Utvärdering: Kandisaison

Den här ölen bryggdes utan större bekymmer. Jäsningen gick som bara den och tuggade på bra mycket längre än vad jag räknade med, vilket ledde till en torr och väl utjäst öl.

Det mesta fungerade alltså som det skulle, vilket gör att utvärderingen blir desto roligare då man kan lägga fokus på de saker i bryggningen man faktiskt har möjlighet att kontrollera, det vill säga ingredienser och diverse småjusteringar i vatten och temperaturer.


 

Utseende

En vacker öl att titta på. Brun till sin grundfärg med tydligt röda inslag. Kristallklar efter några veckor på fat. Tjock, fin och bestående skumkrona.

 

Doft

Har en brödig doft som framträder mest kraftfullt tillsammans med lätt alkoholdoft. Medelmåttig pepprighet tillsammans med en svårbestämd och svag fruktighet som jag härrör till jästen.

 

Smak

Smakmässigt är jag kluven. Det positiva är dess lättdruckenhet vilket kommer från dess höga utjäsning. Detta är en central del i saison, att de oavsett styrka ska vara lätta att dricka p.g.a. avsaknaden av sötma. Jag tillsammans med andra som provat den har inga problem att hälla i sig ett glas på relativt kort tid.

Men, det är främst tre saker gällande smaken som jag inte är helt nöjd med. Dels har vi beskan som inte bidrar med någon fräschör utan istället ligger kvar i gommen på ett något, tja, kletigt sätt. Gjorde ju bort mig och tillsatte den tilltänkta 60-minutersgivan redan vid 90 minuter, så kanske har det något med detta att göra? Kanske var det ett sämre val av humle, men jag tvivlar på det. Jag lutar mer åt använda amerikansk högalfahumle som bittergiva, typ Columbus, för att få en hög fräschör.

Sedan har ölen har en lätt bränd ton över sig, vilket låter värre än det är. Men jag misstänker ändå att kombinationen av jästen, Belle saison, och kandisirapen inte  flyger särskilt väl tillsammans.

Till sist framträder en viss syrlighet tillsammans med något som jag misstänker är acetaldehyd, vilket har en smak som man oftast förknippar med gröna äpplen. Detta kan bero på några saker:

  • Ölen är för ung. Inte särskilt troligt då det är 5 veckor sedan den hamnade på fat. Dock står ju Dupont 50-60 dagar på flaska innan distribution… Kanske behöver den mer tid i varmare förhållanden innan kylning?
  • Oxidering. Ja, kanske det. Har dock inget minne av att jag råkat ut för det tidigare och mina rutiner har inte försämrats.
  • Jästen. Efter en snabb googling verkar det som om det finns en hel del andra som råkat ut för samma sak med Belle Saison. Kanske är den enklaste utvägen att skylla på jästen, men efter en hel del funderande tycker jag faktiskt det lutar åt det hållet.

Med alla siffror framför sig kan jag konstatera att det i detta fall blev ett värdefullt experiment. Kandidsirap ska nog användas till antigen en mer neutral jäst eller de som går mer åt trappisthållet. Jag har redan druckit halva fatet så något misslyckande är det således inte. Bryggningen och jäsningen var ju tämligen lyckad, men det blev nog en mindre krock mellan jästen, humlen och sirapen.

 

Ändringar för eventuell ombryggning

På Maltose Falcons hemsida finns en sammanställning av olika saisonjäster vilket jag nu i efterhand tycker var intressant att läsa, även om de inte är särskilt utförliga. Beskrivningen av Belle Saison kan jag väl till stor del hålla med om då den inte lämnar något superpositivt intryck.

Sedan kan jag tycka det något motsägelsefullt med kandisirap tillsammans med en superagressiv jäst. Jag tror att kandisirap kräver en viss restsötma, eller en annan esterprofil från jästen, för att komma till sin rätta.

Jag går dock fortfarande igång på tanken av en höstsaison. Vid ombryggning skulle jag dock utesluta sirapen och istället addera någon annan sockerform för att komma lågt i utjäsningen. För att få ett mörkare skulle jag istället titta mer på rostade maltsorter, kanske tillsammans med en munchervariant?

 

Brygglitteratur: Jennifer Talley – Session Beers

 

Jennifer Talley har gjort sig känd bland bryggkretsar som bryggmästare på Squatters Pub i Salt Lake City, 20-faldig medaljör i GABF och WBC samt som examinator för ciceronutbildningen. Hon är välkänd i den amerikanska bryggvärlden och något av en expert på det som amerikanarna kallar för ”session beers”. En session beer är helt enkelt en öl som du kan dricka flera av under en längre period, utan att ramla av stolen. Det som gjort henne till expert på just dessa alkoholsvagare ölsorter, vanligtvis under 5%, är hennes långvariga position på Squatters Pub i Salt Lake City. Salt Lake City ligger i delstaten Utah där man har landets, förmodligen, strängaste alkohollagar. Ingen öl som serveras får vara starkare än 4%, vilket har gjort att bryggare i delstaten fått lägga fokus på att ta fram alkoholsvag men smakrik öl.

Boken böjar med ett mycket intressant kapitel om session beers ur ett historisk perspektiv där författaren går igenom olika länders bryggkulturer och förhållande till alkoholsvagare öl. Hon är mycket ödmjuk i sin användning av uttrycket session beers och man märker att hon hyser stor respekt för europeisk bryggning och att uttrycket kan verka onödigt i vissa delar av europa, eftersom man nästan uteslutande dricker öl som faller inom ramen för vad en session beer är. Boken reser mellan olika länder i europa och redovisar för historiska ölhändelser och berättelser från författarens egna upplevelser. Intressant och underhållande läsning för alla som är intresserade av ölets historia.

När det gäller själva bryggandet av session beers så ägnar boken endast 23 sidor till tips om hur man ska lyckas bäst, vilket jag som hembryggare finner något skralt. Informationen är dock matnyttig och givande. Talley redovisar för hur man i brygghuset ska arbeta sig fram till en perfekt produkt. Hon går igenom vatten, malt, humle, jäst, kok, balans mm. på ett pedagogiskt och välskrivet sätt.

Det är efter detta kapitel som jag tycker boken tar en lite tråkig vändning. Istället för att fortsätta på själva bryggarspåret blir det istället en genomgång som Talley kallar för ”Modern Interpretations” där hon redovisar för den alkoholsvagare ölens historia i USA fram till det vi idag kallar för craft beer. Visst finns det intressant ölhistoria att läsa om även här men för att marknadsföras som en handbok i bryggande så vill jag har mer matnyttig information som utvecklar mig som bryggare, inte historiska perspektiv. Detta är dock en smaksak.

Följande två kapitel ägnas åt drickandet av session beers samt en diskussion kring kostnadsfrågor vid bryggning. I resten av boken, den delen som vi hembryggare troligtvis bläddrar till allra först, får vi ta del av flera kommersiella recept på session beers från olika välrenommerade bryggerier i USA. Bland annat återfinns receptet på en av mina favoriter, på fat, Easy Jack från Firestone Walker. Med finns även recept från Russian River, Stone, Sierra Nevada och Brooklyn mm. Samtliga recept presenteras i två versioner, ett ur ett kommersiellt perspektiv med t.ex. procentdel av maltnota, vilket jag uppskattar, samt en omvandlad hembryggarversion för 5 gallonsatser. Även om receptet kommer från amerikanska bryggerier så finns recept på europeisk öl.

Totalt är boken ca. 250 sidor och finns att beställa på näthandel för runt 160 kronor, vilket jag absolut tycker den var värd. Dels är den välskriven på ett informativt sätt samt med ett högt underhållningsvärde. Som jag tidigare skrev så hade jag dock velat ha mer tips och tricks på kring själva bryggandet. Dock tar jag med mig följande tips:

  • Om man önskar en mörkare färg och karamellsmak på sin session-öl så använd då crystal-/karamellmalt av mediumkaraktär tillsammans med ljusare crystal-/karamellmalt, istället för att bara gå på en mörkare.
  • Om du är i behov av en mörkare färg på din öl, använd då såkallad ”dehusked malt”, som t.ex. Weyermann Carafa special III.
  • Vill du ha en rödare färg på din öl, mäska inte in svartmalten tillsammans med övrig malt, utan mäska in och rör om övrig malt som vanligt, för att avsluta med svartmalten överst på maltbädden. Låt den vila ovanpå utan att röra om.
  • Använd 1-5% dextrinmalt i din maltnota, som t.ex. Briess Carapils.
  • Använd 5-10% ljus munchermalt (10L)
  • Använd 1-3% syramalt för att hålla nere PH-värdet i mäsken.
  • Tillsätt kalciumklorid även i koket eftersom 60% av samma salttillsats från vattenbehandlingen försvinner i bryggprocessen fram till koket.
  • Optimal mäsktemperatur för session-öl är 68-69 grader, så länge du inte använder större andelar vetemalt eller annan lågmodifierad malt.
  • Rätt jäst är viktigt för karaktären av denna blir mer märkbar i svagare öl.
  • Syresätt vörten ordentligt innan du tillsätter jästen.
  • Tänk på att desto mindre mängd ingredienser du använder, desto färre komponenter kan felsmakerna gömma sig bakom. Nyckel till session-öl är balans, vilket innebär att du inte kan använda för mycket humle som potentiellt kan dölja en del felsmaker.

Saison på tre olika jäststammar

Det blir mer experimentell saison! Denna gång med en liten annan maltnota som jag hoppas ska ge lite karaktär, men framför allt ska jag prova på att blanda tre olika jäster. Idén fick jag från ett inlägg av Drew Beechum på Maltose Falcons hemsida där han presenterar olika saisonstammar och även ger förslag på att kombinera dem med varandra. Sagt och gjort slog jag på stort (rim) och kombinerade de tre stammarna white labs erbjuder året runt.

 


Stil: Saison
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 5.2
Beräknat IBU:
23
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.060
FG: 1.009
ABV: 6.7


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
10 L
Vört efter mäsk: 6.8L
Lakvatten: 10L
”Lakvört”: 10L
Total mängd vört innan kok:
16.8L
Koktid: 90min
Effektivitet: 77%
Mängd till jäskärl:
 11.3L


Maltnota (kg-%)

Castle Pilsen Nature EKO – 70.9%
Strösocker – 10% (Tillsätts sista 5 min av koket)
Crisp light munich – 8.5%
Crisp wheat – 8.5%
Briess Caramel munich 60L – 2%


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

6gr Kalciumsulfat
2gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
3.5gr Kalciumklorid
6ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 139
Magnecium: 11
Natrium: 14
Klorid: 107
Sulfat: 214


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.2
Mätt mäsk-ph: 5.2
Mäskjustering:
Mätt laknings-PH:
5.2
Lakningsjustering:
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -165
*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min – Saaz 3.7AA – 23IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@0min – Saaz 3.7AA – Hälften av 60-minutersgivan


Jäsning

Jäst: WLP 565 Belgian saison, WLP 566 Belgian saison II och WLP 590 French saison
Jässchema: 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 162 miljarder
Beräknad mängd jästceller: 135 miljarder (Pro brew 1.0) 3 olika paket med olika tillverkningsdatum


Brygglogg

2017-10-29 Bryggdag.
2017-11-05 SG nere på 1.011 och ingen synlig aktivitet i jäsröret. Låter stå ytterligare några dagar för att se om SG kan klättra neråt.
2017-11-09 FG 1.009. Buteljerar utan kallkrash med carb drops.

Nu minns jag varför jag slutade buteljera… Saison brukar traditionellt dock kolsyrejäsa på flaska så därför blev det så. Dupont ligger t.ex. i 50-60 dagar i flaska innan den lämnar bryggeriet.

 

*Palmer & Kaminski 2013

Saison med kandisirap

Vädret här uppe i Luleå har sedan flytten varit rent ut sagt bedrövligt. Utan att överdriva har det varit totalt 4-5 fina dagar sedan den 15 augusti. Den så kallade sensommaren uteblev alltså detta år, vilket gjorde att hösten fullkomligt dundrade in. När temperaturen ute sjunker tenderar ölen att bli lite starkare och mörkare, vilket ledde till en experimentell bryggning av min favoritstil saison.

Tanken var en torr och drickvänlig öl med lite mer uppbackning än den vanligtvis pilsnerdominerande maltnotan. Lämpligt nog upptäckte jag lite ny kandisirap hos min leverantör som jag bestämde mig för att implementera i receptet. Huruvida en väldigt aggressiv saisonjäst kommer äta upp allt det socker som sirapen bidrar med, och med det mycket smak, återstår att se.

Då jag fortfarande är inne på prova utbudet av torrjäst så blev det denna gång Belle saison från Lellemand Danstar, en jäst jag senaste bryggde med för kanske tre år sedan då jag provade på saison för första gången. När det gäller saison så blir jästen och jäsningen den viktigaste komponenten då man med fördel ska låta temperaturen stiga under jäsningens gång, för att på så sätt nå FG under 1.010 samt få de estrar som stilen kräver.

Detta blir också första gången jag provar på satslakning, eller batch sparge som det kallas på andra sidan pölen. Satslakning måste väl anses som de allra vanligaste metoden för mäskning bland hembryggare och jag känner därför ingen större oro inför mäskningen, utan mest som en nyttig lärdom. De få saker jag kommer fokusera på är:

  • Försöka få ut lika mängd vört från mäskning som lakning. Främst för att jag bryggurun John Palmer rekommenderar det.
  • Nå någorlunda samma mäsk-PH för mäskvört som lakvört.

Avslutningsvis tycker jag det fortfarande handlar om att lära känna mitt ”nya” system och bestämma mig för vilken lakningsmetod jag fastnar för, samt få ännu bättre koll på vilka siffror jag prickar in beroende på lakning och koktid.§


Stil: Saison – egen tolking
Bryggmetod: Satslakning
Beräknat SRM: 23
Beräknat IBU:
20
Beräknat OG: 1.060
OG: 1.066
FG: 1.005
ABV: 8%


Total mängd vatten :
20L
Mäskvatten:
11 L
Lakvatten: 9L
Koktid: 90min
Effektivitet: 85%

Mängd till jäskärl:
 11L


Maltnota (kg-%)

Crisp Europils 2.1 kg – 74.7%
Briess Aromatic munich 20L – 130 gr – 4.6%
Crisp vetemalt – 130 gr – 4.6%
Balgisk kandidsirap D-45 450gr – 16% (Tillsätts vid flameout)


Vattenbehandling

Både mäsk och lakvatten behandlas med salter tillsammans i samma stora kärl innan uppdelning.

1gr Kalciumsulfat
3gr Magnesiumsulfat
0.5gr Bordssalt
2.5gr Kalciumklorid
2ml Mjölksyra

Vattenprofil
Kalcium: 69
Magnecium: 17
Natrium: 15
Klorid: 86
Sulfat: 98


Beräknat mäsk-ph utifrån maltnota, salter och syra: 5.55
Mätt mäsk-ph: 5.7
Mäskjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5

Mätt laknings-PH:

Lakningsjustering: 2ml mjölksyra -> pH 5.5
Slutgiltig beräknad resterande alkalinitet: -120

*Rekommenderad resterande alkalinitet:
-30-30 Saison


Mäskning
65°C i 90min


Humleschema
@60min – Perle 7.8AA – 20IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@0min – Perle 7.8AA – Hälften av 60min-giva


Jäsning

Jäst Belle Saison 22gr
Jässchema 20 grader inledningsvis. Höjer stegvis upp till 27 grader under en veckas tid, dvs. 1 grad/dag.

Rekommenderad antal jästceller: 147 miljarder
Beräknad mängd jästceller: Lallemand har en egen kalkylator för jästceller i vört. Den rekommenderar dock drygt ett halv paket till 10 L, vilket jag inte tror kan stämma.


Brygglogg

2017-09-28 Bryggdag.

2017-10-04 Aktivitet i jäsröret avstannat. SG är 1.008. Låter vila i några dagar till för att se om SG sjunker mer samt för att låta jästen ”rensa upp”.

2017-10-09 FG 1.005. Kallkrashar.

2017-10-12 Överför till fat och trycksätter.

2017-11-16 Utvärdering

 

 

*Palmer & Kaminski 2013

I planeringsstadiet

Efter att ha bott en hel sommar i flyttkartonger har vi nu äntligen kommit på plats i hus och den gamla hemstaden. Som husägare blir det lite fix med saker och ting innan bryggningen kommer igång, samt att man som föräldraledig helt enkelt prioriterar gemensam familjetid.

Detta innebär dock inte att bryggningen lagts på hyllan, tvärtom så lämnade de förra husägarna kvar både kyl och frys i tvättstugan som jag lagt vantarna på. Kylen kommer omvandlas till en jäskammare och jag har hunnit med att beställa en AC-211 universialtermostat samt keramiklampa med sladd och skyddskorg. Mer om hur det går med denna senare.

Min snart ett år gamla kombiskåp med kyl och frys, som tidigare agerat som just ölkyl samt frysförvarning av humle, kommer jag under hösten/vintern installera två tappkranar på. Jag har sedan några år tillbaka tappat nästan all min öl på ett 9-liters corneliusfat. Kyldelen av skåpet är inte särskilt stort, men det ska rymmas ett 9-litersfat med kolsyretub till. Kranar, bakstycken, nytt fat, adapter och kopplingar kostar några tusenlappar, så det får vänta lite tills alla annan utrustning är på plats. Som föräldraledig så har man inte så mycket att röra sig med så det blir en del mindre investering först.

En purfärsk vattenrapport från vattenverket har trillat in på e-posten, vattnet här uppe visar sig innehålla betydligt mindre joner än dricksvattnet från Norsborgs vattenverk i Stockholm.

Fram tills nästa bryggning är redo för servering blir det kaffe för hela slanten.

Utvärdering: Goodbye STHLM pale ale

Utseende
Ser betydligt mörkare ut än beräknat SRM. Jag har inte arbetat särskilt noggrant med att få denna att klarna då den var ett resultat av ”det som fanns hemma”. Misstänker inte att oxidering gjort den mörkare utan att diset kommer från att humlen tillsattes medan jästen fortfarande arbetade.

Doft

Grapefrukt dominerar aromen. En liten hint av citrus, tall och gräs.

Smak

Väldigt fräsch och frisk. Inte mycket maltsmak att tala om. Grapefrukt, tall och gräs är de huvudsakliga smakerna. Något för gräsig för mig, säkerligen något som andra skulle uppskatta. Jag vill gärna ha lite mer kropp och malt i bakgrunden, men inventariet var vad det var. Vid tidigare provningar har jag även upplevt fruktgodis vid smaken. Desto längre denna har legat på fat, desto mer framträder den ”kryddiga” karaktären som chinook enligt beskrivning ska ha.

Ändringar för eventuell ombryggning

För att vara helt säker skulle jag vilja brygga denna ett varv till och då torrhumla med hela kottar. Pellets tycker jag inte ger lika bra tryck i arom, och till viss del smak, samt att de lämnar lite för mycket rester i jäskärl och fat. Nu kallkrashade jag inte denna så till viss del får jag skylla mig själv, men processeringen av pellets vill jag tro påverkar en del av humlen kvalitéer.

Något för besk för min smak så jag skulle även dra ner på IBUn något. Chinook tycker jag fortfarande fungerar riktigt bra som bitterhumle. Är halvnöjd med denna brygd. Önskar lite mer sötma och kropp från maltsidan, samt en något fruktigare smak från humlen.

Då detta var min sista brygd innan flyttlasset går norrut, så kommer det förmodligen dröja lite innan nästa uppdatering. Jag har dock planerat en del förbättringar i såväl bryggprocess som i utrustningsväg!

Goodbye STHLM

Då jag inte blev särskilt nöjd med den blonde ale jag tidigare bryggde och detta var tanken att vara den öl som skulle finnas i fatet denna sommar, så kunde jag inte hålla mig borta från ännu en bryggning. Småbarn, en hel del resande samt flytt senare i sommar gör att det inte kommer finnas tid att brygga i den mån jag vill, vilket kan innebära att detta blir sommarens sista bryggning.

Jag behöver fortfarande några bryggningar med min nya utrustning för att kunna förutse effektiviteten och därmed kunna styra bryggningen som jag vill. Då jag bygger mina recept på brewersfriend har jag två ”grundmallar” för recept som jag använder mig av, en för 60-minuterskok och en för 90-minuterskok. Förra bryggningen hade pale ale som basmalt, vilket innebar ett 60-minuterskok. Denna gång ville jag koka i 90-minuter, samt göra mig av med en del ingredienser som jag har liggande. Det blev därför tysk pilsnermalt basen tillsammans med all den chinookhumle jag köpte på mig för någon månad sedan. Jag har använt denna humle ganska många gånger under åren, men då jag i höstas drack Brewdogs Ace of chinook och blev förvånad över hur fantastisk humlekaraktär den hade så har jag länge velat se hur den klara sig helt på egen hand.

 

Stil: Amerikansk ljus pale ale
Bryggmetod: 2 kärl lauterhelix
Beräknat SRM: 6
OG: 1.051
FG: 1.010
Beräknat IBU: 41
ABV: 5.4%
Startmängd vatten:
19L
Koktid: 90 min
Effektivitet: 68%

Vattenbehandling
4gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 117
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 195
RA innan syra: -47

Malt
94 % Tysk pilsnermalt (PGW)
3 % Carapils (Briess)
3% Caramel 40L (Briess)

Mäskning
65 grader celcius i 60min
70 grader celcius under cirkulering av vört, ca 15 min.

Mäsk-PH
5.2 efter mjölksyra

Humleschema
@60 – Chinook – 21 IBU (pellets)
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc
@10 – Chinook – 20 IBU (pellets)
@0min – Chinook – Dubbla mängd 10 min-givan

@Torrhumling 3 dagar i primären – Chinook (pellets) 9gr/L
@Torrhumling 3 dagar i fat – Chinook (pellets) 9gr/L

 

Jäst
WLP 001 + Wyeast 1272 american ale II i 23 grader
Båda har precis passerat bäst före. Säkrar upp och använder båda.
Ingen starter

 

Brygglogg

2017-06-20 Bryggdag. Gick smidigt och smärtfritt. Lyckades pricka in beräknad OG på pricken, vilket var oväntat eftersom detta var andra gången jag brygger med lauterhelix samt första gången med min 90-minutersprofil. Wyeast-paketet svällde dock inte upp. Hoppas WLP001 är piggare. Har det något varmare i lägenheten just nu. LCD-termometer visar 23 grader i jäskärlet.
2017-06-26 SG nere på 1.010. Torrhumlar, dessvärre med pellets, i primären med hjälp av humlefiltret till fatet.

2017-06-29 Flyttar ölen till fat och torrhumlar en andra gång. I jäskärlet flyter det runt en del rester av humlepellets, även om humlefiltet behållt det mesta. Kommer alltså bli en del rester i fatet. Kommer i fortsättningen alltid torrhumla med kottar, vilket jag varit inne på tidigare.

2017-07-29 Slutgiltig utvärdering.

Kristallklar vört till jäskärl

Nytt på sidan

Då vi nyligen sålt vår bostad för flytt norrut har den senaste tiden inte bjudit något utrymme för bryggning. Bryggprylarna är faktiskt nedpackade i kartonger, även om flytten inte sker någon gång i augusti. Jag tror dock inte jag kommer att kunna hålla mig från att brygga under sommaren utan förhoppningsvis kan jag fortsätta lära känna min nya utrustning redan om någon vecka. Först ska det dock avklaras en resa till Frankrike samt midsommarfirande på västkusten. Allt mellan bryggning är väntan…

Jag har dock tagit mig tid till att fundera på kommande bryggningar samt stuvat om lite här på hemsidan. Länksidan har uppdaterat med lite smått och gott i form av länkar till olika verktyg som jag tycker är värda att känna till.

Böcker är jag väldigt svag för. När det kommer till bryggning så slukar jag det mesta jag kommer över och som jag tror är givande. Uppe i menyn finns nu en ny sida där jag börjat skriva lite om de bryggböcker jag har i min bokhylla och tipsar om vad jag tycker är läsvärt.

Mot semestern!

Utvärdering: Honey Blonde

Då var det dags att utvärdera den första ölen som bryggts i mitt nya tvåkärlssystem med lauterhelix. Bryggningen gick bra för att vara första gången jag inte använt bryggpåse (BIAB) på 3 år. Självklart blev bryggdagen bra mycket längre än vad jag är van vid, främst för att jag vill lära känna och ta en del värden i de olika momenten. Det viktigaste för mig denna gång var att få ut volym innan kok samt volym ner i jäskärlet. OG stack iväg bra mycket mer än vad jag hade förväntat mig (1.070) och trots två paket WLP090 San Diego super yeast så fick jag inte ner FG mer än till 1.020, vilket är första gången någonsin en brygd avstannat i jäsningen så pass tidigt. Efter en utvärdering är jag dock väldigt nyfiken på denna öls utvecklingspotential, både när det gäller bryggprocess, malt och jäst.

 

Utseende
Något mörkare än vad jag hade väntat mig, även om jag skulle kunna kalla den ljus. Medeltjock skumkrona som ligger kvar ovan ölen ett bra tag efter upptappning. Kommer med all sannolikhet klarna i fatet med tidens gång vilket gör att den kommer uppfattas som ännu lite ljusare då. Ser ut som vilken lagerliknande öl som helst.

 

Doft
Brödmaltig doft med viss jäskaraktär. Även om WLP090 enligt beskrivningar och omdömen ska ha en ”superren” smakupplevelse tycker jag det finns en småfruktig esterdoft. Svårbedömt med tanke på den dåliga utjäsningen. Ingen humle närvarande.

 

Smak
Påminner väldigt mycket om en lagerliknande öl med fyllig kropp. Har en del restsötma som står för största delen av smakupplevelsen, utan att för den delen vara störande. Visst, jag hade önskat mig en renare utjäsning och ”cleanare” öl, men denna går hem hos alla som önskar sig en ljus öl utan påtaglig humlenärvaro. Har likt doften en brödmaltig smak som dominerar. Till en början tänkte jag att den drog åt några av systembolagets svenska storsäljare, som jag upplever som just brödiga på ett negativt sätt med tydlig alkoholnärvaro i smaken. Trots ett FG på 1.020 är denna betydligt renare och någon smak av alkohol är inte att tala om. Honungsmalten tror jag gör sitt när det kommer till just restsötma och kropp, som återigen är svårbedömd p.g.a. utjäsningen. Men, så borde det dock vara.

 

Övrigt
När jag konstaterade att det inte skulle gå att få ner FG mer på denna öl så ställde jag in mig på att eventuellt få hälla hela fatet i diskhon, men jag är glatt överraskad. Det går utmärkt att dricka en öl med ett FG på 1.020 och den kommer säkerligen ändra viss karaktär med tiden. Även när det inte går riktigt som man vill så lär man sig desto mer. Bland mina öldrickande vänner som inte uppskattar IPA eller pale ale, kommer denna nog gå hem.

 

Ändringar för eventuell ombryggning
Även om denna öl hade jäst ut till 1.010 eller där i kring, så önskar jag mig trots detta lite mer karaktär från jästen. WLP090 kanske lämpar sig som ett substitut för WLP001, US-05 eller 1056, men jag kan nog inte riktigt motivera det fullt ut. Samtliga av dessa jäster borde kunna göra ett likvärdigt jobb, samt att jag faktiskt aldrig varit med om att någon av ovan nämnda inte jäst ut hela vägen. Eftersom jag önskar mig en blond och törstsläckande öl utan humlekaraktär i arsenalen, som inte blir en variant av något europeiskt, så funderar jag på hur denna skulle ha smakat med en jäst som lämnat en annan karaktär. Kanske en cream ale-jäst, california common-jäst eller någon variant av whitbread? Jag skulle nog också skippa all annan malt än basmalten (pale ale eller pilsner) och just honungsmalten. Detta för att få ännu bättre grepp om denna ”nya” maltsort.

 

 

 

Honey blonde

En blonde ale är kanske inte så vanlig att springa på här i Sverige, men på bryggpubar i USA är har de för många öldrickare blivit en inkörsport till hantverksöl, bryggd för dem som inte fastnat för pale ale eller ipa ännu, men vill ha något annat än en lager. Själv har jag aldrig provat brygga någon ännu, men nu när jag var sugen på något lättsamt, icke-humledominant och icke-belgiskt, så tyckte jag detta verkade lämpligt.

Stilen beskrivs som lättdrucken, maltfokuserad, välbalanserad, frisk och ren. Lätta karamelltoner kan förekomma av ljusare karamellmalt.

Vad som skiljer mitt recept från många andra är att jag adderat 10% honungsmalt. Denna maltsort ser jag ibland i olika recept på amerikanska forum, främst i india pale ales. För att kunna ge den lite spelutrymme och skaffa sig en uppfattning om vad den eventuellt bidrar med så tror jag dock att en neutral ale som denna kommer passa bra. Om det är en bra idé eller inte, återstår att se.

Fortsätter att använda mig av columbus som bittergiva då den ger en frisk och neutral beska. När det gäller vattnet så håller jag mig till Palmer och Kaminskis riktlinjer från s.158 i Water.

Väljer även att prova WLP090 San Diego super yeast. Spännande med flera olika nya bekantskaper för denna brygd.

 

Honey Blonde

Stil: Blonde ale
Bryggmetod: Två kärl lauterhelix utan lakning
Beräknat SRM: 14
OG: 1.070 (!)
FG: 1.020
Beräknat IBU: 23
ABV: 6.5

Startmängd vatten:
19l
Koktid: 60 min

Vattenbehandling
2gr kalciumsulfat
2gr magnesiumsulfat
3gr kalciumklorid

Vattenprofil
Kalcium: 92
Magnecium: 14
Natrium: 10
Klorid: 89
Sulfat: 136
RA: -29 (innan mjölksyrebehandling av mäsk)

Malt
79.2% Viking pale ale
4.5% Colorado crystal 10L
9.2% Colorado Honig
7.1% Briess flaked torrefied oats

Mäskning
67 grader celcius i 60min
75 grader celcius i 10 min

Mäsk-PH
5.3 efter 5ml mjölksyra

Humleschema
@60min Columbus – 20 IBU
@15min – White Labs jästnäring
@15min – Protafloc

Jäst
2 paket WLP090 San Diego Super Yeast

Brygglogg
2017-05-13
Bryggdag och första försöket med den nya bryggrytan och lauterhelix. Räknade med att det skulle bli kvar en hel del vört i mäskkärlet, under själva utgången från grytans insida. Men samtidigt räknade jag inte med att OG skulle bli så pass högt (1.070). Nåväl, första bryggningarna med den nya utrustningen kommer handla om att få koll på effektiviteten.

2017-05-16 All aktivitet i jäslåset har avstannat efter snabb start och högaktiv jäsning.

2017-05-20 FG är endast nere på 1.020. Misstänker att den inte kommer jäsa ut mer då allt jag läst om denna jäst är att den jäser ut lågt och snabbt. Rehydrerar ett paket med US-05 och tillsätter.

2017-05-22 FG fortsatt oförändrat på 1.020. Kan det vara honungsmalten som lämnar icke jäsbara sockerarter? Kallkrashar jäskärlet. Nytillsatta jästen hade förmodligen inget syre att arbeta med och kom därför inte igång.

2017-05-24 Flyttar till fat och trycksätter till 20psi.
2017-05-28 Utvärdering.