallkrashar. Har under de dagar som torrhumlingen pågått gått och lättat på trycket, ca. två gånger per dag och noterat att kärlet ganska snabbt fylls upp med kolsyra. Har legat runt 0.2-0.4 bar. Troligtvis kom jäsningens sluttamp igång igen efter all humle.

2019-08-06 FG: 1.017. Flytt till fat och trycksätter öl till 0.6 bar.

2019-08-21 Publicerar utvärdering.

4

Just nu råder det dessvärre torka på hembryggarfronten med både tomma fat och jäskärl. Så är det ibland när man dras med familj och andra projekt som man motvilligt tvingas inse är viktigare än hembryggning. Jag har dock en bryggning inplanerad kommande vecka som blir något helt nytt för mig. I bråda tider då min brygglitteratur mest blir liggande tycker jag att poddar fyller ett tomrum i kunskapsinhämtandet eller som det är allra oftast; inspiration. När jag jobbade i Stockholm lyssnade jag på olika podcasts när jag åkte till och från jobbet, medan jag nu hinner med ca.1 timme lyssning om dagen när jag i vintertider promenerar till arbetet. Här kommer nu en lista med poddar som jag lyssnar eller har lyssnat på med koppling till öl och hembryggning. Poddarna hittar ni där poddar finns:

Beersmith Podcast
Skaparen bakom bryggprogrammet Beersmith, Brad Smith, har ämnesspecifika samtal med framstående bryggarpersonligheter. Allt från professionella bryggare, professorer och författare gör djupdykningar. Kanske inte den mest inspirerande podden men troligtvis en av de mer informativa med ett upplägg som jag gillar. Är du intresserad av att brygga en ny stil eller lära dig mer om ingredienser och dess användningsområden, då är detta en bra källa. Finns även på youtube.

Basic Brewing
När jag började brygga lyssnade jag ofta denna podd. Är som namnet antyder mer basic och lämpar sig för de som fortfarande är inne på sina första år av hembryggning. Kan ibland fördjupa sig i vissa ämnen, så har du aldrig hört talas om denna podd och har några år av bryggning bakom dig så kan det fortfarande vara värt att bläddra igenom arkivet. Skojfriskt och underhållande.

Experimental Brewing
Leds av Drew Beechum och Denny Conn som också är två fantastiska författare som lägger stor vikt på lekfullhet, både i sin podd och i sina böcker om bryggning. Har du inte läst Homebrew All-Stars så rekommenderar jag den varmt.

Brew Strong
Leds Jamil Zainasheff John Palmer som båda två betytt otroligt mycket för hembryggarvärlden, framför allt i USA. Deras bok Brewing Classic Styles har jag bläddrat i så många gånger att sidorna nu börjat falla ur. Här finns det mycket expertis på vad jag tror många skulle uppfatta som en mer avancerad nivå. Dock krävs det en hel del tålamod då varje avsnitt innehåller en hel del reklam, vars jinglar man snabbt tröttnar på, samt att det kan ta 20-30 minuter innan de ens börjar prata bryggning. Zainasheff har bitvis också en ganska raljerande och enkelspårig syn på hur saker och ting ska göras, samt vad man bör tycka, som man kan bli något trött på. Dock finns det många guldkorn när de besvarar lyssnarfrågor.

Milk The Funk Podcast
Nördigt om öl jäst med bakterier, eller andra metoder för att skapa syra. Eller också bara funk. Är en förlängning av den fantastiska men också numera ohanterbara Milk the funk-wikin och facebooksidan.

Ölpölen
Bitvis tramsigt och ostrukturerat, men ibland också intressant när Olle från O/O pratar om bryggtekniker och humle, som han också är mycket duktig på. Också roligt med en podcast på svenska.

Hop and Brew School
Den här podden har jag precis börjat lyssna på men det verkar finnas massvis med ny och spännande information som tas upp. Det jag uppskattar är att den leds av bryggare som verkar ligga i framkant på vad aktuell forskning säger. Ibland blir det lite för invecklat för mig med kemiska termer och dylikt, men detta leder oftast också fram till vettiga slutsatser som jag inte tänkt på tidigare. Senast jag lyssnade på ett avsnitt fick jag t.ex. lära mig om olika negativa effekter av torrhumling under aktiv jäsning, med koppling till humlens alfasyror, samt att man kan förbättra smaken på sin öl genom att, om man har möjligheten, tappa ur bottensatsen av jästen när jäsningsprocessen pågår.

Har jag glömt någon?

På en bädd av pilsner- och vetemalt. Dinkelflingor (vänster) och rågflingor (höger). Bryggsalt i mitten.


Att brygga saison med nästan 100% pilsnermalt fungerar bra om man använder en jäst som tillför mycket karaktär. Som jag varit inne på tidigare så är detta en maltnota som bland annat Dupont använder sig av. Att detta fungerat någorlunda bra för mig också är dock inget som jag nöjer mig med. Jag har provat att kombinera pilsnermalten med stora mängder (50%) rågmalt och en annan gång vetemalt, vilket inte gett mig riktigt vad jag letar efter. Min målbild just nu är en saison som är torr, friskt, lättdrucken och med en viss struktur i munkänslan tillsammans med klassiska humlesmaker. Just detta med struktur i munkänslan är det som jag denna bryggning riktat in fokus på. Därför tänkte jag denna gång undersöka om omältade sädeslag bidrar med det jag eftersträvar. Vid senaste besöket på matvaruaffären införskaffade jag mig ett paket dinkelgryn och ett paket råggryn. Det som skiljer dessa från dinkelmalt respektive rågmalt är att de inte mältats, utan istället fuktats och valsats (pressats). Omältade gryn (oftast havre) bidrar till betydligt större andel beta-glukos i vörten, vilket enkelt förklarat bidrar till munkänsla.

Om det endast var munkänsla jag var ute efter hade jag använt mig av just havre. Nu var jag dock nyfiken på dinkel och råg. För att komma fram till hur dessa smakar och hur mycket jag ska tillsätta till maltnotan så prövade jag att göra en gröt på de respektive sädesslagen dagen innan bryggningen. Jag blandade helt enkelt gryn med vatten och körde dessa i mikrovågsugnen och smakade av. Råggröten hade som väntat betydligt mer karaktär än dinkelgröten, vilket jag anade från den senaste bryggningen. Djupa, fylliga smaker med kryddig karaktär. Dinkelgröten var anonymare i sin smak, var lenare, mjukare, gräddigare med en viss strävhet. Till maltnotan blev andelen dinkelgryn större då jag har förhoppningar om att dessa ska bidra med den struktur jag söker, samt att jag blev något avskräckt av rågmalten från den förra bryggningen.

För drygt ett år sedan bryggde jag en saison med tre olika jäststammar som efter en längre tid på flaska utvecklades till en intressant öl. Har kvar några flaskor som jag inom kort hoppas på att kunna återbesöka. Nu, ett år senare, har jag skaffat mig en större kunskap om olika saisonjäster och känner mig mer nyfiken på att kombinera två olika stammar. En för tydlig karaktär och en annan för garanterad låg utjäsning, lägre än vad jag tidigare lyckats få ner de mer karaktärsfulla jäststammarna. Det har blivit några bryggningar med wlp565 och WY3724, som något klumpigt ofta anses vara en och samma. Jag tycker mig föredra White Labs version över Wyeasts. Även om båda jästerna producerar smakrik öl, är det något jag inte är riktigt tillags med. Därför tänkte jag denna gång pröva att skruva ner temperaturen något på jäskammaren då det var ett bra tag sedan jag prövade att jäsa saison något svalare.

Huruvida denna teknik med två olika jäster kommer vara framgångsrik eller inte återstår att se, och man kan diskutera när man ska tillsätta de olika jästerna. Eftersom jag är ute efter smak och karaktär från 565 känns det rimligast att tillsätta den först. När jästen kommit igång och arbetat så bildas de tydligast framträdande smakerna redan efter 12h, enligt White Labs. Min initiala tanke var att låta 565 jäsa några dagar, för att sedan tillsätta 3711 för att avsluta jobbet då denna likt Belle saison, BE-134, Napoleon och M29 ska jäsa ut riktigt lågt. Dock har jag spekulerat i att jästen eventuellt kan vara känslig för alkohol, vilket har bildats efter några dagar av aktiv jäsning, vilket kan leda till att man inte får ut önskad effekt av den andra jästen. Jag kommer därför att tillsätta 3711 12h in i den aktiva jäsningen. Risken finns dock att smakkomponenterna från en av jästerna kommer att dominera den andra. Vi får se.

När det gäller humlen är jag någorlunda nöjd med användningen av de  klassiska humlesorterna så jag kommer fortsätta i gamla spår med två varianter av Goldings.


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 3.5
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.052
OG: 1.052
FG: 1.005
ABV: 6.2%
Koktid: 90min
Effektivitet: 73%
Mängd till jäskärl: 10.9L


Total mängd vatten :20L
Mäskvatten: 12 L
Lakvatten: 8L


Maltnota (kg-%)
65% Weyermann Pilsner 1.7L
15% Weyermann Vete 2L
15% Dinkelflingor
5% Rågflingor


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

4gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3gr Kalciumklorid
4ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 112
Magnecium: 17
Natrium: 16
Klorid: 98
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.34
Mätt mäsk-ph: 5.4
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -102
*Rekommenderad resterande alkalinitet: -30-30


Mäskning
64°C i 120 min


Humleschema
@60 min - East Kent Golding 5.4AA - 15 IBU
@60 min - Styrian Golding 2.5AA - 15 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@5 min - East Kent Golding 5.4AA - 5IBU
@5min - Styrian Golding 2.5AA - 5 IBU


Jäsning

Jäst
WLP565 och Wyeast 3711 (3711 tillsätts 12h efter 565)
Jässchema
22c första dagen av aktiv jäsning. Sedan ökning med 1 grad per dag till 27c. Sedan 27c till FG.
Rekommenderad antal jästceller: 141md (+1)
Beräknad mängd jästceller: 170md

FG 1.005


Brygglogg

2018-11-17 Höftade en uppskattad sänkning av effektiviteten med tanke på total mängd gryn i mäsken och träffade rätt OG. Gjorde även en justering i sista sekund på total IBU som jag sänkte något eftersom jag förväntar mig en mer utjäst öl än vanliga 1.008 eller däromkring. Fick ut lite mindre vört än jag tänkt mig, men det var dock mycket låg-alfahumle och gryn som sög åt sig lite extra vätska.

2018-11-28 SG:1.006.

2018-12-05 FG:1.005. Buteljerar i 33cl flaskor med 2 st. carb. drops per flaska. Flaskjäser i 25°C.

2019-03-18 Publicerar utvärdering och jämförelse med Saison Dupont.

*Palmer & Kaminski 2013

2

Den här ölen ser god ut, då kommer jag söka bekräftelse på detta även fast den kanske inte var det. Nu var ölen ganska god trots allt.


I mitt yrkesliv har jag under hösten pratat om och funderat en del på konfirmeringsbias. Ett tillsynes svårt begrepp som också är svårt att brottas med på ett personligt plan. Konfirmeringsbias handlar om att man är omedvetet selektiv i information som bekräftar eller dementerar ens fördomar eller förutfattade meningar. Vi vill gärna fortsätta tro på det som vi redan tror på även om fakta hävdar motsatsen. Konfirmeringsbias blir som mest aktuellt när det handlar om vår identitet och tillhörighet, vi blir mer faktaresistenta när saker om vår tillhörighet och identitet ifrågasätts. Vår konfirmeringsbias sätts på prov när saker polariseras i vårt samhälle, t.ex. kring val, vilket gör det lättare för felaktig information att spridas. Att kring valtider ta politisk ställning innebär för många att befästa sin identitet eftersom man faktiskt tvingas fundera kring sitt ansvar i vissa frågor som annars inte ägnas mycket tid åt. Under hösten har konfimeringsbias fullkomligt slagit i taket här i Sverige eftersom det har varit val vilket har lett till att det sprids tonvis med felaktig information, fake news och så kallad alternativa fakta på sociala medier. Jag har dock kommit fram till att konfimeringsbias, att alltså söka bekräftelse på sådant man vill tro även om det kanske inte stämmer, gäller inom ölbryggning.

Man behöver inte besöka många bryggningsrelaterade forum, svensk- som engelskspråkiga, för att få en förståelse för hur väldigt många hembryggare resonerar. Många har en ganska bestämd uppfattning om vad som är rätt eller fel samt hur man reagerar när påståenden ifrågasätts. Jag hävdar dock att man inom hembryggning, och i många andra saker i livet, bör våga ifrågasätta saker och faktiskt undersöka själv. Detta blir dock jobbigt för de allra flesta, vilket i vissa fall leder till att man gärna fortsätter i gamla spår och söker bekräftelse för detta. Allt som oftast blir jag trött mitt eget undersökande och utvärderande, ibland till den graden att jag inte tycker det är roligt med hembryggning längre. Jag tillfredsställs dock av fakta och erfarenhet. Hur ska jag verkligen veta vilken saisonjäst som jag tycker är bäst? Jo jag får väl helt enkelt pröva alla. Sådan är jag, även om jag ibland suckar åt mig själv.

Under de åren jag sysslat med hembryggning har jag plockat upp en del ämnen där människors konfirmeringsbias polariserar hembryggarvärlden i olika läger. Att konfirmeringsbias är vanligt inom ölbryggning tror jag beror på en kombination av bekvämlighet och det faktum att ölbryggning är en ganska krävande hobby. Man vill ofta inte göra de där små eller stora ändringarna i sina bryggrutiner eftersom man tidigare varit rätt nöjd med resultatet. Gott nog. Det handlar ju trots allt om att man ska trivas med det man gör. Sedan finns det också andra sidan, som hävdar att absolut alla ändringar man gör, alla prylar och minuter man tillför till sin bryggdag, resulterar i något positivt som är helt otänkbart att ifrågasätta.

Här kommer en lista på några ämnen som på grund av ölbryggares konfirmeringsbias polariserar:

  • Vattenbehandling
    Ena sidan hävdar att eftersom ca 95% av öl består av vatten så bör man också sätta sig in i vattenbehandling. Man hävdar också att det gör skillnad på slutresultatet.
    Andra sidan hävdar att det är överkurs och faktiskt inte påverkar resultatet märkbart eller någonting alls. Ett relativt populärt bryggeri i Stockholm, vars bryggeripub jag besökte flera gånger när jag bodde där, hävdade i sin begynnelse att vattnet i Stockholm är så pass bra att det inte behövde behandlas. Smakar det gott går det bra att brygga öl på, är bekanta ord.
  • Förkulturer
    Ena sidan hävdar att förkulturer är ett absolut måste för att tillhandahålla din kära vört med pigga celler.
    Andra sidan hävdar att så länge du har tillräckligt med celler så behöver du ingen förkultur. Köp ett extra paket jäst om du behöver. Här hävdar t.ex. jästtillverkaren Imperial Yeast att man absolut inte ska behöva någon förultur och att de garanterar 200 miljarder jästceller om jästen förvarats på rätt sätt.
  • Rehydrera torrjäst
    Ena sidan hävdar att blötläggning inte tillför något och att det bara är extra pyssel under bryggdagen. Fermentis hävdar på sin hemsida att man uppnår bättre resultat utan att blötlägga i förväg, gällande vissa jästsorter.
    Andra sidan hävdar motsatsen.
  • LODO-bryggning
    Bland svenska hembryggare ett hett ämne just nu. Främst för att Spiedel nu satsat hårt på ett tillbehörskit till sina helautomatiserade bryggverk som har fått bryggare att börja fundera kring sina oxidera öl. Vi ser även att den syremotverkande tillsatsen antioxin gick som smör i solsken på humlegårdens webbshop.
    Ena sidan hävdar att ölen får bättre hållbarhet, mjukare och lenare maltprofil genom att man aktivt jobbar med att tillföra minimalt med syre under bryggdagen.
    Andra sidan hävdar kanske inte direkt motsatsen, men grundar sin åsikt i att syretillförsel på bryggningens varma sida, "hot-side-aeration", är en myt. Andra sidan brukar då svara med att det finns flertalet studier som visar på att så inte är fallet. Studier som den andra sidan, å andra sidan, inte orkar läsa eller sätta sig in i utan hänvisar då istället till ett triangeltest utfört av 15 berusade amerikaner i ett garage på västkusten. Personligen tror jag på LODO-bryggnings positiva effekter, framförallt i öl där malten ska framhävas, men med tanke på tidsåtgången och den utrustning jag behöver införskaffa, är det inget som är aktuellt för mig att tillämpa. Något som jag tror många kan känna igen sig i.
  • Ny information i allmänhet
    Har man fastnat för hembryggning lite mer än de som brygger en öl någon gång i kvartalet för att fylla på förrådet, så dammsuger man efter ett tag rent bland böcker och information om hur en bryggprocess och dess ingredienser ska hanteras, generellt. Här känner jag igen mig. Jag har läst de flesta kioskvältare om hembryggning plus lite till och jag kan ärligt säga att jag inte lärt mig något nytt de senaste tre åren. När senaste reviderade utgåvan av How to brew släpptes läste jag den, igen, för att se om något nytt dykt upp som kunde vara intressant att känna till. Det hade det inte. Min törst på ny kunskap har mättats av på grund av att de senaste tre böckerna om bryggning som jag läst inte tillfört mig någon ny kunskap. Därför känner jag mig mindre benägen att läsa fler böcker om ölbryggning eftersom jag misstänker att det kanske är bortkastad tid och pengar. Ett ganska dumt resonemang om man vill utvecklas som bryggare. Dock en ganska talande bild för hur erfarna bryggare många gånger känner inför ny information i jämförelse med en nybörjare. Allra tydligast blir det när nyfikna nybörjare faktiskt ställer relevanta frågor som kanske ifrågasätter hur många hanterar vissa saker inom bryggningen. Frågor som kanske rubbar den stabila grund som man tror sig stå på som mer erfaren bryggare. Då vill man gärna med sin erfarenhet visa sig kunnig och viftar bort ifrågasättandet med hänvisning till egen bryggning och accepterad litteratur. Konfirmeringsbias, typ.

En bidragande faktor till att vi har en viss polarisering inom hembryggningen tror jag är att många under de senaste åren brygger en viss typ av öl. Mig inräknat. Boven är IPAn. Jag hävdar bestämt att desto mer du stoppar i en öl, humle, malt eller andra smaksättare, desto mindre kommer du märka av övriga ändringar som du gör eller inte gör på vägen. Hur mycket maltsmak känner du t.ex. i en dunderhumlad NEIPA? Självklart känner du ingen skillnad på 50 ppm sulfat eller klorid om du dunkat i massvis med Galaxy-humle i Whirlpool samt torrhumling. Självklart känner du inte heller någon skillnad om du använder torrjästen US-05 eller WLP001 i samma öl. Inte heller kommer du känna någon skillnad om du rehydrerar ovan nämnda torrjäst eller gör en förkultur på färskjästen några dagar innan. Du kommer inte heller känna någon skillnad om du tillsätter antioxin i bryggvattnet, eller om du förkokat mäskvattnet för att minska på syret innan inmäskning. Jag är helt övertygad om att vår tillsynes evigt ökande konsumtion och bryggning av IPA bidragit till konfirmeringsbias och en viss polarisering inom ölbryggarvärlden. För den moderna öldrickaren är det också tacksamt att trilla in på hembryggarbanan och börja brygga IPA eftersom det är den ölstil där det är överlägset enklast att dölja felsmaker. Drick den färsk så blir det även ännu enklare. Detta resonemang kan ju framstå som något elitistiskt, som att mina smaklökar är mer tränade än många andras? Dock är ju smaken något subjektivt och för egen del är balans nyckelord i all välsmakande öl, IPA eller ej.

Vill man verkligen bli bättre på att brygga öl anser jag det mycket viktigt att man beaktar sin konfirmeringsbias. Våga ifrågasätta din egen din bryggprocess och pröva själv och var ödmjuk inför information som går emot vad du sedan innan trott. Men det är klart det kostar på att göra små förändringar varje gång. Ibland handlar det helt enkelt om tid och pengar. Något som var och en får ta ställning till. Är det verkligen värt det? För mig just nu? Nej. Konfirmeringsbias styr mig just nu till ett resonemang där jag anser det motiverat att undvika förkulturer på alla sätt och vis. "Det blir nog bra ändå", tänker jag för mig själv.