Gå till innehåll

2

Det som skulle bli första bryggningen med mitt nyinköpta bryggverk (Grainfather G40) och en garanterad framgångssaga, blev en mardrömsbryggning. Redan här bör väl påpekas att det inte har med bryggverket att göra, utan en massa andra faktorer som gjorde bryggdagen till rekordlång. I slutändan blev det dock en bra vört som jag var ganska nöjd med. Mina erfarenheter av G40 kommer i ett senare inlägg då jag behöver fler och framför allt fullständiga bryggningar med bryggverket. Nu om denna bryggning.

Eftersom jag fick vara lite kreativ med min förra saisonbryggning då jästen (Wyeast 3724) tog precis så lång tid på sig som den enligt ryktet kan göra och jag valde att plocka bort den från jäskylen, flytta den ännu inte färdigjästa vörten till en glasdamejeanne, tillsätta slattar från Orval och sedan ställa damejeannen på en plats där jag inte kommer se den i tre månader, så ville jag sätta igång en ny sats med saison så fort som möjligt för att inte stå helt utan Saison nu när våren är i antågande. Egentligen var det nog bara två veckor kvar innan ölet hade nått FG, men jag orkade helt enkelt inte vänta.

Receptet blir det inga förändringar i utan jag känner mig för tillfället nöjd med det jag bryggde senast, även om jag så klart inte smakat på resultatet ännu. Det som ännu en gång sticker ut är att jag fortsätter med wienermalt som basmalt för att se om det är något jag uppskattar. En vanligt missuppfattning kring Saison som ölstil är att den ska vara tunn och torr. Det är inte samma sak utan bakom en ganska dominerande jästkaraktär och medelhög beska ska det också finns en gedigen maltkaraktär. Något som upplevt kan förbättras i de flesta av mina säsonger. Jag fortsätter att använda belgiska goldings som bitterhumle och Saaz som 20-minutergiva. Annars är det i stort sett samma inkörda recept som jag skruvat lite med senaste bryggningarna.

Eftersom det nya bryggverket öppnar upp nya möjligheter ville jag testa det riktigt ordentligt på en gång. Även om Grainfather G30 kunde stegmäska så var risken för fastbränningar för stor för att jag skulle vilja göra det i någon större utsträckning. Den nya designen på G40 gör att jag nu går all in med vad som benämns som ett klassiskt mäskschema i Phil Markowskis Farmhouse Ales (s.155), med en inmäskning på låga 45 °C för att sedan stega uppåt i ytterligare fyra steg. Någon gång kanske jag känner mig tillräckligt tokig för att programmera in Duponts mäskschema i bryggverket (som startar vid 45°C för att sedan stegra med 0.25 °C i minuten ändå upp till 72°C), men inte denna gång.

Jag har svårt att uppskatta vilken mäskeffektivitet jag kommer att uppnå vid denna premiärbryggning, men den lär inte skilja särskilt mycket från den gamla bryggverket, så det är jag inte bekymrad över. Detta med mäskeffektivitet och hur mycket vört som går förlorat i processen är något som man konstant försöker pejla in vid varje recept och faktum är att det skiljer sig alltid något från ett recept till ett annat. Mäsktid och koktid spelar in och även om de olika bryggprogrammen har allt detta med i sina beräkningar så blir det sällan 100% rätt. Med nytt bryggverk blir det således nya resultat att förhålla sig till och vid premiärbryggningen går jag för att maxa bryggverket utan lakning. Jag är dock lite försiktig och siktar på 20 liter vört till jäskärl, vilket ger en total vattenvolym på strax över 33 liter till strax över 6 kg malt. Jag vet att bryggverket klarar mer, men jag är helt enkelt inte intresserad av att leva farligt denna gång. Detta ska bli en sats jag delar upp på mina två Brew Buckets för jäsning och dessa hanterar 11L vört tillsammans med en jäst vars kreusen inte tar så mycket plats. 22 liter färdig vört vore alltså det optimala, vilket jag tänker mig att bryggverket har kapacitet för, men jag tar det säkra före det osäkra denna första bryggning och fegar lite med siktet inställt på 20 liter.

Split batch innebär också två olika sorters jäster, vilket jag tycker är en stor fördel med storleken på mina jäskärl och den maxvolym som G40 hanterar utan lakning. Den förra saisonbryggningen fick mig att lämna Wyeast 3724 därhän på en obestämd framtid. Just nu är jag inne i en fas då jag inte vill jäsa mina säsonger särskilt varmt och då verkar det som att 3724 är ett dåligt val om du inte är villig att ge ölet 5-6 veckor i jäskärlet. 1-2 månader i flaska på det gör att det går fortare att brygga och lagra en lager, och riktigt så lång tid vill jag inte ockupera min jäskyl för en saison. Därför går jag tillbaka till trotjänaren 3726 som jag tycker levererat ett frisk och välsmakande öl vid en svalare jäsning på 18°C. Andra halva tänkte jag jäsa med den väldigt populära Wyeast 3711 som jag egentligen inte gett en ärlig chans på några år. Jag har använt 3711 till en Grisette och var väl inte superimponerad, men där var det nog ganska många andra faktorer i receptet som spelade in. Detta har jag väl skrivit säkert fyra, fem gånger tidigare men det är lite roligt att just Wyeast 3711 benämns som "French Saison", vilket är lite vilseledande. Jästen kommer ursprungligen från Dupont, men har innan Wyeast kultivering legat på ett universitet, där en fransk bryggare (Thiriez) hämtat den för att sedan brygga saison med. Därefter har Wyeast kultiverat sin version av samma jäst. Tyvärr finns varken 3726 eller 3711 med i Suregorks "DNA-analys", så rent genetiskt vet vi inte riktigt hur dessa två ser ut. Men med tanke på den historik kring jästerna som Yvan De Baets presenterat så ligger de troligtvis väldigt nära WLP565 och de andra Dupontvarianterna.

Vad var det som gick snett då? Egentligen var det bara en sak som ställde till det, och det var att säkringen gick med jämna mellanrum, vilket så klart påverkade hur hela bryggningen framskred. Då inte bryggverkets egna säkring, utan den till uttaget som bryggverket var inkopplad på. Jag hade i förväg provat att fylla upp bryggverket med vatten och värma upp det till mäsktemperatur, detta utan att säkringen slagit från. Så blev det alltså inte när det var dags för bryggdag. Själva mäskningen gick relativt bra, även om jag fick springa till elcentralen två gånger för att "flippa switchen". Redan där förstod jag dock att jag skulle bli tvungen att ringa elektrikern för en konsultation. Men när det sedan var dags för kok så slog säkringen ifrån var 10:e minut, vilket ledde till att jag fick plocka fram G30, flytta över vörten dit och genomföra koket med det gamla bryggverket. Det gick ju givetvis bra, men också fruktansvärt tråkigt när man köpt ett nytt och förhållandevis dyrt bryggverk, så besvikelsen var egentligen större än det egentliga nederlaget. Att göra rent två bryggverk adderade också 1-1,5 timme på bryggdagen. I slutändan blev det dock en vört som såg rätt bra ut med siffror som jag var nöjd med. Efter genomförd bryggdag blev det ett dock att boka in elektrikern som fick dra lite kabel och öka upp säkringen till 16A då 10A helt enkelt inte räckte till, trots att det enligt återförsäljare och tillverkade ska göra just det. Mer om detta i ett kommande inlägg om bryggverket.


Namn: Sommar & Phare XVI
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - ingen lakning
Mäskeffektivitet: 69%
Beräknad mängd till jäskärl: 20L
Mängd till jäskärl:
18L (10.5 + 7.5)
Beräknat SRM/EBC: 5/10
Beräknat OG: 1.058
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 35
OG: 1.059
FG: Sommar (3711) 1.005 och Phare XVI (3726) 1.009
ABV: Sommar 7% och Phare XVI 6.5%


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
55% Weyerman viennamalt (~3.4L)
20% Weyermann vetemalt (~2L)
15% Weyermann rågmalt (~2L)
5% Crisp torrefied barley (~1.8L)
5% Weyermann syramalt (~2L)

Mäskschema
45°C i 30 min
55°C i 15 min
62°C i 30 min
68°C i 15 min
74°C utmäskning

5 min omrörning under inmäskning.
Omrörning när 30 min återstår av mäskning.


Total mängd vatten: 33.3 L
Mäskvatten:
33.3 L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
5g Kalciumsulfat
4g Magnesiumsulfat
3g Kalciumklorid
2.5g Antioxin SBT

Vattenprofil
Kalcium: 83
Magnecium: 14
Natrium: 8
Klorid: 59
Sulfat: 138


Beräknat mäsk-ph: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.0
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Belgiska Goldings - 20 IBU
@20 min - Saaz - 15 IBU
@15 min - White Labs jästnäring
@5 min - Spindasol B


Jäst
3711 i ena halvan och 3726 i den andra. 1.5 L förkultur till varje jäst.
Jäsning i 19 grader till FG.


Brygglogg
2023-03-24
Sätter 1.5L förkultur till båda jästerna.

2023-03-26
Bryggdag. Finns inte så mycket mer att skriva om kring denna dag. PH blev för lågt också, men det har att göra med Antioxinet som jag börjat med igen. Ingen fara på taket dock.

2023-04-06
11 dagar sedan bryggdag och jästen arbetar fortfarande. Långsamt med visuellt synbar aktivitet i vattenlåset.

2023-04-15
Buteljeringsdag. FG på 3726 blir 1.009, två poäng högre än förväntat. 3711 landar på 1.005, vilket också är lite högre än väntat. Har haft regelbunden koll på jäskärlen under hela jäsningen och jag kan konstatera att när man jäser vid 18-19 grader så behöver dessa saisonjäster betydligt mer tid på sig än om man jäser vid mer vedertagna temperaturer. Tre veckor för båda dessa är lagom. Då har de också hunnit klarna till sig någorlunda. Buteljerade en ovanligt klar och fin öl, för att vara en jästa med jäst som inte flockar märkbart bra. Denna gång enbart med sockerlag.

Det råder semestertider här på bloggen och även i bryggeriet. I skrivande stund har jag en planerad bryggning denna sommar kvar denna sommar, i övrigt är det annat som står på agendan. Här kommer dock ett blogginlägg som legat och varit påbörjat ett tag, med en (tycker jag) spännande saisonbryggning att rapportera om.

Under den senaste tiden har jag i större utsträckning börjat adaptera en allmän bryggfilosofi som inte bara gör det mindre besvärligt att brygga öl, men som också gör att jag når önskade resultat lite fortare. Detta har jag ju skrivit om tidigare. d.v.s. att brygga så bra öl som möjligt med den utrustning jag finner möjlig att införskaffa och med den glädje jag tycker ansträngningen motsvarar. Även om man har bryggutrustning som möjliggör olika bryggtekniska saker är det inte alltid det ger resultat. Även när det gäller ingredienser så måste man (mest jag) acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig. Det gäller helt enkelt att "kill your darlings" och försöka brygga det bästa öl man kan efter de förutsättningar som finns inom vad som är rimligt. Jag tänkte rada upp några "kill your darlings" som jag inför denna saisonbryggning och även inför framtiden troligtvis kommer att anamma i större och större utsträckning.

  • Avancerad och långdragen stegmäskning - fokusera hellre på att få en lättjäst vört och slipp eventuella besvär med fastbränningar som ställer till det under bryggdagen, detta om du har ett bryggverk som kan orsaka detta problem. Jag kommer således att falla tillbaka till en låg mäsktemperatur kring 62-63 grader.
  • Humle i kottform - verkar som om det blir mindre och mindre vanligt att klassisk nobel humle i kottform finns tillgänglig för oss hembryggare. Vad detta beror på vet jag inte, men jag har märkt, både på humlegården och maltmagnus, att det nästan inte finns kvar några sorter i kottform. Jag har en förkärlek för humlekottar och jag tror att de ger ett annat smakbidrag än humle i pelletsform. Jag vill även ha med så lite "bös" från humlen som möjligt ner i jäskärlet i viss typ av öl och då är kotthumle väldigt mycket bättre. Vill man damma på med stora humlegivor sent i ölen, när man brygger t.ex. Saison, så anser jag att kottar är lättare att använda om man inte har ett filtreringssystem som vörten passerar mellan kylning och jäskärl. Stora givor pelletshumle sent i koket där stora mängder "bös" följer med i jäskäret tenderar att ta över smaken från jästen på ett otrevligt sätt. Jag kommer nog i fortsättningen få vänja mig med att det är humle i pelletsform som gäller för mina säsonger, även om jag denna gång lyckades träffa en lucka och få tag på Bobek i kottform, som dock någon vecka senare var slut igen. Så, till denna bryggning blir det kottar, men i framtiden är det inte ett troligt alternativ.
  • Dinkelmalt (spelt) - Även på denna punkt kommer jag få vika ner mig då det inte är ekonomiskt motiverbart att betala frakt för något kilo dinkelmalt eftersom det inte finns på humlegården där jag beställer alla övriga ingredienser.
  • Stigande jästemperatur - På denna punkt handlar det inte lika mycket om att "kill your darlings" utan jag vill helt enkelt prova att jäsa ölen något svalare än vanligt. När jag satte igång med saisonprojektet hade jag tankar på att försöka efterlikna de jästemperaturer som de komersiella gianterna jäser i. Eftersom Dupont var det enda bryggeriet vars jäsning jag lyckades hitta någon information om så provade jag inledningsvis att trycka upp jäsningen till 30 grader, vilket gav för stora och kletiga fenoler. Därefter har jag dragit ner på temperaturen efter som och har de senaste åren legat på inledande temperaturer runt 21 grader för att sedan höja under pågående jäsning. Även om det inte är någon forskningsprecison kring temperaturhanteringen det handlat om så har jag dock varit konsekvent kring när och hur jag styrt temperaturen. Jag kommer denna gång dra ner temperaturen till 18 grader och sedan låta den ligga kvar där. Detta är dock två grader under rekommenderat spann för 3726, som blir valet av jäst denna gång eftersom ena halvan blir husets Saison nummer 14.

... vilket leder mig in på nästa spännande experiment. Senaste bryggningen provade jag att maximera den lakningsfria volymen på bryggverket för att kunna dela upp vörten mellan två kärl och möjliggöra användningen av olika jäster utan att behöva genomföra två separata bryggningar. Det blir ett nytt försök även denna gång och eftersom temperaturen på jäsningen nu åker ner till 18 grader möjliggör det att prova jäsa en öl som jag funderat på i några år. Jag har velat få till en belgisk öl som har den krispiga karaktären av en lager, vilket kanske inte är en rimlig målbild. Det handlar nog mer om munkänslan från en lager i kombination med smaker från en Saison. Andra halvan av vörten kommer därför jäsa med två torrjäster. Den ena är Safale T-58 som är notorisk dålig utjäsare men som kan producera klassiska belgiska smaker som drar åt saisonhållet. Någon renodlad lagerjäst blir det inte som T-58 får samspela med eftersom jag misstänker att den torra lagerjäst jag vanligtvis använder (34/70) inte trivs i 18 grader. Istället blir det M54 från Mangrove Jacks som är en California Common-jäst för varmjäst lager. Tar för givet att det är en variant av Anchor Steam-jästen det rör sig om. Något av en chansning, men vi får se hur det blir.


Namn: Phare XIV och Saisons Change...
Stil: Saison
Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning
Mäskeffektivitet:
69%
Beräknad mängd till jäskärl: 16L
Mängd till jäskärl:
9L+7L
Beräknat SRM/EBC: 4.4/8.8
Beräknat OG: 1.056
Koktid: 90 min
Beräknat IBU: 45
OG: 1.051
FG: 3726 (1.007) och hybriden (1.009)
ABV: 3726 (5.8%) och hybriden (5.5%)


Maltnota (kg-%) (Färg lovibond)
68.6 % Weyermann Barke pilsnermalt (~2L)
14.8% Weyermann vetemalt (~4L)
10% Weyermann rågmalt (~2L)
4.6% Weyermann syramalt (~2L)
2% Weyermann melanoidinmalt (~27L)

1.7mm krossning

Mäskschema
63 grader i 90 min
Omrörning när 45 min återstår av mäskning


Total mängd vatten: 26L
Mäskvatten:
26L
Lakvatten: -


Vattenbehandling
7g Kalciumsulfat
6g Magnesiumsulfat
2g Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 105
Magnecium: 25
Natrium: 6
Klorid: 48
Sulfat: 250


Beräknat mäsk-ph: 5.12
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering: -


Humleschema
@60 min - Magnum (pellets) - 25 IBU
@20 min - Styrian Goldning Bobek (kottar) - 20 IBU
@15 min - White Labs jästnäring


Jäst
Wyeast 3726 (1L förkultur) till 9L och en blandning av Safale T-58 och Mangrove Jacks M54 till 7L.
Jäsning i 18 grader med eventuell höjning beroende på hur jäsningen fortgår.


Brygglogg
2022-06-07
Bryggdag utan bekymmer.

2022-06-09
Kollar av SG och ser att 3726:an kommit ner till 1.014, vilket är snabbare än väntat. Vet dock att jästen kan vara väldigt seg mot slutet. M54/T-58 har dock tagit sig ner 1.011 redan och bubblar långsamt på. Otroligt snabb jäsning från båda kärl. Höjer till 19 grader bara för att hjälpa lite extra.

2022-06-12
Kollar SG på 3726:an, 1.010. Lite högt. Luktar väldigt fruktigt.

2022-06-15 SG på 3726 nere på 1.008. Kommer resa bort i en vecka men lämnar jäskylen på 19 grader. Hade planer på en längre kallkrash men vill se om jästen har några få pinnar kvar att ge.

2022-06-24 Tillbaka efter en vecka i Grekland och konstaterar att FG på 3726:an blir 1.007 medan hybridölen landar på 1.009. Kallkrashar. Nöjd med FG på båda ölen.

2022-06-27 Flaskar båda ölen med 0.3g Red Star premier blanc per liter vört samt sockerlag till en kolsyrevolym på 2.8. Testar alltså snäppet lägre kolsyra denna sväng än sedvanliga 3.0.

2022-08-28 Publicerar utvärdering.

Stegmäskning är något som man nog mer än gärna blundar för eftersom det kräver mer av dig som bryggare beroende på vad du har för system. Brygger du på en spis och tillför värme underifrån måste du röra om i mäsken samtidigt som du håller koll på temperaturen, vilket kan vara en ganska seg och krävande process eftersom det är lätt att mäsken bränns på botten av grytan. Använder du en en kylväska för mäskning behöver du tillsätta varmt vatten som håller en specifik temperatur så att den specifika temperaturen på mäsken når den specifika temperaturen som du vill nå. Det gäller att vara specifik.

Frågar man mer eller mindre erfarna bryggare kommer de flesta ge dig samma svar, att det går alldeles utmärkt att mäska i en och samma temperatur, med vissa mindre variationer beroende på vad du brygger för öl. Och det stämmer ju alldeles utmärkt. Med dagens välmodifierade malt kommer du väldigt långt och i 9 fall av 10 hela vägen in i mål genom att mäska i en enda temperatur. Varför väljer vissa då att förespråka stegmäskning? Är man bunden av tradition, så som belgiska, tyska och tjeckiska bryggare tenderar att vara, så finns det skäl att hålla fast vid stegmäskning eller dekoktionsmäskning. Vi hembryggare brukar dock sällan känna oss särskilt styrda av tradition utan vill göra det som med enkelhet ger ett gott resultat. Vill man dock uppnå bästa möjliga resultat anser dock ganska många bryggare att stegmäskning är ett måste eftersom det också framkallar en annan sorts vört än den du når vid enkel infusionsmäskning. Själv är jag mest intresserad av området eftersom jag letar efter nya sätt att, förhoppningsvis, kunna ta min öl till nästa nivå och med den information som jag samlat på mig har jag svårt att tro att ölen skulle missgynnas av stegmäskning. De olika rasterna i stegmäskning benämns enligt följande:

Syrarast - Sänker mäskens ph.
Ferulsyrarast - Gynnar bildandet av 4-vinyl-guaiacol. Vanligt för veteöl.
Betaglukanrast - Tunnar ut mäsken om omältat används. Motverkar stock.
Proteinrast - Bryta ner proteinkedjor och frigöra näring till jästen, bl.a.
Betaamylasrast - Bryter ner stärkelse till maltos.
Alfaamylas - Bryter också ner stärkelse till maltos, på ett annat sätt än beta.
Utmäskning - Underlätta lakning och avbryta nedbrytning av stärkelse.

Beroende på vilka källor man använder sig av så hittar man lite olika temperaturangivelser för när dessa raster ska ske, vilket jag finner ganska märkligt. Flera av rasterna går dock in i varandra och i de flesta fall så handlar det inte om att specifika ämnen endast kan utvinnas vid speciella temperaturer, utan det istället om att vara mer eller mindre effektiv. Jag tänkte nu gå igenom några olika källor får att se vad de säger om saken.

Stegmäskning enligt John Palmers How to brew (4:e upplagan 2017)
Om man vill förkovra sig i allt från kornets uppbyggnad till vilka temperaturer som din vört gynnas av beroende på innehåll så gör den fjärde upplagan av How to brew en gedigen genomgång. Kikar man på de olika temperaturalternativen för enkel infusionsmäskning, alltså en och samma temperatur för hela mäskningsprocessen, och hur välmodifierad modern malt fungerar i dessa temperaturer så är det förståeligt att det allra flesta av oss hembryggare använder oss av just dessa scheman. Olika temperaturer gör att sockret som utvinns från malten blir mer eller mindre jäsbart. Desto högre temperatur skapar desto mindre jäsbart socker, vilket jästen sedan lämnar mer eller mindre orört under jäsningen, vilket gör att ölet kommer upplevas som fylligare och med mer kropp. En mäsktemperatur på 65°C ger högst utbyte och jäsbarhet. 67°C är populärast för alla sorters öl och ger att bra utbyte, bra jäsbarhet och bäddar för att ölet ska få en duglig kropp. 70°C ger också ett bra utbyte men mer kropp och en lägre jäsbarhet.

Kikar man på vad Palmer skriver om stegmäskning så anser han att mäskning i lägre temperaturer är fördelaktigt om du brygger med malt som har en lägre modifieringsgrad eller med en maltnota som innehåller 20% eller mer av omältat, som t.ex. omältat havre, vete eller råg. Dessa sorter behöver lägre mäsktemperaturer för att inte mäsken ska bli för tjock och ställa till det för dig vid lakning, bland annat. Även om du inte lakar kan en paus i lägre temperatur vara fördelaktigt med omältat då det enligt bryggare ger en vört med både mer och komplexare smaker. Palmer föreslår följande temperaturer och tider för stegmäskning:

Traditionell stegmäsking, hög jäsbarhet:
60°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Hög jäsbarhet och högt utbyte, och den effektivaste med moderna maltsorter:
63°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Protein-, betaamylas- och alfaamylasrast. När du brygger med större del omältat.
50°C i 15-20min
63°C i 15-30min
70°C i 15-30min

Påminner om den ovan, men även med en betaglukan-rast som är fördelaktig om man brygger med valsat havre, vete, råg, dinkel mm. Används också för veteöl för att främja smaken av kryddnejlika.
40°C i 10-20min
50°C i 10-20min
63°C i 15-30min
70°C i 15-30 min

Stegmäskning enligt Chris Colby
När jag började brygga och lyssnade på poddar om hembryggning så var Chris Colbys besök på Basic Brewing bland de mest givande. Colby har bloggen beerandwinejournal.com som numera uppdateras väldigt sällan, men också ett flertal bryggarböcker under sitt bälte. Colby framhäver ingen åsikt om vad man ska och bör göra, samt är sparsam med information om hur länge varje rast ska pågå, men jag tar med den för att ha ytterligare en källa att jämföra med:
Inmäskning 37°C - Ej nödvändig
Syrarast 30-53°C - Ej nödvändig
Ferulic acid 45°C i 15-20min
Betaglukanrast 40-45°C 15-20min
Proteinrast 55°C
Betaamylasras 60°C
Beta-+alfaamylas 65°C
Alfaamylas 70-72°C
Utmäskning 76°C

Belgisk stegmäskning för saisonbryggning
Enligt Farmhouse Ales så använder de flesta belgiska saisonbryggerierna följande mäskschema:
Inmäskning och "proteinrast" vid 45°C i 30 minuter
55°C i 15 minuter
62°C i 30 minuter
68°C i 15 minuter
Utmäskning vid 74°C

Brasserie Duponts stegmäskning
Ter sig något annorlunda. Istället för flera olika steg så mäskar man in vid 45°C och höjer sedan mäsken med 0.25°C per minut till att mäsken når 72°C. Totalt ska detta ta 108 minuter och mäsken rörs konstant om under denna tid, puh! Har man ett bryggverk skulle en förenklad metod av denna stegmäskning vara att man mäskar in vid 45°C och höjer med 1°C var fjärde minut.

Diskussion
Med dessa olika stegmäskningsmetoderna är det inte konstigt om man som hembryggare blir något förvirrad. Eftersom jag relativt enkelt kan använda mig av stegmäskning så blir detta för mig ett naturligt område att utforska. Men för de bryggare med utrustning där stegmäskning blir komplicerat och osäkert förstår jag att det gärna är något man förbiser. Flest frågetecken verkar finnas kring proteinrasten och när denna bör infinnas. Tittar man på ännu en källa till information om stegmäskning (braukaiser.com) blir man inte klokare. Där nämns bland annat att en proteinrast på 55°C är att föredra för bildandet av de proteiner som skapar skumstabilitet och hjälper till med ölets kropp. Samtliga av de källor jag tittat på nämner dock att proteinrasten inte bör vara för lång eftersom man då istället kan missgynna de proteinkedjor man vill komma åt. Ännu ett frågetecken väcks när olika källor anser att proteinrasten sker vid ganska olika temperaturer, allt mellan 40-55°C.

Frågan är var man själv ska landa i allt detta? Det naturliga svaret blir att man helt enkelt får prova sig fram, men frågan är om det är värt mödan? Själv har jag under åren övergått till att använda fler omältade produkter eftersom jag tycker det ger mina belgiska öl ett litet extra lager av komplexitet, vilket också ger mig anledning till att undersöka stegmäskning ytterligare eftersom de flesta källor påpekar stegmäskningens fördelar vi användandet av omältade produkter. Beroende på mina maltnotor kommer jag att överväga informationen ovan och ta fram ett stegmäskningsschema som jag finner lämpligt, speciellt vid bryggning av belgisk, tysk och tjeckisk öl.

Då även dags för att publicera utvärderingen av den andra halvan av premiärbryggningen på nya bryggsystemet, som jag måste säga har producerat finfin öl. Precis som förra inlägget så bryggdes denna öl den 6/4-19 men i och med en annan jästkombination landade denna på 6.3% med ett FG på 1.006.


Jag inleder med att avslöja att den här ölen blev avsevärt bättre än den jäst med M29. Rakt igenom renare, med bättre balans samt att humlen framhävs bättre.

Doftar nyskottad jord och mineraler tillsammans med traditionell humle. Betydligt mindre jästkaraktär än ölen jäst med M29.

Rena smaker rakt igenom utan jästighet. En bra balans mellan pepprighet och beska. Jord och mineraltoner går igen i smaken. Intressant att den torkade frukten som träder fram i var och varannan saison inte finns med i denna, vilket jag hävdar har med jästkombination och jästtemperatur att göra. Detta är andra gången jag kombinerar 3726 och 566 och det verkar bli min huskombination från och med nu. Beskan från humlen känns renare rakt igenom och följer även med hela smakupplevelsen från början till slut, istället för att träda fram mer i slutet.

På grund av bakgrund blev ölen mörkare på bild än i verklighet.

Önskar fortsatt en högre och friskare beska från humlen, vilket får mig att snegla på en annan humlekombination för 60-minutersgivan. Den teoretiska IBU-nivån ligger trots allt på 43, vilket säger en del om just hur teoretisk det är. Jag kommer nog dra på ytterligare för nästa bryggning av denna öl, kanske uppåt 60 IBU bara för att få en mer markant skillnad. Kommer även undersöka de övriga humlegivorna för att försöka få lite mer karaktär. En öl som jag sneglat mer och mer på är Blaugies / Hill Farmsteads La Vermontoise, som har en mycket påtaglig humlekaraktär som jag skulle beskriva som örtig och något tvålig. Vi får se om jag eventuellt kan göra några ändringar för att ta ölen, inte fullt ut, men mer åt det hållet.

Dags för utvärdering av bryggningen med Wyeast 3726 (Blaugies).


Utseende
Halmgul med viss disighet. Senare prövningar än då bilden är tagen har ölen klarnat helt på flaskan. Att ge den 2.5-3 vecka på flaska är att rekommendera. Initialt en ganska märkbar skumkrona.

Doft
Tydlig saisonkaraktär. Klassisk pepprighet och jord med en viss fruktighet. Jämför man den med 3724 (dupont) så är denna betydligt mer återhållsam i sin karaktär. Dofterna är rundare.

Smak
Precis som med 3724 så rimmar smakerna väl med doften. Man bjuds inte på någon direkt överraskning. Initialt är den jordig med en djup pepprighet, tillsammans med en jästdriven fruktighet. Jag har svårt att hitta de fruktiga smakerna som många beskriver saisons med, typ persika och aprikos. Efter någon vecka på flaska så har pepprigheten tagit över och den måste beskrivas som djup och svällande. De huvudsakliga smakerna, som måste beskrivas som framträdande, är dock rundare och inte lika fräscha i sin framtoning. Munkänslan måste anses som ganska fyllig för denna typen av öl, något som hänger ihop med en lätt grynig maltighet.

Övrigt om jästen
En riktigt bra saisonjäst som helt klart kvalificerar sig för saison-jästernas finrum. Har dock svårt att motivera valet av denna före dupont-jästen, som framhäver smakerna mer tillsammans med fräschare och mineraligare karaktär. Mer av allt helt enkelt, samt att den här ölen är disigare, vilket gör den något mindre angenäm att brygga med.