Gå till innehåll

2

I brist på blogginlägg om hembryggning, då jag fortfarande inte bryggt något på ett tag (det kommer dock), har jag reflekterat lite över Systembolagets funktion för mitt ölintresse. När jag bodde i Stockholm hände det att jag åkte runt till olika systembolag för att köpa en specifik öl och det är mycket tack vare det, och närheten till ställen som Akkurat, som gjorde att mitt intresse växte. Nu när man bor i norra delen av landet så har tillgängligheten till öl minskat ganska avsevärt.

Förra veckan öppnade dock ett nytt systembolag som passligt, eller opassligt, nog ligger mellan mitt hem och mitt arbete. Nu hyste jag inga större förväntningar om utbudet och när jag i fredags var in och kikade kunde jag konstatera att ölutbudet var blekt. Av de tre systembolag som finns där jag bor var utbudet klart sämst. Dock spelar det inte någon större roll eftersom jag ganska sällan köper öl utanför beställningssortimentet. Hade dock hoppats på en liten specialhylla med något lite roligt på.

Förutom systembolaget finns det ju andra sätt att få tag på öl för att dricka hemma. I skrivande stund har jag kommit tillbaka till IPA-träsket och för att få tag på intressant öl i den genren så är systembolaget inte särskilt bra. Dock blev det för någon vecka sedan en liten beställning eftersom jag såg att det dykt öl från Verdant. Jag hämtade dessa tre IPAs (ipor) förra veckan och tja, vad ska man säga... I detta avseende finns det stor förbättringspotential hos Systembolaget. Två av de hittills druckna ölen var burkade för ganska länge sedan varav den äldsta i slutet på september. Den smakade oväntat bra för att ha stått både länge och i rumstemperatur i någon av Systembolagets lager. Men ändå. Ölen var ganska dyr, runt 80-90 kr styck och då känns det rimligt med synpunkter på vad monopolet också kan leverera. Visst, det finns hemsidor som kan leverera färskare öl än Systembolaget, men som monopol vore det ju trevligt om vissa produkter kunde hanteras något varsammare i mån av färskhet och även hur den lagras. I detta avseende var det lite roligt när jag nåddes av nyheten att man på en av Systembolagets butiker nu prövar ett koncept med kyld öl. Jag förstår att det uppstår flera frågetecken kring detta. Vilka öl ska få förmånen att stå kyld? Uppmanar det till drickande? Som ölentusiast kan man dock inte hoppas på något annat än att konceptet blir befäst i bolagets samtliga butiker och att urvalet av öl som hamnar i kylarna bestäms av någon kunnig person.

I övrigt kommer jag med ett poddtips. Ölpölens avsnitt om Oppigårds bjuder på underhållande och intressant lyssning. Passande nu när det skett en omfattande förändring i det bryggeriets ägandeskap.

Den här ölen bryggdes den 16/2 i ett försök att både jäsa med kveik varmt, under tryck samt att torrhumling skulle ske samtidigt som jästen tillsattes. Allt detta för att ha en öl klar på ungefär fyra dagar. Det tog 63 timmar, möjligtvis gick det ännu lite fortare men jag kollade aldrig FG.


Ölet hälls upp med en stadig och mustig skumkrona som hänger kvar i glaset ett bra tag. Doften är oväntat lågmäld. Svårt att hitta några specifika dofter förutom en allmän humledoft.

Munkänslan på ölen är mjuk och len utan att vara söt. På denna punkt tror jag Voss kveik skiner lite extra om det är lite munkänsla man är ute efter till en IPA i New England-stil. Även chitmalten tror jag gör sitt och jag överväger på att inhandla mer för att ha till dessa sortens öl.

Smakmässigt är ölen något för gräsig i sin humlesmak. Till min stora besvikelse finns det inga riktiga toppnoter från humlen kvar, utan den fruktighet som humlen bidrar med är rund och något spretig. Krusbär tar mest plats tillsammans med mango och passionsfrukt, dock inte särskilt tydliga. I bakgrunden skymtar en rundad smak av apelsin. Beskan ligger i bra nivå trots allt.

Jag är inte särskilt förtjust i den här ölen. Den är fullproppad med smakrik humle (Nelson, Galaxy och Vic) men den gör sig inte alls rätta. Skulle jag brygga samma öl igen skulle jag börja med att försöka filtrera bort en del av humlen från whirlpool. Att jäsa med kveik under tryck fungerade bra och något jag absolut skulle kunna tänka mig att göra igen. Dock skulle jag inte torrhumla tillsammans med jästpitch. Jag förstår varför vissa gör det och visst var det smidigt. Det ger en viss fyllighet och "juiceighet" till humlen, men dessvärre inget jag föredrar. Istället skulle jag sänka temperaturen till 17-19 och torrhumla som vanligt. Chitmalt gillar jag skarpt till denna sortens öl och jag ser det som ett bättre alternativ till både vete och havre. Jag blir mindre och mindre imponerad av Galaxy och Nelson Sauvin som humlesort. Nästa Pale Ale/IPA blir nog något med kanske bara en humlesort i, för nu vill jag inte ha något spretigt nästa gång.

Att jäsa under tryck har blivit mer och mer populärt bland hembryggare det senaste året. För mig så dök metoden upp när jag för något år sedan läste om möjligheten att producera en lager på kortare tid och att man kunde åstadkomma just detta genom att jäsa under tryck samt i varmare temperatur.

Trots att jag har ett jäskärl som hanterar jäsning under tryck så har jag inte någon erfarenhet av detta, varken i lager- eller alesammanhang. Att prova brygga en lager på det här sättet är dock något som jag varit småsugen på ett tag, men kanske inte tillräckligt för att skrida till verket. Ännu mer nyfiken har jag varit på att testa jäsa en IPA med kveik under tryck.

Beroende på vilken kveik du jäser med så kan ölen vara klar så snabbt som efter någon eller några dagar, vilket då ger en möjligheten att tillsätta all torrhumle redan vid jästpitch för att sedan inte behöva öppna jäskärlet något mer. När ölet sedan jäst klart, vilket borde ta ungefär lika lång tid som en vanlig torrhumling, är det bara att med hjälp av kolsyra flytta ölet till ett fat via öl-ut i vanlig ordning. Eftersom jag tycker om att tillsätta all humle på den varma sidan i ett så kallat hop stand/whirlpool så tänker jag mig att det även här finns fördelar med att inte låta humlens aromer smita ut ur jäskärlet via ett vanligt vattenlås, eftersom det borde finnas kvar en del i jäskärlet från ett hop stand/whirlpool.

Biotransformation är ett något uttjatat begrepp vid det här laget, men även det borde kunna främjas med denna metod då torrhumlen åker i tillsammans med jästen. Huruvida kveik kan eller inte kan skapa biotransformation verkar det finnas flera åsikter om. Ärligt talat är jag inte särskilt intresserad av detta just för denna öl. Istället ser jag fördelen med att inte behöva öppna kärlet för en torrhumling. Är man känslig för DMS så torde även detta motverkas eftersom torrhumlen inte kan starta igång en ny jäsning efter att den primära avslutats, vilket kan bidra till små portioner av DMS, beroende på jäst.

Det som talar emot att jäsa under tryck och därmed tillsätta humlen samtidigt som jästen är att jästen binder humlens alfasyror och framkallar en oönskad beska vid torrhumling under aktiv jäsning. Den forskning som jag tagit del av på ämnet har kommit fram till att jäst och humle bör hållas isär för att maximera humlesmak och arom. Huruvida detta gäller vid jäsning under tryck, vet jag dock inte. I slutändan tänker jag mig att det handlar om vad man själv tycker om. Jag gillar smidigheten i detta förfarande; flytta den kylda vörten till jäskärlet, tillsätt jäst och humle, och sedan på med övertrycksventilen och låta det sköta sig själv. Jag måste helt enkelt prova.

En annan aspekt som ska bli intressant att undersöka, är huruvida humlen reagerar på att jäsa så pass varmt. Jag kommer skruva upp temperaturen på jäskammaren till 35 grader. Den optimala temperaturen sägs ligga runt 17-20 grader för torrhumling i syfte att utvinna arom och smak. Dock kan den förmodade korta jästiden eventuellt motverka negativa bidrag från en så varm torrhumling.

När det gäller maltnotan blir det inget spektakulärt förutom att jag nu tänker börja göra mig av med den chitmalt som ursprungligen skulle användas till mina saisoner. Förhoppningsvis kan den mjuka upp ölet något. Även vattenmässigt blir det en något mer balanserad profil än vad jag annars brukar vara för IPA.


Namn: Oksøy
Stil: IPA - New England
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Beräknat SRM/EBC: /12
Beräknat IBU: 60
Beräknat OG: 1.058
OG: 1.066
FG: 1.012
ABV: 7.1 (84% utjäsning på 63h)
Koktid: 60min
Effektivitet: 72% (mäsk)
Mängd till jäskärl: 14L (beräknat 13)


Total mängd vatten: 22L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Vattenbehandling
4g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
1.6g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 102
Magnecium: 20
Natrium: 26
Klorid: 110
Sulfat: 178


Beräknat mäsk-ph: 5.22
Mätt mäsk-ph: 5.2
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -151


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
56% Viking Pale Ale (~2.5L)
20% Crisp Maris Otter (~2.8L)
20% Castle Chitmalt (~1.5L)
4% Weyermann Syramalt (~2L)

Mäskning
65°C i 60min
5min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30min återstår av mäskning.


Humleschema
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@Hop stand/whirlpool i 30min - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 6gr/L vört.
@Jästpitch - Lika delar av Galaxy, Vic Secret och Nelson Sauvin. Totalt 7gr/L vört.


Jäsning
Omega Yeast Voss Kveik, 1L förkultur
35°C under 10PSI tryck

Rekommenderad antal jästceller: 186MD
Beräknad mängd jästceller: 161MD


Brygglogg
2020-02-14 Sätter förkultur. Jästen tillverkad i oktober, nöjer mig dock med 1L förkultur eftersom Kveik ska vara väldigt okänslig i antalet celler.
2020-02-16 Bryggdag. Mycket smidig bryggdag. Fruktansvärt skönt att slippa laka och jag överväger att sluta med det helt och hållet. Fick ut en liter mer än beräknat samt att OG blev betydligt högre, nåväl. Flyttade den kylda vörten till en nästan helt läckagefri Fermentasaurus och trycksatte till 20 PSI. Skurvade sedan in den nya övertrycksventilen till 10 PSI.

Syresättning av vört under flytt från bryggverk


2020-02-17 Morgonen efter bryggdagen. Tittar till jäskärlet och övertryckventilen visar på närmare 20PSI, vilket innebär att den inte släppt på trycket under natten. Får se om detta kommer påverka utjäsningen. Släpper ut trycket till mätaren visar 10PSI och låter det pysa ut långsamt. Hoppas inte kärlet exploderat när jag kommer hem efter jobbet.

2020-02-19 Tar ett hydrometertest, ca 63h efter pitch. SG 1.012 efter temperaturkorrigering. Otroligt. Misstänker att den var klar redan igår. Kallkrashar under tryck.

2020-02-20 Fatar. Jag börjar bli mer och mer irriterad på min fermentasaurus som läkt ut ca 1dl öl under kallkraschningen, trots extra packning. Är rejält sugen på en snub nose eller liknande, bara för att slippa detta. Tar ett smakprov direkt från jäskärlet. Oväntat mjuk och humleprofilen är inte lika "grön" som jag förväntade mig från ett hop stand kombinerat med torrhumling för bara fyra dagar sedan. Otroligt påtaglig tropisk karaktär.
2020-03-05 Publicerar utvärdering.

Den här ölen bryggdes den 13/11-19 och var den andra ölen i min serie av snabba och smidiga bryggdagar för IPA.


Doften är citrusdominant tillsammans med en oväntat kraftig vaniljkaraktär. Även mango. Vaniljen dök upp efter drygt två veckor på fat. Doften har blivit både mer komplex och balanserad efter dessa två veckor, vilket tenderar vara den tid som jag tycker en viss typ av IPA behöver för att blir som bäst.

Smaken domineras likt doften av citrus som i längden blir något enformig. Första två-tre klunkarna kommer en ganska påtaglig maltighet som sedan försvinner. Detta är ett fenomen som återkommer för mig med viss öl, att det kommer en rundad maltighet de inledande klunkarna som sedan försvinner. En helt okej och framför allt läskande öl som inte sticker ut men som slinker ner snabbt. Den hade kunnat ha lite mer karaktär på humlesidan för att inte bli lika slätstruken.

Makabert hur denna öl skiljer sig från version ett som också hade en stor del Idaho 7. Ännu en gång styrker detta min tro om att olika humlesorter samspelar olika med varandra. I detta fall var version ett betydligt bättre.

Ännu en gång tycker jag beskan är lite för klen för att vara en IPA. Ölet drar nog mer år ett pale ale-håll, vilket en del av mig tycker om. Den är därmed lite mer drickvänlig. Men nu skulle ju detta vara en IPA så till nästa Effortless-bryggning ska jag ska skruva upp IBU-nivån några snäpp.

Jag fortsätter vidare på mitt koncept att brygga en "hus-IPA" med fokus på nedkortad bryggdag, men med varierad humlekombination. Förra bryggningen gick så pass smidigt och ölen blev också nog bra att jag faktiskt inte ändrar särskilt mycket på några parametrar. Hade kanske tänkt skruva upp beskan något men i och med att jag nu sänker alkoholstyrkan något så avvaktar jag med en sådan korrigering till nästan bryggning. Nu när jag fått en uppfattning om hur effektiv den lakningsfria metoden är med denna maltnota så blir justeringarna väldigt enkla. Jag kommer försöka dra ner på OG några pinnar till 1.060 och jag räknar med att trotjänaren US-05 kommer jäsa ner FG till 1.010 i 19 grader, för det var där ölet landade förra gången. Enkelt och förutsägbart och förhoppningsvis kommer ölet landa på 6.5%, vilket jag tycker är där en IPA ska ligga.

Humlekombinationen blir ny och obeprövad. Jag har kvar 200 gram av Idaho 7 så den kommer få vara med även denna gång tillsammans med favorithumlen Citra. Jag kommer även smyga in 20% Mosaic i kokgiva samt i torrhumling med förhoppning att den ska agera förhöjninghumle lika snyggt som i Moody. Tror det kan bli en riktigt trevlig humlekaraktär på denna öl med klassiskt rivig grapefrukt och tall från Idaho 7 och citrus från Citran.


Stil: Amerikansk India Pale Ale
Bryggmetod: Grainfather - utan lakning
Beräknat EBC/SRM: 12/6
Beräknat IBU: 40
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.059
FG: 1.009
ABV: 6.6%
Koktid: 30min
Effektivitet: 62% (mash)
Mängd till jäskärl: 13L (beräknat 13)


Total mängd vatten: 20.1L
Mäskvatten:
-
Lakvatten: -


Maltnota (%) (Färg i lovibond)
66% Crisp Maris Otter Extra Pale (2L)
20% Weyermann Enzymatisk Malt (2L)
10% Weyermann Munich I (8-10L)
4% Weyermann Syramalt (1.7-3L)


Vattenbehandling av mäskvatten
4gr Kalciumsulfat
5gr Magnesiumsulfat
2gr Kalciumklorid
1gr Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 102
Magnecium: 28
Natrium: 11
Klorid: 71
Sulfat: 221


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.1
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -144


Mäskning
65°C i 40min


Humleschema
@15 min Jästnäring och Protafloc
@5min - Citra - 12.5AA - 16IBU (42gr) - 40%
@5min - Idaho 7 - 12.8AA - 16IBU (42gr) - 40%
@5min - Mosaic - 13.2AA - 8IBU (20gr) - 20%
@Torrhumling i 3 dagar - totalt 7gr/L
40% Citra (37gr)
40% Idaho 7(37gr)
20% Mosaic (18gr)


Jäst US-05, 3 paket.
Jässchema 19°C
Rekommenderad antal jästceller: 192
Beräknad mängd jästceller: 207


Brygglogg
2019-11-13 Bryggdag. En smidig bryggdag förutom att jag inte fick Fermentasaurusen riktigt tät. Fick tömma ut det kylda vörten till ett annat jäskärl och åtgärda. Adderade nästan en timma till bryggdagen men så är det ibland. Inga bilder från dagen kom med i inlägget heller. Jo, Ph blev lite för lågt. Har fortfarande inte riktigt koll på hur mycket sänkning Antioxin bidrar med, för denna bryggning 0.1.
2019-11-20 Torrhumlar enligt ovan.
2019-11-24 Fatar. FG: 1.009. Verkar bli en helt annan karaktär på denna IPA än den förra, trots att nästan hälften av humlen är densamma. Väldigt mycket citrus. Upplevde också smakprovet väldigt maltig.
2020-01-06 Publicerar utvärdering.