Brewing Classic Styles

Minns inte riktigt när jag bryggde en pale ale senast och suget efter en sessionabel och lite mer balanserad bitter öl har varit ganska stort. Jag hade ett relativt fräscht paket WLP001 i kylen, samt oprövad Chinook-humle som jag funderat vad jag skulle göra av. När jag var i Bryssel i slutet av sommaren kom ett välkomnat avbrott i surölsdrickandet på Brew dog-baren, och där provade jag Ace of Chinook som jag upplevde som bra mycket fruktigare än vad jag trodde att Chinook-humle var kapabel att bidra med. Sedan dess har jag gått och funderat på att försöka brygga något liknande.

I frysen fanns även lagom mängd Citra för att kunna dela upp den totala humlenotan på 50/50 mellan Citra och Chinook, då jag ville att ölen skulle få lite Citra-karaktär. Grundreceptet tog jag från fantastiska Brewing classic styles och modifierade sedan efter egna önskemål och maltleverantörens tillgänglighet. Jag ville ge vattnet en renare och krispigare profil, så sulfat-kalcium ration hamnade på 2:1.

Avslutningsvis ville jag även prova att inte använda ett hop-stand samt torrhumling vid bryggning av en öl med ganska tydlig humleprofil, då det var ett tag sedan jag gjorde detta. Mest för att få ett uppdaterat riktmärke kring avsaknandet av dessa två tekniker som jag vanligtvis använder mig av.

C&C

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.045
FG: 1.010
Beräknat IBU: 36
ABV: 4.6
Startmängd vatten: 17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 70%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 155
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 97
Sulfat: 301

Malt
83.3% Pale Ale (Briess)
8.3% Caramel 40L (Briess)
8.3% Munich (Viking)

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.5

Humleschema
@60min - Columbus - 22 IBU
@15min - White Labs jästnäring
@15min - Protafloc
@10min - Chinook - 6 IBU
@10min - Citra - 7 IBU
@0min - Chinook - 0 IBU (dubbel mängd av 10 min-givan)
@0min - Citra (dubbel mängd av 10 min-givan)

Jäst
WLP001 - Ingen starter

Brygglogg

2016-12-20 Bryggdag. Korrigerade inte mäsk-ph ytterligare, utan nöjde mig denna gång med 5.5.

2017-01-01 FG nere på 1.010.

2017-01-02 Flyttar till fat och sätter fattrycket till 14 bar

2017-01-04 Kolsyrenivå uppnådd. Sänker till serveringstryck. Behöver några dagar för att klarna till ytterligare.

2017-01-08 Officiell avsmakning

Även om den ESB som bryggdes den 4/9 inte var en tänkt som en klon av Fullers ESB, så fanns ändå den sistnämnda med i den kreativa processen. För att utveckla mitt eget recept, som till stor del är hämtat från Brewing Classic Styles, lämpade det sig för ett smaktest där de två ställdes mot varandra.

The numbers
Stenstadens Extra Special Bitter
OG: 1.050
FG: 1.014
ABV: 4.7
Teoretisk IBU: 33

Fullers ESB
OG:?
FG:?
ABV: 5.9
IBU: 35

Doft
Ingen av ölen har någon påtaglig eller tydlig doft. Den blommighet som jag tidigare upplevde i min egna ESB har avtagit något sedan senaste avsmakning. Fullers har en något tydligare maltdoft som drar åt karamell- och kolahållet samt en tydligare humledoft. Hemmaversionen har en svag doft av mörk sirap.

Smak
Nu blir det intressant. Båda versionerna har sina respektive fördelar. Fullers smakar, liksom doften antyder, mer karamell och kola. Den har en något tunnare och friskare kropp. Den hembrygda ESBn har en något strävare eftersmak och munkänsla, som jag tror kommer från chokladmalten, som även visar sig påverkat utseendet mer än vad receptprogrammet förutspådde. Även om kroppen är lätt i båda, så har hembrygden lite mer "att ta i".

När det gäller beska så är Fullersversionen betydligt kraftigare (35 IBU) än hembrygden (33), vilket kanske säger något om hur svårt det är att faktiskt följa IBU med siffror. Som hembryggare är det viktigt att man lär sig hur sitt eget system fungerar i relation till de olika bittergivorna. Humlesmaken föredrar jag dock i min egen variant. Den är mer återhållsam och balanserad i förhållande till malten medan fullersversionen är väldigt örtig och med en beska som sätter sig på mitten av tungan samt övre delen av gommen. Jag är inte särskilt förtjust i öl vars bitterhet är så pass örtig, och framförallt inte när en sådan bittersmak sitter kvar i gommen.

Övriga tankar
Om jag stod på en pub och skulle köpa någon av de två skulle valet falla på hemmabrygden. Den är inte bättre bryggd, då den kanske inte är lika klar i smakerna som fullersversionen, men den kraftiga örtigheten blir för påtaglig. Självklart är det en smaksak.

Den "karamell- och kolatouch" som finns i Fullers skulle jag så klart vilja få mer utav i min egen version, samt att jag skulle vilja bli av med det lilla chokladsmaken, vilket också skulle ge renare och tydligare smaknyanser.

Jag har provat flaskversionen av Fullers flera gånger tidigare, men den är inte i närheten av "cask version" (5.5%) som man ibland får turen att prova på.

Ovan: Fullers ESB
Nedan: Stenstadens Extra Special Bitter

Etikett: Brewing Classic Styles

Chinook & Citra Pale Ale

Stenstadens ESB vs. Fullers ESB