Saison på tre olika jäststammar

Det blir mer experimentell saison! Denna gång med en liten annan maltnota som jag hoppas ska ge lite karaktär, men framför allt ska jag prova på att blanda tre olika jäster. Idén fick jag från ett inlägg av Drew Beechum på Maltose Falcons hemsida där han presenterar olika saisonstammar och även ger förslag på att kombinera dem med varandra. Sagt och gjort slog jag på stort (rim) och kombinerade de tre stammarna white labs erbjuder året runt.

 


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 5.2
Beräknat IBU:
23
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.060
FG: 1.009
ABV: 6.7


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
10 L
Vört efter mäsk: 6.8L
Lakvatten: 10L
”Lakvört”: 10L
Total mängd vört innan kok:
16.8L
Koktid: 90min
Effektivitet: 77%
Mängd till jäskärl:
 11.3L


Maltnota (kg-%)

Castle Pilsen Nature EKO – 70.9%
Strösocker – 10% (Tillsätts sista 5 min av koket)
Crisp light munich – 8.5%
Crisp wheat – 8.5%
Briess Caramel munich 60L – 2%


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

6gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3.5gr Kalciumklorid
6ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 139
Magnecium: 11
Natrium: 14
Klorid: 107
Sulfat: 214


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering:
Mätt laknings-PH:
5.2
Lakningsjustering:
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -165
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min – Saaz 3.7AA – 23IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@0min – Saaz 3.7AA – Hälften av 60-minutersgivan


Jäsning

Jäst: WLP 565 Belgian saison, WLP 566 Belgian saison II och WLP 590 French saison
Jässchema: 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 162 miljarder
Beräknad mängd jästceller: 135 miljarder (Pro brew 1.0) 3 olika paket med olika tillverkningsdatum


Brygglogg

2017-10-29 Bryggdag.
2017-11-05 SG nere på 1.011 och ingen synlig aktivitet i jäsröret. Låter stå ytterligare några dagar för att se om SG kan klättra neråt.
2017-11-09 FG 1.009. Buteljerar utan kallkrash med carb drops.

Nu minns jag varför jag slutade buteljera… Saison brukar traditionellt dock kolsyrejäsa på flaska så därför blev det så. Dupont ligger t.ex. i 50-60 dagar i flaska innan den lämnar bryggeriet.

 

*Palmer & Kaminski 2013

Goodbye STHLM

Då jag inte blev särskilt nöjd med den blonde ale jag tidigare bryggde och detta var tanken att vara den öl som skulle finnas i fatet denna sommar, så kunde jag inte hålla mig borta från ännu en bryggning. Småbarn, en hel del resande samt flytt senare i sommar gör att det inte kommer finnas tid att brygga i den mån jag vill, vilket kan innebära att detta blir sommarens sista bryggning.

Jag behöver fortfarande några bryggningar med min nya utrustning för att kunna förutse effektiviteten och därmed kunna styra bryggningen som jag vill. Då jag bygger mina recept på brewersfriend har jag två ”grundmallar” för recept som jag använder mig av, en för 60-minuterskok och en för 90-minuterskok. Förra bryggningen hade pale ale som basmalt, vilket innebar ett 60-minuterskok. Denna gång ville jag koka i 90-minuter, samt göra mig av med en del ingredienser som jag har liggande. Det blev därför tysk pilsnermalt basen tillsammans med all den chinookhumle jag köpte på mig för någon månad sedan. Jag har använt denna humle ganska många gånger under åren, men då jag i höstas drack Brewdogs Ace of chinook och blev förvånad över hur fantastisk humlekaraktär den hade så har jag länge velat se hur den klara sig helt på egen hand.

 

Stil: Amerikansk ljus pale ale
Bryggmetod: 2 kärl lauterhelix
Beräknat SRM: 6
OG: 1.051
FG: 1.010
Beräknat IBU: 41
ABV: 5.4%
Startmängd vatten:
19L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 68%

Vattenbehandling
4gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 195
RA innan syra: -47

Malt
94 % Tysk pilsnermalt (PGW)
3 % Carapils (Briess)
3% Caramel 40L (Briess)

Mäskning
65 grader celcius i 60min
70 grader celcius under cirkulering av vört, ca 15 min.

Mäsk-PH
5.2 efter mjölksyra

Humleschema
@60 – Chinook – 21 IBU (pellets)
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@10 – Chinook – 20 IBU (pellets)
@0min – Chinook – Dubbla mängd 10 min-givan

@Torrhumling 3 dagar i primären – Chinook (pellets) 9gr/L
@Torrhumling 3 dagar i fat – Chinook (pellets) 9gr/L

 

Jäst
WLP 001 + Wyeast 1272 american ale II i 23 grader
Båda har precis passerat bäst före. Säkrar upp och använder båda.
Ingen starter

 

Brygglogg

2017-06-20 Bryggdag. Gick smidigt och smärtfritt. Lyckades pricka in beräknad OG på pricken, vilket var oväntat eftersom detta var andra gången jag brygger med lauterhelix samt första gången med min 90-minutersprofil. Wyeast-paketet svällde dock inte upp. Hoppas WLP001 är piggare. Har det något varmare i lägenheten just nu. LCD-termometer visar 23 grader i jäskärlet.
2017-06-26 SG nere på 1.010. Torrhumlar, dessvärre med pellets, i primären med hjälp av humlefiltret till fatet.

2017-06-29 Flyttar ölen till fat och torrhumlar en andra gång. I jäskärlet flyter det runt en del rester av humlepellets, även om humlefiltet behållt det mesta. Kommer alltså bli en del rester i fatet. Kommer i fortsättningen alltid torrhumla med kottar, vilket jag varit inne på tidigare.

2017-07-29 Slutgiltig utvärdering.

Kristallklar vört till jäskärl

Honey blonde

En blonde ale är kanske inte så vanlig att springa på här i Sverige, men på bryggpubar i USA är har de för många öldrickare blivit en inkörsport till hantverksöl, bryggd för dem som inte fastnat för pale ale eller ipa ännu, men vill ha något annat än en lager. Själv har jag aldrig provat brygga någon ännu, men nu när jag var sugen på något lättsamt, icke-humledominant och icke-belgiskt, så tyckte jag detta verkade lämpligt.

Stilen beskrivs som lättdrucken, maltfokuserad, välbalanserad, frisk och ren. Lätta karamelltoner kan förekomma av ljusare karamellmalt.

Vad som skiljer mitt recept från många andra är att jag adderat 10% honungsmalt. Denna maltsort ser jag ibland i olika recept på amerikanska forum, främst i india pale ales. För att kunna ge den lite spelutrymme och skaffa sig en uppfattning om vad den eventuellt bidrar med så tror jag dock att en neutral ale som denna kommer passa bra. Om det är en bra idé eller inte, återstår att se.

Fortsätter att använda mig av columbus som bittergiva då den ger en frisk och neutral beska. När det gäller vattnet så håller jag mig till Palmer och Kaminskis riktlinjer från s.158 i Water.

Väljer även att prova WLP090 San Diego super yeast. Spännande med flera olika nya bekantskaper för denna brygd.

 

Honey Blonde

Stil: Blonde ale
Bryggmetod: Två kärl lauterhelix utan lakning
Beräknat SRM: 14
OG: 1.070 (!)
FG: 1.020
Beräknat IBU: 23
ABV: 6.5

Startmängd vatten:
19l
Koktid: 60 min

Vattenbehandling
2gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 136
RA: -29 (innan mjölksyrebehandling av mäsk)

Malt
79.2% Viking pale ale
4.5% Colorado crystal 10L
9.2% Colorado Honig
7.1% Briess flaked torrefied oats

Mäskning
67 grader celcius i 60min
75 grader celcius i 10 min

Mäsk-PH
5.3 efter 5ml mjölksyra

Humleschema
@60min Columbus – 20 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc

Jäst
2 paket WLP090 San Diego Super Yeast

Brygglogg
2017-05-13
Bryggdag och första försöket med den nya bryggrytan och lauterhelix. Räknade med att det skulle bli kvar en hel del vört i mäskkärlet, under själva utgången från grytans insida. Men samtidigt räknade jag inte med att OG skulle bli så pass högt (1.070). Nåväl, första bryggningarna med den nya utrustningen kommer handla om att få koll på effektiviteten.

2017-05-16 All aktivitet i jäslåset har avstannat efter snabb start och högaktiv jäsning.

2017-05-20 FG är endast nere på 1.020. Misstänker att den inte kommer jäsa ut mer då allt jag läst om denna jäst är att den jäser ut lågt och snabbt. Rehydrerar ett paket med US-05 och tillsätter.

2017-05-22 FG fortsatt oförändrat på 1.020. Kan det vara honungsmalten som lämnar icke jäsbara sockerarter? Kallkrashar jäskärlet. Nytillsatta jästen hade förmodligen inget syre att arbeta med och kom därför inte igång.

2017-05-24 Flyttar till fat och trycksätter till 20psi.
2017-05-28 Utvärdering.

Pseudolambik

För ca 14 månader sedan sprang jag på ett paket Wyeast Belgian lambic på en bryggeriaffär här i Stockholm. Strax innan detta hade jag ögnat igenom Jeff Sparrows Wild Brews och känt mig sugen att brygga en ren pseudolambik som jag senare skulle kunna göra något spännande med, antingen spara ena delen till en gueuze eller blanda med frukt. Mina anteckningar från denna bryggning är något diffusa så det blir kanske inte så användbart för så många andra. Lambik ska dock vara baserat på pilsner- och vetemalt. För att få kallas lambik ska den också vara spontanjäst, därför väljer jag att benämna brygden som en pseudolambik. Nu när drygt ett år har gått så har min teoretiska kunskap om hur man brygger suröl blivit något bättre. Det flesta hembryggare verkar rekommendera ett ganska vanlig mäskningmetod, neutral ale-jäst tillsammans med bakteriekultur efter önskan och bottensatser av kommersiella suröl.

Efter att han provsmakat båda satserna tyckte jag nu det var dags att skrida till verket. Båda satserna tyckte jag hade en likvärdig syra, men den ena var något friskare. Denna sats kommer bli en ren ”lambik” som jag buteljerar som den är, medan den andra blandas med mango.

Valet av frukt utgick från utbudet på mitt närmaste Ica. Jag ville ha en ljusare frukt av smakmässiga skäl och då fanns det inte mycket att välja på i frysdisken. Frusen frukt har både fördelar och nackdelar. Eftersom dessa var skurna i kuber så var de lätta att få ner i jäskärlet och inte särskilt svåra att hantera efter upptining. Nackdelen med mango är att den kommer suga åt sig ganska mycket av ölen då den innehåller en stor mängd fruktkött. Jag tillsatte 160 gr frukt/L öl. Enligt Milk the funks wiki bör frukten ligga i ölen under 6-8 veckor. Så länge den håller sig på botten ser jag ingen fara med att den kan ligga för länge. Om den dock lägger i uppe vid ytan anar jag en risk för att det kan bildas bakterier. Här förespråkar vissa att man kan spola kärlet med kolsyra för att undvika fruktens kontakt med luft.

 

Väntar med spänning att få smaka av dessa båda. Införskaffade gueuzeflaskor,  champagnekork (plast) och agraff för att flaskorna skulle klara av eventuellt tryck. Mina två orosmoment är dels kolsyresättningen vid buteljeringen, men där kommer jag använda mig av Safbrew F-2 eftersom det fungerade så bra med min Dalacider. När jag tillsatte frukten steg såklart nivån i kärlet, vilket gjorde att ölen fick kontakt med delar av kärlet som den inte haft tidigare. En del torkad jästfällning och eventuella bakterier har då fått kontakt med ölet, något som jag befarar kan ställa till det. Den som lever får se.

 

Stil: Pseudolambik
Bryggmetod: BIAB
OG: 1.062
FG: Ej mätt
Beräknat IBU: 6
ABV: 7-7,5%
Koktid: 90 min

Vattenbehandling
Kalciumklorid och magnesiumsulfat – Ej sparad beräkning

Malt
54% Pilsnermalt – blandade sorter
46% Vetemalt – blandade sorter

Mäskning
69 grader celcius i 70min

Humleschema
@90 min – Saaz 6 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc

Jäst
Wyeast 3278 Belgian lambic

Brygglog
2016-03-01
Bryggdag. Två satser som fick dela på jästen i två skilda kärl.
2017-04-23 Provsmakning. Tillsätter mango till ena kärlet.
2017-05-13 Buteljering av båda versionerna. Av yttre omständigheter blev det alltså ”bara” tre veckor mangon fick ligga i.

 

Dalacider

I somras var jag och min sambo på besök uppe i dalarna för att plocka svamp och beskåda Poker Runn, en båttävling där man samlar kort som senare på kvällen används för att spela med. I samband med detta pratade vi lite om vad man skulle kunna göra med alla äpplen som fanns i de två stora äppelträd min sambos syster har på sin tomt. Där det växer äpplen finns det oftast även musterier och då även möjligheten att göra egen cider. Sagt och gjort.

Detta är första gången jag provar att göra cider och det krävdes mer efterforskning än vad jag trodde. Precis som med ölbryggning finns det flera olika sätt men man måste börja med att bestämma sig för om man vill vildjäsa eller inte. Vildjäsning innebär att man låter musten självjäsa med hjälp av den vildjäst som redan befinner sig i musten. Som första försök ansåg jag inte att detta var vägen att gå. Då behöver man dock döda den eventuella vildjästen, vilket kan göras på genom pastörisering eller med hjälp av Campden-pulver, vilket är vanligt att använda sig av vid vattenbehandling vid ölbryggning.

Efter detta är processen förvånansvärt okomplicerad fram till tappningsprocessen. Man verkar kunna förvänta sig en otroligt torr cider, då FG vanligtvis landar under 1.000. För att få upp sötman något kan man eftersöta. Innan detta måste dock jästen man tillsatt neutraliseras, annars kommer den troligtvis sätta igång igen, vilket innebär att man tillsätter en ”wine-sweetener”. Ska du buteljera din cider är dock inte ett alternativ eftersom sockret du tillför för att skapa kolsyra inte kommer ha någon jäst att samspela med. Jag hade tänkt buteljera cidern, så jag förväntar mig något väldigt torrt. Nästan som ett kolsyrat vin…

Stil: Torr engelsk cider
OG: 1.058
FG: 0.998
ABV: 7.9%
Jäst: WLP775

1. Använde 13 liter färskpressad must från Dalarna av två sorters äpplen, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på. Fyllde jäskärl med must och tillsatte rekommenderad mängd kaliumdislufit (Campden-pulver) för att döda eventuell vildjäst.

2. 12 timmar efter steg 1 tillfördes pektoglas. Detta för att öka utbytet, men främst för att underlätta grumligheten av den färdiga cidern.

3. 12 timmar efter föregående steg (24 timmar efter Campden-pulvret tillsattes) tillsätter jag jästnäring från White labs, samma som jag använder vid ölbryggning samt jästen. Syresätter musten genom att röra om i några minuter. Ingen starter gjordes av jästen.

Brygglogg
2016-10-30
-> 2016-11-01 Steg 1-3

2016-12-10 FG nere på 0.998. Buteljering då det smakmässigt inte hänt så mycket senaste tre veckorna. ABV landar på 7.9%!

2017-01-01 En första provsmakning. Kolsyran har inte tagit sig alls. Tvivlar på att den kommer att komma alls. Smaken är dock väldigt trevlig. Officiell avsmakning kommer senare.

2017-01-27 Tillsätter Safale F-2 i flaskorna för få mer kolsyra.

2017-05-13 Utvärdering

Barbarian (conan) + citra

Att WLP001, US-05 och 1056 är tre versioner av samma jäststam som alltid levererar efter förväntan, det är nog de flesta överens om. Ibland vill man dock prova en annan jäststam som ger ens beprövade ales en annan karaktär. Lite extra roligt blir det när något nytt finns att tillgå och experimentera med.

Inför denna bryggning var min tanke att jobba vidare på det fruktiga pale ale-konceptet, fast med en annan jäst. Jag har tidigare provat Yeast bays Vermont ale i en New England-ipa. Dock med en maltnota som gav ett för sött resultat. Nu var det dock dags att prova samma jäststam i en pale ale. Dock hade varken Humlegården eller Maltmagnus Vermont ale på lager, så jag valde därför att prova på Imperial yeasts A04 – Barbarian, som ska vara samma jäststam som i just Vermont ale, den jäststam som The Alchemist använder till sin Heady Topper.

Jag ville även ge min humlekorg ett nytt försök, så det blir ännu en torrhumling på fat, fast denna gång med kottar och inte samtidigt som som kolsyresättning. När det gäller humlen så återgår jag till citra, som än så länge är min favorit. Det blir pellets under bryggningen och under torrumlingen i jäskärl, och kottar i fatet innan trycksättning, dock med ett lager av co2 ovanpå ytan.

Även om jag blev väldigt nöjd med min C&C, som även denna gång ligger till grund för denna brygd, så kommer jag dra ner på klorid/sulfat-ration till 1:2 istället för 1:3, för att se om det påverkar munkänslan något. Detta tillsammans med att jag sänker IBU till 30 hoppas jag kommer påverka ölet marginellt åt det hållet jag önskar.

Stil: Amerikansk pale ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 15
OG: 1.054
FG: 1.015
Beräknat IBU: 31
ABV: 5.1

Startmängd vatten:
17l
Koktid: 60 min
Effektivitet: 72%

Vattenbehandling
3gr kalciumsulfat
2 gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 114
Magnecium: 15
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 181
RA:-45

Malt
74% Briess pale ale
9% Viking munich malt
9% Briess Caramel 40L
8% Briess Carapils

Mäskning
67 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.3 efter 4ml mjölksyra

Humleschema
@60 min – Columbus (pellets) – 14 IBU
@15 min – White Labs jästnäring
@15 min – Protafloc
@10 min – Citra (pellets) – 17 IBU
@0 min – Citra (pellets) – dubbel mängd av 10 minutersgivan

Torrhumling i jäskärl – Citra (pellets i humlekorg) – 5.5gr/L i 4 dagar
Torrhumling i fat – Citra (kottar i humlekorg) – 10 gr/L i 3 dagar

Jäst
Imperial yeasts A04 Barbarian

Brygglogg
2017-03-12
Bryggdag
2017-03-13 Aktivitet i jäslocket efter 10h.
2017-03-15 Torrhumlar i jäskärlet. Flyttar även jäskärl till 22 grader då SG avstannat på 1.020, något denna jäststam gjort för mig förut.
2017-03-19 SG kommer ej lägre än 1.015. Flyttar till CO2-sköljt fat och torrhumlar med kottar i korgen. Trycksätter ej denna gång, enbart ett lager CO2 mellan yta och lock.
2017-03-22 Lyfter försiktigt ur humlekorgen och trycksätter till 20 psi.
2017-03-25 Öl kolsyresatt och färdig.
2017-03-29 Avsmakning och utvärdering

Blankvete – Klarweizen

Min andra eller möjligtvis tredje hembryggning var en veteöl. Det var nog också den första satsen öl som jag blev någorlunda nöjd med. Om jag inte minns fel blandade jag en halvan av den satsen med hallon, vilket blev mindre lyckat, även om Greg Hughes faktiskt har det som det av sina recept i Home Brew Beer. Enligt min gamla brygglogg så är det 1,5 år sedan jag bryggde en veteöl sist, så nu var det helt enkelt dags.

Precis som med mitt saisonrecept så har jag även ett grundrecept på veteöl som jag nästan aldrig avviker från. 50/50 pilsner och vete. 90-minuters koktid för att reducera DMS från pilsnermalten. En giva humle vid 60 minuter som bör ligga runt 11-15 IBU. Rätt så enkelt. Vanligtvis brukar jag använda Saaz, vilket är mer stilenligt, denna gång blir det dock en återhållsam giva Columbus då jag inte har någon Saaz hemma. Jag kommer även för första gången prova en blankvete från Castle, inte för att jag egentligen vill, men för att det inte fanns något lämpligare hos min leverantör.

Det som gör att veteölen smakar veteöl är, hör och häpna, inte vetemalten. Visst är den obligatorisk för en veteöl, konstigt vore ju annars, men det är jästen som spelar huvudrollen. Jästen ska lämna tydliga smaker av banan och kryddnejlika. Det finns flera olika vägar att gå med torrjäst, amerikansk vetejäst, jäst som producerar äpple- päron och plommonestrar mm. Men för en klassisk veteöl använder jag denna gång en klassisk jäststam från Weihenstephan. Wyeasts hemsida föreslår att man ”underpitchar” jästen för att framkalla mer banansmak, medan en ”överpitchning” kan leda till att banansmaken kan försvinna. Jästen är tålig för olika temperaturer (17-24 grader), men i Brewing classic styles hävdar författarna att man når bäst resultat genom jäsa i 17 grader. Riktigt så lågt kommer jag inte att kunna gå utan temperaturen i mitt ”jäsrum” ligger ganska konstant på 19 grader.

Något som är viktigt att veta om när man jobbar med denna här jäststammen är att man har redigt med tomrum mellan vörten och locket på sitt jäskärl. Annars kan man, som jag har fått erfara, få vört som kryper upp genom jäslåset och ut på golvet. Det är en otroligt aggressiv jäst och Wyeast rekommenderar att man har en tredjedel av jäskärlet till godo. Min erfarenhet är att samma jäststam från andra tillverkare beter sig på samma sätt.

När det gäller vatten så bryggs vete traditionellt med flera olika vattenprofiler. Jag försöker dock förhålla mig till de riktlinjer som presenteras för stilen i Palmer och Kaminskis  Water och håller därför sulfatnivån nästan tre gånger så låg som kloridnivån, detta för att försöka framhäva malt och kropp i en relativt alkoholsvag öl. Mäskar även lite högre av samma ändamål.

 

Klarweizen

Stil: Weissbier
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 6
OG: 1.048
FG: 1.012
Beräknat IBU: 12
ABV: 4.7
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 77%

Vattenbehandling
3 gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 73
Magnecium: 3.6
Natrium: 10
Klorid: 98
Sulfat: 37

Malt
50 % Pilsnermalt (Castle)
50% Wheat blanc (Castle)

Mäskning
 67 grader celcius i 70min

Mäsk-PH
5.4 efter 4ml mjölksyra.

Humleschema
90min koktid
@60 – Columbus – 12 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc

Jäst
Wyeast Weihenstephan weizen 3068 i 19 grader.

Brygglogg
2017-02-19 Bryggdag.
2017-03-06 Buteljering

 

Att balansera IBU med OG

Att lyckas balansera bitterheten i välhumlad öl är något som alla hembryggare kämpar med. Få, eller nästan ingen gång, har jag vid första bryggningen av ett recept lyckats pricka in en IBU-nivå som jag upplevde som felfri i förhållande till resten av ölen. Det tar med andra ord oftast några bryggningar av samma recept innan man känner sig helt nöjd.

Ibland händer det kanske att man har ett beprövat recept som man vanligtvis brukas lyckas med, men som vid enstaka tillfällen inte känns helt rätt, trots att man prickat in alla siffror från början till slut. Några av utmaningarna man alltid ställs inför när man brygger med lite mer humle är:

 

  1. Humle är en färskvara – kvalitén kommer variera. De oljor som humlen består av kommer att variera från paket till paket. Humlens alfasyra ska finnas beskriven på förpackningen, men den sjunker också med tiden, vilket är en variabel som är svår att beräkna.
  2. Svårt att beräkna humlegivor efter 1 minut. Flameout-givor, whirlpool och så kallade hop stands är metoder bryggare använder för att utnyttja de oljor humlen innehåller, som bidrar mer till smak och arom, än bitterhet. Men, dessa givor bidrar med en viss bitterhet, vilket bryggprogram inte i dagsläget kan beräkna.

Dessa är faktorer man i dagsläget får acceptera.

I Randy Moshers bok, Mastering Homebrew, finns på sidan 261 en graf som ger förslag på vilken IBU-nivå en öl ska ha, utifrån beräknat OG, samt i vilken riktning man ska titta åt om man vill utgå från andra variabler. Allt för att kunna brygga en så pass välbalanserad öl som möjligt. Nedan finns en egenritad graf som följer samma principer, med ett urval av öl jag föredrar. Tanken med grafen är att man väljer ut en av stilarna i listan, letar upp dess siffra och sedan läser av vilken OG samt IBU den ölen föreslås ha. Vill man öka styrkan eller bitterheten i ölen och fortfarande behålla en balans, så placerar man en linjal i grafen så att den löper över stilen man valt, och sedan vinklar man linjalen så att den följer samma vinkel som närmaste lutande linje (alltså en av de fem svarta linjerna som löper i olika vinklar från botten av grafen upp till taket). Om man väljer en ölstil som har sitt utgångsläge mitt emellan två lutande linjer försöker man förhålla sig till avståndet emellan dessa och att avståndet är någorlunda detsamma vid slutgiltigt läge som vid utgångsläget. Om du till exempel vill brygga en sweet/milk stout (16) med slutgiltigt OG på 1.060, så ser man att den i sitt utgångsläge ligger ganska mitt emellan den andra och tredje lutande linjen. En rimlig IBU-nivå blir då någonstans mellan 25-30, om man förhåller sig till att slutgiltigt OG har samma avstånd mellan andra och tredje lutande linjen som ruta 16 hade i utgångsläget.

 

Vill du ladda ner grafen i full upplösning kan du göra det här.

Sorachi Ace Saison

Den vallonska bondölen är jag mycket, mycket svag för. Dels är den alltid god, oavsett årstid och tillfälle. Den är ljus och fräsch, men med en jäskaraktär som gör den bra mycket intressantare än lager och pilsner. Ur ett hembryggarprespektiv är den också mycket tacksam då man med enkla och billiga medel kan lyckas väldigt bra. Dels får den gärna jäsa varmt, vilket gör att du inte nödvändigtvis behöver ha en dedikerad jäskammare med temperaturkontroll, inte ens under sommarperioden. Jag har lyckats bra flera gånger med varianter på maltnotan nedan.

Jag föredrar att använda dupontjästen i flytande form, men även torrjästen Lallemand Belle Saison har gett bra resultat de gånger jag provat den. Detta blir dock första gången jag provar på Wyeasts Belgian Saison 3724.

Till min och sambons 30-årsfest bryggde jag nedanstående recept (med vissa modifikationer) med White Labs 565 (utan starter) vilket var mycket lyckat.Rent historiskt är det något med saison som gör att jag tycker den är rätt roligt att dricka. Tanken på att den bryggdes för säsongsarbetarna ute på fält och bondgårdar som törstsläckare ger den ett historiskt värde. På den tiden kanske man inte hade dugligt dricksvatten på alla ställen och då fick man dricka saison. Saison betyder just säsong.

Stilen är en öl som vuxit sig relativt populär bland hantverksbryggerier, vad nu det egentligen innebär längre. Du kan hitta svagare saison på matvaruaffärer samt några exempel på ett någorlunda välsorterat systembolag. En del saison är fylligare än andra, innehåller mer vete, eller så provar man att experimentera med humlevarianter. För två år sedan provade jag att brygga en saison som jag tillsatte brettkultur till strax innan flaskning, vilket så klart blev några svåröppnade flaskor. Att tillsätta brett till en saison är något jag kommer prova på igen då den smakmässigt fick ännu ett intressant dimension. Dock har jag i dagsläget inget jäskärl jag vill utsätta för brett.

Rent generellt föredrar jag en klassisk Dupont-influerad saison. Låg humleprofil som låter jästen göra jobbet. Den ska även vara väl kolsyrad och upplevas som medeltorr med ett FG runt eller under 1.010. Jag är även förtjust i den lätta mineralsmaken som just Saison Dupont brukar ha.

Mitt grundrecept på saison är 80% pilsnermalt och 20% vetemalt. Till denna bryggdag hade jag införskaffat rörsocker som skulle utgöra ca. 8% av maltnotan, men denna glömdes bort. Vanligtvis använder jag Saaz-humle, men även denna var slut. Jag hade dock ett oöppnat paket Sorachi Ace hemma, en humle som jag vet Brooklyn använder i flera av sina saisons. Den ska bland annat bidra med en lätt doft och smak av dill.

Noterbart är även att denna saison kommer jäsa något svalare än under sommartid.

 

Stil: Saison
Bryggmetod: BIAB
Mängd: till jäskärl
OG: 1.050
FG: 1.010
Beräknat SRM: 6
Beräknat IBU: 19
ABV: 5.25
Koktid: 90 min
Effektivitet: 80%

Vattenbehandling
1gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
1gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 54
Magnecium: 15
Natrium: 10
Klorid: 40
Sulfat: 112

Malt
77% 6-radig pilsnermalt (Castle)
23% Vetemalt (Castle)

Mäskning
65 grader celcius i 80min
75 grader celcius i 10min

Mäsk-PH
5.1

Humleschema
90 minuter koktid för att förhindra DMS
@60min – Sorachi Ace 14 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@5min – Sorachi Ace 6 IBU

Jäst
Wyeast 3724 Belgian Saison – smackpack och ingen starter.

Brygglogg
2016-12-10
Bryggdag. Gick kanske inte helt felfritt då jag glömde rörsockret som skulle tillsättas under koket. Buteljerade en cider samtidigt, vilket tydligen blev för många saker att hålla i huvudet. Om jästen gör sitt jobb kommer jag dock landa på 5.2-5-5 %, vilket fungerar för mig. Även mäsk-PH landade något för lågt än vad jag hade tänkt mig. Jag tillsätter alltid en tesked mjölksyra strax efter inmäskning, men detta visade sig vara lite för mycket denna gång. Förhoppningsvis kommer detta inte märkas av.

2016-12-19 Jäsning har stannat av vid 1.030, vilket wyeast beskriver att den ska göra. Har hittills jäst i 19 grader. Flyttar jäskärl till 24 grader för utjäsning.

2017-01-01 Hydrometern visar ett FG på 1.010.

2017-01-02 Buteljering och kolsyresättning med carbonation drops.

2017-01-26 Avsmakning och utvärdering.

Chinook & Citra Pale Ale

Minns inte riktigt när jag bryggde en pale ale senast och suget efter en sessionabel och lite mer balanserad bitter öl har varit ganska stort. Jag hade ett relativt fräscht paket WLP001 i kylen, samt oprövad Chinook-humle som jag funderat vad jag skulle göra av. När jag var i Bryssel i slutet av sommaren kom ett välkomnat avbrott i surölsdrickandet på Brew dog-baren, och där provade jag Ace of Chinook som jag upplevde som bra mycket fruktigare än vad jag trodde att Chinook-humle var kapabel att bidra med. Sedan dess har jag gått och funderat på att försöka brygga något liknande.

I frysen fanns även lagom mängd Citra för att kunna dela upp den totala humlenotan på 50/50 mellan Citra och Chinook, då jag ville att ölen skulle få lite Citra-karaktär. Grundreceptet tog jag från fantastiska Brewing classic styles och modifierade sedan efter egna önskemål och maltleverantörens tillgänglighet. Jag ville ge vattnet en renare och krispigare profil, så sulfat-kalcium ration hamnade på 2:1.

Avslutningsvis ville jag även prova att inte använda ett hop-stand samt torrhumling vid bryggning av en öl med ganska tydlig humleprofil, då det var ett tag sedan jag gjorde detta. Mest för att få ett uppdaterat riktmärke kring avsaknandet av dessa två tekniker som jag vanligtvis använder mig av.

 

 

C&C

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.045
FG: 1.010
Beräknat IBU: 36
ABV: 4.6
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 70%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 155
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 97
Sulfat: 301

Malt
83.3% Pale Ale (Briess)
8.3% Caramel 40L (Briess)
8.3% Munich (Viking)

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.5

Humleschema
@60min – Columbus – 22 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@10min – Chinook – 6 IBU
@10min – Citra – 7 IBU
@0min – Chinook – 0 IBU (dubbel mängd av 10 min-givan)
@0min – Citra (dubbel mängd av 10 min-givan)

Jäst
WLP001 – Ingen starter

Brygglogg

2016-12-20 Bryggdag. Korrigerade inte mäsk-ph ytterligare, utan nöjde mig denna gång med 5.5.

2017-01-01 FG nere på 1.010.

2017-01-02 Flyttar till fat och sätter fattrycket till 14 bar

2017-01-04 Kolsyrenivå uppnådd. Sänker till serveringstryck. Behöver några dagar för att klarna till ytterligare.

2017-01-08 Officiell avsmakning