Avsmakning: Sorachi Ace Saison

 

 

Mäsk-PH: 5.1
OG-PH: Ej mätt
FG-PH: 4.3
Serverings-PH: Ej mätt

Utseende

Vid upphällning är den något ljusare än vad bilderna visar, antar att det har med vinterljuset att göra. Skumkronan är tunn och flyktig. Kolsyrebubblorna framträder direkt i kontakt med glaset.

Doft

Doften påminner om nygräddat bröd med vissa inslag av dill. Tydliga saisonestrar som dock drar mer åt veteölhållet.

Smak

Initialt en torr och syrlig munkänsla som övergår i en krämig gräddighet. Knappt märkbar smak av dill. En syrlig smak av citrus är den bestående smaken som blir kvar i munnen. Den torra karaktären blir kvar på tungan.

 

Kropp

Eftersom jag glömde rörsockergivan som också skulle utgöra 20% av maltnotan så blev detta en svagare öl än vad jag tänkt mig. Otroligt lättdrucken, men jag föredrar trots torrheten och syrligheten lite mer kropp som jag tänker mig kommer med en extra procent alkohol. Estrarna från jästen och den krämiga brödsmaken från malten bidrar trots detta med en relativt fyllig kropp. Perfekt kolsyrenivå för en saison, vilket är lite mer påtaglig än i annan ljus öl.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

Svårt att säga huruvida det låga (5,1) PH-värdet påverkar slutresultatet. Med facit i hand är jag nöjd med vattenprofilen även om jag tycker att ölen är något för syrlig. Jag kan även vara utan den bestående citrussmaken som håller sig kvar, utan jag föredrar en mer malt- och järndominerad saison. Ölen är sammantaget väldigt lättdrucken och står sig utan problem mot kommersiella varianter av de mer experimentella saisonerna. För att göra humlen mer rättvisa och kunna framhäva de dillsmaker som jag tycker passar så bra med de tydliga saisonsmakerna hade jag velat öka alkoholhalten bra mycket mer. Det hade varit väldigt intressant att brygga denna öl uppåt 8-9 procent och prova med en krafitg whirlpoolgiva samt en torrhumling, mest för få fram en tydligare humlekaraktär.

Detta var första gången jag provade Wyeast 3724 (Belgian saison) och jag tycker denna drar något mer åt veteölhållet än WLPs motsvarighet 565, vilket jag inte riktigt tycker är särskilt spännande. Samtidigt uppskattar jag ölen för vad den är; torr, syrlig och lättdrucken. Flaskorna har försvunnit oväntat fort och för att saisonlagret inte ska bli helt uttömt bör jag kanske planera in en ny bryggning relativt snart.

Att balansera IBU med OG

Att lyckas balansera bitterheten i välhumlad öl är något som alla hembryggare kämpar med. Få, eller nästan ingen gång, har jag vid första bryggningen av ett recept lyckats pricka in en IBU-nivå som jag upplevde som felfri i förhållande till resten av ölen. Det tar med andra ord oftast några bryggningar av samma recept innan man känner sig helt nöjd.

Ibland händer det kanske att man har ett beprövat recept som man vanligtvis brukas lyckas med, men som vid enstaka tillfällen inte känns helt rätt, trots att man prickat in alla siffror från början till slut. Några av utmaningarna man alltid ställs inför när man brygger med lite mer humle är:

 

  1. Humle är en färskvara – kvalitén kommer variera. De oljor som humlen består av kommer att variera från paket till paket. Humlens alfasyra ska finnas beskriven på förpackningen, men den sjunker också med tiden, vilket är en variabel som är svår att beräkna.
  2. Svårt att beräkna humlegivor efter 1 minut. Flameout-givor, whirlpool och så kallade hop stands är metoder bryggare använder för att utnyttja de oljor humlen innehåller, som bidrar mer till smak och arom, än bitterhet. Men, dessa givor bidrar med en viss bitterhet, vilket bryggprogram inte i dagsläget kan beräkna.

Dessa är faktorer man i dagsläget får acceptera.

I Randy Moshers bok, Mastering Homebrew, finns på sidan 261 en graf som ger förslag på vilken IBU-nivå en öl ska ha, utifrån beräknat OG, samt i vilken riktning man ska titta åt om man vill utgå från andra variabler. Allt för att kunna brygga en så pass välbalanserad öl som möjligt. Nedan finns en egenritad graf som följer samma principer, med ett urval av öl jag föredrar. Tanken med grafen är att man väljer ut en av stilarna i listan, letar upp dess siffra och sedan läser av vilken OG samt IBU den ölen föreslås ha. Vill man öka styrkan eller bitterheten i ölen och fortfarande behålla en balans, så placerar man en linjal i grafen så att den löper över stilen man valt, och sedan vinklar man linjalen så att den följer samma vinkel som närmaste lutande linje (alltså en av de fem svarta linjerna som löper i olika vinklar från botten av grafen upp till taket). Om man väljer en ölstil som har sitt utgångsläge mitt emellan två lutande linjer försöker man förhålla sig till avståndet emellan dessa och att avståndet är någorlunda detsamma vid slutgiltigt läge som vid utgångsläget. Om du till exempel vill brygga en sweet/milk stout (16) med slutgiltigt OG på 1.060, så ser man att den i sitt utgångsläge ligger ganska mitt emellan den andra och tredje lutande linjen. En rimlig IBU-nivå blir då någonstans mellan 25-30, om man förhåller sig till att slutgiltigt OG har samma avstånd mellan andra och tredje lutande linjen som ruta 16 hade i utgångsläget.

 

Vill du ladda ner grafen i full upplösning kan du göra det här.

Sorachi Ace Saison

Den vallonska bondölen är jag mycket, mycket svag för. Dels är den alltid god, oavsett årstid och tillfälle. Den är ljus och fräsch, men med en jäskaraktär som gör den bra mycket intressantare än lager och pilsner. Ur ett hembryggarprespektiv är den också mycket tacksam då man med enkla och billiga medel kan lyckas väldigt bra. Dels får den gärna jäsa varmt, vilket gör att du inte nödvändigtvis behöver ha en dedikerad jäskammare med temperaturkontroll, inte ens under sommarperioden. Jag har lyckats bra flera gånger med varianter på maltnotan nedan.

Jag föredrar att använda dupontjästen i flytande form, men även torrjästen Lallemand Belle Saison har gett bra resultat de gånger jag provat den. Detta blir dock första gången jag provar på Wyeasts Belgian Saison 3724.

Till min och sambons 30-årsfest bryggde jag nedanstående recept (med vissa modifikationer) med White Labs 565 (utan starter) vilket var mycket lyckat.Rent historiskt är det något med saison som gör att jag tycker den är rätt roligt att dricka. Tanken på att den bryggdes för säsongsarbetarna ute på fält och bondgårdar som törstsläckare ger den ett historiskt värde. På den tiden kanske man inte hade dugligt dricksvatten på alla ställen och då fick man dricka saison. Saison betyder just säsong.

Stilen är en öl som vuxit sig relativt populär bland hantverksbryggerier, vad nu det egentligen innebär längre. Du kan hitta svagare saison på matvaruaffärer samt några exempel på ett någorlunda välsorterat systembolag. En del saison är fylligare än andra, innehåller mer vete, eller så provar man att experimentera med humlevarianter. För två år sedan provade jag att brygga en saison som jag tillsatte brettkultur till strax innan flaskning, vilket så klart blev några svåröppnade flaskor. Att tillsätta brett till en saison är något jag kommer prova på igen då den smakmässigt fick ännu ett intressant dimension. Dock har jag i dagsläget inget jäskärl jag vill utsätta för brett.

Rent generellt föredrar jag en klassisk Dupont-influerad saison. Låg humleprofil som låter jästen göra jobbet. Den ska även vara väl kolsyrad och upplevas som medeltorr med ett FG runt eller under 1.010. Jag är även förtjust i den lätta mineralsmaken som just Saison Dupont brukar ha.

Mitt grundrecept på saison är 80% pilsnermalt och 20% vetemalt. Till denna bryggdag hade jag införskaffat rörsocker som skulle utgöra ca. 8% av maltnotan, men denna glömdes bort. Vanligtvis använder jag Saaz-humle, men även denna var slut. Jag hade dock ett oöppnat paket Sorachi Ace hemma, en humle som jag vet Brooklyn använder i flera av sina saisons. Den ska bland annat bidra med en lätt doft och smak av dill.

Noterbart är även att denna saison kommer jäsa något svalare än under sommartid.

 

Stil: Saison
Bryggmetod: BIAB
Mängd: till jäskärl
OG: 1.050
FG: 1.010
Beräknat SRM: 6
Beräknat IBU: 19
ABV: 5.25
Koktid: 90 min
Effektivitet: 80%

Vattenbehandling
1gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
1gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 54
Magnecium: 15
Natrium: 10
Klorid: 40
Sulfat: 112

Malt
77% 6-radig pilsnermalt (Castle)
23% Vetemalt (Castle)

Mäskning
65 grader celcius i 80min
75 grader celcius i 10min

Mäsk-PH
5.1

Humleschema
90 minuter koktid för att förhindra DMS
@60min – Sorachi Ace 14 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@5min – Sorachi Ace 6 IBU

Jäst
Wyeast 3724 Belgian Saison – smackpack och ingen starter.

Brygglogg
2016-12-10
Bryggdag. Gick kanske inte helt felfritt då jag glömde rörsockret som skulle tillsättas under koket. Buteljerade en cider samtidigt, vilket tydligen blev för många saker att hålla i huvudet. Om jästen gör sitt jobb kommer jag dock landa på 5.2-5-5 %, vilket fungerar för mig. Även mäsk-PH landade något för lågt än vad jag hade tänkt mig. Jag tillsätter alltid en tesked mjölksyra strax efter inmäskning, men detta visade sig vara lite för mycket denna gång. Förhoppningsvis kommer detta inte märkas av.

2016-12-19 Jäsning har stannat av vid 1.030, vilket wyeast beskriver att den ska göra. Har hittills jäst i 19 grader. Flyttar jäskärl till 24 grader för utjäsning.

2017-01-01 Hydrometern visar ett FG på 1.010.

2017-01-02 Buteljering och kolsyresättning med carbonation drops.

2017-01-26 Avsmakning och utvärdering.

Avsmakning: C&C

 

Mäsk-PH: 5.5
OG-PH: Ej mätt
FG-PH: 4.5
Serverings-PH: 4.6

Utseende
Lätt bärnstensfärgad.

Doft

Knappt märkbar doft av tropisk frukt. Lätt jordig doft. Malten framträder tydligt i inledningen, men försvinner helt efter som.

Smak

Ren och krispig med en perfekt balanserad beska. Precis så ville jag ha denna pale ale. Har provat Columbus som bitterhumle några gånger nu och den har inte gjort mig besviken.

Grapefrukt är den dominerande smaken som blandas väl med beskan. Finns även en viss antydan till jordighet. Lätt söt avslutning. Beskan ligger kvar ett tag i efterhand utan att bli för överväldigande.

Kan dock inte påstå att man känner igen varken sig Chinook eller Citra-humlen. Detta är dock en ganska förväntat resultat och stödjer min tes att torrhumling och hop-stands är de metoderna som bidrar med mest humlesmak och inte vad vissa kallar smakhumlegiva, som tillsätts de sista 30 till 5 minuterna av koket.

Kropp

För att vara 4.6% känns den lagom fyllig utan att vara söt.

Ändringar för eventuell ombryggning

För en balanserad och inte fruktdominerande pale ale så är detta ganska precis vad jag är ute efter. Huruvida jag kan uppnå samma resultat med andra humlesorter, eller om kanske en klassisk Cascade-humle lämpar sig bättre, låter jag vara osagt, då jag inte skulle kunna urskilja de specifika humlesorterna i denna öl om jag inte bryggt den själv. Inte mycket att ändra på.

Chinook & Citra Pale Ale

Minns inte riktigt när jag bryggde en pale ale senast och suget efter en sessionabel och lite mer balanserad bitter öl har varit ganska stort. Jag hade ett relativt fräscht paket WLP001 i kylen, samt oprövad Chinook-humle som jag funderat vad jag skulle göra av. När jag var i Bryssel i slutet av sommaren kom ett välkomnat avbrott i surölsdrickandet på Brew dog-baren, och där provade jag Ace of Chinook som jag upplevde som bra mycket fruktigare än vad jag trodde att Chinook-humle var kapabel att bidra med. Sedan dess har jag gått och funderat på att försöka brygga något liknande.

I frysen fanns även lagom mängd Citra för att kunna dela upp den totala humlenotan på 50/50 mellan Citra och Chinook, då jag ville att ölen skulle få lite Citra-karaktär. Grundreceptet tog jag från fantastiska Brewing classic styles och modifierade sedan efter egna önskemål och maltleverantörens tillgänglighet. Jag ville ge vattnet en renare och krispigare profil, så sulfat-kalcium ration hamnade på 2:1.

Avslutningsvis ville jag även prova att inte använda ett hop-stand samt torrhumling vid bryggning av en öl med ganska tydlig humleprofil, då det var ett tag sedan jag gjorde detta. Mest för att få ett uppdaterat riktmärke kring avsaknandet av dessa två tekniker som jag vanligtvis använder mig av.

 

 

C&C

Stil: Amerikansk Pale Ale
Bryggmetod: BIAB
Beräknat SRM: 14
OG: 1.045
FG: 1.010
Beräknat IBU: 36
ABV: 4.6
Startmängd vatten:
17L
Koktid: 60 min
Effektivitet: 70%

Vattenbehandling
6gr kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
3gr Kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 155
Magnecium: 21
Natrium: 10
Klorid: 97
Sulfat: 301

Malt
83.3% Pale Ale (Briess)
8.3% Caramel 40L (Briess)
8.3% Munich (Viking)

Mäskning
65 grader celcius i 60min

Mäsk-PH
5.5

Humleschema
@60min – Columbus – 22 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@10min – Chinook – 6 IBU
@10min – Citra – 7 IBU
@0min – Chinook – 0 IBU (dubbel mängd av 10 min-givan)
@0min – Citra (dubbel mängd av 10 min-givan)

Jäst
WLP001 – Ingen starter

Brygglogg

2016-12-20 Bryggdag. Korrigerade inte mäsk-ph ytterligare, utan nöjde mig denna gång med 5.5.

2017-01-01 FG nere på 1.010.

2017-01-02 Flyttar till fat och sätter fattrycket till 14 bar

2017-01-04 Kolsyrenivå uppnådd. Sänker till serveringstryck. Behöver några dagar för att klarna till ytterligare.

2017-01-08 Officiell avsmakning