I planeringsstadiet

Efter att ha bott en hel sommar i flyttkartonger har vi nu äntligen kommit på plats i hus och den gamla hemstaden. Som husägare blir det lite fix med saker och ting innan bryggningen kommer igång, samt att man som föräldraledig helt enkelt prioriterar gemensam familjetid.

Detta innebär dock inte att bryggningen lagts på hyllan, tvärtom så lämnade de förra husägarna kvar både kyl och frys i tvättstugan som jag lagt vantarna på. Kylen kommer omvandlas till en jäskammare och jag har hunnit med att beställa en AC-211 universialtermostat samt keramiklampa med sladd och skyddskorg. Mer om hur det går med denna senare.

Min snart ett år gamla kombiskåp med kyl och frys, som tidigare agerat som just ölkyl samt frysförvarning av humle, kommer jag under hösten/vintern installera två tappkranar på. Jag har sedan några år tillbaka tappat nästan all min öl på ett 9-liters corneliusfat. Kyldelen av skåpet är inte särskilt stort, men det ska rymmas ett 9-litersfat med kolsyretub till. Kranar, bakstycken, nytt fat, adapter och kopplingar kostar några tusenlappar, så det får vänta lite tills alla annan utrustning är på plats. Som föräldraledig så har man inte så mycket att röra sig med så det blir en del mindre investering först.

En purfärsk vattenrapport från vattenverket har trillat in på e-posten, vattnet här uppe visar sig innehålla betydligt mindre joner än dricksvattnet från Norsborgs vattenverk i Stockholm.

Fram tills nästa bryggning är redo för servering blir det kaffe för hela slanten.

Ny bryggutrustning!

I tre års tid har jag bryggt med bryggpåse, eller BIAB (brew-in-a-bag) som det också kallas. Fördelarna med BIAB är många. Bor du som jag i lägenhet eller inte har så mycket plats över för dina kära bryggprylar, samt lever med småbarn och begränsad fritid, så hävdar jag att det är den bästa (flera faktorer inräknade) bryggmetoden. Du sparar tid och pengar utan att kvaliteten blir lidande, så länge du är medveten om det höga förhållandet mellan malt och vatten i mäsken och vet hur du ska förhålla dig till det. Jag är ingen professionell bryggare och är väl medveten om vissa ganska grundläggande byggstenar i bryggprocessen som jag inte använder mig av på grund av platsbrist i hemmet. Dock besitter jag ett enormt självkritiskt förhållningssätt till allt jag gör, vilket visar sig i hembryggningen. Denna egenskap i kombination med en lätt autistisk ådra för saker jag intresserar mig för gör att jag är medveten om mina egna brister som bryggare, men även andras. Med detta sagt (skrivet) och efter att ha provat en stor mängd öl på senaste SM, i kategorier som jag själv brygger hemma, så anser jag mig kunna gå i god för att BIAB-metoden kan producera öl likvärdig eller säkerligen bättre än de öl som plockar hem de ädlaste valörer i folkets val. Det fullkomligt kryllade av utmärkt öl på SM. I flera kategorier anser jag mig dock kunnna producera godare öl i egen regi.

Som rubriken antyder så kan man då ställa sig frågan varför jag skaffar ny bryggutrustning om jag i dagsläget är så pass nöjd med ölen jag producerar? Jo, dels vill jag prova något nytt för att utvecklas som bryggare. Men också för att jag tror att min uppgradering kommer att:

  • Underlätta vissa moment av min bryggdag som jag är rätt less på.
  • Efter viss tid och träning resultera i godare öl.
  • Ge möjligheten att producera större mängd vört med syftet att dela upp satser och jämföra t.ex. olika sorters jäst och bakterier mot varandra.
  • Ge mig erfarenhet av flerkärlsbryggning, som kommer vara nödvändiga att ha om mina icke helt uttalade framtidsplaner kommer förverkligas.

Min nya utrustning består i all sin enkelhet av en ny patinagryta med kulventil och en lauterhelix, som jag kommer använda till att mäska och recirkulera (vorlauf) vörten i. Planen är att fortsätta att mäska in full vattenmängd på en gång, även om jag nu också har möjligheten att prova på ett mer klassiskt förhållande mellan malt och vatten. Men eftersom jag kommer från ett treårigt användande av BIAB-påse så känns det fortfarande som en viktig faktor att kunna hålla bryggdagen någorlunda kort. Min bryggdag kommer oavsett bli längre. Dock inte så mycket som man kanske kan tro. När jag brygger med BIAB så silar jag alltid den kylda vörten i saftsilpåse på väg ner i jäskärlet, något som tar mer tid än vad man kan tro. Att nu med hjälp av en lauterhelix kunna producera en klar vört redan under mäsknkngen gör att jag kommer kunna undvika detta steg. Humlen då? Jo, jag har även införskaffat ett humlefilter till kokkärlet som ska hålla humleresterna borta. Nedan följer inhandlingslistan med länkar, som skatteåterbäringen finansierat. Diverse muttrar, slangar och gängtejp lämnar jag därhän.

24L patinagryta med kulventil

Lauterhelix 1000mm

Hop spider humlefilter 

 

Avsmakning: Sorachi Ace Saison

 

 

Mäsk-PH: 5.1
OG-PH: Ej mätt
FG-PH: 4.3
Serverings-PH: Ej mätt

Utseende

Vid upphällning är den något ljusare än vad bilderna visar, antar att det har med vinterljuset att göra. Skumkronan är tunn och flyktig. Kolsyrebubblorna framträder direkt i kontakt med glaset.

Doft

Doften påminner om nygräddat bröd med vissa inslag av dill. Tydliga saisonestrar som dock drar mer åt veteölhållet.

Smak

Initialt en torr och syrlig munkänsla som övergår i en krämig gräddighet. Knappt märkbar smak av dill. En syrlig smak av citrus är den bestående smaken som blir kvar i munnen. Den torra karaktären blir kvar på tungan.

 

Kropp

Eftersom jag glömde rörsockergivan som också skulle utgöra 20% av maltnotan så blev detta en svagare öl än vad jag tänkt mig. Otroligt lättdrucken, men jag föredrar trots torrheten och syrligheten lite mer kropp som jag tänker mig kommer med en extra procent alkohol. Estrarna från jästen och den krämiga brödsmaken från malten bidrar trots detta med en relativt fyllig kropp. Perfekt kolsyrenivå för en saison, vilket är lite mer påtaglig än i annan ljus öl.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

Svårt att säga huruvida det låga (5,1) PH-värdet påverkar slutresultatet. Med facit i hand är jag nöjd med vattenprofilen även om jag tycker att ölen är något för syrlig. Jag kan även vara utan den bestående citrussmaken som håller sig kvar, utan jag föredrar en mer malt- och järndominerad saison. Ölen är sammantaget väldigt lättdrucken och står sig utan problem mot kommersiella varianter av de mer experimentella saisonerna. För att göra humlen mer rättvisa och kunna framhäva de dillsmaker som jag tycker passar så bra med de tydliga saisonsmakerna hade jag velat öka alkoholhalten bra mycket mer. Det hade varit väldigt intressant att brygga denna öl uppåt 8-9 procent och prova med en krafitg whirlpoolgiva samt en torrhumling, mest för få fram en tydligare humlekaraktär.

Detta var första gången jag provade Wyeast 3724 (Belgian saison) och jag tycker denna drar något mer åt veteölhållet än WLPs motsvarighet 565, vilket jag inte riktigt tycker är särskilt spännande. Samtidigt uppskattar jag ölen för vad den är; torr, syrlig och lättdrucken. Flaskorna har försvunnit oväntat fort och för att saisonlagret inte ska bli helt uttömt bör jag kanske planera in en ny bryggning relativt snart.