Fermentis har släppt en intressant produkt för oss som gillar brettanomyces. Jag har faktiskt aldrig provat att primärjäsa med en ren brettanomycesjäst, men för sekundärjäsning på flaska så har jag provat på det flera gånger. Mitt tillvägagångssätt har varit att med hjälp av pipett droppa några droppar av "färsk", alltså flytande form, brett i flaskan vid buteljering, med förutsättning att ölet nått ett tillräckligt lågt SG. Jag gör som alla andra och varnar för flaskbomber om man buteljerar en brettad öl vid för högt SG. Själv har jag fått bra resultat när jag brettat saison vid buteljering vid ett SG på 1.006. Men jag vill vara noga med att påpeka att allt handlar om vilka jäsbara sockerarter som finns kvar i ölet samt hur aggressiv brettstam man använder.
När nu Fermentis släpper Brettanomyces bruxellensis som torrjäst finns möjligheten att nå mer pålitliga resultat. Brettanomyces är en jäst och precis som med all annan jäst beror det slutgiltiga resultatet på hur jästen mår. Torrjästen har dock ett stabilare tillstånd, om man kan skriva så, vilket gör att man slipper fundera över jästens vitalitet eller mecka med förkulturer. Ett varm välkomnande med andra ord. Det jag dock uppskattat med att droppa färskjäst i flaska med pipett är att bretten inte behöver komma i kontakt med bryggutrustningen. Dock har jag en separat buteljeringshink för brettad öl, så det borde inte vara några problem. Utmaningen som jag upplever med all torrjäst vid buteljering, t.ex. när man ska tillsätta champagnejäst vid buteljering, är att få en jämn spridning av jästen då den tenderar att klumpa ihop sig eller inte lösa upp sig i ölet om den är kall efter en kallkrash. Samma problematik torde uppstå för denna torrjäst. 5 gr av den brettade torrjästen ska räcka till 100 liter, så det blir lite småpilligt att pytsa ner sådana små mängder torrjäst direkt i flaskorna, även om det är fullt möjligt.
Br-8, som jästen heter, rekommenderas inte till primärjäsning om man inte tillsätter en annan jäst samtidigt. Den ska hantera alkohol upp till ungefär 8.5% och sekundärjäsningen ska ske i 15-25 grader. Efter en månad ska ölet fått karaktär från bretten med en flasklagring mellan 3-6 månader rekommenderas. För att säkerställa att bretten har tillräckligt med socker att tugga i sig under jäsningen på flaska så ska 5-10 g socker per liter tillsättas beroende på vilken kolsyrenivå man vill uppnå. Med andra ord så kan man inte förvänta sig utvecklad brettkaraktär genom att endast tillsätta jästen i till ölet. Varför man rekommenderar detta förstår jag inte eftersom det kvarvarande sockret i en utjäst öl tillsammans med nytt socker borde kunna förse bretten med så pass mycket socker att en flaskbom kan uppstå. Jag får dock anta att Fermentis genomgått en hel del kontroller innan man släppte produkten på marknaden. Vad jag vet är det den första brettjästen i torrt format och det som återstår att se är vilka smaker den bidrar med. Är detta något som faller bryggare som jobbar med brett i smaken tror jag det kan bli en populär produkt bland kommersiella bryggerier. Bland oss hembryggare kommer vi nog fortsätta vara en liten skara som använder brett, men jag uppskattar verkligen att jästen nu finns i ett mer lätthanterligt format. Min tanke är att prova på den vid nästa buteljering av en Saison eller eller en belgisk pale ale.
Efter att ha blivit lite småless på de ordinarie ölsorterna jag brygger och dricker kändes det kul att prova på en kraftigare stout. Dels köpte jag för ett tag sedan några olika ekade öl från Founders och då uppstod ett litet sug på att prova brygga en kraftig stout i "breakfast"-stil.
Min enda bryggerfarenhet av denna stouttyp är tre år gammal och då blev det på tok för mycket hårdrostade maltsorter, vilket resulterade i en kärv och näst intill odrickbar öl. Den gången låg andel rostade malt (50 lovibond och högre) på 18% av den totala maltnotan. Detta var något jag hade i bakhuvudet till denna gång så jag minskade till 13%. Att jag gör en avvägning vid just 50 lovibond är egentligen bara en tillfällighet då de maltsorter som jag valt ut, som är av lite mer rostad sort, börjar vid 64 lovibond. Jag känner dock att jag är tvungen att hitta någon slags riktlinje för en potentiell rostad kärvhet som jag kommer vilja ha mer eller mindre av, och att dra upp denna riktlinje är ett metod som jag sedan kan utvärdera.
Dagen innan det var dags för bryggning passade jag på att smaka lite på alla maltsorter före krossning vilket fick mig att fundera på maltnotan ännu en gång. Nu blev det inga justeringar, men jag kan konstatera att det är väldigt givande att smaka på malten då jag blev lite orolig att jag även denna gång gått på för mycket med den rostade malten. Samt att jag nog skulle kunna skippa några av de lättrostade soterna då dessa till stor del smakar likadant (brända brödkanter, torkad frukt mm.) Men vi får se hur denna blir. Klart intressantast smak av den rostade havren, crystal 150, crystal 240 och biscuit har den sistnämnda. Inför en potentiell ombryggning hade jag funderat på att plocka bort de övriga sorterna helt och hållet, men nu ska vi inte gå händelserna i förväg utan en gedigen provsmakning och utvärdering ska genomföras. Biscuit har en otroligt trevlig knäckighet som de övriga inte kommer i närheten av.
Ett sätt att försöka få lite mer rondör till smakerna och munkänslan är att välja en jäst som inte jäser ut alltför mycket. Vid förra försöket körde jag på den klassiska WLP001 California Ale (Sierra Nevada), men för att uppnå ovan nämna resultat kommer jag denna gång jäsa med lika klassiska WLP002 English Ale (Fullers).
Humlens enda funktion för denna öl är att bidra med beska och jag har flera paket av Perle hemma, vilket har ersatt Columbus och Magnum som min favorithumle för tidiga "bittergivor". Alltid ren och frisk rakt igenom.
Namn: Carcosa (2022) Stil: Dubbel havrestout? Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 54% Beräknad mängd till jäskärl: 10L Mängd till jäskärl: 7.5L Beräknat SRM/EBC: 45/90 Beräknat OG: 1.090 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.089 FG: 1.024 ABV: 8.5%
Humleschema @60 min - Perle - 45 IBU @10 min - White Labs jästnäring @5 min - Spindasol B - 20g/100L = 2g
Jäst WLP002 - 2L förkultur Jäsning i 19 grader till FG.
Brygglogg 2022-11-05 Sätter förkultur.
2022-11-06 Bryggdag. Egentligen inte så mycket att rapportera om annat än att jag börjat lära mig att exakt hur mycket mer vört som försvinner när jag "silar av" den i patinagryta efter kok. Allt detta beror på vilken typ av öl jag brygger samt hur mycket jag beräknar att jag får ut. Dagens bryggning var beräknad att ge 10 liter till jäskärlet med gav 7.5. Nu i efterhand hade jag kunnat brygga betydligt mer, men jag vill ha marginaler när jag brygger med en för mig ny jäst för att undvika att vörten under aktiv jäsning klättar upp ur röret och kletar när jäskylen, vilket jag fick erfara vid den senaste stoutbryggningen för tre år sedan, då med WLP001. Dagens enda missöde var att jag glömde att stoppa tillbaka falskbotten när vörten skulle tillbaka till byrggverket för kok, men det spelade egentligen ingen roll. Aktivitet i jäskärlet några timmar efter att jästen åkt i.
2022-11-08 Aktiviteten i vattenlåset har helt upphört redan efter två dagar. Låter stå i några dagar innan jag kollar SG då den säkert har mer att ge. Har läst att den här jästen kan vara ruskigt snabb om den är pigg, vilket den uppenbarligen varit nu.
2022-11-10 SG: 1.027
2022-11-12 Tillsätter ekflis från bourbonfat (3g/L) samt två vaniljstänger som legat med bourbon i tre dagar. SG: 1.024.
Efter den senaste bryggningen befann jag mig lite i valet och kvalet kring vad nästa bryggning skulle bli. Efter en del överläggning föll valet på att brygga om min pilsner efter samma recept som sist. Kanske inte den mest inspirerande bryggningen eller läsningen, men resultatet sist tycker jag talar för sig själv om man beslutar sig för att brygga om exakt samma öl igen. Eftersom det är en ganska lång lagringsperiod (4-6 veckor tycker jag funkat bäst) så blir det också ganska länge mellan bryggdag och servering, så det är bara att sätta igång.
En annan sak värd att nämna är att jag tror mig fått rätt bra koll på hur jästen fungerar. Saflager W-34/70 har ett temperaturspann på 9-15 grader, men jag har fått betydligt bättre och pålitligare resultat när jag jäst i 12 grader med en höjning till 14 mot slutet. Nu har jag dock inte provat att jäsa i det högre spannet under hela jästiden och även om jag inte betraktar mig som någon lagerexpert så finns det trots allt en anledning att man inte jäser dessa lagerjäster i aletemperatur.
Det blir samma procedur kring mäskningen som under förra bryggningen där jag kommer flytta vörten efter avklarad mäsk till en patinagryta för att kunna rengöra botten av bryggverket och tömma bort mjöl samt maltrester. Med pump och slang går det både snabbt och smidigt och torde inte vara en oxideringsfaktor. Jag kommer dock inte utföra flytten förrän vörten är klar, vilket kan förlänga mäskningstiden något. Men det gör jag mest för att jag vill få koll på hur lång tid det faktiskt tar innan den bli klart, och för att jag tror det påverkar slutresultat på ett positivt sätt.
När malten ska krossas kommer jag lägga 5 minuter extra på att få till en jämn och fin krossning där skalet till alla kornsorter ska knäckas utan att malas sönder allt för mycket. Det är verkligen ett finlir, men detta påverkar i sin tur fastbränningar och vörtens klarhet.
Namn: Pils II Stil: Tysk pilsner Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 77% Beräknad mängd till jäskärl: 14L (räknar med 2 L förlust) Mängd till jäskärl: 10.8 Beräknat SRM/EBC: 6/12 Beräknat OG: 1.045 Koktid: 90 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.046 FG: 1.010 ABV: 4.7%
Humleschema @60 min - Perle 8AA - 25 IBU @20 min - Perle 8AA - 15 IBU @15 min - White Labs jästnäring @10 min - Perle 8AA - 5 IBU @0 min - SpindasolB - 20g/100L = 2.4g till 12L vört
Jäst Fermentis Saflager W-34/70 - 2 pakter Jäsning i 12 grader. Höjning till 14 grader sista biten.
Brygglogg 2022-10-22 Ställde klockan på 06:00 på lördagmorgon och när jag kom ner i bryggrummet var vattnet 67 grader och redo för inmäskning. Att ställa vattnet på två grader över mäsktemperatur har visat sig ganska lagom då temperaturen sjunker ca. två grader när inmäskningen är klar. Bryggdagen flöt på bra utan några problem. En sak jag behöver påminna mig själv om är att man inte drar på pumpen på max efter att man mäskat in, samt efter min omrörning halvägs genom mäskprogrammet. När man rör om i malten så flyttas den runt och tar lite tid på sig att landa mot botten av maltkorgen igen. Om man då dra igång pumpen för tidigt och för kraftigt upplever jag att maltbädden blir mer kompakt. Extra märkbart blev det denna gång då jag drog igång pumpen för att efter avslutad mäskning flytta den till patinagrytan, innan jag lyfte upp maltkorgen. Det skapas då ett annat sug och maltkorgen var betydligt tyngre att lyfta upp, samt att det tog bra mycket längre tid att vörten att rinna igenom maltbädden. Detta ledde troligtvis till att vörten sjönk ganska rejält i temperatur när den mellanlandade i patingrytan. Förhoppningsvis kommer detta inte ställa till den i slutändan. Jag skulle dock kunna vinna en del tid om jag hade en värmekälla till patinagrytan som då hade kunnat börja värma vörten medan jag rengör bryggverket.
Fick även idag kvitto på hur stor skillnad det gjorde att lägga lite extra tid på krossningen. Även om bryggningen krävde fyra olika maltsorter så kom alla dessa från Weyermann och efter noggrann inspektion av de olika malterna kunde jag konstatera att alla hade samma storlek. Misstänker att alla är olika mältningar på pilsnermalt. Efter att ha testa mindre mängder på olika valsavstånd i min kvarn så landade jag i att 1.6mm för denna typ av malt är den bästa. 1.5 blev för finkrossat medan 1.7 lämnade en del orörda korn. Detta i kombination med den två grader förhöjda temperaturen på mäskvattnet ledde till att bryggverkets element fick mindre att göra än vanligt, vilket inte resulterande i någon fastbränning på botten. En lätt hinna av stelnat maltmjöl fanns, men det behövdes inte skrubbas något alls mellan mäskning och kok. En liten och för vissa obetydlig detalj, men jag tror att detta gör skillnad i smaken då inte rester av malten bränns under 60-90 minuter kok. Bryggdagen tog drygt fem timmar från väckning till avslutat städ.
2022-10-23 Kväll och bra drag i vattenlåset 1,5 dag efter den tillsattes.
2022-10-28 Aktiviteten i vattenlåset har minskat. Höjer tempen till 14.
2022-11-01 SG ligger på 1.010 vilket jag misstänker blir FG. Gott så. Drar igång en kallkrash under kvällen. Mätte SG under tidig morgon.
I stort sett ingen fastbränning efter mäsking att tala om. Snabb avtorkning och sedan tillbaka med vörten för kok. Noggrann krossning och jämn temperatur under inmäskningen gjorde skillnad.
Då var det dags för ännu en split-batch i hembryggeriet. Ena halvan blir ännu en version av husets Saison där jag kommer återanvända mycket från den förra bryggningen i form av semi-öppen jäsning utan vattenlås i en svalare temperatur samt 3726 från Wyeast. Jag vill prova samma enkla humlekombo som i min pilsner eftersom jag tycker den fick en humlekaraktär som jag tror skulle passa bra i säsongen, så det blir 100% Perle denna gång. I föregående blogginlägg skrev jag om klarning med hjälp av Spindasol B, som jag beställde från Maltmagnus, som jag nu kommer prova för första gången på den varma sidan av bryggningen. Jag väntar någon bryggning med att använda det i jästtanken eftersom jag vill se vilket resultat det ger på endast den varma sidan först. Eftersom Spindasol endast gick att få tag på från just MM så passade jag även på att beställa lite av den specialmalt som passas Saison bäst, nämligen dinkelmalt (spelt). Denna får ersätta vetemalten denna gång, samt att jag skruva om lite i maltnotan i övrigt. Men det kommer inte bjuda på några större överraskningar i slutresultatet.
Den andra halvan kommer jag jäsa med Orval-jästen, vilket kommer resultera i en starkare version av min belgiska pale ale Stolle, som egentligen är en öl jag vill ha i ett betydligt svagare utförande. Dock var det nu lite för länge sedan jag bryggde med WLP510 och jag ville se om även denna öl i ett starkare utförande kan röra sig i Saisonland eller om det blir något annat.
En annan sak som jag funderat på är fastbränningarna i botten på mitt bryggverk. Oftast ställer de inte till det under koket. Men när jag väl diskar och skrubbar bort bottenytan närmast elementen så funderar jag på hur det egentligen påverkar smaken när maltrester bränner fast på botten. För att försöka undvika detta kommer jag, med hjälp av pumpen, att flytta den färdigmäskade vörten till en patinagryta med lauterhelix, rengöra botten på bryggverket så fort som möjligt, försiktigt återföra vörten till bryggverket med hjälp av slang, för att sedan dra igång koket. Lite extra arbete med något jag funderat på att test ett tag, och nu är det dags. Jag siktar på att få en så pass klar vört som möjligt under mäskningen med bryggverket, men eventuella rester kommer förhoppningsvis också silas bort av lauterhelixen i patinagrytan. Eftersom jag också använder mig av slang och tyngdlagen kommer jag troligtvis inte hinna introducerar särskilt mycket syre till vörten innan kok.
Namn: Phare XV och Storstolle Stil: Saison och belgisk pale ale Bryggmetod: Grainfather - Ingen lakning Mäskeffektivitet: 63% Beräknad mängd till jäskärl: 16L Mängd till jäskärl: 9+5 = 14 liter (note to self. bryggverket klarar en liter till under mäsk) Beräknat SRM/EBC: 4/8 Beräknat OG: 1.056 Koktid: 60 min Beräknat IBU: 45 OG: 1.051 FG: 1.007 på båda ABV: 5.8 % på båda
Humleschema @60 min - Perle 8AA - 25 IBU @20 min - Perle 8AA - 20 IBU @15min - White Labs jästnäring @5min - Spindasol B - 20g/100L = 3.2g till 16L vört
Jäst Wyeast 3726 och WLP510 Rekommenderad antal jästceller: 166MD Beräknad mängd jästceller: 325MD per öl
Brygglogg 2022-09-01 Sätter förkulturer.
2022-09-03 Ställde klockan 05:00, alltså en lördag, för att sätta igång. Vatten och malt förberedde jag igår så det var var bara att kliva ner i källaren och mäska in. Bryggdagen (morgonen) löpte på utan problem och det kändes ganska skönt att i och med att bryggningen fortskred bli piggare och piggare, istället för att bli tröttare och tröttare samt mindre motiverad, vilket brukar vara melodin när jag brygger på kvällarna. Att pumpa vörten efter mäskning till patinagrytan gick lätt som en plätt. Eftersom jag inte stegmäskat så höll värmeelementen i botten på bryggverket sig lugna under mäskningen och det var inget som bränt fast när jag rengjorde. En viss yta fanns dock på botten, men denna var mycket enkel att skrubba bort. Glasklart är att det blir en hel del maltmjöl kvar i botten trots att pumpen jobbar nedifrån och upp. Att få bort detta gör gott både för att undvika fastbränning under koket samt att borttagandet ger en renare vört. Efter rengörningen av botten på bryggverket var det bara att koppla på en slang till patinagrytan och leda ner denna till botten av bryggverket, öppna ventilen och låta lauterhelixen filtera bort ytterligare maltrester som följt med pumpen. Jag rör om i vörten med ca. 45 minuter kvar av mäskning och trots ytterligare 45 minuter filtrering så fick jag inte en särskilt klar vört. Så fick det bli denna gång. Jag skulle kunna lägga mer fokus på min krossning av malten. T.ex. så är ett tydligt förbättringsområde individuell krossning av olika maltsorter. Vete-/dinkelmalt är t.ex. mindre än pilsnermalten, vilket gör att inte alla korn krossas. Sedan blir vissa kornsorter för välkrossade, vilket leder till dessa maltrester som jag nu försöker bli av med. Återföringen av vörten till bryggverket gick fint och så fort botten börjat fyllas så kunde jag höja elementen till kokeffekt. I och med att det blev en del maltrester kvar från mäskningen i bryggverket, samt efter filtreringen i patingrytan, så fick en del vört gå till spillo. Om detta leder till minskad fastbränning, renare vört, förhoppningsvis stabilare smakutveckling och hållbarhet på ölet så är jag beredd att gå med på en lite större förlust av vört. Det är bara att öka på den beräknade volymen i bryggprogrammet. Allt detta blir i slutändan en avvägning av vad man tycker känns rimligt att göra. Det är inte troligt att jag kommer ägna mig åt denna extra filtreringsprocedur till all öl jag brygger. Men när det gäller Saison som jag hela tiden försöker förfina, så känns detta i dagsläget rimligt, medan stegmäskningens tidsaddering å andra sidan, inte känns rimligt just nu. När man fokuserar på dessa bryggtekniska detaljer blir det dock ganska uppenbart hur bristfälliga dessa enkärlssystem blir. Jag förstod ganska länge inte poängen med trekärlssystem som sköttes antingen med hjälp av tyngdlagen och avancerade svettsställningar eller pumpar. Dessa är dock överlägsna när det gäller att producera vört fri från fetter, proteiner och andra syrereducerande beståndsdelar.
2022-09-08 Efter 5 dagars jäsning: SG på WLP510 = 1.014 SG på 3726 = 1.011 Höjer från 18 grader till 20 för att hjälpa med de sista pinnarna. Eftersom det bara blev ynka 5 liter till orvaljästen (510) så är det ganska troligt att denna redan nått FG. Senaste gången jag bryggde med denna jäst blev FG just 1.014. Kommer troligtvis flytta detta jäskärl till kylen under helgen för kallkrashning medan 3726:an får tugga vidare eftersom denna brukar behöva några dagar på sig för att tugga i sig de sista pinnar ner till ett FG runt 1.007.
2022-09-11 SG på WLP510 = 1.009 SG på 3726 = 1.009 510:an verkar jobbar vidare trots allt. Den blir således kvar i jäskammaren tillsammans med 3726:an.
2022-09-14 FG landar märkligt nog på 1.007 på båda ölen. Kallkrashar.
2022-09-17 Buteljerar båda ölen. Denna gång utan någon champagnejäs utan bara sockerlag. Endast på 75:or.
Överföring till kittel med lauterhelix efter avklarad mäskning.Syns kanske inte så väl, men i botten av bryggverket låg det maltmjöl till ett halvt brödbak.En hel del kvarlämningar i kitteln efter återföring till rengjort bryggverk. Syns speciellt närmast utloppet av helixen.
Funderingarna kring husets Saison fortsätter och hur jag ska kunna förbättra denna maratonöl. En tanke som slagit mig efter att ha druckit några flaskor av senaste versionen är att jag ibland upplever att smakerna varierar ganska mycket mellan bryggningarna, fast jag ofta använt mig av ganska samma ingredienser. Jag inbillar mig att det inte handlar om smakbidrag som man tänker och planerar ölet utefter. Alltså malt, humle och jäst. Detta har fått mig att fundera kring hur klar en del Saison är, t.ex. Dupont, och hur detta förmodligen är en nyckel till att ölen smakar på samma sätt år efter år. Det är ju en helt annat bryggpraxis än med en grumlig IPA där smakstabilitet är något som kommer och går åt alla håll och kanter. Där kan man likt i vinvärlden prata om drickfönster, alltså ett fönster som öppnas under en viss period då drycken är som bäst att förtäras. När det gäller vin så brukar dessa fönster kunna vara ett eller flera år, medan en hembryggd häjs-IPA har ett fönster på någon, eller i vissa fall, några veckor.
Hur man ska uppnå smakstabilitet, vilket är synonymt med en förlängning av ölets kvalitet, kan göras på lite olika sätt. Flera stora bryggerier, t.ex. Dupont, centrifugerar sin öl för att bli av med oönskade rester av såväl humle, jäst, proteiner och malt. Detta är ju inget som vi hembryggare kan syssla med, men jag tycker det är intressant att notera att detta är en procedur som man trots allt utför. Detta får mig att tänka på den lageröl jag bryggt under året, att denna vid upprepade tillfällen blivit väldigt bra, och framförallt att smakerna håller sig pigga och fräscha under flera månader i fat. En del i detta tror jag har att göra med att det är en klar öl utan massa "bös" som med tid kan påverka ölets smaker. Detta är så klart en av flera anledningar till ett gott öl, men ändå något att nysta vidare i.
Det blir dock en del skillnad mellan en lager på fat och en Saison på flaska. Främst av allt ska ju säsongen efterjäsa på flaska för att utvecklas ytterligare, vilket i sin tur kräver att det finns levande jäst kvar i ölet när det åker på flaska. Lyckas man då filtrera bort för mycket jäst under jäsningen och kallkrashningen kan det blir problem med flaskjäsningen. De flesta belgiska Saisonbryggerierna tillsätter dock ny jäst vid flaskning. Detta är ju i sin tur inte något svårt för en hembryggare att göra. Jag har använt mig av champagnejäst i några år, men även den har jag undrat vad den egentligen bidrar med till ölet i form av smak och munkänsla.
Efter att mitt senaste paket av protafloc tog slut för några år sedan har det inte blivit att jag införskaffat mig något nytt klarningsmedel till den varma sidan. Jag har heller inte undersökt utbudet på marknaden förrän nu och sett att det finns en del andra produkter för samma syfte, men som går att använda både under kok och i jästank i samband med kallkrash. Valet landade till slut på en produkt med namnet Spindasol SB1 som går att använda på just det sättet. Det är en ren mineralprodukt och går då, vilket inte faller något avgörande för min del, under de tyska renhetslagarna. Denna kommer jag nu börja använda framöver för att se om den kan hjälpa mig uppnå ett klarare öl, vid de bryggningar det är eftersträvansvärt.
En annan sak jag funderat på är att mitt bryggverk har en ganska tydlig akilleshäl när det gäller att filtrera vörten på väg från motströmskylaren till jäskärlet. Trots mitt tillägg av falskbotten blir det så att det följer med en del "bös" ner till jäskärlet. Silpåsar, såkallade saftsilspåsar, hjälper till med en del av de grövre grejerna, men när det gäller just proteinutfällningar tror jag inte dessa gör någon jättestor nytta. Det är nästan så att man hade velat kyla vörten efter en filtrering av något slag. Detta känns dock som en oxideringsfaktor som jag inte är beredd att ta, utan jag får helt enkelt se hur Spindasol SB1 fungerar, dels under koket, men även i samband med en liten tillsats under kallkrashningen.
En sak jag funderat på att göra, vilket känns lite meckigt, är att filtrera vörten efter mäskning via min patinagryta med påkopplad lauterhelix. På så sätt kommer jag kunna bli av med de rester som blir kvar i botten på bryggverket, som också är de som orsakar fastbränningar. Sedan kan lauterhelixen göra en del nytta när vörten sedan ska tillbaka till bryggverket.
Även om detta är olika procedurer som jag tror det flesta hembryggare ignorerar samt att det går emot min filosofi att göra bryggdagen mindre besvärlig, så är det dock något som jag tycker kan vara värt att prova på. Ölen man producerar, oavsett hur duktig man är på att brygga, har sina brister och detta kan vara något som faktiskt påverkar kvalitén åt det positiva hållet. Det kommer dock, som vanligt när man gör bryggtekniska förändringar, kräva ett avvägande om man tycker det är värt mödan. Samt att man måste vara självkritisk och fundera om det verkligen gör någon skillnad. Det är lätt att tycka att det smakar bättre, bara för att man gör förändringar. En klarare vört, hela vägen från mäsk via kok, till nedkylning ner till jäskärlet, är dock en obestridlig kvalitétsindikator i ganska många fall. Sedan ska också alla andra delar av jäsning och flaskning falla på plats. Många bäckar små, så att säga.
